groove#8 s01

Nummer 8 • 2002 Sveriges största musiktidningSvensk houseSigur RósHåkan HellströmThe CoralSvante ThuressonJogi • Sobsister • Agoraphobic Nosebleed • The Hellacopters

Groove 8 • 2002Agoraphobic Nosebleed sidan 7Fem frågor till The Hellacopters sidan 7Två steg framåt, ett steg tillbaka sidan 7Sobsister sidan 8Gammal är äldst sidan 8Jogi sidan 9Ett subjektivt alfabet sidan 9The Coral sidan 10Svensk house sidan 12Sigur Rós sidan 15Loop Troop sidan 16Håkan Hellström sidan 20Svante Thuresson sidan 21Bokrecensioner sidan 23Albumrecensioner sidan 24Demorecensioner sidan 26Vinylrecensioner sidan 28LedareNya grepp är bästNy musik bygger på gammalmusik, och gammal musik byggerpå ännu äldre musik, det vet deflesta. Och ändå blir det ramaskrinär artister lånar från sina influenser.Det hela känns lite fånigt år2002. Byggnader, dikter, solstrålar,gitarrsolon – allt inspirerar ossmänniskor att fortsätta att göradet vi gör. Själv söker jag dagligenefter orsaker att komma vidaremed mitt liv.Oftast hittar jag min uppmuntrantill stordåd via mötenmed människor, antingen direkteller via deras konst – musik, filmoch litteratur är utmärkta substitutoch betydelsebärare för kreativaindivider. Många gånger serman drivkraften och den eventuellabegåvningen rätt i vitögat vidförsta mötet, andra gånger måsteman ge det mer tid.Gary Anderssonchefred@groove.stPå Groove konfronteras vimed osannolika mängder musik,vilket känns extremt lyxigt ochjust inspirerande. Dessutom formarvi våra egna tankar kringlåtar och skivor vilket i sig är enkreativ process. Vi tolkar visioner,vi sveps med av en stormvind ellerdras ner i kvicksanden. Och dettapresenterar vi för dig, läsaren. Senfår vi åsikter från dig. Därför gervi i detta, årets näst sista nummer,utrymme för läsare att kommenteraGroove. Resultatet ser du härunder. En insändarruta. Idén tillden har vi fått från andra tidningar.OmslagLooptroop av Therese KarlssonGrooveBox 112 91404 26 GöteborgTelefon 031–833 855Elpost info@groove.sthttp://www.groove.stChefredaktör & ansvarig utgivareGary Andersson, chefred@groove.stSkivredaktörBjörn Magnusson, info@groove.stMediaredaktörDan Andersson, da@groove.stLayoutHenrik Strömberg, hs@groove.stRedigeringGary Andersson, Henrik StrömbergAnnonserPer Lundberg G.B., annons@groove.st,0706–44 13 79DistributionKarin Stenmar, distribution@groove.stWebAnn-Sofie Henricson, ash@groove.stFör icke beställt material ansvaras ej.Tryckt på miljömärkt papper.BrevSmaklöstHej! Eran recension av Death In Vegas varverkligen smaklös. Hur fan kan ni ta in ensådan recension? Killen måste ha gravaproblem. Vi snackar komplett hatthyllahär. Ta bort en sådan oseriös recensentomedelbart.MvhSörenDeath In VegasHej Groove. Sitter och läser PDF-versionenoch fylls av obehag och blir förvånad. Ellerrättare sagt frågor. Låter ni vad som helstpasserar redigeringsmaskorna när detgäller skivrecensioner? Visst, Groove ärgratis, men det berättigar ju inte att tamed vad som helst. I övrigt är ju innehålletmycket bra och allt känns trovärdigt.Det gäller givetvis recensionen avDeath In Vegas. Kalla mig gammalmodigeller tråkig och totalt oförstående, menFredrik Eriksson passerar någonstans dendär osynliga gränsen. Den omtalandegränsen. Jag har svårt att förstå att hantycker att Scorpio Rising ska jämställasmed pedofili och barnsex. Visst, han fårgärna tycka så, men låt förihelvete bli attpublicera skiten. Jag förstår att en skivakan vara alldeles genomdålig på alla sättoch vis, men det finns bättre sätt att presenterasina åsikter på än detta. Vill mansticka ut finns det tusen andra sätt. Hanbehöver inte få in alla ord han vanligtvisinte får säga hemma i en kort recension.Det blir bara plumpt, som en avsaknad avstöd för åsikter och ett uttryck för ett synnerligenfattigt språk.Jag menar, det är inte grov porrfilmhan recenserar (även om han kanske harett en eller annan dylik för mycket). Jaghar inte lyssnat på plattan i fråga, mentycker någon så illa om en skiva finns jualltid valet att inte skriva något.Fredrik Eriksson är ett smaklöst skämt.Hälsningar/ChrilleMin tanke bakom Death In Vegas-recensionenvar att med texten försöka frammanasamma känslor jag fick när jag lyssnade påScorpio Rising. Jag använde alltså medvetetså många vidriga och äckliga ord jagkunde komma på. De hade egentligen intenågonting med Death In Vegas musik attgöra utan var ett medel att få läsaren attbli lika upprörd som jag blev av att lyssnapå skivan. Tydligen lyckades jag ganska bra.Fredrik Eriksson/GroovrIson & Fille?Hej Daniel Severinsson! Jag läste dinrecension på Ison och Filles nya skiva Vårsida av stan, jag citerar vad du skrev; ”Utanatt ta till överord kan jag säga att gillarman inte På Vår Sida Av Stan så gillar manfan inte svensk hiphop”. Du säger alltså attden låten skulle summera svensk hiphop.Ison & Fille blev kända på den svenskahiphopscenen -00 med låten Skiter i, senÅsikter? Skriv tillinfo@groove.stdess har dom varit aktiva och haft diverseuppträdanden och gjort en hel del låtar,några svenska rappare som var kända seninnan var bl.a Latin Kings, Petter, Ayo, ADL,Thomas Rusiak, LoopTroop, Ken, för attnämna några. Har dom något gemensamtmed Ison & Fille? (förutom att dom är/varrappare allihopa). Att då Ison och Filleskulle vara typiska för hela den svenskahiphopscenen anser jag som en mycketenfaldig och dum kommentar och dettyder bara på stora okunskaper vad gällersvensk hiphop, det är att ljuga och sånasom du borde inte få skriva i tidningarsom denna, jag tänker sluta läsa den.// MartinHej Martin! Jag påstår inte att Ison & Fille”summerar svensk hiphop” och inte helleratt”de är typiska för hela den svenska hiphopscenen”.Däremot påstår jag att det ärotänkbart att någon kan gilla svensk hiphopi allmänhet men inte gilla Vår sida avstan.Vad händer då om någon faktiskt integillar Ison & Fille men gillar annan svenskhiphop? Som jag ser det har den personenföljande fyra alternativ: 1) börja gilla Ison &Fille, 2) sluta gilla svensk hiphop, 3) tyckaatt jag ljuger, eller 4) fatta att det jag skrevbara var ett annat sätt att säga att Vårsida av stan är jävligt fet. Själv föredrar jagalternativ 1), tätt följt av alternativ 4), mendu väljer naturligtvis själv.Daniel Severinsson/GrooveTryck Adargo Press ABISSN 1401-7091GroovearbetareMats AlmegårdDan AnderssonGary AnderssonTherese BohmanJonas ElgemarkMattias ElgemarkFredrik ErikssonMoa ErikssonFelix GebhardJohannes GiotasTorbjörn HallgrenAnnica HenrikssonTherese KarlssonGroove görs i samarbete med:Robert LagerströmPer Lundberg G.B.Björn MagnussonThomas NilsonPascal ProsekJohanna PaulssonSusanne PetterssonDaniel SeverinssonMagnus SjöbergPeter SjöblomMathias SkeppstedtHenrik Strömberg2 Groove 8 • 2002

www.ahlens.comDavid GrayANew Day At Midnight.CD 185·Ett efterlängtat album!Erbjudandet gäller t o m 4/12, så länge lagret räcker.Ett hus, tusen möjligheter.

www.leejeans.com LEE - a Company Info: 08 - 807730

Agoraphobic Nosebleedtext: Per Lundberg G.B.Över hastighetsgränsenFem FråGor TiLL...Daragh McDonaghKenny Håkansson, basist i The Hellacopters,som laddar upp batterierna medböcker när han inte är på turné. Just nuturnerar de genom Europa fram till juloch efter nyår bär det antagligen av tillAustralien, Japan och USA.I somras tryckte den amerikanska kvartettenAgoraphobic Nosebleed in nästanfyrtio låtar på en dryg halvtimme.På tredje albumet Frozen Corps Stuffedwith Dope landar de återigen i ett ödemusikaliskt ingenmansland. De ärhårda, skruvade och omtumlande. Medtitlar som Bullshit Gets Up and WalksAround, Pseudo Intellectual Jackassoch FUCKMAKER höjer de ribban förirriterande grindcore.– Texterna är inte så illa menade.Fastän vi sjunger om död, pina ochsaker som gör oss heligt förbannade.Det är kanske svårt att sjunga om hurman hänger ut med sin flickvän ellergår ut med soporna när man spelar såsnabbt som vi gör.Låtskrivaren och textförfattarenCarl Shultz hämtar dock sin inspirationi vardagen. Buffliga människor somtränger sig före på motorvägen, folksom inte tänker innan de handlar ochAmerikas ruttna allmäntillstånd ärsaker som ger Carl bränsle till AgoraphobicNosebleeds dystra lyrik.Det faktum att medlemmarna ärutspridda i Washington DC, Boston ochPhiladelphia gör att det blir svårt att träffas.Därför har de sina bandmöten viainternet.– Agoraphobic Nosebleed är ett vidsidan-om-bandför oss som funkar väldigtbra. Scott spelar med PigDestroyer, Randall gör techno ochnoise och jag spelar i Prosthetic Cunthär i Philadelphia. Vi träffas bara föratt spela in. Nu har vi ett nytt projektpå gång. I mars 2003 ska vi släppa en100 låtars tretums CD-box, AlteredStates of America, den kommer att bliett politiskt statement mot skivbranschen.I dagsläget har de redan spelat in 65av de 100 låtarna. De vill ge sina fans såmycket musik för pengarna som möjligtsäger Carl.Just denna dag är han extra glad dåhan fått reda på att Frozen Corps Stuffedwith Dope ska recenseras i RollingStone av alla tidningar.– Jag trodde det var skämt först. Grindcorei den tidningen hör verkligen intetill vanligheterna.Tyvärr kommer det att dröja innanvi kan se Agoraphobic Nosebleed live.Under rådande omständigheter finnsdet ingen nu levande trummis som klararav att spela låtarna live.– Det vore helt underbart att få göradet, men det finns ingen chans att viskulle klara det i dagsläget. Plus att vialdrig skulle fixa att spela med trummaskinlive. Vi är inte tillräckligt snabba,det går helt enkelt för fort.Hur trivs du med att vara på turné?– Tycker mycket om det. Det är ju livespelningarsom vi gör bäst. Sen är detklart att det kan vara olika meningar omhur det är att vara ute och åka helatiden, men jag gillar det. Fast å andrasidan är det alltid skönt att kommahem.Nya skivan By the Grace of God har fåttväldigt bra kritik, är det er bästa platta?– Ja det vill jag nog säga. Men det är jualltid det man strävar efter, att görabättre plattor. Har man gjort ett brajobb är man ju oftast nöjd med resultatet.Kommer nästa skiva slå ännu högre?– Vi tänker inte så men det är klart attman alltid vill bli bättre. Tankar och funderingarpå nya låtar finns ju hela tideni huvudet, även när man är på turné.Sedan är det svårt att tänka jättelångtframåt, jag menar jag kan ju bli överkördimorgon.Varifrån hämtar du inspiration tillmusiken?– Från annan musik. Jag lyssnar mycketpå dub, reggae och jazz, men just nu ärjag inne i en Sinatra-period.Vilken är din favoritplatta just nu?– Sånt skiftar ju hela tiden. Men just nuskulle jag svara Lalle Svensson som spelartrumpet. Jag tror det är hans andraskiva. Den finns alltid med på min tio itopp-lista.Susanne PetterssonTvå steg framåt, ett steg tillbakaI min förra krönika skrev jag om att jag hellrehade köpt Papa Don’t Preach med Kelly Osbournetill min dotter (om jag hade haft någon) än ensingel med Britney Spears. Jag fick ett mail frånen sextonårig kille som fann detta mycketmärkligt. Hur kunde jag föredra en svärandeKelly framför en god, kristen Britney? För detviktigaste är väl att man lär sina barn att växaupp till goda människor?Ja, jag tycker att det är viktig. Det viktigasteman kan lära sina barn är att de ska behandlaandra människor som de själva vill bli behandlade.Men jag sätter inget likhetstecken mellankristen och godhjärtad. Och jag tycker inte attKelly Osbourne skulle vara en sämre människaför att hon svär. Däremot tycker jag att Britneysymboliserar en amerikansk dubbelmoral närhon säger att hon ska vara oskuld när hon giftersig samtidigt som hon pumpar in silikon i bröstenoch anspelar jättemycket på sex.Jag tycker inte heller att det skulle vara”fint” om hon var oskuld. Det får hon naturligtvisvara om hon vill, men jag ser det inte som ettideal. Det ger intrycket av att ”Sex får du väntamed tills du gifter dig annars är du en slampa,men det innebär inte att du inte måste varasnygg, vältränad och sexig”. Unga flickor behöveren stark förebild som får dem att känna sigtuffa, coola och självsäkra, ingen som tryckerner dem.Jag tittade precis på en video med Madonnassamlade musikvideor fram till början av 90-talet,innan det gick utför och hon blev den tråkigtförutsägbara artist hon är idag. Jag älskadeMadonna från det att jag var i nioårsåldern tillatt jag började högstadiet. När jag nu ser på degamla videorna är det inte bara nostalgi somslår emot mig. Madonna var när hon var sombäst med Like a Virgin, Material Girl, ExpressYourself och Like a Prayer en fantastisk artist.Dessutom ville hon något. Hon stod i förstaledet för gayrörelsen, sjöng om rätten attbehålla sitt barn som tonårstjej, kritiseradeUSA:s rasism i musikvideon till Like a Prayer,simulerade onani på scenen långt före Tweettagit sin första ton och vågade blanda in religionenoch peka på dess brister. Hon var inte baraett objekt utan ville hjälpa till att riva ner densexuella barriär som får kvinnor som vågar taför sig av sex att känna sig som slampor.Idag finns det förvisso en mängd starkakvinnor inom olika subkulturer, men ser mantill den kommersiella musiken saknas de. Destiny’sChilds, Kelly Osbourne och Sugababes ärokej, men det saknas någon riktigt revolutionerande.Man får helt enkelt hoppas på att feministiskagrupper som Le Tigre växer sig större såatt de precis som Madonna frälser världen ochinte bara en liten svartklädd klick vänstertjejer.Moa Erikssonmoa@groove.stwww.groove.st 7

Sobsistertext: Johanna Paulssonbild: Felix GebhardEx-punkare reser vidareTänk dig en energimättadkombination av experimentlustanhos Sonic Youth ochråheten hos Patti Smith. Dåfår du en fåtöljresa medMalmös bortglömda snyftsystrar.– Vi tänkte väl att ”sessel”, som betyderfåtölj på tyska, och ”trip”, som ju är resapå engelska, på något sätt passade till skivan– man kan resa i sin fåtölj när manlyssnar, förklarar Åsa Meierkord somsjunger och spelar gitarr i Sobsister.Senaste albumet, Sesseltrip, släpptes ivåras men ändå har det varit förvånansvärttyst kring bandet.– Det är ju så det är när man ligger på ettjättelitet bolag som inte har råd med promotionoch annat. Har man inte rättmarknadsföring och möjlighet att nå ut såglöms man bort, konstaterar gitarristenBrigitte Malmros.Sobsister växte fram ur bandet Beritsbekännelser som spelade socialrealistiskpunk på svenska. För sju år sedan börjadede ta musiken på allvar, lämnade diskbänksrealismen,som de själva uttryckerdet, bakom sig och bytte namn till det merinternationellt gångbara Sobsister. Dehypades med råge som demoband ochspelade på diverse festivaler. Detta leddetill att de fick träffa skivbolagsfolk tillhöger och vänster men i slutändan hamnadede i alla fall på lilla Absurd Records, destörre bolagen vågade sig inte på ett litespretigare band som dessutom delvis sjöngpå tyska.Debutplattan Schlaraffenland släpptes1998, men sen dess har det blivit ett långtuppehåll. Alla har haft olika saker för sig.Brigitte har blivit mamma, Åsa har utbildatsig till journalist och trummisen, PetraLilja, flyttade till New York.– Vi spelade in den nya skivan när Petravar hemma i några veckor och Brigitteammade mellan riffen, berättar basistenAlma Taawo.Men trummisar på distans håller inte ilängden och ny fast medlem blev engelsmannenDarren Ward med ett förflutetsom psychobillytrummis.– Jag bara satt i lägenheten och väntade påatt Åsa skulle ringa, säger han skämtsamtmed kraftig betoning på r:en.Det är nog svårt att hitta ett gladareoch roligare gäng än Sobsister. Vi sitterbland kottar och barr i utkanten av festivalområdetpå Emmaboda en varm augustidag.Skämt och anekdoter på bred malmöitiskavarvade med kulspruteskratt fullkomligthaglar över mig. Men humornlyser inte direkt igenom i Sobsisters textersom är både på tyska och engelska. Åsasoch Brigittes pappor kommer från Tysklandoch därför är tyska lika naturligt somengelska.– Plus att man gärna vill komma bort frånalla klichéer som finns på engelska, sägerÅsa.Det är just det som är Sobsister i ettnötskal – de följer inte invanda mönsteroch konventioner. Istället fångar de stämningaroch känslor på sitt eget lilla visäven om det innebär en plats i marginalen.Gammal är äldstNär jag växte upp och började läsa musikpressentyckte jag att alla musikjournalister bara tjatadeom Elvis Costello (det verkar i och för sig ha blivitersatt av ett nostalgiskt tjat om hur bra BruceSpringsteen var). Det kändes som om allaCostello-skivor fick högsta betyg. Nyfiken somjag var inskaffade jag några på måfå, men jössesvad tråkigt.Alla som lyssnade på Costello var gamla,tråkiga och tyckte egentligen inte om musik.Vad hade Elvis Costello som Cassandra Complexinte gjorde bättre, tuffare och högre? Hur kundeCostello jämföra sig med Ned’s Atomic Dustbin,Blue For Two, Gaye Bikers On Acid, Pop Will EatItself och Motörhead?Men nu sitter jag här och skakar av lycka,igår såg jag Costello för tredje gången sen i maj(han har spelat i New York sex gånger sen dessoch spelar nästa vecka igen). Och jag måstebara säga att jävlar i min lilla låda så bra detvar. Jag vill inte skryta, men jag går på ungefärtvå–tre konserter i veckan och de flesta är braom inte riktigt bra, men jag insåg inte hurmediokra alla andra var innan jag såg en argElvis Costello spela en tolv minuter lång I WantYou.I mitten av låten stoppar han bandet, gårfram till scenkanten utan mikrofon och skrikeren vers ut till publiken, han sliter sen till siggitarren och spelar ett Thåström-solo som sprakaroch fräser så att svetslopporna studsar överscengolvet.Betyder nu detta att jag blivit gammal ochtråkig eller betyder det bara att en massagamla tråkiga artister plötsligt börjat släppariktigt bra och inspirerade album? Själv vet jaginte, jag kämpar desperat för att hänga medoch upptäcka nya intressanta band, jag vill varadär i källaren och se nya spolingar slösa sinenergi på en gammal före detta svartrockaresom lyssnar på Elvis Costello, tycker Dylan ärbättre än nånsin och köpte nya Bowie dan innanden kom ut.Men faktum är att jag nu är den musikjournalistjag avskydde när jag var liten och lästeSchlager och Ritz. Hur hände detta, och varför?Hur kom det sig att jag inte blev lika cool somMats Olsson? Jag läser Kinky Friedman, jaghänger på barer som Foetus tipsat mig om, jagträffar The Strokes varje gång jag går ut, ochändå när jag kommer hem ligger Costelloskivornadär runt stereon och flinar. De vet attde inte borde vara där, de vet att istället skulledär vara The Kills, Yeah Yeah Yeahs, The Datsunsoch kanske en kassett med nåt nytt argtBrooklynband som desperat försöker fånga minuppmärksamhet. Men kanske är det så att omman verkligen hänger med så vet man att denriktiga kungen lever, att han inte dog full avpiller på en toalett. Kanske om man verkligenhänger med så heter kungen Elvis.Näh, skulle inte tro det.MathiasSkeppstedtmas@groove.st8 Groove 8 • 2002

Jogitext: Björn Magnussonbild: Johannes GiotasHård mot de hårdaEttsubjektivtalfabethelgonPeter Birro lovordade Morrissey i Studio Popmed orden att han skulle vara de missanpassadeshelgon. Det är nog fler än jag som hållermed. När pojkvännen gjort slut, ens föräldrarinte förstår en, man fått sparken från jobbet,känner sig fulast i världen eller helt enkeltinte passar in någonstans så finns alltid Morrisseydär. Den 24 oktober gjorde han en fantastiskspelning på KB i Malmö och när hansjöng ”I like you because you’re not right inthe head” var det som om han kramade omhela publiken riktigt hårt. Ingen som gickdärifrån kan undgått att ha känt sig värdefull.Moz är vår tids moderna helgon.MEheroinVad skulle hänt med rocken utan heroin? Ochjazzen? Tänk så mycket som kunde ha sparatsi onödigt lidande om det inte hade injiceratsså flitigt i musikers armar. Tänk så många flerskivor som kunde ha släppts. Tänk så mångafler som fått fullfölja sina storslagna planer.Tänk så mycket rikare rock- och jazz-dinosauriernavarit. Varje gång än gammal rockerhittas blå frågar man sig varför han eller honbörjade. Är heroinet en kreativitetsskapare?Blir man automatiskt en myt så fort mankombinerar den med musik? Är det för attfånga en rest av pundarnas sista suckar ochgöra det till magi? Ingen kan väl vara så fruktansvärtdum i huvudet? Tydligen är det så.Det har under musikhistoriens senaste sextioår bevisats gång på gång.FESvensk reggae är fortfarande relativt sällsynt. EfterPeps har endast en handfull provat. Men nu är detdags för en eklektisk debutant att bryta ny mark.– I början fattade jag inte ett skit när jaglyssnade på reggae, eller i alla fall dancehall.Riktig jamaikansk slang är ingetman bara sätter sig och lyssnar på, detär en jävla massa ord man måste förstå,säger Jogi.Han tror att den jamiakanska slangenkan vara ett hinder för massorna attupptäcka reggae. Själv har Jogi valt attsjunga på svenska och på sin debutblandar han allvar med lössläppta partysläggor.Från början ville Jogi göra dancehallmen gör numera inte så stor skillnadpå reggaens olika stilar.– Man kan blanda in r’n’b och hiphop,så länge man har kvar den ursprungligavibben är det lugnt.Arbetet med debuten påbörjades förtvå år sedan när djungeltrumman meddeladeatt MNW sökte en svensk toastare.Jogi slog sig ihop med musikmakarnaKalle Jonsvik och Gustav Henrikssonsom gjort merparten på skivan.Jogi är kanske mest bekant för sittsamarbete med vapenbröderna i Mics ofFury men 1996 började han även attskriva på svenska. Sin förmåga att skrivatexter tror Jogi delvis kan härstammafrån sin mormor som skrev små berättelseroch rim till honom när han varsjuk som liten. Hans mamma satt oftaoch läste högt ur böcker medan pappaspelade Elvis-låtar på sin gitarr.Låtskrivandet börjar oftast med enmelodi som dyker upp och en vers somskrivs. Ibland kan det dröja ett år innanden färdigställs medan andra kommertill över ett par bärs på krogen.– Jag skriver nästan bara när jag är glad,om jag känner mig deppig över någontingså skriver jag inte. Jag kan intejobba utifrån ångest, jag kanske aldrigblir den äkta konstnären.Jogi har dåligt samvete för att hanhar dålig koll på sina kollegor somChilly & Leafy, Daddy Boastin’ ochSvenska Akademien. Delvis beror det påatt han varit upptagen med sin egendebut.– Ibland kan man bli trött på musik, jaglyssnar ju alltid på musik men orkar intehela tiden gå ut och leta efter nya musikupplevelser.Jag får så mycket musik närjag går ut eller spelar så på veckodagarnavill man bara sitta hemma och kolla påJeopardy.Som så många andra reggaefantasterhar även Jogi varit på Jamaica. I ettgetto i Kingston fick han en indikationpå att han var på rätt spår. När han speladeupp sin vers från en Mics of Furytolvakom fjortonåriga tjejer och dansadetillsammans med grånande gubbar.– En snubbe satte på den i byns kiosk därde hade några skivspelare. Där kan manfå allt från isglass till weed. Vi satte påden och körde min vers tjugo gånger påraken och dom gick loss totalt. Det komgamla gubbar på sjuttio och dansade ochfrågade ”Är det den vita snubben där?”.Trots att Jogi har ett brinnande intresseför reggae och dess kultur handlar detinte om att han hellre velat vara föddsvart. Han har snarare inriktat sig på attförstå kulturen i ett brett perspektiv.– Bland det fånigaste jag vet är vitasnubbar som springer runt med rastamössoroch Selassie-t-shirts och snortartjack. Om folk vill tro på Selassie är detokej för mig, men det kan bli rätt fånigt.Ska dom återvända till Afrika eller vadär det de strävar efter? Men folk fårgärna tro på vad de vill, jag hoppas baraatt dom är äkta med det.hotel californiaHotel California skiljer sig från andra uttjatadelåtar som House of the Rising Sun ellerStairway to Heaven eftersom det är originalversionenman hör hela tiden. Anledningenär helt enkelt att den är för svår att göra coverpå. Den bakvända reggaetakten som irefrängen byts mot en lika bakvänd rocktakthar man inte hört maken till varken före ellerefter. Samspelet mellan trummisen Don Henleyoch basisten Randy Meisner är ingetannat än magnifikt. Men låten är mer omtaladför texten. När den kom 1976 var detpanik både bland vanliga kristna och de merextrema. Eagles blev beskyllda för att varasatanister och att låten egentligen handladeom The Church of Satan i Kalifornien. Medtextrader som ”You can check out any timeyou like/but you can never leave” eller ”Theygathered for the feast but they just can’t killthe beast” rasade de frikyrkliga, inte minst iSverige. De som först gillat låten utan attkunna engelska var nu tvungna att be omförlåtelse inför Gud. De kristna mobiliseradesig och gav sig ut i skolor och varnade deunga för dessa djävulsdyrkare.På innerkonvolutet finns en bild av enhotellfoajé och längst upp i ett fönster serman en skymt av en man. Givetvis var moralisternadär igen och hävdade bestämt attdetta var Anton LaVey, den så kalladesatansprästen. Låtskrivaren Don Henleyskrattade åt anklagelserna och menar attHotel California är en metafor för en mörk,surrealistisk och pessimistisk bild av ett amerikansktsamhälle i upplösningstillstånd. JEwww.groove.st 9

ANR.BBDO

Svensk housetext: Mats Almegårdbild: Henrik StrömbergEverybody’s in da houseUnder ”Summer of love” 1988 erövrade housen debrittiska öarna. Några år senare sköljde den franskahousevågen över hela världen. Är det dags för svenskhouse nu? Grooves Mats Almegård har träffat någrasom tror det.Historien om housemusik börjar på TheWarehouse i New York, där DJ FrankieKnuckles spelar en vidareutveckling avdiscon – mer teknologisk och underground.Musiken är anpassad för dansgolvetoch kommer som en reaktion på denurvattnade reklamfilmsdiscon som skivbolagenprånglar ut.Frankie flyttar till Chicago och tar medsig sin musik, som får namnet house, efterNew York-klubben där Frankie inleddesin karriär.Samtidigt, i Sverige, dammsuger radionsMats Nileskär USA i jakten på ny bradansmusik. I november 1985 introducerarhan det nya underjordiska soundet frånChicago med orden "framtiden är housig".– Jag kände direkt att det här skulle bli likaviktigt som när New Orleansjazzen uppstodur ragtime. Det här var ytterligare enviktig gren på det svarta musikträdet.Grenen växte, den spirade från Chicagout i världen. Och några år efterNileskärs introduktion började svenskaartister experimentera med den nya stilen.En av de allra första var Stonebridge.1983 började han som DJ på sin systersstudentskiva. Sedan dess har DJ-karriärengått spikrakt uppåt. Idag är han listad somnummer 78 på DJ Magazines topp 100.Han är en välkänd remixare med blandannat en Masters At Work-remix på sittsamvete. Stonebridge var med och startadelegendariska DJ- och remixkollektivetSwemix och runt 1988-89 började hangöra egen dansmusik. Genom Swemixkom Stonebridge i kontakt med housenredan 1986.– Det lät verkligen skit i början. Det varsvårt att mixa in houselåtar när jagDJ:ade. Jag hade kanske spelat Prince ellernågot annat välproducerat och sen villejag spela en houselåt och det gick knappt,för housen hade så otroligt dålig produktion– hela klubben skakade av den brötigabasen.Men housen har utvecklats mycketsedan 1986. Den har vuxit från ett litetoslipat frö till en ståtlig växt. Produktionenär inget problem idag när nästan allajobbar med datorer. Om Stonebridge varrelativt ensam på den begynnande svenskascenen är han idag omgiven av en hel radspännande producenter, artister och DJ:s.Många nämner honom eller P3 Soul somanledningen till att de en gång börjadeintressera sig för dansmusik och house.Och själv tycker han att svensk houseverkligen imponerar idag.Nu är det inte enbart post-disco somgäller längre. Housen har förgrenat sigytterligare och har idag skjutit gröna skottsom exempelvis deep house, latin house,vocal house, techhouse och progressivehouse. Var gränserna går mellan de olikaskotten är ibland svårt att avgöra. Deephouse är långsam, bygger på harmonieroch behöver inte nödvändigtvis gå attdansa till. Latin house är glad, uppåthousesom lånar många influenser från latinmusiksom salsa och bossanova. Vocal houseär mer klassisk disco och kravet är givetvisett vokalt inslag, ofta en skön soulröst.Techhouse är som namnet antyder enblandning av techno och house. Den ärrakare och mer monoton än annan houseoch drar iväg åt det hårdare hållet. Progressivehouse har lånat från trance-musikenoch är pumpande monoton medmycket trummor. Det finns fler stilar, mende flesta överlappar och lånar elementfrån varandra. I grunden är discon det förenandestildraget. Artisterna själva hållersig helst inte till en stil utan ger ut skivormed olika inriktning. Tydligast blir dettaom man tar en närmare titt på Håkan Lidbosproduktion.Om Stonebridge är föregångaren ärHåkan dagens kanske viktigaste producentav svensk house. Han producerarglad dansvänlig discomusik, underbardjup house och hård techhouse. Håkansskiva Tech Couture är bland det bästaman kan lyssna på inom techhousegenren.Han har även gjort minimalistisk experimentellteoretiskelectronica på albumet06.10.60., remixer åt Yello och FatboySlim och tonsatt ballettframträdanden.Dessutom är han en viktig länk – enspindel i nätet. Hans förlag Container gerut hans egna verk och andras. HåkanLidbo har kontakter över hela världen ochen entusiasm som gör att hans diskografialltjämt växer. Bara under hösten är hanaktuell med fem album och ett tjugotaltolvtumssinglar – och då är hans otaligaremixer inte inräknade. En tysk musiktidningmisstänkte i somras i en recension avhans electroclashiga album Sexy Robot attdet finns en hel mängd klonade Håkan,för det är omöjligt att göra så mycket somhan gör.– Jag jobbar nio till fem varje dag. Det ärsom ett kontorsjobb. Man kan inte väntapå inspiration. Musikskapande handlarom att koncentrera sig. Kan jag inte dettar jag ett bad eller går en promenad. Dålossnar det oftast.Håkan är ett välkänt namn ute i världen,men hemma i Sverige är han relativtokänd.– Jag vet inte varför det är så. Dansmusikenär ju inte så stor i Sverige och vill manleva på det här får man satsa på utlandet,tråkigt nog.Fenomenet att inte vara en profet i sitteget land är inget unikt. Klas Baggström-Wahl som utgör ena halvan av Carl &Master K berättar att det är i principomöjligt att etablera sig i Sverige. Derasfunkiga amerikadoftande house medRoger Olssons röst som en glittrande souljuvelhar inte fått några större reaktionerfrån svenska skivbolag. Duon sökte sigistället till London.– Vi åkte bara dit. Det var ett oskrivet bladoch givetvis jättespännande. Nervöst ochsamtidigt kul. Vi fick ett par tips av HåkanLidbo och sen drog vi, säger Klas Baggström-Wahl.Väl i London spelade de upp sina alster.Skivbolagen nappade och ingen frågadevad de gjort tidigare, utan vad de kundegöra idag.– Där letar dom ständigt efter något nyttoch fräscht, de vågar satsa. Sen är marknadenså mycket större där.Klas är tillbaka i Stockholm, han längtadehem till sin fru och pendlar. Roger ärfortfarande kvar. Totalt stannade duon tillsammansi London i lite mer än ett halvåroch har etablerat så pass många kontakteratt allt löper på. I ett kommande projektska Carl & Master K till exempel arbetatillsammans med Blue, en sångerska sommedverkat på Basement Jaxx’ skivor.Men det finns de som fått uppmärksamheti Sverige också. Förra årets grammisvinnarei kategorin modern dansmusik,Spånka NKPG, är ett exempel. Desäger själva att det inte alls varit svårt attfå publicitet.– Det har varit enkelt. Calle Dernulf haralltid spelat våra låtar i P3 Dans ochmånga DJ:s har älskat det vi gjort. Mendet är klart, rent kommersiellt har vi intenått ut, säger Petter i Spånka.Om Spånkas nyligen släppta albumVol. 2 även ger dem ett kommersielltgenombrott är ännu oklart. Klart är attdet är en stark skiva fylld av soulimpregneradhouse. Men den lite hårdare soulkänslankommer allra bäst till sin rätt närman ser Spånka live. Femmannabandetförstärks då av en saxofonist och en congaspercussionist.Resultatet är svängigt,svettigt och garanterar att ingen står still.– Det blir röjigare. Vi vill spela folkhemshouselive. Folk är lite fulla och gladaoch då ska de få röra på rumpan också.Malmöduon Physics som är aktuellamed debutalbumet First Flight har sammainställning till livespelningar. De förstärksav tre musiker och en sångerska.– Det är så jävla tråkigt att se två introvertakillar böjda över varsin synt. Det ärmycket roligare att se ett helt band. Publikenska känna att dom är med och det kandom lättare göra när inte Tobbe och jagstår och kikar rakt ner i klaviaturen,Mikael Surdi i Physics.Ett band som trivs bäst i studion ärLaid. Precis som Håkan Lidbo säljer Laidförhållandevis mycket plattor utomlandsoch gör remixer åt artister som HumanLeague, Blaze och Dirty Vegas. I Sverige ärknappt något släppt. På Stockholms gatoroch klubbar kan de gå ostörda men när deDJ:ar utomlands är det igenkännande vråloch skivsigneringar som gäller. Laidsmusik är hårt svängig, tätt producerad ochalldeles oemotståndlig på ett dansgolv.12 Groove 8 • 2002

Laid jobbar gärna med pseudonymer,de har gett ut skivor som Zoo Brazil, CubaComputers, Rope och många andra.– Med ett namn konkurrerar man ut sigsjälv. Släpper vi två skivor en månad är detbara den ena som säljer. Dessutom är detskönt att kunna göra musik med olika stilaroch skicka till dom bolag man vetintresserar sig för just den genren, sägerJohn Andersson.Håkan Lidbo har en annan åsikt. Hanställer upp på att släppa under pseudonymnär det krävs av juridiska skäl. Annars gillarhan att ge ut skivor med olika inriktningunder eget namn.– Min varudeklaration är att man inte vetvad man får. Det är inte hälsosamt om folkköper mina skivor bara för att mitt namnstår på. Man ska lyssna och se om man gillardet först.Bortsett från indelningen i fack ochpseudonymer hyllar alla den frihet somfinns i housen. John Andersson i Laidtycker att det roliga är bredden, att deninnehåller så många olika element och attdet inte finns några hinder för vad mankan göra.En annan artist som lockats av frihetenoch nytänkandet i house är ThereseGranqvist, som gått från Drömhus tillsolokarriär. Tillsammans med producentenKlas från Carl & Master K har hongjort Acapulco som släpps i november. Påden hittar man allt från houseslagskottetMonkey, som låg etta på Swedish dancechart i somras, till housedisco i kommandesingeln I Need Somebody.– Friheten har varit oerhört skön. Det harvarit kul att spela in skivan för vi har intelåst oss i ett koncept. House och dansmusikär verkligen befriande.Hon poängterar gång efter annan atthon haft kul under inspelningen, att dansmusikinte är en tvångströja, utan någotsom går att experimentera med.– Jag har träffat så mycket kul folk somvarit oerhört vänliga och öppna. Jag harskaffat mig vänner för livet.Att vara vänlig verkar vara ett genomgåendedrag hos svenska houseartister. Allahyllar varandra och det verkar inte finnasnågot konkurrenstänkande, utan snarareen stor värme och ett stort samarbete.– Jag tror att det dels beror på att remixandetär så viktigt inom dansmusiken,man utbyter kunskaper och idéer, dels föratt det inte finns något ”ha det för oss själva”-tänkande.Man spelar upp saker somär halvfärdiga och hjälper varandra medkontakter till skivbolag och så, säger Klasfrån C&MK.Bosse i Spånka vill utveckla kompisskapetoch de kontakter som finns mellansvenska houseartister. Han drömmer omett mer konkret nätverk av artister, skivbolagoch skivtillverkare. Han vill inte seatt svensk house kommersialiseras, utanvill att ett nätverk ska fungera underifrån.Från artister och för artister. Han ansernämligen att svensk house är så bra och såbred att den snart kommer att slå igenomstort.– Jag tror att house är där svensk hiphopbefann sig innan Petter slog igenom. Viväntar bara på den stora stjärnan – senkommer det att lossna.Calle Dernulf har med sitt program P3Dans varit den kanske viktigaste förmedlarenav svensk house. Bland hans favoriterfinns Markus Enochson, Pawel Kobak,Niko Bellotto, SUMO, Martin Venetjoki,Tony Senghore och Jesper Dahlbäck.– Det finns ett fyrtiotal houseproducenteri Sverige som är i absolut världsklass, menatt house ska bli lika stort som hiphop trorjag inte på. Klubbkulturen kommer nogatt bli större, men kanske inte housen.Att housen inte kan existera utan enfungerande klubbkultur bevisas av detfaktum att de flesta väljer att lansera sinmusik utomlands. Där finns en klubbkulturatt tala om. I Sverige verkar det intevara så.– I England kan man gå ut i jeans och t-shirt, ta en öl, lyssna på en bra DJ och höjaarmarna! I Sverige är klubbkulturen så nyoch hipp. Man måste ha månadens frisyr,de rätta kläderna och det skrämmer bortfolk tror jag, menar John från Laid.Håkan Lidbo håller med och tycker attman inte kan tala om en ”housescen”.– Det finns otroligt många bra artister,men en scen inbegriper klubbar och detfinns inte många bra. Dom dyker uppibland, men inget permanent.Håkan tror att rejvkommissionen bäransvaret för avsaknaden av bra klubbar.Dansmusik har förknippats med drogeroch rejvkommissionen har valt att stoppaallt som kan ha med techno eller house attgöra. Han tycker det är synd att en helkultur kvävs för att några få tar droger.Eller som Johan Emmoth i Laid uttryckerdet:– Det är ju knappast så att man blir drogberoendeav att lyssna på house.En sak är säker – man blir beroende avhouse och när man upptäcker hur mycketbra musik som görs i Sverige blir manrusig och glad. Kanske kan Sverige blinästa stora houseland om rejvkommissionensläpper greppet lite om klubbtillstånden.En musik behöver en scen att frodaspå. Musiken är av världsklass och denförtjänar mer utrymme. Det frö som MatsNileskär sådde har vuxit till en livskraftigplanta. Själv tycker han att den svenskagrenen är en av de bärande.– I England händer inte mycket ochFrankrike har kört fast i ett James Lastdiscoträsk.Den innovativa och spännandehousen kommer från Sverige.www.groove.st 13

Dave Grohl är här igen!Fjärde albumet med bandet som är skapat av multi-instrumentalisten Dave Grohl. Starka melodier och tidlösa rocklåtar.Missa inte årets livehändelse på Hovet 3 december.Konvolutet finns i både vitt och svartFOO FIGHTERSOne By One

Sigur Róstext: Johanna Paulssonbild: Mattias ElgemarkFrån Island med värmehår & make-up Pamela HannéPå förstärkarna står levande ljus.I bakgrunden fladdrar diffusavideoprojektioner förbi medanstrålkastarnas ljuskäglor leker påSödra Teaterns väggar. Böljandeljudlandskap med kvidande gitarrer,stråkar, sparsmakade pianoslingoroch Jónsi Birgissons smekande röstströmmar ut i lokalen och ger känslanav att omslutas av en varm ochtrygg kokong, sugas ut i rymdenoch sväva fritt genom atmosfären.Det är inte helt lätt att beskriva isländska SigurRós musik i ord. Den handlar mer om känsloroch inte ens texterna har egentligen någonspeciell innebörd. Bandets tredje och senastealbum är minst sagt hemlighetsfullt.Titelnutgörs av två parenteser, låttitlar saknas ochsidorna i skivomslaget är helt blanka.Tankenär att lyssnarna själva ska skriva ner egna texteroch sen skriva in dem på bandets hemsida såatt låttexterna hela tiden förändras utifrånlyssnarnas egna känslor och erfarenheter.Sången fungerar istället mer som ett instrumentoch Jón Thór Birgisson, vars röst någon beskrivitsom en blandning mellan Thom Yorks och enkorgosses, sjunger på bandets eget språk”hopelandic” eller ”vonlenska”.– Det är egentligen inget språk. Det är baraljud och ord jag hittar på när jag skriver låtarnaoch sen behåller vi dom helt enkelt. Vi slipperklämma in ord som egentligen inte passar tillmusiken, förklarar han när jag träffar honomnågra timmar innan Stockholmsspelningen.Jónsi, som han kallar sig, ger ett lite bräckligtoch smått förvirrat intryck där han sitter ilogen iklädd i blå friluftsjacka med en vinrödhalsduk om halsen och håret på ända.På vägen till Stockholm fastnade bandetsturnébuss i ett snöoväder och med ett barnsentusiasm börjar han berätta om hur snön föllprecis som på julen och att de kastade snöboll.Att jag håller fram en mikrofon tycker hankänns som att få en pistol ritad mot sig och enklase bananer får agera provisoriskt mickstativ.Det är inte ofta han går med på att ge intervjueräven om bandet gjort ovanligt mångainför nya plattan.– Det känns lite obekvämt att prata om det vigör. Det är lite skrämmande, för när vi skrivermusik händer något magiskt och vi vill inteförstöra den magin genom att förklara varförvi gjort si eller så.Sigur Rós bildades redan 1994 precis efteratt de spelat in sin första låt. De tre dåvarandemedlemmarna träffades under skoltiden ochsom så många andra ogillade Jónsi skolan.– Jag har aldrig gillat när folk säger åt en vadman måste göra och vilka böcker man skaläsa, säger han och tillägger att han hellre villetänka själv och göra något kreativt.När Jónsi var tretton fick han en elgitarroch började spela heavy metal hemma i sovrummet.Idag är Sigur Rós ett heltidsjobb, ellerrättare sagt en ”livsstil” som Jónsi uttryckerdet. I övrigt består bandet numera av KjartanSveinsson, Georg Holm och Orri Páll Dýrason.Debutalbumet Von kom 1997 och släpptesenbart på Island. För två år sedan vann debåde publikens och kritikernas hjärtan medsitt andra album Agaetis Byrjun.Snartblev deockså Thom Yorks gunstlingar vilket resulteradei att de fick spela förband till Radiohead.På vilket sätt skiljer sig nya albumet från detförra?– Det är lite mörkare och tyngre och kanskesvårare att ta till sig. Skivan består av två delar– det är faktiskt tystnad mellan dom. Andradelen är mer levande, som våra konserter, ochen del av låtarna är ganska gamla. Förstadelen består av nyare material.Albumet ( ) är inspelat i bandets egen studioAlafoss som är en gammal, och numera tom,swimmingpool bandet köpt och byggt om tillstudio och replokal.– Det är ett trevligt eko där. Vi spelade intrummorna i swimmingpoolen. Det gav ettöppet sound som vi gillar, säger han och härmartrumljudet.Sigur Rós musik bygger annars en hel delpå atmosfäriska gitarrljud som man vanligenbrukar åstadkomma med hjälp av effektenE-bow. Jónsi använder istället oftast en cellostråkesom han drar över gitarrsträngarna.Vad tycker ni om att en del menar att ermusik representerar den isländska folksjälen?– [Skrattar till] Jag tycker det är komiskt! Allahar en bild av att Island bara består av gejsrar,älvor och landskap.Det isländska kulturarvet har däremothaft ett visst inflytande på bandet.Tillsammansmed den isländske filmmusikkompositörenHilmar Örn Hilmarsson har de bland annattonsatt ett avsnitt ur den fornnordiska skriftenEddan – stycket Odin’s Raven Magic.– Vi lärde oss massor i samband med det eftersomvi var tvungna att skriva ett stycke för en60-personersorkester med stråkar och kör. Detvar väldigt intressant att se en hel orkesterframföra något man suttit och skrivit hemmai sovrummet.Även om Sigur Rós inte vill bli förknippademed isländska sagoväsen så tycks de ändå haen dragning till mystik, när de står där på sceneni det dunkla skenet av gröna strålkastare vill ialla fall jag tro att jag befinner mig i en annanvärld.www.groove.st 15

LOOPTROOPI över ett decennium har Västerås finaste skämt bort den svenska hiphop-publiken med en hyfsat strid strömav tapes, vinyl och på senare tid CD. Med The Struggle Continues är det meningen att resten av världen ocksåska annekteras till Looptroopland. Daniel Severinsson och Therese Karlsson rapporterar från fronten.NutidDet är en regnig höstsöndag när jag kliverin på Hotell Malmen på Söder. I lobbynväntar Magnus Bergkvist (DJ Embee) ochMattias Lundh-Isén (Supreme). Igår var detfest för skivbolagskamraterna Millencolinsom firade tio år. Båda är trötta, Mangekäkar sallad och Mattias stillar hungernmed ett politiskt inkorrekt McDonald’smeal.Efter ett tag anländer också MårtenEdh (Promoe) och Tommy Isacsson(CosM.I.C.), som åkt bil från Västerås därde bor. Mange bor sedan länge i Göteborgmedan Mattias ”snurrar runt”.Mårten och Mattias har nyligen avslutaten lång promotionturné över helaEuropa med det passande namnet Helltour,och tycker det är skönt att varahemma. De berättar att det gått bra ochatt de sålt massa ex av tolvan Looptrooplandmen att vissa smärre missöden harinträffat längs vägen. Förutom parkeringssvårigheteri England fick de tillbringafyra dagar i det ökända Stammenheimfängelseti Stuttgart, där andra terroristersom Andreas Baader satt på sjuttiotalet.Mårten vägrar avslöja vad de gjort pågrund av ”processer som fortfarandepågår”, men menar att det bara var ettpojkstreck som gick överstyr.Med undantag för Mattias har killarnagjort musik tillsammans i över tio år. Dehar dessutom varit polare minst lika längeoch det märks. Dialekten blir tydligare närde är samlade och det är mycket internaskämt och gliringar. Mattias som kom medsist i gruppen blir retad av Mårten när hanråkar avslöja att han inte hade koll på hiphopi början av nittiotalet. Mårten snackaröver huvud taget mycket, även om han ärväldigt tillbakadragen jämfört med sittalter ego Promoe. Mattias pratar också enhel del men utan att ha lika mycket åsikter.Tommy är mest tyst, och när han väl svararpå en fråga är det stor risk att någon annantar över halvvägs och avslutar hans resonemang.Så fort ämnet blir gruppens musikbestämmer Mange, och han vaktar noga såatt de andra inte säger något felaktigt omhans beats.Nya albumet The Struggle Continuesär mera sammanhållet än debutenModern Day City Symphony. Verserna ärofta uppdelade mellan rapparna och soundethomogent. Enligt Mattias beror det påatt de skrivit mycket material tillsammansi studion. Mårten berättar att de oftasnackat om att göra en låt med ett vissttema eller namn, och när Mange spelarupp nya beats brukar de komma på att enviss idé passar till beatet.– ”Det här är ju den där låten vi snackadeom!” brukar man känna, säger Mattias.Eftersom Looptroop ibland anser sigmissförstådda av kritiker och lyssnare harde skrivit små kommentarer till låtarna iCD-häftet till The Struggle Continues,men de har ändå inget emot att berättamer utförligt om sitt nya alster.Don’t Hate the PlayerS: Vi fick tjata som fan på Mange för att fåett klubb-beat.E: Jag var sur på dom andra, och åkte nertill studion själv när jag gjorde beatet.Från början hette låten Number Two ochden skulle ha varit en fortsättning på GregoryIsaacs Number One. Det är jag sominleder låten som MC Marshall. ”So whatyou want”.Ni rappar fortfarande om att folk äravundsjuka på er och att alla hatar er.P: Vi tar på oss den rollen. Här ska detmest vara roligt, hata inte spelaren ellerspelet, hata oss istället. När jag säger”Looptroop is still hated by everyone” ärdet mest för att jag vill avsluta med”Looptroop is still better than anyone”.Vi känner inte att folk hatar oss, men görde det är det OK.S: Vi är aldrig hemma så man märker detinte i så fall.The Struggle ContinuesE: Använder Ett & noll med Bo Kaspers.Den är uppbyggd som en rocklåt.E: Vi ville göra ett album med klassiskalåtuppbyggnader med vers, brygga ochrefräng.S: Eftersom vi skrev tillsammans blev detenklare med såna grejer och inte bara varsinvers. Det blev i och för sig inte såmånga låtar med brygga.Promoe, var det du som gjorde refrängen?P: Ja.Den är väldigt lik Government Music.P: Jag kom på det i efterhand. Mina melodierär ganska begränsade för jag har intehållit på med melodier så länge.S: Hittade du på på gitarr först?P: Nej, efter beatet.S: Det var svårt att skriva på beatet. Detvar så finstämt att man inte ville sabba det.Spelar du gitarr?P: Lite grann.S: Vi har spelat in en svensk poplåt medMange. Mårten och Tommy spelar. Viskrev sånger när vi turnerade med NoiseConspiracy.E: Den är gömd djupt i arkivet.P: Jag skriver mest sorgsna kärlekslåtar.S: Vi brukar köra sånger i turnébussensom känns som klassiker för oss.LooptrooplandS: Skönt att spela in på klassisktLooptroopbeat.P: Vi har hört den så mycket på Helltouratt vi redan börjat tröttna. Jag tycker attrefrängen blev bra när vi kör lite lugnare.S: Det ger ett hårdare och säkrare intryck,lyssnar man på rap från USA skrikeringen.P: Och det är dom vi ska lyssna på… Jagtycker det låter skönare när jag tar det lugnt,men ibland kan jag inte hejda mig själv. Jagblir upp-peppad i mickbåset och kan intehålla tillbaka och börjar skrika. Det kanskelåter dåligt men det är på riktigt.S: Det kan vara energi i aggressiviteten,men det låter mer stöddigt om man ärlugn. Kolla på Jay-Z som låter som omhan inte orkar bry sig.Vad är Looptroopland?P: Världen.S: Där vi är för tillfället.P: Nya kalla högersamhället. Eller nytt,det har ju hållit på ett bra tag. Folk blirskjutna till höger och vänster.På tal om våld har det varit några incidenterpå sistone där writers misshandlat väktareoch så.C: Jag kan förstå om dom beväpnar sig.Det är skitmycket våld från väktarnassida.S: Vi vill inte förespråka våld.P: Grejen är att ungdomar som användervåld kommer att råka värst ut själva. Deslår ur underläge. Man kan aldrig vinnaöver polisen för dom har alltid hårdaremedel att ta till. Först får man stryk tillbakasen blir det våld mot tjänsteman ochdet är hårda straff. Det finns ett ursinnehos ungdomen. Writers känner sig oftajagade och utsatta.På plattan rappar ni mycket om kärlekmen också om hat mot samhället.P: Nja, inte så mycket mot samhället i allmänhet.Mot systemet då?P: För systemet finns det alltid hat. Detbygger på det och det är svårt att älska nåtsom bygger på hat.S: Vi försöker vara mer positiva på plattan,och inte bara peka på fel.P: Vi går inte bara runt och är kärleksfullamen vi försöker fokusera på det.Looking for LoveP: Den handlar om att både Usama binLadin och Timbuktu ska få kärlek. Bådaär värda det (skrattar).Du säger ”I’m sure it’s out there”. Är dudet?P: Jag vet inte. Jag försöker övertyga migsjälv. Det måste ju finnas. Min tankeinnan plattan var att vi skulle skriva såmycket historier som det bara gick, mendet har bara blivit en enda förutom denhär. Låtar som är bra stories håller bäst.Har du några exempel?P: Nas och Slick Rick.16 Groove 8 • 2002

S: One Love med Nas är ju som ett brevoch så får man en bild av vad som hände.Tyckte man i alla fall när man var 16 bastoch satt med lurarna.P: Många Bob Dylan- och LeonardCohen-låtar som jag lyssnar på är ocksåjävligt bra historier.Revolutionary StepFinns det en dans?S: Den är hemlig. Kommer på turnén.Kekke (Chilly) och Leafy gjorde schlookdansenoch vi tyckte den var så jävla fet.P: Refrängen är snodd från en PabloMoses-låt. Enda reggaerefrängen vi snottpå plattan. Mange håller oss kort och detär bra.S: Vi får inte sno så mycket som vi vill.P: Här ville vi göra en politisk låt somsamtidigt är en danslåt. Vet inte om detblev så lyckat.Vad är revolution för er?C: Här uppe (pekar på huvudet).S: För mig är det att ändra på hur mantänker. När folk revolutionerar sina livoch tar nya beslut.P: DvsG är ju vår lilla revolution. Det ärett stort ord men det kan vara att vi gilladerap när vi var små och nu gör vi det själva.Det är jobbigt ibland men vi har valt våraliv.S: I efterhand känns det ändå att manvågat en hel del. Vi har ingen utbildningoch inga framtidsutsikter (skrattar).Vill ni ändra på folks sätt att tänka?C: Jag tror inte det går att tuta i folk vaddom ska tycka.S: I Tyskland träffade vi en kille somberättade att en polare till honom hadelyssnat på Government Music och blivit såpåverkad att han hoppat av sin ekonomiutbildning.Han hälsade och tackade förhjälpen med att förändra sitt liv.Om folk blir så påverkade, känner niansvar när ni rappar om att stjäla ochdöda poliser?P: Man borde kanske lägga ner lite mer tidpå rhymesen. Jag skriver jävligt snabbtoch får mycket infall.C: Folk måste förstå när man säger nåtman verkligen menar och när det bara skalåta coolt.S: Dennis i Noise Conspiracy sa att det ärsvårare att skriva en spännande låt om attman vill ha sex timmars arbetsdag än omatt man aldrig mer ska jobba. Sen måsteman överdriva för att få ut en poäng. När vigjorde Ring snuten ville vi ha en diskussion.P: Man måste skrika för att höras.S: Jämför man med film och böcker skjutspoliser där också utan att någon reagerar.P: Sen är det svårt att vinna mot polisenmed deras egen metod, våld.Musical StampedeC: Kul som fan att spela in.Du sjunger lite.C: Jag fick order av producenten. Försökteöversätta Chilly & Leafys refräng ochså blev det lite annorlunda flavour.S: Vi fick övertala Mange som fan attanvända beatet igen.E: Riktigt wack att släppa samma beat tvågånger, jag har ju hur många beats somhelst.P: Det blev två helt olika låtar.E: OK ur raggaperspektiv.Still LookingC: Den är delvis om en polare som toglivet av sig för tre år sen. Jag skriverutifrån vad han kan ha tänkt. Den passadeinte riktigt ihop med Looking for Lovemen jag ville ändå göra den på sammabeat.Who Want ItDu använder mycket stränginstrument.E: Ja, jag köper mycket skivor från öst,Polen och Ryssland.Du behöver inte cleara samplingarna då.E: Nej, och sen passar ljudet mig, det ärsmutsigt och bra från början.Fly AwayE: Jag bestämde att den skulle heta FlyAway annars fick dom inte göra den.S: Vi spelade den för Jason [Timbuktu]och dom som känner en bra och domtyckte det var en av dom ärligaste låtarnavi gjort.P: Vi tycker den representerar vad somhänder oss bäst av låtarna på plattan.S: Det har varit jävligt mycket resande.P: Jag ville inte vara med från början. Detkändes konstigt att skriva om kärlek påengelska, fast jag blev skitnöjd med minvers.S: När jag skrev tänkte jag mycket på liveti allmänhet.P: Det är första kärlekslåten vi skrivit.Den representerar något nytt.Var det svårt att skriva till din flickvän påengelska?C: Nej, det var inte så svårt.P: Det kanske låter konstigt men jag tänkerofta på engelska även om personligagrejer. Jag tänkte faktiskt ringa och sägadet här men nu blev det en låt istället.C: Jag skrev inte bara för att jag ville säganåt till henne, jag ville göra en bra låtockså.P: Andra måste också kunna känna igensig.Bandit QueenP: Vissa recensenter tar den för seriöst.Scratchen gör ju att man fattar att det ärpå skämt. Samtidigt som det är seriöstockså. Det skulle va fett att hitta en brudliksom.Get ReadyJag gillar temat att hiphop inte är allt.P: Vi har fått lite perspektiv.S: Ibland tar folk saker och ting för allvarligt.Det finns grejer som är jävligt mycketviktigare än hiphop.www.groove.st 17

Tidigare har ni rappat väldigt mycket omhiphop och skivbolag. Nu tar ni upp störreämnen.S: Vi hoppas det i alla fall. Vi har blivit liteäldre och börjat tänka på lite andra grejeroch förhoppningsvis är det bra.P: Jag tycker inte det var fel att vi rappadeom hiphop innan, för då var det så jävlaviktigt för oss.En låt som Heads or Tails retade säkertmånga.P: Som sagt, folk tar det för seriöst,särskilt mina rhymes. När jag sa ”dancingis wack” tänkte folk: Han hatar alla somdansar. Jag får i och för sig skylla mig självför jag har en väldigt seriös framtoning.Fruits of BabylonBob Marley och Bob Dylan.S: Husgudarna.P: Och Pink Floyd.Efter The Biggest Hustle på Schlook fromBirth-EP:n trodde man att ni skulle gå meråt reggaehållet.E: Det hade vi nog gjort också om det intevar för mig. Jag har aldrig lyssnat såmycket på reggae. Jag skulle kunna görareggae men jag vill inte av respekt förmusiken.P: Jag skulle ändå inte vilja göra rena reggae-låtar.Du kör nästan lite player-stil i andralåtar…E: I alla verser!…men här dissar du bling bling-rapparna.S: Jag känner att man själv är en fruit ofBabylon. Jag gör så mycket grejer som jagtycker är fel, men jag kan inte låta bli. Jagblir sur på mig själv. Man får försökaändra sig med små steg.Last SongE: Den kallades Tommys visa från början,för han gillade beatet så mycket.Men du är ju inte med?P: Du låg ju och snackade telefon hela dendagen vi spelade in.T: Va?S: Min favoritlåt. Vi lyckades vara personligapå ett bra sätt.DåtidLooptroops första EP Unsigned Hypekom 1997 och satte en ny standard försvensk engelskspråkig independenthiphop.Plattan fick inget enormt genomslagdå, men tack vare internet och MP3 harjag fortfarande aldrig varit på enLooptroop-spelning utan att någon fjortonårigkille med ryggsäck skrikit eftergraffitilåten Illegal Commercials, som förövrigt lånar sin refräng från ShabbaRanks Pirates’ Anthem. Men sagan omLooptroop började långt tidigare, nämligen1991 i Gideonsbergsskolans matsal iVästerås. Mange, känd på högstadiedisconasom Mange B, och kompisen Marcellosatt och snackade om vem i kön till brickinlämningensom de minst skulle kunnatänka sig rappa. Till slut enades de om den”härjiga schlooken” Mårten med långthårdrockshår och tighta Levi’s som stodoch skrek.– När vi skulle lämna tillbaka brickornaoch man skulle ställa tallrikarna ochbrickorna för sig kastade vi alltid bara inallting, sen stod man och skrek åt mattanterna,skrattar Mårten, som uppenbarligenhar hatat systemet sen dag ett.– Fan vad jobbig du måste ha varit, alltså,jag är så glad att jag inte kände dig då,konstaterar Mattias.Ett tag senare träffades Mårten ochMange hos en gemensam kompis. Detvisade sig att graffitimålaren Mårten ävengillade rap och han spelade upp en demosom Mange gillade trots att Mårten snoddemycket från Das EFX och rappade medvästkustdialekt.– Jag lyssnade mest på västkustrap denperioden, urskuldar sig Mårten.– Den perioden pågick fan några år, skrattarMange.Tommy, då känd som Naughty T, hadegruppen Groovy Sound System tillsammansmed Spoonhead som gick i Mårtensklass. Mårten kommer ihåg att han sågdem battla en annan grupp i Västeråshallenoch att han tyckte de var helt värdelösa.Mårten, Mange och Tommy spelade insin första gemensamma låt Politicians1992 och Looptroop var fött. Året efterkom tapen Superstars och folk som hävdaratt de varit nere med gruppen sen desskommer antingen från Västerås eller harlivlig fantasi.Mattias berättar om när han sågLooptroop på en festival i Västerås ochMårten, som då kallade sig för Skit, berättaratt det var deras första spelning.Tommy (som bytt namn till Mellow T)berättar att de var så nervösa för mellansnacketatt de mixade ihop alla låtarna tillett medley, och att spelningen bara blev tiominuter lång. De kan inte enas om ifallgiget ägde rum före eller efter Superstars,men Mange är säker på att de kördeBringin’ Home da Bacon från tapen påspelningen. Tommy börjar rappa ”stepback motherfucka”, skrattar, och hållermed om att det måste de gjort.Nästa tape blev Three Sick Steez 1995.Nu hade Mårten kommit på sitt nuvarandenamn (Pro för professionell och moeför Mårten) men han kallade sig Skit daPromoe under en övergångsperiod.– Jag ville ta det lite successivt så att jaginte skulle tappa några fans. Jag tror detvar så jag tänkte, skrattar han.Tommy, som inspirerad av ett par tuffasnowboardglasögon av märket Cosmiquebörjat kalla sig Cosmic, erkänner att hanefter inspelningen sa att han aldrig troddeatt de skulle kunna göra något lika braigen.Mattias, som tidigare rappat i hardcorebandetAggressive Contrast, kände Mangegenom en kompis, och medverkar på tvåspår på tapen.Hur kom du på ditt namn?– Det var lite töntigt faktiskt, börjar Mattias.– Till skillnad från våra som är jättecoolaeller?, frågar Mårten.– Folk tjatade om ”the supreme” som vargud. Jag tänkte att jag ville vara min egengud. Och så är det stöddigt.När From the Wax Cabinet-tapet kom1996 hade Supreme blivit fullvärdig medlem.– Den tapen är jag faktiskt riktigt jävlanöjd med, berättar Mange. Vi krystadefram 16 spår i det svettiga pojkrummet.Det var mycket skolkande då.– Jävligt dåligt, fast bra just då, menarMårten.– Framförallt kul, säger Mattias.– Speciellt Clichés blev bra, fortsätterMange. Då trodde jag att vi var A TribeCalled Quest.Här börjar Mårten reta Mange för atthan inte var med på Sveriges första independent-vinylFuck a Record Deal somhan och CosM.I.C. gjorde tillsammansmed DJ Erase, Akem och Crippual senaresamma år. Mange påstår att det inte allsvar det första svenska independentsläppet,men vägrar att precisera sig närmare.FramtidAtt medlemmar från notoriskt medieskyggaLooptroop åkt på månadslång promotionturnémarkerar naturligtvis ett nyttsteg i karriären. Med The Struggle Continuessiktar gruppen utanför Skandinavien.Mattias berättar att de förhoppningsvisska turnera i USA i septembernästa år, men att det i första hand är Europasom gäller.– Vi har mycket att göra här, förklararMårten. Vi är långt ifrån klara med atterövra Frankrike, och i Spanien och Italienhar vi knappt fått in en fot. När vi var iMilano sålde vi sex plattor och då fick vitvinga dom. Fast i Tyskland vet alla vilkavi är och där köpte vissa affärer flerahundra.Tyvärr får jag inget klart svar på denviktigaste frågan om Looptroops framtid:När kommer ett album på svenska?text:Daniel Severinssonds@groove.stfoto:Therese Karlssontk@groove.st18 Groove 8 • 2002

www.groove.st 19

Håkan Hellströmtext: Moa Erikssonbild: Johannes GiotasHåkantycker tillom musikHan ser lite trött ut när jag träffar honom. Han är ledsen överhur journalister betett sig mot honom när de delat upp hansmusik i smådelar och skickat in till musikdoktorer för analys.Men eftersom han är trött på att prata om det bestämmer jagmig för att diskutera andra människors musik istället.Vilket årtionde gjordes bästa musiken?– Oj, oj, oj. Jag tror jag skulle säg 60-talet.Om det som görs nu är grenar och kvistarav en stam så skulle i så fall 60-talet varastammen. Det var ett årtionde då det gjordesbåde ren enkel treackordspop och merexperimentella grejer.Men 50-talet då?– Det skulle i så fall vara den riktiga roten.Men jag tycker inte att musiken levde riktigtdå. På 60-talet tog musiken nya märkligavändningar. Till exempel Beatles som upptäcktehelt nya dimensioner av musiken.Om Cornelis Vreeswijk:– Språkets och fraseringarnas mästare.Den bästa svenska vissångaren. Han harett finger med i min musik också. Det varju den musiken jag växte upp med och densitter i ryggmärgen och rinner i blodet påmig. Mina föräldrar hade ju skivor medEvert Taube, Lasse Dahlkvist, Mats Påhlsonoch Cornelis också.Har du alltid gillat visor eller fanns det etttag i tonåren när du tyckte dom var töntiga?– Nej, egentligen inte. Jag kanske inte lyssnadeaktivt i tolv-trettonårs-åldern mennär jag var femton gjorde jag det igen ochköpte skivor och så.På din hemsida var Olle AdolphsonsTrubbel den klara favoriten på din vis-EP.Varför tror du?– Ja, det var lustigt att det blev den. Jagtror att den har en text som det är lättastatt identifiera sig med. Det är en fin, tragikomiskberättelse om den här personensom inte kan säg nej till någon. Jag identifierarmig jättemycket med honom också.Om Morrissey:– Han sjöng om saker som jag upplevdesjälv. Det kändes som om han sjöng ommig. När man gick till skolan och väntadepå bussen brukade jag ha honom i hörlurarnaoch då kändes det som att sätta påsig en syrgasmask. Han var någon slagströst. Det kändes som om jag var ensammed honom. Sen älskade jag melodierna.The Smiths eller Morrissey?– Det är väldigt svårt men jag måste nogsäg The Smiths. Där finns det inget dåligt.Morrissey dippar lite ibland.Har du sett honom live?– Jag såg honom 1997 i Lisebergshallen.Det var bra men inte jättebra. Han verkaderätt uttråkad. Det var inte så effektfulltsom jag trodde det skulle bli. Men jag skase honom nu igen i Stockholm. Hoppasdet blir bättre då.Vad skulle du fråga honom om du fickintervjua honom?– Oh vad roligt! Jag skulle ha så väldigtmånga frågor. Eller så skulle jag inte haften enda fråga. Det känns som om man intevill veta för mycket. Men jag skulle nogvilja veta vilken musik han tycker omnuförtiden och vad han tycker om minaandra favoriter. Sen skulle jag vilja vetavilka förebilder han har textmässigt ochhur det fungerar när han gör låtar.Om svenska artister:The Ark– Jättebra band och fantastiska vänner. De tillförnågonting fint i Sverige och världen. Jaghar inte hunnit lyssna mycket på senaste skivan.Men det jag hört är fantastiskt bra.Magnus Carlsson– Magnus är jättesnäll. Han har blivit en väldigtgod vän och jag är jätteglad att jag lärtkänna honom. Jag var med och körade på hanssoloskiva men jag har inte lyssnat in mig riktigtpå den ännu. Jag har hållit på så mycketmed mitt eget. Om tjugo år ska jag sätta migner och lyssna igenom alla kompisarnas skivor.Nationalteatern– Den första CD-skivan jag fick av min bror varmed dom. Men proggen är ingenting jaginfluerats av. Jag lyssnade på Kåldolmar ochkalsipper hemma hos en kompis. Det var enspännande berättelse men jag fattade intealls det politiska då.Kent– Jag vet inte. Jag är inte hemma på derasmusik. Hemskt eftersom dom är från Sverige.Men dom verkar tro på det dom gör och detväger alltid tungt i min värld. Jag kännerbasisten Martin och han är fruktansvärt trevligså jag ger ett plus till honom.The Hives– Fantastiskt bra. Jag gillar allt dom gör.Extremt bra, rena rockriff. Jag såg ett programom dom på Musikbyrån och då växte domännu mer.Om utländska artister:Suede– Jag har ingen relation till dom. Jag har hörten del av dom kända låtarna på radio men jagär inte hemma alls på det. Är dom bra? Jagmissade hela indievågen. Jag lyssnade på TheSmiths och samba istället. De andra killarna iBroder Daniel var före mig i allt och hade kollpå sånt där.Serge Gainsbourg– Är det han som designar kläder? Nej, just det!Jag såg en film om honom på TV. Han är fantastiskoch ser fantastisk ut. Jag älskar bådehonom och hans fru som sjunger otroligt vackert.Han är otroligt snygg.White Stripes– Jag har aldrig hört dom. Dom är från Göteborgva?Nej. Dom är från Detroit.– Jaha, nej jag har aldrig hört dom faktiskt.Kevin Rowland– Det låter märkligt men jag har inte lyssnatmycket på Dexy's Midnight Runners. Minmusik har ju jämförts med deras och titelnKom igen Lena är inspirerad av deras låt Comeon Eileen. Det jag hört är fantastiskt bra. Jagälskar hans röst och deras musik är en underbarsmältdegel av allt möjligt.20 Groove 8 • 2002

Svante Thuressontext: Peter Sjöblombild: Therese KarlssonYngre än någonsinoch full fart framåtHan är en lika självklar del av svenska folksjälen somnubben till sillen och granen till jul. Inte så konstigtegentligen då han varit i branschen sedan 50-talet,sjungit med de flesta och dykt upp bland både pop,schlager, jazz och överallt däremellan. Få kan undvikaatt ha ett förhållande till Svante Thuresson.Ändå kallar han Nya kickar för en debut.Det är nämligen första gången som hanskrivit (nästan) alla låtar själv. Och detlåter piggt och avspänt som Svantes debutfrån 1968, Du ser en man. Idag hör du enman som inte hinner blicka tillbaka ochsom vid 65 är lika ung som sina medmusikerPernilla Andersson, Jonas Kullhammar,Bo ”Kasper” Sundström, Lisa Miskovskyoch de andra. För tiden äringenting när man är ung i hjärtat.– Jag har inte märkt av hur det är att åldrasi branschen, kommenterar SvanteThuresson uppriktigt. Det är bara andrasom påminner mig om att jag inte är 27!Jag har så lätt att samarbeta med andramusiker, jag känner att jag är välkommen.Alla möjliga från den unga jazzmusikerkårentill populärmusik frågar mig om jagvill vara med, så det var inga problem attfå tag i folk till den här skivan, tvärtom.Svante låter likadan när han pratarsom när han sjunger. Rösten är mjuk somen soluppgång. Han lyssnar lika generöstsom han berättar. Det märks att han är enartist som tar sitt arbete på allvar och njuterav det, oavsett om det handlar om attge intervjuer, låta sig fotograferas, bytanågra ord med en okänd på gatan eller ståpå scen. Och om det sedan är en liten travepallar eller en stor estrad spelar ingen roll.– Det är svårt att förklara för folk att manåker till Knäckebrödhult och jobbar meden trio från trakten och kommer därifrånmed kunskaper. Men även en kväll när detkanske inte riktigt händer det man vill skahända är en lärdom. Jag måste fortfarandevara precis lika bra som om jag jobbademed Miles Davis.Inför kreativiteten är ju alla lika, manhar samma våndor och glädjeämnen oavsettvilken nivå man är på.– Det stämmer. Och man tar med sig nåntingdärifrån.Du har ju jobbat med de flesta unga fördagen. Hur tycker du att unga musikersförhållningssätt till sin musik har ändratsgenom åren?– Kvalitén på musiker har höjts fantastisktmycket! Dom är betydligt mer utbildademusikaliskt idag än för en 15-20 år senoch har ofta redan tidigt skaffat sig etteget uttryck. Förr försökte man låta somden som stod breve. Då var det inte allasom kunde läsa noter en gång, utan manfick hålla på och traggla i studion. ”Närjag sätter upp fingret, då smäller du till!”Svante skrattar åt minnet och säger attdet rent allmänt finns ett betydligt bättresamspel mellan alla inblandade, både mellanmusikerna inne i studion och teknikernapå andra sidan studiofönstret. Alla haröverlag bättre koll och ett gemensamtspråk att kommunicera med, menar han.Att det dröjt så länge innan SvanteThuresson ”kom ut” som låtskrivaremenar han beror på att han aldrig riktigtbehövt skriva låtar själv. Han har alltidblivit erbjuden bra material. Och att ingenfrågat honom efter låtar beror på att ingenvetat om att han skrivit musik, mer än ettpar låtar här och några orkesterarrangemangdär.– Jag har skrivit ganska många textergenom åren faktiskt, och nån låt sådär tillandra. En period producerade jag andraganska mycket. Världen förändrades förmig när jag skaffade mig en dator medmusikprogram. Hela den ohyggligt storaoch svåra proceduren när man satt vidpianot med notpapper och penna är obegripligidag när man kan lägga bådeackord, basgångar och en melodi på enhalvtimma.Svante lekte lite med idéerna och tekniken,och som det blev ”sajnades” han somdet heter på nysvenska av låtskrivare ochjazzsångerskan Pernilla Anderssons förlag.Sedan rullade det på, med demos,finslipning och slutligen utgivning av Nyakickar.Känns det nervöst för ”debutanten”?– Nej, inte nervöst men det känns annorlunda.Det är första skivan faktiskt senden första jag gjorde som känns lite speciell.Förhöll du dig annorlunda till materialetnär du skrivit det mesta själv?– På sätt och vis gör man nog det. Jag harmärkt samma effekt när man skrivit ettarrangemang till en orkester. Plötsligtfinns det ett extra öra, ”nu kommer detdär bra stället”, eller ”nu kommer det nåtjag måste ändra”. I vanliga fall så kör manbara.Har du fått blodad tand? Kommer dufortsätta göra låtar?– Jaa. Nu har jag lagt ner det ett tag, det ären massa saker som legat i träda bara föratt jag hållit på med det här. Men jag fårväl fylla lådorna och se om det kan bli nånfortsättning så småningom. Sen är det jumöjligt att man kan få lite flyt och säljalite låtar åt andra håll också. Jag måste juprestera – jag är ju sajnad!www.groove.st 21

BöckerDet är onekligen skralt med rocklegender på boksidan i åretsnäst sista Groove. Men även om det saknas en John Lennon,saknas inget av vad som gjorde honom stor. Precis som Lennonskräder inte kaninmannen Ian McCulloch orden, även om ingahakor slog i golvet när han utsåg Bono till världens sämst kläddeman. Och precis som världen har fått dras med Imagine i 30år satte även Woody Guthrie ihop en liten melodi som överlevdemannen bakom den – This Land is Your Land har bland annatförärats en skånsk tolkning signerad Peps Persson.Och countrysångaren Gram Parsons? Tja, han dog uppsvälldmed en iskub uppförd i rektum. Det hände i och för sig aldrigJohn Lennon, men blir det liksom inte mer rock än så.Dan Andersson/mediaredaktör”Turquoise Days – The Weird World of Echo &The Bunnymen”CHRIS ADAMSSoft Skull PressMan kan tycka vad man vill om Ian McCullochmen han tillhör den utrotningshotade arten avsanna rockstjärnor. Fantastiskt snygg, fruktansvärtstor i käften och självförtroende som fårOasisbröderna att framstå som modestiernasmästare. En biografi om Echo & The Bunnymenkommer därför att mer eller mindre handla omIan "Mac" McCulloch – vilket förstås är fantastisktunderhållande läsning, späckad med mereller mindre vansinniga citat. Här talar vi om ensom påstår sig vara guds son, kung av rock’n’rolloch som självklart redan från första singelnspelar i världens bästa band. Sanslöst rolig ärsidan med U2-dissningar – Bono påminner mestom en bergsget, att han är den sämst kläddamannen Mac har sett, och så vidare.Förutom McCullochs underhållningsvärdefinns det faktiskt mer som talar för Echo & TheBunnymen. De var faktiskt ett smått fantastisktband, åtminstone ibland. Sprunget ur Liverpoolspostpunkscen förvaltade de arvet efter Televisionoch Bowie. Amerikanske författaren Chris Adamsspar inte heller på krutet i sin inledning. Hanälskar verkligen The Bunnymen så mycket attdet nästan känns fånigt. Men jag har ändå svårtatt inte beundra människor som verkligen hyseren sådan seriös kärlek inför något så trivialtsom ett popband.Att bokens formgivning hämtat mycket ifrånfanzine-estetiken spär bara på känslan av attdet handlar om äkta kärlek – däri ligger ocksåbokens styrka. Den är skriven av en okonstladentusiast som försiktigt, som om han vårdadedet dyrbaraste ting, redigerar historien. För detär inte frågan om att han själv berättar särskiltmycket. Berättelsen styrks hela tiden av citatoch bandmedlemmarna säger samma sak 1981som 1997. Därför tycker sig Adams kunna berättaden objektiva sanningen. Eller i varje fall så näraman kan tänkas kunna utan att faktiskt ha varitmed.Här återfinns förstås också varje låttext,A- som B-sida, som lämnat McCullochs penna,samtliga med kommentarer. Recensionsutdrag,bra såsom dåliga, lämnas förstås inte hellerhängandes i luften.Historien är trots allt inte är särskilt speciell(för tidig framgång leder till hybris, droger ochdöda trumslagare) men Adams skriver den,genom sin anonyma stil, bättre än mångaandra. Lägg till ett hundratal guldcitat och duhar en strålande rockbiografi som man kan läsamed stor behållning – Bunnyman eller inte.Fredrik Eriksson”Hela härligheten”WOODY GUTHRIEOrdfront Pocket”En del människor gillade mig, hatade mig, följdemed mig, förföljde mig, spottade åt mig, skrattadeåt mig, hjälpte mig och stjälpte mig, ochinom kort blev jag inbjuden till och utsparkadfrån varenda offentlig nöjeslokal i landsändan.”Det anför Woody Guthrie lite mer än halvvägsin i hans snart 60 år gamla självbiografi, innanhan sammanfattar: ”Och så har jag hållit påsedan dess.”Tyvärr höll han inte på särskiltmycket längre. Endast tio år efter att folksångaren,poeten och stundtals även kommunistenGuthrie 1943 först publicerade den självbiografiskaBound for Glory förlorade han sin högraarm till Huntingtons chorea, och 1967 förloradehan även sitt liv till samma nervsjukdom.Först ett decennium efter författarens dödkom den första svenska översättningen – Guthrievar kanske mer känd för sina sånger och sinalärjungar (Bob Dylan) än sin författartalang.Men genom Ordfronts försorg är Hela härlighetennu återigen tillgänglig som pocket.Alltjämt illustrerad av Guthries egna teckningarförblir Hela härligheten en klassiker avsamma mått som Kerouacs På drift – om äninte lika utbrett uppskattad. Inlevelsefullt,stundom poetiskt, berättar han om allt frånuppväxten i oljekällornas Oklahoma, till depressionsåreni början av 1930-talet och godstågen,fyllda av arbetssökande nära svältgränsen påjakt efter jobb, på väg mot härligheten. Ochvarje gång han kommer inom räckhåll för den,på tröskeln till rika släktingar i Kalifornien ellerett handslag ifrån ett fast jobb som sångare iNew York, drar han sig undan. Det ljuva livet ärinte för honom. Hans sånger hör hemma i gathörnen,på fackföreningsmöten och i arbetarbaracker– ställena och människorna som ständigtger honom inspiration till nya sånger ochberättelser. ”Och”, för att återknyta till Guthriesegna ord, ”så har jag hållit på sedan dess.”Dan Andersson”Gram Parsons – God’s Own Singer”JASON WALKERHelter Skelter PublishingI slutet av september 1973, i en hotellbar iManchester, spänner Keith Richards musklerna iansiktet så hårt att han slutligen liknar något avstenansiktena i en western av Sam Peckinpah.Countrysångaren Gram Parsons för tidiga bortgång,endast 26 år gammal, på ett hotellrum iJoshua Tree, Kalifornien, lämnar honom tillsynes oberörd. Men någonstans bakom Keithsogenomträngliga cool, djupt inne i den dimmaWoody Guthriesom ständigt följer honom, går det ändå att anaatt gitarristen i fråga är mer än en smula uppskakadav nyheterna om dryckes- tillika allsångskamratensdöd – kanske till och med rädd.När musikjournalisten Nick Kent några årsenare intervjuar ständiga rockstjärneflickvännenMarianne Faithfull om huruvida Parsons korrumperadesav The Rolling Stones, säger hon:– Förstår du inte att Gram Parsons var mogenatt plockas? Det som hände är precis vad somhänder när ett äpple blir för moget för atthänga på trädet.Vem vet hur långt det faller?Parsons fall började långt innan han träffadeKeith Richards – han hade oddsen emot sigredan när han föddes in i den socialt alkoholiserademiljonärsfamiljen Snively. Det ödslar journalistenJason Walker ingen tid att klargöra ioch med Gram Parsons – God’s Own Singer,den senaste av sammanlagt tre biografier sompublicerats sedan Parsons död. Initierat ochmedkännande följer han Parsons från Waycross,Georgia, via Harvard University och hans förstacountry/rockhybrid The International SubmarineBand, ut till Los Angeles och grupper som TheByrds och The Flying Burrito Brothers. Resanslutar i och med den andra av de två soloplattorhan spelade in i början av 1970-talet och somlegenden om honom alltjämt vilar på – Parsonsvar död, hans kvarlevor kidnappade och kremerade,redan innan den släpptes.Men särskilt mycket nytt bjuder Walker intepå.Varken någon framträdande av hans musikaliskasamarbetspartners, exempelvis EmmylouHarris, eller Parsons tidigare hustru Gretchenhar ställt upp på nya intervjuer. Istället har hanbyggt vidare på Ben Fong-Torres och Sid Griffinstidigare biografier och samlar stora delarav dem i God’s Own Singer,utspätt med anteckningarur återutgivningar av Parsons skivor ochen och annan intervju med studiotekniker ochandra flyktiga bekanta. Resultatet är, åtminstoneför den nyblivne fantasten, inte bara den hittillsmest kompletta biografin över Gram Parsonsuppgång – det är också den mest insiktsfullasammanfattningen av hans oundvikliga fall.Dan Anderssonwww.groove.st 23

AlbumVarje sekund tas ackord eller samplas något somkanske kommer att följa oss för alltid. Musik ärviktiga grejer. Var på en fest nyligen där en skoaffärsinnehavareblev av med ett par skor i envadslagning om en låt på en Bruce Springsteenplatta.Själv skiter jag i Bruce men kanske hittardu något nedan som du kan ta med dig för restenav livet?Björn Magnusson/skivredaktörSUSAN ALCORN”Uma”Ulftone/BorderSusan Alcorn kommer från Texas och ansesvara en nydanare inom pedal steel-spelandet.Hon rör sig ljusår från country och country andwestern, de genrer som instrumentet annarsnästan bara förknippas med, och presenterarluftiga och skira klanger.Musiken är svävande försiktig och har endel gemensamt med frijazz och klassiska tongångaråt avantgarde-hållet. Hon gör blandannat en personlig version av Amazing Graceoch får till ett Thelonius Monk-medley.Alcorn vill att albumet ska ge en bild av varhon befann sig psykiskt, emotionellt och andligtvid en viss tidpunkt och plats i augusti 1999.Något flummigt.Robert LagerströmAMERIE”All I Have”Rise/SonyNär man lyssnar på All I Have tänker man påMary J Blige. Ameries producent och låtskrivareRich Harrison har följaktligen också jobbatmed Mary, men nu är det Amerie som gäller, detär hon som är USA:s nya r’n’b/hiphop-hopp.Och det förstår man när man lyssnar på All IHave.Förutom att 22-åriga Amerie har en universitetsutbildningbakom sig och är uppseendeväckandevacker besitter hon en varm och tänjbarröst som ibland även kan låta lite raspig. Deflesta låtarna är kärleksballader, vilket i längdenblir väl tradigt, där hon tillåts spänna sina stämband.Det som fattas är just en lite mer levandeproduktion istället för den smetiga standardproduktionhon har att arbeta med.Soundet är oantastligt men samtidigt alltförstelt, perfektion är i sig inget att sträva efter –inte om musiken blir så här könlös när denistället borde ånga med åtrå och hormoner.Men i stötiga och svepande Talkin’ to Me, I JustDied med sin extrema närvaro och coola NeedYou Tonight är Amerie i alla fall på väg motnågot intressant.Gary AnderssonTORI AMOS”Scarlet’s Walk”Epic/Sony”Can someone help me/I think I’m losthere/lost in a place called America”.Slutraden i vackra Wednesday summerarTori Amos skiva. Efter 11 septemberattackenbörjade hon fundera på vad USAstod för i hennes medvetande.Tori och hennesalter ego Scarlet gav sig ut på en resagenom ett land värt att älska och hata. Jumer hon såg desto mer förstod hon hurupprörda människorna var över det somhänt. Låtarna forsade ur henne och nu kanvi ta del av hennes erfarenheter. De 18låtarna beskriver de geografiska ochkänslomässiga lokaliteter hon besökt.Det är en varierande resa de tar oss medpå,Tori och Scarlet. Ibland kan den kännaslite väl patriotisk. Ett drag som mest harinverkat på musiken som nu står djupt i denamerikanska myllan. Och det är då jag haren invändning.Toris egenhet kommer interiktigt till sin rätt. Det blir lite slätstruketoch hon känns som en i raden av begåvadesinger/songwriters som besjunger sitt land.Men det finns även mycket vackert ochoemotståndligt på Scarlet’s Walk.SingelspåretA Sorta Fairytale är en klassiskTori-skapelse. Den är svävande lätt samtidigtsom den känns hårt hållen och förankrad.Den är klart i klass med gamla favoritersom Caught a Lite Sneeze och Crucify.Pianot har fått maka på sig lite, men detspelar fortfarande en central roll. Och Torisjunger minst lika bra som tidigare. Hon haren närvaro i sin röst som ger mig rysningar.Och med minst åtta mycket bra låtar är dethär ett nödvändigt album.Mats AlmegårdAPPLES IN STEREO”Velocity of Sound”Cooking Vinyl/VMEI Athens, Georgia är allt sig likt och i Apples inStereos värld handlar det som vanligt om ettpassionerat förhållande till popmusik. Velocityof Sound är ännu ett album fyllt av just passioneradpopmusik. Man vet ungefär vad man haratt vänta sig av ett nytt Apples in Stereo-album.De har sitt revir klart utmärkt och kan förmodligenverka där ett bra tag framöver.Inom reviret brukar man hitta mer ellermindre skräpiga gitarrer och psykedeliska inslag.Det mest lyckade albumet i mitt tycke är dettrippiga och drömska Her Wallpaper Reveriesom kom för något år sedan. Närmare PetSounds än så har inte äpplena kommit. Men jaggillar verkligen Velocity of Sound där konceptetär powerpop med sneglingar åt både surf,Ramones och med herrarna Ray Davies ochBrian Wilson ständigt närvarande. Det kryllarav uptemporefränger med fartvinden i håret.Robert Schneider håller i tyglarna och är enpopsnickare av klass. Frugan Hillary har tagitöver sången på en del spår men jag föredrarändå Robert med sin alldeles perfekt medryckandeoch lite distade popröst. Lyssna på DoYou Understand? så förstår ni vad jag menar.Velocity of Sound är en levande och tämligenhelgjuten poputflykt.Jonas ElgemarkAVRIL”That Horse Must Be Starving”F Communications/PlaygroundFrench Kiss.Lil’ Louis underbara technohit från1989. Franske Avril gör en cover på den. Heltlysande, dessutom. Svinfeta acid-slingor ställsmot mer eftertänksamma partier, en dynamiksom inte går av för hackor. Det hörs att det ären cover, men samtidigt låter det helt eget.Avril bygger sin musik på kontraster. Hanhar en fot i singer/songwriter-lägret, med en förkärlekför finstämt pianoklink och stora härligastråkarrangemang. Den andra foten står fastförankrad i cutting edge electronica, feta beatsoch coolt flippade ljud. Det funkar förvånansvärtbra, hela paketet knyts ihop av hans sångröst,som väver surrealistiska historier om problematiskaförhållanden. Det är inte lätt att klämmain Avril i något fack, och det är kanske därförhan gjort en så bra skiva.Henrik StrömbergBADLY DRAWN BOY”Have You Fed the Fish”XL/PlaygroundHans musik kan vara pompös eller jordnära,hettande rockig eller souligt sval, mysigt hopkrupeneller ivrigt gestikulerande. Men helatiden klarar han det med ett handlag som fårdet att se så självklart och enkelt ut, som omdet inte vore något. Men det är ju precis detsom det är. Med sin tredje platta (om man räknarsoundtracket till About a Boy men inteminiplattor) är det ingen tvekan: Den slarvigttecknade killen har blivit en stor, modig pojke.Peter SjöblomTHE BEATNUTS”The Originators”Landspeed/PlaygroundTill alla er som missade Beatnuts på Hultsfred:Var lugna.Visst, det var en kul spelning och detvar coolt att få skrika ”yeah, you get props overhere” till Psycho Les och Junkyard Juju, när defrågade om vi visste vad de ville höra när de är iSverige. Men hade det inte varit för att Hultsfredspublikenär så enormt svältfödd på kända amerikanskahiphop-grupper hade nog ingen orkatbry sig ens dagen efter.Det är i alla fall kul att konstatera att Beatnutsnått en formtopp sent i karriären. Rimmen påThe Originators är visserligen lika simpla somvanligt, men med såna tunga beats som påbangern Yae Yo och på svängiga Buying Outthe Bar med klockren dragspelssampling spelardet ingen roll. Beatnuts gör ju heller inte musikför att den ska analyseras utan för att den skadra igång festen eller dansgolvet, och då gör detinget att alla låtar handlar om att knulla ochröka gräs. Rangordnar man gruppens albumhamnar The Originators på en hedersam tredjeplats,efter Street Level och Take it Or Squeeze it.Daniel SeverinssonBRAVECAPTAIN”Advertisments for Myself”Wichita/BorderJag gillar artister som kombinerar stilar ingenannan kombinerat tidigare. Någon sa om ensång på Advertiments for Myself att den lät somPaul McCartney och Wings gjort den. Nästa låtkunde istället Aphex Twin snickrat ihop. Nuskulle man kunna tro att skivan är splittrad,men jag skulle hellre vilja kalla den varierad.Bakom allt ligger Bravecaptains speciella geni.Egentligen består alla hans låtar av sköna popmelodier,vare sig han väljer att ackompanjeradem med distade garagerocksgitarrer, brutalatechnobeats eller som på I Was a TeenageDeath Squad,traditionell pop-sättning medpiano/bas/trummor/blåssektion. Det, och smäktandesjungna textrader som ”We partied withthe locals, and filled them full of holes.” Kanman annat än älska den här grabben? Eller sompå Rod’s Got One, som börjar som indierock ochnågonstans på mitten övergår till värsta acidorgien.Det är när jag hör sånt här som jag inserhur tråkiga band som The Strokes är.Varförbara återanvända en liten del av rockhistorien,när man kan ta allt på en gång? Otroligt bra,helt enkelt.Henrik StrömbergDICTAPHONE”M. = Addiction”City Centre Offices/Morr MusicSå. Ännu en electronicaplatta med svåruttalatnamn? Men Dictaphone består av fyra skolademusiker som vet vad de håller på med. Ochadditionen av saxofon och andra ”riktiga”instrument till de datorproducerade ljuden geren organisk känsla som känns fräsch.M. = Addiction är en skön downtempo-plattamed drag åt jazzhållet, fast utan att falla isamma snortråkiga ”jazziga” fälla Compostgängetfastnat i. Många gånger när electronicatar hjälp av blåsinstrument får de domineraljudbilden, och resultatet känns krystat. Så ickehär, saxofonen är bara ett instrument blandandra. Helgjutet och intrikat.Henrik StrömbergDIVERSE ARTISTER”80’s Groove Sessions”GoldheadDen här samlingen är som ett utslitet konserverathjärta som skjutits upp i rymden och genomsina oförtrutet taktfasta slag sprider nostalgi,värme och party. I mitt fall är nostalgi ofrånkomligt.Blandband, sena nätter med örat klistratvid radion och dansande i tonårsrummet framförspegelväggen flimrar förbi. Idag när tvådecennier gnagt på de flesta av spåren har discoblivit något som spelas på bröllop och kick offs.Flera örhängen har fått sig en rejäl törn i kreddigareläger. 80’s Groove Sessions är ändåmindre uppenbar än bensinmackssamlingarnaäven om många spår lätt kvalar in som klassiker.Spår av tidig house, hiphop och ett otal genrermed siktet inställt på dansskorna är lätta atturskilja och stora delar låter fortfarande toppen.Gillar du att hitta originallåtar till urvattnadebrottarhits är 80’s Groove Sessions en guldgruvaoch jag är säker på att både Daft Punk och Kaahhar många av basgångarna inprogrammerade iryggraden.Björn MagnussonDIVERSE ARTISTER”Classic and Rare. La Collection Chapter 3”F Communications/PlaygroundF Communications rundar av sex intensiva årmed dubbeln Classic and Rare.Eric Morand ochLaurent Garnier har gjort urvalet. Jori Hulkkonenmixar klassikerna och Garnier rariteterna. Ochvilken resa de tar oss med på! Mixarna är svävandeoch knappt märkbara, inte en skarv ochinte ett glapp.Vi talar stor DJ-konst.Det blir ju inte sämre av att hela skivornaandas nyskapande och stor elektronisk musik.Från första spåret, där franske Avril ger ossVelvet Blues,till det sista där japanen DJ Kudoserverar den frenetiska Tiny loops är detta enhelgjuten samling. När Velvet Blues knypplasihop med Ready Made FC:s Sugar Fuel ochDavid Sylvian lyfter mikrofonen och börjarsjunga går det inte att undgå rysningar längshela ryggraden.Här finns elektronisk blues och dansantasachertårtor som A Reminiscent Drives Ambrosiai Hulkkonens remixversion. Däremellan en helrymd av elektroniska klanger. Den här samlingenbör man äga.Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”Let’s Do Rocksteady – The Story of Rocksteady1966-68”Trojan/BorderDe flesta har väl vid det här laget hört myten.Om hur den otroligt heta sommaren 1966 nästantvingade musikerna att sänka tempot. I värmenorkade ingen längre spela ska-musik och denlugnare och mer melodiska rocksteadyn varfödd! En genre som efter bara två år skulle förvandlastill den tyngre varianten reggae.Nåväl, när nu etiketten Trojan ger ut ännuett samlingsalbum med 60-talsinspelningar kanman börja undra.Visserligen var The Paragonsgudomliga men att höra några av bandets mest24 Groove 8 • 2002

Albumkända låtar jämte tämligen utslitna spår somStop That Train, Lady with a Starlight ochIsraelites frestar på. Men det värsta är nästanatt detta dubbelalbum också innehåller en heldel pärlor, låtskatter som till exempel inte finnsmed i samlingen Trojan Rocksteady Box Set.Man måste nästan äga båda och får stå ut medatt programmera sin CD-spelare. Nu är det högtid att Trojan kommer med en ultimat rocksteadyboxpå uppåt tio skivor. En samling som täckerin alla grundläggande behov och som därtillinnehåller ett digert material att läsa. Jag köperden direkt.Robert LagerströmDIVERSE ARTISTER”Trojan X-Rated Box Set”Trojan/BorderKuk och fitta? Knulla och pöka? Jo, redan dentidiga jamaicanska musiken innehöll låtar medsnuskiga texter och på den välkända reggaeönhar så kallad slackness fortfarande sin plats imusiken. Och det är många välkända artistersom sjungit in skivor med snusk. I den här boxenfinns till exempel Lee Perry, Max Romeo,Augustus Pablo och U-Roy som alla spelat inlåtar om sex, från det subtila och roliga till detfåniga, grova och plumpa.Det blir förstås mycket ”pussy”, ”pum pum”och ”slip and slide” och man kan tycka vadman vill om texterna. Men säkert är att väldigtmånga låtar, åtminstone musikaliskt sett, påden här utgåvans tre skivor är hur bra som helst.Materialet är för övrigt inspelat mellan 1966och 1975. Helhetsintrycket åker dock ned ettsnäpp om man erinrar sig den dåliga kvinnosynsom är utbredd på Jamaica. Men tack och lovfinns här också tjejer som sjunger om stön, flåsoch flämt, som Nora Dean, Phyllis Dillon ochThe Soul Sisters. Dessvärre finns här inte enenda låt med Prince Buster som med albumetBig Five slog huvudet på spiken när det gälleratt vara både snuskig och humoristisk. Men somvanligt visar etiketten Trojan att man har gömmornafulla av musikaliska pärlor.Robert LagerströmDIVERSE ARTISTER”We Love You – A Tribute to the Rolling Stones”Deaf&DumbIdén med att ge ut en skiva med arton RollingStones-covers framförda av svenska artisterkan jag med lite god vilja förstå (första upplaganinnehåller en limiterad bonus-CD med ytterligareåtta låtar), speciellt eftersom urvalet av artisterinte är direkt förutsägbart. Låturvalet är ocksåtämligen intressant.Tack och lov slipper vi ännuen cover av Satisfaction eller Honky TonkWomen. Men det problem som finns med allasamlingsplattor finns även här, nämligen att detspretar.Varför inte koncentrera sig på färreartister istället för denna dubbel-CD? Det skullelätt kunna bli en alldeles förträfflig tribute omman bara plockade bort hälften av låtarna.Bland höjdpunkterna finns Caesar’s Palacesom förvandlar Get Off of My Cloud till enskramlig garagepoplåt och Nicolai Dunger somtrollar fram något alldeles nytt och personligtur Coming Down Again. Nästan lika bra blirdet när Heikki ger sig på Worried About Youeller när Johan Lindström gör Play With Fire.The Concretes visar prov på helt rätt inställningnär de tolkar Miss You. Alltså, glöm originaletså mycket det går och lägg in dina egna idéer.Den ensamma tramporgeln i Hederos och HellbergsShine a Light gör att låten bara skrikerav saknad, åtrå och förtvivlan. Riktigt bra ochbara den ett starkt skäl att investera i We LoveYou.Jonas ElgemarkENTOMBED”Sons of Satan Praise the Lord”Music For Nations/ZombaSveriges bästa Entombed samlar sina favoritartisterslåtar på dubbla plattor.Visst, att göra encoverplatta kan innebära risker. Antingen harman brist på egna idéer och helt enkelt inte klararav att skriva en enda rad. En annan variant äratt man som grupp vill visa hur jävla cool manär när man plockar fram låtar som ingen dödlighört talas om.I Entombeds fall görs det med en stor ömhet,kärlek och respekt. Lee Hazlewood, Roky Erikson,Hüsker Du, King Crimson och Black Sabbath ärbara några som blir ömt omfamnade. Stillbornsvackra örhänge Albino Flogged in Black ochKiss God of Thunder är de enda låtarna sominte borde fått vara med och kramas. Storrespekt och öm kärlek visar 15-års-jubileradeEntombed när man ger Bob Dylans The Balladof Hollis Brown. Dylans text verkar som gjordför Entombed. När L-G Petrov skriker ut hurHollis barn är så hungriga att de knappt kan leså känns låten som Entombeds egen.Tack förde här 15 åren. Man får hoppas att det blirmånga många fler.Per Lundberg G.B.GODSPEED YOU! BLACK EMPEROR”Yanoqui U.x:o”Constellation/BorderJag vet numera vad det är som väntar på enskiva med monumentalbandet Godspeed You!Black Emperor. Den första chocken över denepiskt storslagna instrumentalrocken känns intelika angelägen längre. Det var när de gästadeSverige i våras som det först slog mig hur plattoch lätt meningslöst deras annars så säregnavärld var. Förutsägbart, spänningslöst ochenbart uppblåst simpelhet. För det är ett enkeltspråk de använder trots den barocka klädseln.Ett evigt deklamerande av slitna etyder somdekoreras i den tyngsta och mest storslagna avramar. Ett ständigt fastslående att: så här ärdet. Kadenser som inte fyller någon annan funktionän att leda tillbaka till sig själva.JOHNNY CASH”The Man Comes Around”UniversalDet borde inte vara möjligt, men The ManComes Around överträffar till och medförra plattan, Solitary Man, som jag hållersom hans dittills bästa genom hela karriären.Inte för att Solitary Man var en direktuppsluppen historia, men The Man ComesAround är avsevärt mörkare. Döden flåsarCash i nacken, och han vet om det. Därförblir låtar som Give My Love to Rose ochSam Hall inte bara molande berättelser omånger och ångest, utan kanaler för Cashseget grubbel. Eller, det är i alla fall så detlåter, som om det inte fanns någonting mellantolkaren och tolkningen, oavsett om Cashsjunger helt ensam eller i duett med tillexempel Nick Cave som i I’m so LonesomeI Could Cry.Ännu starkare märks det i Bridge OverTroubled Water. En låt som med sitt pompösapatos genom åren inbjudit till allehandamer eller mindre frireligiöst närda tolkningar.Johnny Cash däremot befriar låten från allsin kvävande storvulenhet och ger densamma sparsmakade inramning som detmesta av plattan. En akustisk, en grubblandeTrots all skepticism sitter jag här igen ochlyssnar oavbrutet på en Godspeed-skiva. För omskivbolagskollegor som Hangedup och Fly PanAm både känns mer spännande och fräscharekan jag inte annat än att konstatera att Godspeedär mästare i genren. Att döma ut musikensom innehållslös är nog att leta efter något sominte finns. För det jag lyssnar på och det somgolvar mig också denna gång är just derasambition att klä enkelheten i överdåd. Det ärformen, ramen, som är både hantverket ochkonsten och just på det är de nio kanadensarnadjävulskt säkra på att få till spänning. Jag lurasatt tro att det finns något under crescendot,delaystudsarna och cymbalgnisslet. Mot slutetav Yanoqui U.x.o lyfter de till sådana astralahöjder i stilsäkert dekorerande att jag för enlång stund inte alls tänker på hur urbotameningslöst det de spelar egentligen är. Detspelar ingen roll att de på omslaget avslöjarkonspirationen mellan storskivbolag och militärindustrineller att de som vanligt slåss för sinsuveränitet i musikvärlden. För musikalisktsäger de ingenting.Fredrik ErikssonHÅKAN HELLSTRÖM”Det är så jag säger det”Dolores/VirginHåkan Hellström är den viktigaste svenskatextförfattaren av sin generation. Därför atthan är den ende som besitter förmågan attkommunicera med alla, som inte stänger utenågon (utan att för den sakens skull bli ytligoch fördummande), som kan tala även tillmänniskor i sin egen ålder. Medan en sådan somJocke Berg inte har ett dyft att säga till någonsom är född före 1985.Favoritcitat på albumet: ”Nu gör det ingetom jag dör/för nu vet jag vad mina läppar är tillför”.Någonstans i grund och botten är det här enmer återhållsam skiva, stundtals nästan litesorgsen. Det var nog tvunget att bli så. Förragången fanns det liksom ingen tid att stannaupp. Det finns andra saker man inte heller harorgel. Och en cello lika kärv som en grov filmot plexiglas. Cash jublar inte, han ber inteom nåd, han försonas men det gör ont.Tillsist har Paul Simons slagdänga fått denövertygande innebörd den aldrig tidigarehaft.Som synes blandar sig traditionelltmaterial utan ansträngning med modernarelåtar. Mest överraskande är kanske BeatlesIn My Life och Depeche Modes PersonalJesus. Allting framfört med samma oförställdhet,samma respektingivande allvar.För det är för sent att låtsas nu. Det finnsinte tid för gester när man stirrar slutgiltigheteni vitögat. Det vi ska vara tacksammaför är att Johnny Cash har modet att stirratillbaka.Peter Sjöblomtid för på debutskivor. Man åker till exempelinte till Brasilien och experimenterar medsambarytmer. Men det är en högst marginellanmärkning.Det är så jag säger det är allting vi älskademed Känn ingen sorg för mig Göteborg en gångtill. Det är samma blinda kärlek till och tro påmusiken. Samma förbehållslösa passion ocheuforiska glädje och varken kvällstidningsjournalistereller sura gamla mods kan ta den ifrånhonom.Thomas NilsonJAZZYFATNASTEES”The Tortoise and the Hare”Cool Hunter/MNWPhilly-duon Jazzyfatnastees bestående av TraceyMoore och Mercedes Martinez gör helt lysandesoul för 2000-talet – den är medmänsklig menhar ändå sting. Det låter helt lysande faktiskt.Som när de väver ihop sina röster i inledandeSomething in the Way över ett funkigt jazzkomp.Det är så känsligt utfört att jag ryser.Deras debutplatta The Once and Futuresläpptes för tre år sedan på Motive Recordssom ägs av The Roots och tjejerna är på sammavåglängd som dessa supermusiker vilket ocksåär en av anledningarna till att även The Tortoiseand the Hare låter så sagolikt bra. Jag kannjuta oerhört till spår som känsliga Tumbling,kaxiga All Up in My Face och funkiga FourLives.Ja, till alla tio spår faktiskt.Textmässigt handlar det om hur vi människorfungerar tillsammans och faktiskt belyser demed enkla grepp vad vi alla kan gå igenom såatt man som lyssnare småler.Efter att ha hört bländande och lekfullaRoots-låten The Next Movement där tjejernadeltar och duons egna ryggradskittlande TheLie visste jag att Jazzyfatnastees var bra menThe Tortoise and the Hare överraskade migmed sin totala öppenhet och sin stora värme.Skulle inte vilja vara utan den.Gary AnderssonJENS”Standing in the Trees I Get Lifted by the Leaves”THE SPACIOUS MIND”Live Volume One: Do Your Thing But Don’tTouch Ours”Goddamn I’m a Countryman RecordsJens Unosson som vanligtvis spelar klaviatur iThe Spacious Mind har släppt sin debutskiva.Därmed är den andra utgivningen på bolagetmed det underbara namnet ett faktum. Den lillafamiljen som häckar i de norrländska ödemarkernakring Lövånger, Skellefteå och Umeå ärhur kreativa som helst och har nu startat sitteget bolag. Jens gör en slags långsam, drömmandefolkcountry. Looner-folk är den egnabenämningen och tillsammans med musikerfrån Spacious Mind-familjen skapas ett harmonisktljudlandskap fylld av norrländsk prärieoch amerikansk västkust. Grateful Dead tackaspå innertexten och visst anar man både enAmerican Beauty och en Anthem of the Sunhär. Jens röst är ofta svagt viskande eller hestraspig. Atmosfären är laddad genom hela plattanmed höjdpunkter som Sad Young Man ellerFragments. Stor musik som lever av egen kraft.Liknande stämning hörs på Spacious Mindsåttonde album. Efter elva år på äventyr i musikrymdenär det dags för ett livealbum. Inspeladdjupt inne i de ångermanländska skogarna inågot som på bilden ser ut som en gigantiskpsykedelisk lappkåta. Och musiken hamnarockså någonstans där. Långa elektriska och förföriskainstrumentala stycken. Men SpaciousMind har vett att inte vräka på med alla kanalersamtidigt. Här får varje instrument och musikerwww.groove.st 25

DemoUnderjordisk fräschör skriver jag åter igen. Förjust det handlar det om i denna spalt: att kastaljus på sådant som säkerligen inte kommer attpumpas ut i massupplagor till en hjärndödmarknad. Jag skulle gärna sluta att kalla skivornaför demonstrationsexemplar, många gångerhandlar det om fullkomligt färdiga skivor somegentligen bara saknar distribution. Samtidigtfinns det fortfarande spånhuven som lever iföreställningen att ett skivkontrakt löser allaproblem. Uppmaningen blir denna gång attövertyga dessa att så inte är fallet. Kontaktadem och beställ ett exemplar du med!Först lite bredbent dieselrock med litenhjärna och hjärtat till vänster. King of Kongotrampar i väl nötta spår men fyller den intesom brukligt med bourbon och brudar utan medrevolution. Resultatet blir naturligtvis strålande,särskilt som deras lettiska bärplockare tillgitarrist har den goda smaken att för jämnanhänga likt en pendel över sin wah-wah-pedal.Helt klart det bästa svenska post-MC5-bandetsom vinglat genom mina öron på sistone.Mer grabbig rock ifrån Sparks of Sevensom sitter inne med ett gött sväng, orglar, FenderRhodes, wah-wah och en lagom nonchalantsångare. Mycket tidig Primal Scream menockså en hel del Soundtrack of Our Life-skäggi och med ett gäng gedigna synkoper i riffandetoch grabbkörerna. Men framför allt svänger detsom inte gubbsen i Soundtrack någonsin, trotsviktminskning, fixar. Helt klart i klass med bådeStone Roses och Scream. Stuffa på!Betydligt mindre sväng men desto mer hjärtafinner jag hos Vijaya som ofta svidande vackertförmedlar små berättelser i samma anda somSarah White, Julie Dorion och en hög av ledsnamän. Förstås ekar det amerikansk småstad ochindependentfilm vilket hör genren till.Vijaya ärdock miljoner gånger mer originell än andrasvenska kollegor. Mycket beroende på en fantastiskröst och en fantastiskt smakfull produktionsom värmer upp det annars så unkna klimatetibland sång och låtskrivare.Så till omgångens inofficiella vinnare: Whyre.Det handlar om Sonic Youth, om No Wave, omgitarrdissonanser och punkenergi. Likväl skrämmandesom vackert och långt bort ifrån allt vadrockmusik ger sken av i Sverige 2002.Vördnadsfulltvårdas förebilderna med en okonstlad kärlektill deras musik. Med en sådan kommer manlångt, i varje fall när man så på pricken visarvad det egentligen handlar om – energi. För hosWhyre finns det lika mycket kraft att hålla tillbakssom det finns plats för total distorsion, ochallt blir spännande och dynamiskt i all sin kompromisslöshet.Att Orakle inte är ett gigantiskt namn blandcollegeradiostationerna i USA är för mig en gåta.Hos Orakle hittar jag allt det bästa ifrån ChapellHills finaste till Bostons bästa gitarronanist viaen lätt vinkning till en fanclub i Skottland. Såfruktansvärt bra som denna Orakleskiva jag hari min stereo just nu har då inte dessa referenservarit på minst ett decennium. Så varför måstejag skriva om Orakle här? Det är en stor skam.Om du inte sett till Jonas Hasselgren själv såskriv till honom och sprid detta gitarrepos tillalla som har den goda smaken att uppskattafantastisk popmusik!Fredrik ErikssonFör kontakt:King of Kongo: Oscars81@hotmail.comSpars of Seven:via joakim@lucy-production.comVijaya:viyaya@spray.seWhyre:listen.to/whyreOrakle:orakle@telia.comutrymme, det gör att laddningen blir ännu merpåtaglig. Det här är den första plattan i enkommande serie som ska dokumentera livespelningarmed Spacious Mind. God damn vad jagser fram emot det!Jonas ElgemarkJ’S PLAIN BAND”Colour of Today”Gain/MNWPopmusik med countrykänsla. J’s Plain Bandhar på tidigare inspelat material och live varitett av banden som visat att countrypop intebara behöver vara de gräsligheter som i mängdersköljs över oss via allehanda media. Och denkänslan återkommer när man lyssnar tillColour of Today. Här finns många riktigt bralåtar, oftast klädda i ett countrykomp somkänns relevant utan att bli utstuderat, utan attrida på countryvågen. Däremot känns det somatt J’s Plain Band blivit lite tyglade på skiva.Det känns som att hela uttrycket är lite dämpatoch kväst i förhållande till hur det kan låta live.Men det är väl det som kännetecknar ett riktigtlevande band. Att det inte går att fånga den därmagiska känslan som kan uppstå live.Magnus SjöbergCHRISTIAN KJELLVANDER”Songs from a Two-Room Chapel”Startracks/V2Det går inte hålla på sanningen längre. ChristianKjellvander är Sveriges bästa låtskrivare. I ochmed hans första egentliga soloskiva utkristalliserasinte bara ett tradigt förvaltande av NeilYoung-arvet utan ett högst personligt språk,fantastisk röst och självklar melodikänsla.Förstås gräver han djupt i kända amerikanskaåkrar fyllda med flanell men han hittar alltidtillbaka till sig själv utan att ramla ner i hemskahåligheter som klyschor och tomhet.Songs from a Two-Room Chapel siktar högtmed stora arrangemang, blås och stråkar, mendet är i de små gesterna som jag tycker att detriktigt hettar till. Som i Alleluja, en av skivanshöjdpunkter, med broden Gustaf på såg.Visst,det är ingen blivande klassiker, men skivan ärhelt klart det bästa som kommit från ChristianKjellvanders alla projekt. Det säger å andrasidan väldigt, väldigt, mycket.Fredrik ErikssonKOCANI ORKESTAR”Alone at My Wedding”Crammed Discs/BorderWow. Det här kallar jag dansmusik. KocaniOrkestar från Makedonien spelar orientaliskzigenarmusik som får det att spritta i helakroppen. Jag kan inte ens sitta still medan jagskriver det här utan måste avbryta skivandetför ett par höftrullningar. Ni som har sett någonav Emir Kusturicas filmer vet vilken typ avmusik det här är frågan om. Den här skivaninnehåller en repertoar av musik som zigenarbandbrukar spela på bröllop i Makedonien.Och som alla vet betyder bröllop kärlek, dans,drycker och fest! Den här skivan är ett måste.Moa ErikssonLARGE PROFESSOR”1 st Class”Matador/PlaygroundExtra P är en av få artister som kan köra enhel vers där han bara droppar namn på klassiskalåtar han producerat. Som rappare är LargeProfessor annars inte så spännande. Han varkensabbar eller lyfter låtarna med sitt metodiskaflyt. Skillnaden mellan en ordinär och en extraordinärMC blir extra tydlig när gamla samarbetspartnernNas går in och gör Stay Chisel tillskivans överlägset bästa spår. Den har också ettav de lite vemodiga midtempo-beat som LargeProfessor behärskar till fullo.Det finns några bra låtar till som inledandenackgungaren ‘Bout That Time och stökigaAkinyele.I övrigt är det jämn fördelning avsmåsköna parenteser och utfyllnad. Sämst gårdet för Large Professor när han försöker uppdaterasitt sound på Brand New. Är man riktigtsnäll kan man jämföra beatet med något somJay Dilla skulle ratat till senaste Slum Village.Daniel SeverinssonTHE LIBERTINES”Up the Bracket”Rough Trade/BorderDe slåss med varandra i studion. Struntar i attta med sin fantastiska debutsingel What aWaster på albumet. Lyckas anlita The ClashlegendenMick Jones som producent och påstårsedan i NME att de knappt hade hört talas omhonom.The Libertines jobbar hårt på att varatuffa. Men det räcker egentligen med att lyssnapå deras debutalbum för att förstå varför de ärhöstens tuffaste brittiska band.Up The Bracket är rent ut sagt löjligt bra föratt vara ett verk av ett gäng grabbiga Londonslynglarsom ogenerat gör vad The Jam och andrabrittiska punk- och rock’n’roll-band gjorde förtjugofem år sedan och låtsas som om de nyssuppfunnit hjulet. Och kommer undan med det.Överhuvudtaget är The Libertines så sinnessjuktanglofila att Morrissey självklart redantagit dem till sitt ”english heart”. Så i börjanpå november spelar de förband till Moz påBrixton Academy.Vilket naturligtvis innebärslutet på deras karriär eftersom Morrisseysförband av tradition alltid är genuint usla ochvillkorslöst dödsdömda. Men de har väl intehört talas om honom heller.Thomas NilsonLITHIUM”Cold”No Fashion/MNWVem kunde tro, när kriget mellan syntare ochhårdrockare slogs som allra hårdast i skolkorridorerna,att det faktiskt skulle koras en vinnare.Men det gjordes det.Vinnarnas krutstänktainverkan på Marilyn Manson, Rammstein ochgöteborgska Death Stars går inte att ta bortens med aceton. Industrimetall hade inte revolutioneratvärlden om det inte var för att DepecheMode gjorde det först. Inte heller hadeLithium blivit till om det inte var för VinceClarks skapelse, fast Marilyn Manson kanockså få ta åt sig lite av äran.Lithium är alltså rytmbaserad industrimetallmed Depeche Modes ljudeffekter och sångröst istil med Type 0 Negatives Peter Steele. Ävenom det är koolt så är det inte särskilt bra. Bortsettfrån 3/4-dels-svajigt låtmaterial är detframförallt sången som känns tanig. Det hadevarit roligare om Lithium hade vågat sprängakonventionerna åt helseführ och istället för attsjunga a la Bengt Magnusson, vilket inte håller,köra sång a la nån mer ljusröstad person typJohn Pohlman. Det hade varit mer eget, meroriginellt och mer ärligt.De tre bästa låtarna är produktplaceradesom spår ett, två och tre. Och de är riktigt bra,om än lite för långa. Men what the fuck, så kandet lätt bli när man älskar det man gör så in ivassen att tanken på att killa en darling barablir för mycket.Torbjörn HallgrenLL COOL J”10”Def Jam/UniversalI kategorin rappande popstjärnor med halvsaggigfilmkarriär kommer alltid James Todd Smithatt framstå som hyfsat genuin. Att LL Cool Jalltmer börjar ikläda sig kostymen som rappensfarbror Bosse är nog inget han ägnar mångatankar åt. LL fortsätter, trots att han passeraten rappares bäst före datum, att ta flickorna iknät och viska kärleksrim i örat. Och varförinte, Kangol-hatten är tillbaka och LL ser utsom om han precis spelat in Mama Said KnockYou Out från 1990 och inte sitt tionde album.Och om någon kan unna sig en viss lathet påäldre dagar är det LL som på 10 helgarderatmed fem spår från Neptunes. Att inget av de äri närheten av det bästa Neptunes gjort spelaregentligen ingen roll. Flera av de övriga producenternasom Chop & Big Joe eller Tone & Pokegör redan samma grej fast bättre på 10.Björn MagnussonLOOPTROOP”The Struggle Continues”David vs. Goliath/Burning HeartAlltså, om jag jämför The Struggle Continuesmed två år gamla debuten Modern Day CitySymphony så hittar jag ingen låt med sammatyngd och konkreta upproriskhet som LongArm of the Law, Reclaim the City, Thief ellerAmbush in the Night. Och det känns underligt.Looptroop är ju trots allt Sveriges mäktigaunderjordiska profeter.Nu handlar istället flera av låtarna om hurfett truppen kan svänga och att du inte bordemessa med dem – klassiska skryttexter alltså.Dessutom berättar ett par spår om personligtsökande och/eller saknad vilket verkar viktigareän att slåss mot polisen eller underminera samhällsbygget.Och självklart är det okej. Allamognar väl någon gång. Om Embee, Promoe,Supreme och CosM.I.C. har andra prioriteringarnu får man respektera det. Och jag menar, kärlekär faktiskt viktigt för oss människor (Promoehar ju till och med med en egen kontaktannons iform av låten Bandit Queen).Vad gäller musiken så förfogar Embee övervassare och hårdare beats än någon annan iSverige. Det låter oftast krispigt, naturligt ochsnortight. Rappen är också klanderfri och vävsihop självklart och smidigt.Tre spår höjer sigrejält över mängden: Bo Kaspers-gungandetitelspåret är klockren må-bra-hiphop, Chilly &Leafy-svängande Musical Stampede är en lekfulloch storväxt klassiker och sist men inteminst – Looking for Love. Pianoslingan öppnarsnärjande och ackompanjeras av ambivalentastråkar medan beatsen och basen mullrarskönt. Över detta regerar Promoe med en textsom skulle beröra även en stenstod. Dessutomlyfter den vackra refrängen låten till aldrig förrhörda Looptroop-höjder.En del hardcorefans kommer nog att vridasig lite obekvämt i CD-soffan till vissa spår, mende flesta inser att Looptroop har gått vidare tillnästa nivå. En nivå de förhoppningsvis lämnarbakom sig till nästa platta.Gary AnderssonJESSE MALIN”The Fine Art of Self Destruction”White Jazz/MNWNågon som kommer ihåg New York-bandet DGeneration där Jesse Malin sjöng? Det kan jagutan att att skämmas erkänna att jag inte gör.En som däremot kommer ihåg är Ryan Adamssom producerat en av höstens, och årets, bästaplattor. Ryan har även den goda smaken att tamed sig Jesse Malin på sin turné.Vad det handlar om är musik som hamnarlite åt samma håll som just Ryan. Det första jagföll för var Jesse Malins röst. Sårad, naken menändå full av hopp. Påminner ibland lite om NeilYoungs sätt att sjunga. Sen har Jesse Malin riktigtstarka låtar.Vackra inledningen Queen of26 Groove 8 • 2002

I denna månads tävling påwww.groove.stkan du vinna nya plattor med:BARNFÖRBJUDEN MUSIKTEATER FÖRORÄDDA VUXNA, LIKA SKRÄMMANDESOM ROCKY HORROR SHOW,FAST VÄRRE…Apples in StereoTori AmosAvrilthe Underworld,rockiga Wendy och favoritenför tillfället, finstämda Brooklyn.Mexikanskafylletrumpeter, congas och framförallt denakustiska gitarren får plats i Ryan Adams finaproduktion. Ni som påstår er gilla americanamåste bara höra The Fine Art of Self Destruction.För det är en av årets bästa skivor.Värme,melankoli och mycket kärlek – vad mer kanman begära?Per Lundberg G.B.MANIC STREET PREACHERS”Forever Delayed”SonyRichie må inte ha spelat en ton på någon avManic Street Preachers skivor men hans spårlösaförsvinnande i mitten på nittiotalet varändå en katastrof för bandet. Utan Richie kundede tre återstående medlemmarna förverkligasina våtaste stadiumrockdrömmar och bli ettsmåtrevligt och harmlöst band för reklamradiomänniskori trettioårsåldern. Förmögna ochvälmående med flyende haklinjer. De blev U2.De svek inte bara Linda Skugge-flickorna somskar sig i armarna och avgudade Richie utanockså sig själva.En bekväm hitsamling är därför ett heltlogiskt karriärdrag. Givetvis är det mesta avmaterialet hämtat från den kommersiellt såframgångsrika stadiumrockeran. Det är hemskt.Med undantag för magnifika A Design for Lifeär hela den perioden näst intill olyssningsbar.Det är så motbjudande att man inte ens villhöra deras utmärkta tidiga singlar (MotorcycleEmptiness! La Tristesse Durera!). Inte just nu ialla fall.Den remix-skiva som medföljer den limiteradeupplagan av albumet är faktiskt betydligtroligare. Mest för att den innehåller The Avalanchesgudomliga rekonstruktion av nonsenslåtenSo Why So Sad. Men även två tuffaremixer från The Chemical Brothers guldålder,då de fortfarande kallade sig för The DustBrothers.Thomas NilsonMIKE IRELAND & HOLLER”Try Again”Ashmont/BorderDet kanske tar en liten stund. Men när manvant sig vid Mike Irelands ljusa och lite bräkigastämma är det bara att konstatera att det härär riktigt bra. För på sitt andra album gör denmycket tunnhårige amerikanen både egensinnigoch kompetent singer/songwriter-country medrötterna i 70-talet. Han till och med använderstråkar i några låtar vilket fungerar bättre änvad man kan tro. Ireland har skrivit nästansamtliga låtar på plattan, arrangerat dem eftereget sinne och har gjort skapliga texter därtill.Det är bara att gratulera.Robert LagerströmMOSES”Tales for the Better Known…”UniversalFör ett par år sedan rönte Black Moses storuppmärksamhet i såväl media som hos allmänheten.Och även om det finns starka beröringspunkter,tror jag inte att Moses kommer att nåsamma rubriker. För här handlar det mer omrena popmelodier, ibland kryddade med jazztouch,ibland med lätt sälta av både soul ochfunk, men allt som oftast med popballaden somutgångspunkt; samt små flirtar med exempelvisMotown och svensktoppsschlager.Det man kan invända mot är att det iblandblir lite sterilt, att allt kanske känns lite välutstuderat. Men vad gör väl det när låtarna ärså bra?Magnus SjöbergMOTORPSYCHO”It’s a Love Cult”Stickman/BorderVärldens mest produktiva rockband fortsätteratt släppa en fullängdare och en EP per år. Deenormt trogna fansen blir aldrig mätta, och påMotorpsychos forum diskuteras livligt om bandetsålt ut eller om de bara gör det de har lust med.Med tanke på att de fortfarande inte säljer såmycket skivor och att de uppbådar en sådanenorm entusiasm för allt de tar sig för är jagövertygad om det sistnämnda.It’s a Love Cult är en logisk fortsättning påPhanerothyme. Lite rockigare, kanske till ochmed lite bättre. Motorpsycho verkar ha hittaten formel där de får utlopp för alla sina infall.Det finns finstämda ballader som Circles, hårdaspår som Custer’s Last Stand (One More Daemon),poppiga rökare som Neverland och låtarmed stråkar respektive blås (Carousel ochWhat if...).Tråkigt nog har Motorpsycho börjatkännas lite som Bob Hund, och då menar jaginte för att introt till Überwagner or a BillionBubbles in My Mind låter som dem, utan föratt varje ny platta är jättebra men aldrig lyckasnå upp till fornstora höjder. Om tio år kommerjag fortfarande att plocka fram Timothy’sMonster men inte It’s a Love Cult.Daniel SeverinssonNAS”The Lost Tapes”Ill Will/SonyNasir Jones är en av de där hiphopartisternasom man alltid haft stor respekt för. Han görinte stort väsen av sig jämfört med alla gangstergaphalsarsom är redo att sälja sina mormödrarför att fylla på lagret med döda presidenter(även om hans releasefest i New York nyligenhandlade om stora sedelbuntar). Han är iställeten utpräglad lyricist med både textmässiga ochmänskliga målsättningar bortom bilar, brudaroch bling-bling.Hans låtar försöker sällan bli hits, de styrsistället av strukturen i de omfattande historierNas vill vittna om. Det hela handlar om flyt.Rappen är vägen för historierna att komma ut,beatsen är deras medresenärer. Men inget fåröverskugga texterna. Hans röst har heller aldrigvarit sensationell, men den är tillräckligt inbjudande,kompakt och utmärkande för att manska vilja höra mer.Det Nas berättar om är hans upplevelser avlivet i USA, hans tankar kring de afroamerikanskassituation och historia i landet där allakan vara sin egen lyckas smed. Pregnant ochtankeväckande framställer han sitt fall och jagsitter (som oftast med en ny Nas-platta i handen)förtrollad.Redan i första spåret, tillbakablickandeDoo Rags,briljerar Nas över en vemodig pianoslinga.Han ser framtiden an med tillförsikttrots vad han sett under sin uppväxt. En annanråstark låt är rakryggade Black Zombie somkonstaterar att det finns mycket kvar att åstadkommapå jämlikhetsområdet. Detta vet de flestaav oss redan, tragedin är att vi ständigt måstepåminnas om det. Nas behövs således ett tagtill som opinionsbildare och jag är övertygadom att han som textkreatör kommer att sessom nydanare ända in i nästa århundrade.Gary AnderssonYOUSSOU N’DOUR”Nothing’s in Vain (Coono du Réér)”WarnerDet var länge sedan Youssou N’Dour kändes sånaturlig. För inte på tio år har jag hört honomröra sig så ledigt i en musikalitet som det ändåkänns att han besuttit hela tiden. Om det berorEntombedJazzyfatnasteesSvante ThuressonHelt ny site i november.SVERIGEPREMIÄR 29 NOVEMBERAV Julian Crouch och Phelim McDermottÖVERSÄTTNING Sven Hugo PersonREGI Carolina Frände MUSIK The Tiger LilliesMUSIKARRANGÖR Bo StenholmMED Anna Bjelkerud, Johan Gry, Siri Hamari,Mia Höglund-Melin, Johan Karlberg,Peter Melin, Torkel Peterssonwww.groove.st 27

VinylVet inte om det egentligen finns något bättre änatt bli totalt överraskad av musik. Jag har spelatden här singeln om och om igen, jag kan intelyssna mig mätt på Burek V. Stockholmstrionstvåspårs-singel på Rythm Ace Records gör attman glömmer all annan musik för en stund.Carry No Evil griper tag och man ryser varjegång sångaren uttalar orden. Baksidan TooHappy Now är nästan ännu bättre. Det låterhemmainspelat – trummaskinen, den sparsmakatelaka gitarren men framförallt sången sombara tar över. Det är musik som är på gränsen,men man vet inte riktigt till vad. Underbart!Jonas ElgemarkPå nya tiotummaren Lost Without Light EP(Underscan) visar sig Scanner från en delvisny sida, det drar åt microhouse korsat medAutechre. Det låter nytt och fräscht. Lustigtnog återvänder han till att scanna av omgivningenstelefonsamtal, och lägger dem som en texturbakom de elektroniska ljud som dominerarmusiken. Särskilt minimalistiskt hypnotiskaBackwood imponerar.The Underwolves släpper Under Your SkyRemix EP (Jazzanova Compost/Border), treremixer från LP:n med samma namn. FaunaFlash bidrar med en habil drum’n’bass-mix,Intega med dito house-mix. Det är först medDivine Stylers version av titelspåret det blirriktigt intressant. Slött feta breaks, cool spokenword och skön sång i spännande förening.Remixer verkar annars vara populärt hos Compostjust nu, både Joseph Malik och Jazzanovasläpper housiga remixtolvor, dock som mesthalvvägs så intressanta som The Underwolves.Burnt Friedman & the Nu Dub Playersfortsätter utforska kopplingen mellan dub, jazzoch elektronisk musik på fyraspårs-EP:n FuckBack (Nonplace). På inledande Consider aBigger Wallet blir det lite för mycket såsiglounge-calypso över det hela, titelspåret kännsmest irriterande fragmentariskt, och det ärförst avslutande på Fuel Your Anger BurntFriedman slutar med navelskådandet ochbitarna faller på plats. Men då är det för sent.Henrik StrömbergDubble-D glider på Tea (Grand Central/VME)igång med en avslappnad attityd.Tedrickandeär definitivt en adekvat sysselsättning i sambandmed detta loungegung. Baksidans Curtainshar mer undergroundbeatkänsla kryddadmed glättigare percussion och blås. Småmysigt.På samma bolag huserar Funky FreshFew.Deras Heavy Hittin är mer oldschool hiphopinnehållande släpiga beats, swooschig bas,flyhänta scratchningar och kaxig rap. Man blirnästan lite nostalgisk…Gary AnderssonPå vår hemsida,www.groove.st,hittar du fler recensioner påaktuella CD-skivor – bland annat medBoards of Canada, Bone Thugs-N-Harmony, Fläskkvartetten, Grooverider,L.A. Guns, Indochine, Trè Hardson,Jori Hulkkonen, Daniel Lemma,Lee ”Scratch” Perry, Sepultura,Suicide, Sunday Brunchoch Joey Tempest.på samarbetet med Orchestra Baobab, varsSpecialist in all Styles han var med och producerade,ska låtas vara osagt, men det är någotsom indikerar en nytändning. Här finns de vanligaafrikanska grunderna som tidigare, men nuockså på ett mer ärligt sätt. Det känns intelängre som att Youssou N’Dour krampaktigtförsöker förena det västerländska och det afrikanska,utan mer som att de båda finns fasta iryggmärgen, och allt kommer naturligt: afrikanskaglättigt studsande gitarrer och franskavisor hand i hand. Kul att få bekräftat att detinte bara behövs krystade intellektuella försökatt göra gränsöverskridande musik, utan att detfaktiskt också går att göra det med hjärtat.Magnus SjöbergOSSLER”Den siste som kom ut”V2Pelle Osslers förra album var en trevlig bekantskap,det fanns en slags hunger och man hördeatt han säkert skulle söka sig vidare. På bredskånska tar han oss med till sina grubblerier,genom hopp och förtvivlan och kompad av enofta ganska hård och kantig ljudbild. Det liggernära till hands att beskriva honom som Skånessvar på Olle Ljungström. Både textmässigt meddet ljungströmska uttrycket och sättet att staplaord på varandra, men också rent musikaliskt.Men det är samtidigt en lite orättvis jämförelseeftersom Osslers ironi inte är lika tydlig. Jaggillar äktheten i det här. Ibland lite för introvertmen i låtar som Käre lille Bror stämmer allt.Jag är glad att Pelle Ossler finns och jag trorhan talar sanning.Jonas ElgemarkPARADISE LOST”Symbol of Life”Gun/BMGAntigen gillar man Paradise Lost eller så görman det inte. När bandet började experimenterasig ur metallfacket och bli mer elektroniska föllen del gamla fans bort. Men en ny publik väntade.Paradise Lost har alltid haft ett eget sound varesig det har varit death metal, gothic-influensereller elektriska impulser.Symbol of Life luktar som ett doftstarktpotpurri på Rammstein, Depeche Mode och enrejäl nypa hårdrock. Fast det känns som ParadiseLost drar sig mer åt det rockiga hållet och låterdet elektroniska soundet som jag personligengillar, komma i andra hand.Industrielektroniska Isolate och Erasedlockar till svartsminkning och till att ta på sigskinnrocken. Rockiga Self-Obsessed och Primalfår mig istället att vilja headbanga samtidigtsom jag hoppar i soffan. Jag tillhör kategorinsom gillar Paradise Lost och även om Symbolof Life inte är en kanonplatta går det att hittaguldkorn.Susanne PetterssonPETER, BJORN AND JOHN”Peter, Bjorn and John”Beat That/BorderDet ekar klyscha lång väg. Finns det en minstagemensamma nämnare i all popkritik är detförhållandet mellan höga betyg och låga försäljningssiffror.På något sätt förkroppsligar Peter,Bjorn and John just det. Supersmart och fantastiskpopmusik som fullkomligt stinker uselkommersiell framgång.Vi talar vit medelklass,skivsamlande, klassik gitarrpop och glasögon.Elvis Costello? Javisst! Självklart också BigStar och kanske lite Jam och Nick Lowe. Nuråkar jag vara en sådan tönt att jag hjärtligtomfamnar allt detta, jag tycker det innehållermer än en sorts tragisk charm.Trots att det ärså trista förutsättningar. Peter, Bjorn and Johnklarar sig nog ändå genom att de hakar på andra,lite mer lyckosamma sammanhang såsom ThePlan och Caesar’s Palace. Det hindrar inte attdet de gör på egen hand ändå är många gångerbättre. Är man det minsta knäsvag för popmusikfinns det inga ursäkter att inte söka uppdenna röda skimrande pärla och kasta sig runt isin trånga lägenhet och jubla högt.Fredrik ErikssonPHILEMON ARTHUR AND THE DUNG”Får jag spy i ditt paraply?/The Very Pest ofPhilemon Arthur and the Dung”Silence RecordsAtt The Rolling Stones skulle haka på jubileumshysterinsom fått det ena bandet efter det andraatt återförenas över en samlingsskiva, det var jugivet. Mick Jagger, för att gardera sig, menar jutill och med att det för deras del är fråga omett 39-årsjubileum. Kanske mindre väntat är attskånska (?) mysterieduon (?) Philemon Arthurand the Dung ansluter sig till samma trend föratt fira de 30 år som förflutit sedan deras självbetitlade,tillika enda riktiga album.Men givetvis är det inte någon Best of detär fråga om, utan en Pest of – 30 låtar inspeladesamtidigt som debuten men som på grund avvinylskivans begränsningar inte fick plats. Inteför att några inbitna fantaster behöver oroa sig.Visst ringer de ostämda gitarrerna, dragspelenoch fiolerna, och titlar som Tandställningsvals,Äckelvisan och Felrimmad fritid,lika bekant somnågonsin tidigare. Detsamma gäller de som gicki taket när gruppen nominerades till en grammis– de kan fortfarande orera om att de inte kanspela eller sjunga, ens på skånska, och vilkethån de är mot riktiga musiker. Alla blir nöjda –inte minst Philemon Arthur and the Dung.Dan AnderssonGHISLAIN POIRIER”Sous le manguier”Intr_versionAtt kalla detta dubbig, ambient musik är baraberätta en liten del av sanningen. Byggd av demjuka tonerna från xylofoner och liknandeklanginstrument kan musiken på Sous le manguierstundtals frammana känslan av att sitta påen veranda med ett sådant där hängande träinstrumentsom rör sig i vinden. En fridfullödslighet. Men här finns så mycket mer i dessabedrägligt enkla kompositioner, stämningargömda i de djupa tonerna som skulle få newage-människorna att springa och gömma sig.Det är mörkt, men inte deprimerande så, utandet är det som ger musiken liv och gör den tillnågot mer än bakgrundsmusik.Henrik StrömbergROBYN”Don’t Stop the Music”BMGDon’t Stop the Music är en astight skiva, det ärlika bra att konstatera det med en gång. Denlåter mekanisk utan att vara känslokall, välproducerad utan att tappa gnistan. Robyn låterengagerad och pigg. Låtar som koncentreradeoch hypnotiska Blow My Mind, klockrena hitsingelnKeep This Fire Burning, alldeles utsöktfunkiga Should Have Known och Psycho visaratt Robyn står stark på den svenska r’n’b-tronen.Men jag efterlyser lite mer upptäckarlustaoch cojones. Att Robyn inte fortsätter att färdaspå motorvägen utan är nyfiken på vad hon kanhitta vid sidan om genomfartsleden. Något nyttoch oväntat. Men det storbandsjazziga extraspårethon sjunger på svenska skulle passabättre på en skräddarsydd platta, i detta sammanhangetkänns det bara malplacerat.Gary AnderssonJOHAN ROTHSTEIN”Sorgliga sånger”MNWSnudd på en viskning, knappt ens tonalt –någonstans där tar Johan Rothstein, tidigaresångare och gitarrist i StockholmsgruppenToms Tivoli, avstamp i och med solodebuten.Ensam vid sitt köksbord, sent om nätterna, harhan med stor hänsyn inför sin slumrandeomvärld viskat fram elva visor om längtan,drömmar och annat ofullbordat. Och precis somom han fortfarande satt där, klockan närmarefyra på natten, plockar Johan gitarren så tysthan kan, hyschar sina medmusiker och andas utsina Sorgliga sånger så intimt att lyssnarensnart gör honom sällskap vid köksbordet. Mendå måste man sitta still – inte skramla medglasen eller samtala med någon av de andra.”Visst är det fint”, försöker man men fårgenast en blick av värden och plötsligt tar hänsynenslut. En kvart senare försöker man hejdaen taxi därifrån.Dan AnderssonSKIN TO SKIN”Walking on Water”ChameleonEgentligen har jag bara två invändningar motWalking on Water. Den ena är att Lena Måndotterssång ibland blir lite klagande, och denandra är att soundet, särskilt i de akustiskagitarrerna, låter lite sterilt. Men sådana protesterkommer raskt på skam när man ser till skivan iövrigt. Låtarna är suveräna nästan allihop, i enanda de delar med Walkabouts och CowboyJunkies. Måndotters mörka, lätt beslöjade rösthar för övrigt sina likheter med Margo Timmins.Gruppens andra låtskrivare och vokalist,irlandsfödde Ronnie Hall, ger i sin tur flera avlåtarna en förtjänstfull folkmusikalisk touchsom leder tankarna till, varför inte RichardThompson? Och när de tar till med munspel ochfrikostigt med cello och fiol får de mig slutgiltigtpå fall.Peter SjöblomSIGUR RÓS”()”Fat Cat/PlaygroundNär Sigur Rós släppte Agaetis Byrjun var deten intressant, omvälvande och oemotståndligskiva. De lyckades fylla det kreativa tomrumsom uppstod när Radioheads alster börjadedomineras av idéer och teknik. De stod för länkenmellan det flummigt svävande och det jordnäramytiska.Tyvärr känns det nu som att Sigur Rósnärmat sig den svävande, transcendentala delenav Radioheads musik. Mycket på det nya albumetär svävande, men mer magiskt än trolskt. Merav hypnotism än schamanism. Mer attraktionän förförelse. De låtar som tidigare kundesticka ut och skapa den nödvändiga dynamikenfinns inte längre.Där fanns väl kanske inga direkta hits påAgaetis Byrjun heller, men här finns knapptnågot man minns efter ett par genomlyssningarmer än ett par passager. Ungefär som ett mertematiskt Godspeed You! Black Emperor.Fastän att det i mångt och mycket fortfarandeär det Sigur Rós man känner igen från förr istämningar och melodier, så riskerar hela albumetbli en lång transportsträcka mot en högt ställdförväntans upplösning i intet. Det är dock ovannämnda igenkänningsfaktor som ändå gör dettatill en anständig skiva. Har man inte hört någotav Sigur Rós tidigare kan man lätt avfärda densom ett soundtrack till en trancefilm.Magnus Sjöberg28 Groove 8 • 2002

www.groove.st 29

STEPHEN SIMMONDS”For Father”SonySveriges allra vemodigaste soulsångare är tillbakaefter fem års frånvaro. Stephens Simmondsgör fortfarande snygg och traditionell soul. Detär knappast särskilt originellt, men det struntarman i när han sjunger de där vackra balladernasom är albumets höjdpunkter – som det uppriktigtsorgsna titelspåret om hans bortgångne far.I de spåren lyfter Stephen från att vara bra föratt vara svensk till något mer.I väntan på Jaheims efterlängtade uppföljaretill Ghetto Love är For Father veckans bästasubstitut. Och det är inte på något sätt menatsom ett dåligt betyg.Thomas NilsonSLOVO”Nommo”Ruff Life/PlaygroundSlovo delar gärna med sig ur gott och blandatpåsen.Här finns dansbeats, triphop, ambient ochsinger/songwriterspår. Ljudinspelningar frånGaza blandas med sångtexter på olika afrikanskaspråk, kurdiska dikter, rap,TV-röster, ett CharlieChaplin-tal från Diktatorn och antiamerikanska21 Today. Det skulle kunna karakteriseras somworld music. Om nu inte denna term varit så slitenoch uttjatad. För det här är ingen skiva somkryddas med etnoinslag för att vara intressant.Det är en interkulturell hybrid där de olikainslagen från världens alla hörn helt enkeltkänns nödvändiga.Sällan blir man så glad över en skiva. Stilaroch språk skarvas ihop med en lätthet som göratt man svävar när man lyssnar på det. Nyssnämnda 21 Today är en hemsk påminnelse omUSA:s imperialistpolitik, men den känns inteproggig och jobbig. Det är svidande vackert ochett självklart soundtrack till den multikulturellavärld vi lever i. Och allra vackrast är kanske denstillsamt trevande Killing Me. En vemodig balladsom kopplar ett stadigt grepp om dina inälvoroch din själ.Mats AlmegårdSMOG”Accumulation: None”Domino/MNWBill Callahan gått på många märkliga stigarunder sin karriär. Ifrån kollagepop-lo-fi viapostironisk singer/songwriter till monoton riffrock.Samlingen Accumulation: None speglardetta väldigt väl fast med betoning på fas två.Här återfinns svåråtkomliga singelbaksidor tillsammansmed någon radioupptagning och entidigare osläppt låt. Har man som jag inte merän fullängskivorna kan man betrakta Accumulation:None som en helt ny Smog-upplevelseoch det är ju bra. Faktiskt väldigt bra. Bara AHit, en av få A-sidor, berättigar till ett köp.Kanske tillsammans med It’s Rough, Smogsbästa låt. Lägg till den strålande Chosen Onesom i all sin Nick Cave-balladenkelhet finfintbalanserar mellan det ärligt sorgsna och en lekmed genren. Denna ambivalenta situation ärnågot man måste köpa som Smoglyssnare. BillCallahans prioriteringar i världen är inte riktigtsom andras. Låten om Prince i sin studio frånskivan Wild Love är ett talande exempel. Härär det Real Live Dress som trots sin ödesmättadedomedagssmärta handlar om en scenkostym,eller gör den det? Det vet man aldrig riktigt.Jag vet att det aldrig blir tråkigt att lyssna påSmog. Accumulation: None är också en strålandesamling med en hel del godis för den begynnandeentusiasten. Kanske också en försiktig dörröppnareför den nyfikne.Fredrik ErikssonSTONE SOUR”Stone Sour”Roadrunner/Universal1997 hoppade en trött Corey Taylor av somsångare i Stone Sour. Han gick istället till Slipknot.Ett år senare kom även Stone Soursgitarrist Jim Root till det maskerade löpsnaregängetvarpå deras gamla band splittrades.Slipknot slog stort, medan Stone Sour skullekommas ihåg för att ha fostrat Taylor och Root,eller #8 och #4 som de kallar sig i Slipknot.Ha! Det är alltså inte bara sporten som lider avBosmanfall.Så kom år 2000 och Stone Sours gitarristJosh Rand haffade tag i Corey Taylor somnumera hade blivit respekterad rockstjärna:”Jag har knåpat ihop lite låtar, har du lust attkolla på det?”Voilá, Stone Sour hade återfötts.Och Stone Sour ska komma att slå stort. I allafall om folk kommer att fatta hur bra det härär. För bra är det.Rent musikigt bygger de på Prong anno Begto Differ-plattan. Men det här är såklart inteProng, och inte heller Slipknot för den delen.Stone Sour är Stone Sour, och inte minst CoreyTaylors oerhört imponerande röstregister gergruppen ett alldeles eget fack i skivbutikerna.Det här är robust musik som hjälper när dubehöver en dos dist. Det här är en grupp i utvecklingsom Corey Taylor borde satsa hundra på.Det här är en händelserik platta med mångahöjdpunkter; Orchids, Monolith och Inhale medsitt otroligt coola introriff är bara toppen på ettisberg. Ett isberg som kommer att sänka konkurrenternaslistettor.Torbjörn HallgrenSWEATMASTER”Sharp Cut”Bad Afro/VMEFinland har levererar det bästa rockbandet senHurricanes, eller för att vara lite modernare,Flaming Sideburns. Energiskt och tight med enöverladdad sångare i Sasu Mykkänen är Sweatmasteren starkt lysande supernova i rockuniversum.Skulle bli förvånad om de inte dyker upppå en festival nära dig till sommaren. Ett bandatt hålla utkik efter.Per Lundberg G.B.TAPROOT”Welcome”WarnerTaproots Stephen Richards låter som han lagtsina egna och Alice In Chains sångares stämbandi kopieringsmaskinen och sedan tryckt på start.Även musiken är stundtals mycket Alice InChains.Taproot ställer mig inför samma val somnär jag väljer mellan en kanelbulle eller någotnytt och spännande. Det är tråkigt att väljasamma sak jämnt, men när jag väl sätter tändernai bullen känns det rätt.Welcome är ångest och brutalt råskön numetal,men det känns ändå lugnare och mognare.Förklaringen kan vara att till skillnad från debutalbumetGift, som snickrades ihop på bara sjuveckor har nya albumet fått ta tid. Det bådekänns och hörs.Producenten Toby Wright som tidigare jobbatmed Alice In Chains, Korn och Metallica verkarha lockat fram de innersta känslorna hosTaproot. Självutlämnande texter fyllda medsmärta och tvivel, rockiga gitarrer och den häftigakontrasten av mjukt och hårt. Receptet ärgammalt men det funkar än. Jag sväljer det ocheftersmaken är bitterljuv.Susanne PetterssonTEENAGE FANCLUB”Four Thousand Seven Hundred and Sixty SixSeconds”SonyHar på senare tid hört allt fler som kallar TeenageFanclub pretentiösa. Anledningen skullevara att de vägrar förnya sig. Är det att varapretentiös? För mig är det raka motsatsen ochdet visar bara vilket coolt och självsäkert bandde är.Varför hålla på och experimentera närlåtskrivandet och framförandet håller toppklass.De litar på sig själva och sina låtar. Denna samlingär den sista skiva bandet gör för storbolagetSony och titeln syftar på totala speltiden. Fyratusensjuhundrasextiosexsekunder. Låtar hämtadefrån alla gruppens plattor från debuten A CatholicEducation från 1990 till den senaste Howdy.Dessutom tre alldeles nya låtar. Här finns alltman kan önska sig.Visst skulle singeln God KnowsIt’s True gärna fått vara med men så länge pärlorsom I Need Direction, I Dont Want Controlof You och Starsign får samsas på samma plattaär man inte bara nöjd utan också tillfredställd.När Teenage Fanclub gör popmusik handlar detinte bara om melodikänsla utan också om uttrycksfullhetoch hantverk. Och om inte EverythingFlows är den bästa poplåt som gjorts så hamnarden åtminstone lätt på topp fem. Måste upplevas.Jonas ElgemarkTEN BENSON”Satan Kidney Pie”RRR/BorderUtan att ta i i överkant kan man lugnt påstå attSatan Kidney Pie är den coolaste rockplatta somgjorts på länge. Engelska Ten Benson är inte räddaför att sno gitarriff från AC/DC, Iron Maidenoch framförallt hederliga bluestolvor. Det handlarom rak smutsig rock med bluesen i botten.Debuten Hiss från 1999 visade att bandetvar att räkna med. Då lät man som Kraftwerkmöter ZZ Top. Hösten 2002 är Kraftwerk försvunnamycket beroende på att man numeraskippat trummaskinen. Det visar sig vara ettvinnande grepp. Det sväng som Ten Bensonlevererar är av mördande kaliber. Någonstans ibakhuvudet kan jag inte låta bli att tänka tankenhur en skiva med Ten Benson och R.L. Burnsideskulle låta. Det skulle förmodligen bli den coolasteoch bästa bluesplatta som någonsingjorts.Tills dess duger Satan Kidney Pie mer ännog.Per Lundberg G.B.SVANTE THURESSON”Nya kickar”CapitolDet är svårt att låta bli att tycka om SvanteThuresson. Det finns något stort och gemytligthos honom, en slags folkförälskelse. Och ävenom man vet att det är fel att associera en endasorts musik med honom, så gör man det ändå,helt enkelt därför att man vet att det inte ärnågon som gör den här formen av svensk jazzvisasom honom. Oavsett om man gillar det ellerinte. För även om man gråter av tristess närman kommer i närheten av Bo Kaspers Orkesterssenaste alster, måste man kapitulera för Svante.Det finns en trygghet hos honom, ett minne avett stabilt och varmt Sverige, en musikalisk bildav den mest ideala av idyller. De album hansläppt de senare åren har alla bekräftat och idet närmaste cementerat den här bilden.Nya kickar är speciell i det att den visar attdet finns utrymme att utveckla den här bildenoch musiken. För även om det nostalgiskaskimret naturligtvis finns där, så finns också enannan oförutsägbarhet, en annan avslappnadsida än den coola och en annan svängig sida änden schlagermässiga. Det är inte ofta det händer,30 Groove 8 • 2002

AlbumPETER, BJORN AND JOHNDebutalbummen Svante Thuresson visar både att det inte ärfult att ha ett nostalgiskt sinnelag och, framförallt, att gammal trots allt är äldst.Magnus SjöbergANDREAS TILLIANDER”Elit”Mille Plateaux/BorderEfter förra årets uppståndelse kring debutenLjud har Andreas Tilliander ägnat sig åt diverseandra projekt som Mokira och Skitus. Nu ärhan dock tillbaka under eget namn. Och visstkänner man igen sig från Ljud. Det är sammaluddiga och svårgripbara ljudbild. Låtarna gliderundan och det känns som man famlar desperatefter något att hålla sig fast vid. Just den känslanär så fantastisk med AT. När annan musik låtersig definieras vid första lyssningen leker Andreasmed mig, och jag gillar det.Förvisso har ljudbilden strukturerats uppnågot. Främst genom de mer och mer framträdandebeatsen. Det är fortfarande clicks & cuts,men med en rejäl dos hiphop och techno. I ettspår gästas han av rapparen Fu Dogg som göratt hiphopkänslan verkligen slår igenom. Detkänns fräscht och tufft. Förmodligen något somTimbaland skulle vilja göra. Däremot är Jay-JayJohansons sånginsats på Rescue Me Now mindrelyckad. Jay-Jay kvider sig igenom ett annarsvackert stycke och det drar ner betyget något.Men hela skivan är lika bra som Ljud och definitivtmer vågad och varierad.Toppbetyg alltså.Mats AlmegårdAMON TOBIN”Out from Out Where”Ninja Tune/PlaygroundNär jag recenserade Supermodified, AmonTobins förra album, påpekade jag att det lät bramen alldeles för likt hans tidigare verk. Och nu,med Out from Out Where, känns det som hantagit till sig av kritiken. Särskilt singelspåretVerba låter helt annorlunda, mycket beroendepå att MC Decimal R gästar. Inte för att manhör vad han säger, Amon har speedat upp ochklippt sönder rappen totalt – det är knappt detlåter mänskligt längre. Skumt, men riktigt kul.Kul är kanske inte annars ordet man förknipparmed Out from Out Where. Det är en mörkskiva. Den är på något vis både skinande högteknologiskoch skrämmande mörk på sammagång. Man känner sig lite som på Nostromo, rymdskeppeti filmen Alien.Fast med några riktigtsnabba actionsekvenser, då. Amon sparar inte påde hypersnabba breaksen. Den här gången harhan samplat en massa gitarrer. Han tycks hasnöat in på 70-tals psykedelia. Det, och belgianblue-feta breaks. En underbar kombination.Henrik StrömbergTOTALT JÄVLA MÖRKER”Det ofrivilliga lidandets maskineri”Distortion/BorderOm man redan från början väljer att kalla sigTotalt Jävla Mörker så har ribban satts högt. Dåkommer man inte undan med att vara ett mediokertband. Om man sedan bestämmer att ensskiva ska heta Det ofrivilliga lidandets maskineriså kan man inte komma med en platta somlåter skit. Inget av dessa två alternativ kan mananklaga västerbottningarna för.Anders,Thomas, Jerker, Inge, Fredrik, Robertoch Christian lotsar lyssnaren i rasande tempogenom det svenska samhället sett genom derasögon. EU, polisen och kapitalet får sig en kängaav de starkt politiskt färgade texterna. Och detTotalt Jävla Mörker berättar om känns varkennaivt eller mossigt. Det samhället är här och nu.Så vad man egentligen borde göra är att lyftablicken från TV-flimret för någon sekund ochtänka efter på vad som pågår. Om du inte orkarengagera dig kan du alltid njuta av en stundsskön kängpunk av ett mycket bra svenskt band.Per Lundberg G.B.VACUUM”Culture of Night”SSC/PlaygroundHos Vacuum får alla de där grejerna som – avnaturliga skäl – vanligtvis inte får vara med ipoplåtar en chans. Antik grekisk litteratur,Kafka och svarta hål får äntligen sina fifteenminutes i popsammanhang. Stundtals låterresultatet obehagligt likt soundtracket till enbisarr new-agesekt – det är inte svårt att se dehealande färgglada stenarna och de ekologisktodlade jättevegetariska måltiderna framför sig.Det största problemet med Vacuum är annarssångaren, tillika Runar-lookaliken, MattiasLindbloms röst, som lägger ett uttryckslöstsvengelskt lock över hela albumet. Samt denpompösa känslan (sakrala körer! ekon! musikalkänsla!),ett uttryck som inte riktigt korresponderarmed innehållet. I sista låten Ulysseus blirMattias Lindblom en korsning av Fantomen påOperan och galen vetenskapsman som medoproportionerligt stort självförtroende ochnödrim gör sig redo att ta över världen (en önskanhan uttrycker på bandets hemsida). Fastdet lär inte ske med det här albumet.Therese BohmanWALKABOUTS”Drunken Soundtracks”Glitterhouse/AmigoDenna typ av samlingar brukar mest rikta sigtill de inbitna fansen. Det handlar alltså om”Lost songs and rarities 1995-2001” som ärundertiteln på Drunken Soundtracks. Här finnsallt från tributelåtar till annat udda material.Helt enkelt låtar som varit svåra att få tag iTHE SOFT BOYS”Nextdoorland”Matador/Playgroundtidigare men som nu finns samlade på två CDskivor.Det är starkt material rakt igenom, inteheller lika spretigt som liknande samlingar brukarvara. Jag har alltid föredragit Carla Torgersonsröst framför Chris Eckmans. Och här finnsnågra förträffliga Carla-sånger. Unbreakableoch Thieves like Us är bland de finaste jag hört,fyllda av själ. 22 Pistepirkko-låten Shot Bayouär en annan favorit som i Walkabouts tolkningär charmigt svängig och växer för varje gångman hör den.Genomgående för cover- och tributelåtarnaär att det inte handlar om några standardtolkningar.Walkaboutsgör egna och kärleksfullaversioner, till exempel av Serge GainsburgsSorry Angel, här i en intagande version. Fleralåtar har något ödsligt amerikanskt över sig,lite släpigt melankoliskt. The Getaway har alltdet där och likaså Rage On som kryper intilllyssnaren. Drunken Soundtracks är bara ytterligareett bevis på vilket unikt band Walkabouts är.Jonas ElgemarkTHE WILSON HOSPITAL”Medication for a Lost Generation”Morphine Lane/MNWAlbumdebuterande svensk duo som på ett ogeneratmen respektfullt sätt gör bekymmersfri60-talspop. Med stor känsla för melodier ocharrangemang lyckas de dessutom kringgå allade fallgropar som finns för dylika projekt.Framförallt låter det inte så där typiskt svensktsom det kan göra, bortsett från att just glad60-talspop väl har varit rätt populär att producerai Sverige de senaste fem-tio åren. Härfinns också många referenser att hålla öronenöppna för, både i text och i musik. En riktigtintressant och rolig bekantskap.Magnus SjöbergDet var drygt tjugo år sedan den kom, SoftBoys guldkorn Underwater Moonlight.Destal friskt från Lennon, Syd Barrett ochT-Rex, la till lite postpunk och resultatetblev något man lätt kan gråta till bara föratt det är så bra. Robyn Hitchcock är förmig i första hand en vass textförfattare medunderfundiga och humoristiska texter ochdet är med Soft Boys han var kungen.Soft Boys återförening inföll i sambandmed Underwater Moonlights återutgivning.Turnén slog väl ut och de bestämde sig föratt gå in i studio. Resultatet är här; RobynHitchcock med samma följe som för tjugoår sedan, numera medelålders män medölmagar och betydligt fler gråa hårstrån änsist. Men något grått och gubbigt hörs inte imusiken. De lyckas låta så pass engageradeoch inspirerade att jag faller raklång avbeundran. Det här är nämligen riktigt bra.Och tack gode gud för det, något annathade inte varit värdigt när de nu väljer attanvända namnet Soft Boys igen.Som fristående skiva är Nextdoorlandett ohotat mästerverk. Det är endast i jämförelsemed de tidigare skivorna som detgår att ha några invändningar. Den punkochnew wave-känsla som fanns då är nästanborta. Soft Boys är äldre och spelar somom de vore äldre. Jag kan sakna de karaktäristisktuppkäftiga gitarrerna och de speciellariffen. Då och då hörs de på Nextdoorlandmen lite för sällan. Detta kan manändå ha överseende med eftersom samspeletmellan gitarristerna Hitchcock och KimberleyRew är imponerande och för tankarna tillTelevision.Alldeles uppenbart är att Robyn Hitchcockgör sina bästa sånginsatser nånsin.Oftast framträdande och vass, men ocksåkänslosam på sitt eget vis. Lyssna på SuddenTown eller My Mind is Connected… Blundaoch det är en hel del filmer som flimrarförbi. Den slingriga men ändå raka Mr Kennedyhar en bedårande refräng. Det finnsnågot instinktivt som drar mig till Nextdoorland,en sorts märklig kombination avigenkännande och möjligheten att bli överraskad.Igenkännandet består i att mycketav det man så intensivt gillar med Soft Boysfortfarande finns kvar. Överraskningenhandlar om den känsla man som lyssnareupplever när ett band efter tjugo års uppehåll,men med samma medel som förr, lyckasgöra något som känns nytt och spännande.Jonas ElgemarkSoundtrack of Our Lives, Nicolai Dunger,International Noise Conspiracy, MaritBergman, The Plan, Caesars Palace ochPeaux. Referenserna på Peter Bjorn andJohns meritlista är lång. Nu släpper deäntligen sin egen platta.Lim.Ed. 1000 ex med Digipack samtvanlig CD.www.groove.st 31

www.jc.seForsman & Bodenforsjeans &clothes &caffeine

Groove 8 • 2002 / övriga recensioner / sida 122 PISTEPIRKKO”The Nature of 22 Pistepirkko, 1985-2002”PlaygroundDet dröjde ett bra tag innan de bångstyrigafinländarna destillerade sin karriär till ensamlingsplatta, men till sist kom den. Ochvälkommen är den, för Pistepirkkos tvärarock gör sig bäst i koncentrat. Självklartfinns härligt skräpiga Frankenstein med,liksom ett par mer ovanliga spår, bland demderas första singel på engelska, Ou Wee.Att de mot slutet av 90-talet vimsigt troddede var electronica må vara hänt; bottennappenär trots allt få och pärlorna många.Peter SjöblomADD N TO (X)”Loud like Nature”Mute/PlaygroundOm man närmar sig Loud like Nature medöppet sinne är belöningen omfattande,låtarna är nämligen oftast små skruvademästerverk med stor syntnärvaro. Plattaninleds med Total All Out Water som är ensvängig retropärla där berg-och-dalbaneskrikenhar hög charmfaktor. Bäst av allaär annars bankande Take Me to Your Leaderoch dess sci-fi-groove. Känslan som gårigenom allt material är av ett galet bandsom verkar ploja sig igenom sin musikkarriär– men inte mig emot, jag spelar Loudlike Nature så ofta jag hinner.Gary AnderssonCHRISTINA AGUILERA”Stripped”RCA/BMGTeori: Orsaken till Christina Aguilerasomdebatterade val av hårdporrsimage ärShakira. I samma ögonblick som den blonderadecolombianskan rörde på höfterna iden där videon och samtidigt attackeradeBritneys förmodade silikonbröst var intelängre Christina den sistnämndas huvudkonkurrent.Vilket i ärlighetens namn henneskarriär till stor del byggt på. Nervositet.Sömnlösa nätter. Ångest. Panik.Hårdporr.Skivan väcker ännu fler frågeteckenkring fröken Aguilera. Vad vill hon göraegentligen? R’n’b? Hårdrock? Latinoballader?Allt på en gång? Hur ser hennespublik ut? Teori: De laddar ner jättemycketbilder från nätet men köper väldigt lite skivor.Thomas NilsonALL SYSTEMS GO”Mon Chi Chi”Bad Taste RecordsMon Chi Ch inleds på ett lysande sätt medUnion Carbide-stötiga Taking Up Space,påresten av plattan blandas lite rakare ochriffglammigare spår som Fascination Unknownmed tonårsvingliga Motorbikes ochpoplåtar som Roll Your Eyes.Jag väntademig mer punk från All Systems Go men fårlyssna på stora lass med alternativpop vilketinte känns tradigt alls. Tell Vicki ärexempelvis en riktig powerpoprökare somär värd stor publik och även Record ofHate svänger skönt.Gary AnderssonJOHAN BERGQVIST”Boy Extracting Thorn”Pristine MusicBoy Extracting Thorn är inte som manförst kan tro en Smithsreferens, utan namnetpå en skulptur som finns avbildad i konvolutet.Man kan undra vad Johan Bergqvistska göra när han dragit ut den därtaggen. För vad skulle han göra utan den,om han inte var en pojke med gitarr och athorn in his side? Det är ju det hela skivanär uppbyggd kring.Trots förmildrande omständigheter somatt vara söt, komma från Norrköping ochför all del ha hyfsade melodier är det enharmlös och ganska sömnig debut. Ochvärlden är så jättefull av unga män medgitarrer som har ont någonstans.Therese BohmanBIRDIE”Reverb Deluxe”Apricot/BorderÄkta paret Paul Kelly och Deborah ”Debsey”Wykes har på två förtjusande ochsorgligt ignorerade album skrivit melankoliskapoplåtar i samma anda som derasvänner i Saint Etienne. Reverb Deluxe ärinte det tredje utan en samling beståendeav outgivna låtar och B-sidor. Och det ärfaktiskt inte alls den överkurs i engelsktvemod man kan tro utan en skiva som stårsig ganska bra i konkurrensen med de riktigaalbumen. Vi tjugotvå skivköpare de har iSverige (väldigt ovetenskaplig gissning) är ialla fall hemskt nöjda just nu.Thomas NilsonBLACKMORE’S NIGHT”Past Times with Good Company”SPV/PlaygroundBlackmore’s Nights parodier på renässansochfolkmusik blir inte mindre parodiskaför att de framförs inför publik.Tvärtomblir musikens klatschiga turistbroschyrfärgerän grällare och än mer vämjeliga i ensituation med jublande människor som fårduons självbelåtenhet att svälla blott mer.Att det sedan sprids över hela två CD:n fårdet hela att tangera ren tortyr.Peter SjöblomBLACK NASA”Black Nasa”Tee Pee/BorderDet verkar som det har börjat hända liteinom den stela stonerrock-genren. Queensof the Stone Age bröt delvis med sitt förflutnanyligen och hittade nya vägar. När nuamerikanerna i Black Nasa debuterar harde rötterna i 90-talets våg av tunga fuzzadeband. En genre som såklart i sin tur harsitt ursprung i det tidiga 70-talets hårdabluesbaserade och ibland psykedeliska rock.Black Nasa lånar en hel del av formen frånNebula, koncentrerade låtar laddade avdynamik. De får till ett ohyggligt sväng medlätta fasförskjutningar i ljudbilden och enalldeles förträfflig slidegitarr som återkommeri varje låt. Frontmannen Chris Kosniksom tidigare var med i Atomic Bitchwaxvisar här sitt rätta ansikte och får till bådemelodier, charm och energi. Som jag sagtförr, den ultimata rocksättningen, nämligentrion, har slagit till igen och bevisat för rockvärldenatt det inte behövs fler för attskapa stor musik.Jonas ElgemarkBOBBY HUGHES COMBINATION”Nhu Golden Era”Stereo DeluxeAtt Norge inte enbart har Röyksopp atterbjuda en danssugen publik är klart viddet här laget. Björn Torske och Jaga Jazzisthar visat att det finns en bredd och en lekfullheti landet i väster. Nu är det dags förEspen Horne att visa vad han kan. Undernamnet BHC gör han jazzig loungemusikmed dansant bossarytm.Nhu Golden Era är hans andra skivaoch precis som på debuten utgörs grundenav samplingar från skandinaviska jazzplattorfrån sjuttiotalet. Men det handlar inteenbart om samplingsmusik. Listan på gästmusikerär lång och namnen på dessa geren hänvisning till hur det kan låta. Härfinns folk från nyss nämnda Jaga Jazzisteller musiker som normalt kompar BuggeWesseltoft. Kompetent folk alltså. Mentyvärr imponerar inte skivan särskilt mycketpå mig. Det är lite för smart och alldelesför genreängsligt för att det ska finnasutrymme för ett personligt tilltal.Ytterligareen i raden av ljudkulissjazz-skivor.Mats AlmegårdBOMBSHELL ROCKS”From Here and On”Burning HeartMisstänker att Bombshell Rocks vill kategoriserasin musik som punk. Men närinfluenserna börjar närma sig Green Dayeller Bad Religion så finns det ett problem.På Västeråsbornas tredje album handlardet lite för ofta om ganska standardiseradmuskelrock. Men när melodikänslan träderfram i låtar som On My Way eller denrasande energin i Almost Free så är detsvårt att helt bortse från ett band som ärrejält stora runt om i världen.Jonas ElgemarkBONE THUGS-N-HARMONY”Thug World Order”Ruthless/SonyCleveland-kvartetten har mest gjort sigkända för att låta som epileptiker medskorpioner på tungorna. Deras ofta punchigabeats står i kontrast till det rasslandeordflödet och det funkar sådär. Som vanligthar de bra idéer men låtsnickrandet blirenformigt trots att grym stämsång kryddar.På Thug World Order blandas förhållandevisfräscha chilloutlåten Home, där desamplar Phil Collins med flippade spår somBad Weed Blues om våndan att köpa dåligröka. Att de säljer trucklaster med skivorär inte svårt att förstå även om jag inteköper hela paketet.Björn MagnussonBOOM BIP”Seed to Sun”Lex/BorderNär man hör amerikanen Bryan Hollonsmusik går tankarna inte sällan till artistersom Prefuse-73, Plaid och Boards of Canada.Så är också Lex Records en underetiketttill välrenommerade Warp.Hollon samplar material från massorav olika håll och gör mestadels instrumentalmusik som får driv av slöa hiphop-taktereller breakbeats. Resultatet är inte allsoävet men kanske ingenting som håller förkoncentrerad lyssning. Som soundtrack tillvardagen fungerar det dock alldelesutmärkt.Robert LagerströmBOARDS OF CANADA”Twoism”Warp/BorderDet är nog många Boards of Canada-fanssom jublar nu. Sju år gamla Twoism återutgesäntligen! Originalutgåvan, på bandetseget skivbolag Music70, var i en upplagapå 100 exemplar, så man kan förståatt skivan fått en närmast legendarisk statusbland de hängivna. Och det är utantvekan en trevlig liten skiva, även om denkänns lite primitivare och inte så genomarbetadsom de senare plattorna.Två av plattansbästa låtar finns också med på HiScores respektive Music Has the Right toChildren, och det känns som grabbarna iBoards of Canada ansåg sig ha plockat detbästa ur skivan, och det var därför de inteåterutgav den på så länge. Men Sixtyninerär en väldigt trevlig låt, och det hade varitsynd om den fallit glömska.Henrik StrömbergCEPHALIC CARNAGE”Lucid Inerval”TODAY IS THE DAY”Sadness Will Prevail”Relapse/MNWBlir aldrig riktigt vän med Lucid Inerval.Galna, gutterala skrik i ena stunden. Vackraakustiska nästan ambienta toner i andra. Imitten får man en dos dålig hardcore. Enmastig dubbelplatta med samma problemsom med Cephalic Carnage. Kasten blir förstora och tvära. När det är ambient så ärdet fantastiskt vackert. När det är fult såär det fulare än ett riktigt kok stryk.Per Lundberg G.B.

Groove 8 • 2002 / övriga recensioner / sida 2NICK CARTER“Now Or Never”Jive/ZombaNär man läser vad Backstreet Boys-blondinenNick själv säger om sin solodebut fårman intrycket av att han ser på sig själv litesom på Stevie Wonder i början på sjuttiotalet– efter att under flera år tvingats avskivbolaget att göra hitsinglar får han nuäntligen full frihet att släppa loss hela sinkreativitet och göra skivan han alltid velatgöra. Det visar sig att Nick helst av allt alltidvelat göra jätteanonym radiorock och iviss mån också såsiga Bryan Adams-ballader.Det låter jättejättehemskt. Förstås.Nick var ju inte den begåvade i BackstreetBoys utan den söta.Thomas NilsonTRACY CHAPMAN”Let It Rain”Elektra/WarnerTracy Chapman följer upp sin comebackplattaTelling Stories lågmält. Let It Rainhar en stilla och något mörk aura, långtfrån den porlande entusiasm som hon slogigenom med på 80-talet. Detta behöver visserligeninte vara något problem, men fleraav låtarna ropar efter att bryta ut, attstegras.Tracy Chapman kan fortfarandeskriva bra låtar, men både de och skivan istort skulle vinna en del på mer varieradeframföranden.Peter SjöblomCINÉREX”Cx”Life Enhancing AudioBelgiska Antwerpen har väl inte bidragitmed så värst många band till musikhistorien.På åttiotalet försvarades stadens färgerav hårdsyntbandet The Klinik. De beskrevalltid sin stad som hård, industriell ochkall. Musiken var en spegling av detta klimat.Jag vet inte om Antwerpen bytt atmosfär,eller om Cinérex helt enkelt inte bryrsig om att spegla sina omgivningar. FörCinérex gör filmisk avantgardepop som ärdrömsk, svävande och vacker. Musiken ärfortfarande elektronisk, men där slutar likheternamed The Klinik. Här gäller ljuvkvinnlig sång över snälla breakbeats ochskruvade poplåtar. Det är bra, något anonymtkanske. Det påminner stundtals omLamb eller Björk. Och det är ju inget dåligtbetyg.Mats AlmegårdSHEMEKIA COPELAND”Talking to Strangers”Alligator/AmigoDr. John har ett gott öga till ShemekiaCopeland, då han producerat och sjungerduett på både Talking to Strangers ochföregångaren Wicked. Hans inblandningsäger en del om hur det låter, välväxt bluesrockmed tydliga övertoner av soul. Visst ärdet kompetent men inte särskilt originellt.Det mest anmärkningsvärda är väl attCopeland är en av få tjejer som är verksammai genren.Peter SjöblomCULTURE”Live in Africa”Ras/PlaygroundDen 15 december 2000 gav Culture spelningi Sydafrika tillsammans med The Wailersoch Burning Spear där den 10 000-hövdade publiken enligt uppgift komsamman oavsett hudfärg eller klasstillhörighet.20 ljudmässigt utmärkta spår dokumenterarspelningen som gungar på riktigtbra. För mig är Live in Africa en positivupplevelse, musiken är inte så plastig sommycket samtida (turist)reggae tenderar attbli.Gary AnderssonDEMONS”Stockholm Slump”GearheadBehöver vi verkligen ännu mer svensk garage/sleazerock?Nja, inte då allting låter mereller mindre likadant. Riffen är de samma,poserna är de samma, texterna är desamma. Det enda som skiftar är namnet påomslaget. Den här gången råkar det ståDemons på det. Nästa gång står det någotannat. Men tro mig, det kommer låta likadant,för det har det gjort hittills.Peter SjöblomDENZEL + HUHN”Time Is a Good Thing”City Centre Offices/Morr MusicIbland gillar jag verkligen vad Denzel +Huhn presterar på Time Is a Good Thing.Andra gånger tråkar det ut mig rejält.Duon hoppar mellan skira gitarrstycken ochbrutalt elektroniska minimalsmer, och vadför hybrider de hittar på vägen däremellan.Tid är bra. Vi får hoppas grabbarna får mertid till att sätta ihop en helguten skivanästa gång.Henrik StrömbergANI DiFRANCO”So Much Shouting So Much Laughter”Righteous Babe/PlaygroundÄrligt talat, finns det någon som orkarköpa allt som Ani DiFranco ger ut? Och iså fall, hur har de råd? Jag vet inte exakthur många skivor hon hunnit ge ut vid dethär laget, men det känns som hundratals.Och har hon inte någon ny studioskiva färdiggör hon som nu, släpper en live. En dubbellive dessutom. Det låter som det brukarfast kanske med ett mer jazzbetonat komp.Men än sen? Det här är inte den förstaDiFranco-plattan som är en för mycket.Peter SjöblomDIVERSE ARTISTER”8 Mile”Shady/UniversalEminem har styrt upp ett soundtrack tillsin film 8 Mile. Kändisartister som Jay-Z,Gangstarr, Xzibit, Macy Gray, Rakim ochNas gör stadiga insatser, men klart bäst avalla är Young Zee som med sin avslappnadeoch direkta That’s My N**** Fo’ Realmed lätthet visar hur man gör riktigt tuffskit. Coolare än så här blir det inte.Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Earth”Good Looking/GoldheadNär drum’n’bass var som hetast i börjanav nittiotalet var Good Looking ett säkertkort. De gav ut material av hög klass. LTJBukems tidiga släpp andades inte trötthetsom blivit hans melodi på senare skivor. Nukänns drum’n’bass fräscht igen och jaghoppades att även Good Looking piggnattill. Men tyvärr är det bara att inse att dekört ner i muzakdiket och sitter hårt fast igyttjan. Earth är harmlös bakgrundsmusiksom känns långt ifrån inspirerande.Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”Ease Division. Downbeat Grooves fromthe Scandinavian Shores”SpiraltraxHar du redan börjat sakna sommarensvarma och skönt lata dagar? Hösten kännsouthärdlig och tanken på snö ger dig spasmer?Ease Division kan bli din räddning.Dra för gardinerna, sätt på en stark lampaoch en tv med lite snorkel- eller surfscener.Mixa en fruktdrink med exotiska saker.Sätt på CD:n.På Ease Division samsas ett gängsvenska elektroniska dansmusik-makaresom denna gång bestämt sig för att du skafå en skön tripp till varmt semesterland.Dock tvingas du mellanlanda i Berlin, fördet är gravt elektronisk dub vi pratar omhär, inte klassisk jamaicansk. Fast det bliren kort mellanlandning. Det är aldrigmörkt, farligt och dovt som Berlinduben är.Nej, det här är dub för charterturister. Detär bra och vad man kanske vill ha av enchilloutsamling. Men som charter känns detalldeles för säkert och utstakat i längden.Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”Flashing Echo – Trojan in Dub 1970-80”Trojan/BorderDubmusik på skiva kan spåras till 60-taletsslut. Då började producenter som Joe Gibbsoch Lee Perry att ge ut singlar med eninstrumental B-sida. En vana som snabbtspred sig. Men det var inte förrän 1972som dub slog igenom ordentligt tack vareKing Tubby och hans sound system.På det här dubbelalbumet samsaskända artister som The Upsetters, AugustusPablo och The Aggrovators, Prince Jammyoch Scientist. Kort och gott en bra inblick iden instrumentala, experimenterande ochlekfulla reggaemusiken under ett heltdecennium.Robert LagerströmDIVERSE ARTISTER”Klubbjazz 4”Slip’n’slide/GoldheadMin första tanke är nej. Inte en samlingurvattnad houseloungemusik med jazzinfluensertill. Men jag får helt enkelt inse attjag har fel. Den här samlingen känns nämligenlångt ifrån urvattnad. I stället är detfräscht, piggt och skönt dansant musik sommöter mig. Visst, de vanliga elementen finnsdär. Lite skön lyssnarvänlig house, saxofonsolonoch lite samba/bossa-rytmer. Men detfinns en nerv i de flesta av låtarna som göratt det ändå svänger fint.Trots att konceptetkänns uttjatat.Till och med gamla Good Life medKaori känns spännande i Good vocal mix.Blaze är alltid bra, här med Sweeter thanthe Day Before från deras skiva SpirituallySpeaking. Allra bäst är Afrofiesta medVenga Chica och Linda Clifford i GoingBack to My Roots 2002.Fröken Cliffordhar en soulröst som får mina öron att pekarakt ut. Hon sjunger djupt, tonsäkert ochalldeles fantastiskt.Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”Morvern Callar”Warp/BorderI Alan Warners roman Morvern Callar lyssnarMorvern på musik mest hela tiden.Bland annat ravemusik, Miles Davies, krautrock,R.E.M… Den här plattan medmusik ur filmen fokuserar lite ensidigt påavantgarde-musik, och ignorerar övrigasidor av hennes lyssnande. Utan tvekanlyssnar hon på Can, Ween,The VelvetUnderground och Holger Czukay, men detär inte hela historien. Visst hade det bliviten väldigt splittrad skiva om alla facetterav Morverns ljudspår tagits med, menbetydligt mer rättvisande. Sen tycker jagpersonligen att mycket av musiken på skivanär tämligen påfrestande, med undantagför favoritspåren Nannou (av Aphex Twin)och Everything You Do Is a Balloon (avBoards of Canada), vilka båda lustigt noginte var utgivna när boken kom. Men det ärklart, det här är musik till filmatiseringen,och den har jag inte kunnat se än.Henrik StrömbergDIVERSE ARTISTER”Stars On 33, Aim”Fat City/VMEStars On 33 är en ny serie där utvaldaartister och producenter får mixa ihop sinegen favorit-blandad-CD, och ja – konceptetär inte direkt nytt. Först ut är i alla fallAim som använt spår från sina funkiga DJset(samt två egna spår). Lyssningen ärhela tiden njutbar, beatsen flyter ihop utankrusiduller. I längden känns plattan bara

Groove 8 • 2002 / övriga recensioner / sida 3lite tradig eftersom det mest bara puttrarpå. Söker man action letar man med fördelinte här.Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Stereo Deluxe 2002”Stereo DeluxeDet visar sig att det faktiskt går att göralounge-musik med personlighet. De flestaskivor i lounge/nujazz/bossa-genren jaghört har haft snygga omslag och totaltointressant musik. Den här samlingen harett snyggt omslag och flera låtar med bådeintegritet och stil. Det flirtas med dub, ochgenast känns det lite roligare. Ska manbara köpa en lounge-samling i år, då liggerden här bra till. Å andra sidan, ska manverkligen köpa en lounge-samling?Henrik StrömbergDIVERSE ARTISTER”Soul Jazz Sessions”Union Square Music/GoldheadKommer du ihåg acid jazz? Hetast av detheta i början av nittiotalet. Jamiroquai varstörst och funken var plötsligt smaklig igen.Den här dubbel-CD:n består till allra störstadelen av musik gjord runt 1993. En delutflykter till sjuttiotalet och till dagensdatum hinns dock med.Vissa av sakerna känns riktigt fräschaoch svängiga fortfarande. Gang Starrspedagogiska Jazz Thing är fortfarande kuloch skön. Guru rappar oss igenom jazzenshistoria. Bird och John Coltrane och allaandra man bör känna till passerar revy tillett laidback hiphopkomp.Annat har bleknat rejält. Mycket låtertalkshowsoul, något att fylla ut med mellaninslagen och intervjuerna. Förut så hypadeBrand New Heavies och Galliano låter baratrist. De 31 låtarna lider framför allt av ettallt för friskt solande på orgel, saxofon ochflöjt.Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”The Unabombers, Saturday Night SundayMorning”Electric Chair/GoldheadMixskivor är rätt så kul, men ibland fårman nog av dem. I detta fallet är musikenså funkig att man istället inser att dansgolvsjälvantänder när dessa DJ:s tar plats påklubben The Electric Chair. Här finnsremixer med grymma baben Shola Ama,Lisa Lisa & Cult Jam och sval funk medGrace Jones, djupt sväng med DJ Rasoulsamt stygg jazz med Kaori. Gillar man fettbasgung är detta en platta att dyrka.Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”X Marks the Spot vol. 2”Tangent BeatsFörra X Marks-samlingen fick med rättaganska stor uppmärksamhet. Och det ärbara att hoppas att volym två får detockså. För den som vill skaffa sig en godöverblick av vad Sveriges houseproducenterhar att erbjuda är beslutet enkelt: köp denhär skivan. På den samsas det mest intressantadu kan tänka dig i houseväg. Stonebridge,Microman,YMC, Spånka, HåkanLidbo och Laid är bara ett par av de artistersom levererar het house här.Djup sensuell house trängs med funkigsoulhouse som i sin tur samsas medelektronisk techhouse som glittrar vid sidanav jazzigt trevande loungehouse. Housensmånga förgreningar är representerade ochdet är storslaget bra. Jag säger det bara engång till: köp!Mats AlmegårdDJ DSL”#1”G-stone//Österrikisk diskjockey sätter ihop ett albummed ommixningar och en del outgivet material.Det är slölunkande hiphop-beats somgäller, mycket samplingar och en hel delinstrumentala stämningar. Dessvärre gårmycket på rutin men sticker ut gör fräschaHappy Bear, Liebeslied Version #3 ochLovesick. Den sistnämnda med vokalainsatser av bland andra Kool Keith.Robert LagerströmDOWNTHESUN”downthesun”Roadrunner/UniversalDownthesun pekar med hela handen, ochpekar utan att tveka. Det här är nu metal isamma anda som American Head Charge,Mushroom Head och Slipknot, fullastadmed dist i hela färgskalan. Musiken harbäddats in i hundratals ljudeffekter somlika gärna skulle kunna passa in i filmersom Seven och Signs. Det sjuder av harmonieroch ilska, vatten börjar med störstasannolikhet att koka om man ställer enkastrull full framför högtalaren.Att säga vilken låt som kommer att bliklassikern alla fans ropar efter om tio år äromöjligt. Många låtar är kallade och likamånga kan bli valda. Pitifu ligger bra till,liksom Medicated,liksom We all die medsin surriga myggdist, liksom Enslaved, PureAmerican Filth, Eye confide, ja, ni fattar.Sämst är i alla fall Revelations, somlåter som ett improviserat hopkok av replokalstristess.En instrumental resa genomångesten skulle säkert nån rockpoet kalladen. Onödig säger alla andra.Trots det, ochenligt rockskolans alla regler, blir det Revelationssom downthesun börjar sina konsertermed, innan bandet kommer in på scenen,innan ljuset tänds, innan publiken gårbärsärkagång och slår sönder stället.Torbjörn HallgrenFATSO JETSON”Cruel & Delicious”Southern/BorderDenna grabbigt skeva rockmusik passarväldigt bra till förfesten när luftgitarrernaplockas fram. Det låter amerikansk ödemarksom bilderna i bookletten ocksåavspeglar, och det låter bra. Inga överdrivettaggiga gitarrer och de sköna harmoniernalättar upp ljudbilden som även förstärksmed piano och blås. Countryrocken liggeroch puttrar under ytan, speciellt DevocovernTon o Luv och Died in Californiagungar stadigt, men även sydstatsboogiespårsom Pig Hat Smokin och kärnfullaDrinkin Mode blir snabbt Fatso Jetsonfavoriter.Allt som allt innehåller Cruel &Delicious skaplig bonnarock.Gary AnderssonJORDAN FIELDS”Moments in Dub”Mo´wax/PlaygroundMoments in Dub är ingen långsam rökigdubfärd längs baktaktens vägar. Visst, detinslaget finns också men Jordan Fields verkarha velat göra en heltäckande klubbplatta.Här trängs en mängd stilar med varandra.Vissalåtar drar iväg åt househållet,andra åt techno. London 88 är en acidhousepastischoch Chicago 84 låter som namnetantyder mer tidig house i trakterna av techhouse.Wheels of Steel är en electronicagodingoch What You Want soulig house. Enväldig blandning helt enkelt. Och det kännslite disparat och konceptuellt. Stilarna harmonierarinte med varandra utan existerarsnarare vid sidan av varandra. Det kännssom om Fields suttit och funderat ut vilkaolika stilar han ville ha med, innan han börjadeskapa musiken. Därför känns det liteför teoretiskt. Det är ingen själ och nerv idet här, även om det fungerar rent tekniskt.Mats AlmegårdFLÄSKKVARTETTEN”Pärlor från svin 2”MNWFläskkvartetten har spelat in skivor i 15 åroch har länge haft problem med att förnyakonceptet. Gruppens tionde album är enuppföljare till en samlingsplatta med diversefilm- och teatermusik som sattes ihop1995. Det är instrumentalt material somgäller och spåren kommer från till exempelfilmen Syndare i sommarsol, dansföreställningenFluke och den kommande teveserienStora teatern.Av naturliga skäl spretarlåtarna åt olika håll men bär samtidigtkvartettens typiska signum. Man kännermed andra ord igen harmonierna och dethela är lagom, välputsat och lite småtråkigt.Robert LagerströmFOSCA“Diary of an Antibody”Shinkansen/BorderFoscas har sin självklara (och, får mananta, självutnämnda) stjärna i sångarenDickon Edwards. Med tre glåmiga tjejer ibakgrunden går han med själ och hjärta inför sin roll som sexuellt ambivalent ärkeengelskgentleman och posör.Stilmässigt såväl som musikaliskt kanman hitta referenser till det mesta som ärsnyggt och brittiskt (Bowie, Cure, Morrissey,Pulp, och mest av allt New Order) ochäven om det kan låta som väldigt lovandeförutsättningar blir resultatet bara urvattnat,använt och inte intressant ens sompostmodernistiskt fenomen. Låttitlar somOh Well, There’s Always Reincarnation ärinte charmigt utan bara sökt och alldelesför genomtänkt, texterna innehåller förmånga stora ord och Dickons dyrkan avavlidna brittiska poeter är knappastsärskilt nyskapande.Band som Fosca bör antingen göra detde gör med ironisk självdistans eller oförställdjävla kärlek och glöd. Nu hamnarDiary of an Antibody någonstans mitt emellan,i ett musikaliskt och stilmässigtvacuum, och det är just så det låter:Tomt.Therese BohmanGBH”Ha Ha”Go Kart RecordsPang-på-rödbetan-punk av den här sortenär så adrenalinstinn att det inte går attlyssna på en hel skiva i ett sträck. Och HaHa är 17 låtar lång. När det begav sig för25 år sedan lät punken dessutom bättre änså här.Gary AnderssonNANCI GRIFFITH”Winter Marquee”Rounder/PlaygroundNanci Griffith och hennes Blue MoonOrchestra i en liveinspelning som låterbetydligt fräschare och livfullare än vad delåtit i studio på många år. Riktiga örhängensom hennes egen I WIsh it Would Rainvarvas med covers på John Prine, BobDylan och Townes Van Zandt. EmmylouHarris hoppar in och körar på GoodnightNew York.Peter SjöblomGROOVERIDER”Fabriclive.06”Fabric12PGrooverider är DJ:n som funnits med senjungle och drum’n’bass tog sina förstastapplande steg. Han har jobbat som producentåt bland andra Björk, Goldie och EverythingBut the Girl. Grooverider är ingennykomling och det märks. Hans mixar sittersom fastnitade titanbultar i ett fartygsskrov.För här är det hans hårdare sida som kommerfram. Han har ju inte för inte kallats”the hardcore provider”. Det är svettigtmuskulös d’n’b på gränsen till jungle somserveras på denna livemixskiva. Men Grooveriderfår även med de vackra melodierna isina mixar. Artister som Ed Rush, Peshay,Digital, Dillinja och Krust flyger förbi.Den här skivan visar att drum’n’basslever och frodas. I Grooveriders händer blir

Groove 8 • 2002 / övriga recensioner / sida 4musiken en svettig greyhound på målrakan.Mats AlmegårdGUITAR”Sunkissed”Morr MusicGuitar ingår i nya rörelsen ”shoegazerelectronica”. Det är svävande sång, svävandemelodier, elektroniska beats och(givetvis) gitarrer. Allt dränkt i massor aveko. Folk som The Notwist, Lali Puna ochMs John Soda har gjort intressanta saker iden här genren, bandet Guitar har det inte.Sätt på den här CD:n och känn tristessenflyta in och omge dig som ogripbar, oformligtjock dimma.Henrik StrömbergHALLUCINOGEN”In Dub”Twisted/GoldheadGoatranceakten Hallucinogen väljer attsläppa en dubversion på tidigare spår. Ochresultatet är riktigt lyckat. De bubblandeundervattensljuden och svepande syntsjokenfrån trancen harmonierar väl med demörka basgångarna från duben. Någongång emellanåt kan det kännas lite stillaståendeoch då hade jag föredragit en rak4/4-takt och ett uppspeedat tempo. Men fördet mesta fungerar det bra. De flummigarytmerna spär bara på den hallucinogenaeffekten. Ett album att djuphavsdyka till.Eller sväva i rymden.Mats AlmegårdTRÈ HARDSON“Liberation”iMusic/PlaygroundTré Hardson, eller Slim Kid 3 som hanhette när han var bra i början på nittiotalet,solodebuterar med Liberation.Tré verkarotroligt sympatisk och berättar i pressmaterialetatt han brukar ägna sig åt attmåla, att sitta tyst, att meditera och attkonfrontera sina rädslor. Större delen avLiberation är inspelad med riktiga musikervilket ger ett behagligt sound som passarTrés sköna rap. För de flesta skulle detvara en välsignelse att ha gjort ett klassisktalbum som Bizarre Ride II the Pharcyde.För Tré är det snarare en förbannelse, fördet är omöjligt att lyssna på sega Liberationutan att längta efter Return of the B-Boy.Daniel SeverinssonJORI HULKKONEN”Different”F Communications/PlaygroundPå sitt fjärde album fortsätter Jori Hulkkonenatt blanda techno och house. Resultatetär ibland lika skimrande vackert som solensblänk i en av Finlands många sjöar. Detsparsamma balanserar med det funkiga ochdansanta. De varma houseljuden blandasmed de kallare, mer technoida. Ljudbildenär luftig, elegant och enkel. Lekfullheten ärdet inget fel på heller. Jori kan konsten attblanda upp Pet Shop Boys-influenser medsenare tiders hårdare dansmusik.Resultatet kunde ha varit en makalösskiva. Nu är det tyvärr inte det. Det berordock inte på musiken, utan på de gästsångareJori tagit hjälp av. ElectroclasharenTiga är med och rappar i Blue & White.Och det är den sortens rap som kanske fungeradei låtar med SNAP tidigt nittiotal.Men idag har ju rappen kommit en bit till.De övriga gästsångarna imponerar knappastheller. Endast Nick Triani får godkänt iAll I See is Shadows. Som tur är finns detgott om instrumentala låtar. För Jori Hulkkonenär värd att lyssna på. Hoppas hanslopar sången nästa gång.Mats AlmegårdINDOCHINE”Paradize”SCPP/SonyFör oss som kommer ihåg Indochine var välplattan Le Peril Jaune med jättehiten Kaobangdet man minns allra bäst. Men det vari mitten av åttiotalet, sen blev det knäpptyst.Tillsnu. Paradize är Indochines vägtillbaka till rampljuset. Den vägen är lång.För inte mycket har hänt, kanske till storglädje för de gamla fansen. Nicola Sikriskör omkring i samla gamla Renault fast numed katalysator. Det puttrar på i makligtåttiotalstempo med stundom hårda gitarreroch ibland tydliga Depeche Mode-influenser.Vet inte vem Paradize är ämnad attglädja, för i längden blir det mördande tråkigt.Per Lundberg G.B.JAN JELINEK/COMPUTER SOUP”Improvisations and Edits,Tokyo26.09.2001”AudiosphereFemtio minuter improviserad clicks+cutsoch blåsinstrument, förpackat i ett skrymmandeDVD-omslag (trots att det är envanlig CD).Tyska soloartisten Jan Jelinek(även känd som Farben och Gramm)samarbetar med japanska jazz/electronicatrionComputer Soup. Det kunde ha blivitjätteintressant, men istället låter det baraplanlöst och otroligt oengagerande. Paradoxaltnog är bara det sista ”hemliga” spåretvärt att lägga tid på, ett skönttransframkallande minimalistiskt pianostycke.Henrik StrömbergJACKPOT”Shiny Things”Surfdog/PlaygroundOjojoj, vad smörig FM-rock är – hade nästanglömt det! Jackpot är fyra käcka kaliforniskakillar som gör harmlös och litegråtmild poprock på det där typsiktmedelklassamerikanska sättet som jagverkligen försöker undvika att komma ikontakt med. Det är ju så menlöst. Jag harbättre saker för mig än att lyssna på ShinyThings.Gary AnderssonJJ72”I to Sky”Lakota/SonyDet börjar rätt lovande. En liten pianobagatellsom gör att förväntningarna stegras.Och när de ändå rätt ordinära gitarrtongångarnakör igång, kompletteras dessa avsång som är tillräckligt svårkategoriseradför att väcka intresse. Men sedan händeringet mer. Det bara går på. Efter ett tagbörjar ett mönster skymtas. Man har hörtmycket av det här förut, men det var ett tagsedan. Det är irländsk/brittisk pop som dengjordes i slutet av 80-talet och början av90-talet. Det låter mycket som An EmotionalFish, Horse och Cactus World News.Mycket av det sparsamt bombastiska –arenapop i lätta arrangemang. Jag vill minnasatt jag tyckte av ovan nämnda band varrätt OK när det begav sig. Men idag, iJJ72:s tappning känns det inte längre specielltfräscht. Och inte heller speciellt bra.Magnus SjöbergMARK KNOPFLER”The Ragpicker’s Dream”Mercury/UniversalDet ska sägas direkt att Why Ayo Man somöppnar plattan är riktigt bra. Nästan så attden skulle platsat på en av Richard Thompsonssenare skivor. Redan inledningen antyderalltså att Knopfler leker med folk, bluesoch country på Ragpicker’s Dream. Men iövrigt är allt sig likt. Det är oförargligt ochoklanderligt framfört, och som sångarelåter Knopfler fortfarande lika uppspelt ochinlevelsefull som en pårökt koalabjörn.Peter SjöblomDANNY KRIVIT”Expansions”NRK/GoldheadAtt klubbkulturen är stor märker man påmängden DJ-mix-skivor som ges ut. Dennadubbel-CD rymmer housemusik från 1991och fram till dagens datum. Krivit är enkompetent DJ som mixar och vänder skivorutan att man kan ha några invändningar.Däremot har jag invändningar mot musikvalet.Trotsnågra guldkorn som BlazesKlubtrance och 808 States gamla PacificState är musiken rejält intetsägande. Dethandlar mest om bossa-, salsa- och jazzkryddadhouse. Båda skivorna känns sombakgrundsmusik, fast de är ändå förpåträngande för att fungera som en ljudkuliss.Mats AlmegårdLAGUNA STARDUST”Facing Forward – Looking Back”Dead Frog/BonnierAmigoGöteborgska Laguna Stardust spelarvuxen, lite fyrkantig, kompisbandsrock.Facing Forward – Looking Back kännssom en platta utan riktigt hjärta, låtarna ärtrevliga men får mig att tänka på band somspelar på lokala coverbands-och-ölhävarpuben.Ljudbilden och framförallt sången ärockså alldeles för ABF-klonkig.Tyvärr hittarnog Facing Forward – Looking Backbara en publik hos de närmast sörjande.Gary AnderssonL.A. GUNS”Waking the Dead”Spitfire/Playground1987 vinner Blåvitt UEFA-cupen. Ochhårdrocken får sitt största genombrottnågonsin.Två glammiga sleazeband frånLos Angeles släpper sina debutverk: Guns’n Roses och Faster Pussycat. Resten kanni. Axl Rose med knarkpolare slog stooooort.Faster Pussycat fick nöja sig med smulor.Liksom bandet som året efter debuteradei samma sleazegenre: L.A. Guns. Ettcoolt namn och en gitarrist som en gånghade spelat i Guns ’n Roses lovade gott,men var ändå inte tillräckligt för att lockavinylköparna. L.A. Guns finns kvar ännu,medan –87:orna har fallit av som kronbladenpå en vissen höstros.Men bandet blir återigen utan skivköpare.Det här känns nämligen hopplöst på ettkommersiellt plan. Och lite tragiskt. L.A.Guns får fortsätta spela i b-ligan även efterWaking the Dead.Visst, det finns en riktigtbra låt i Don’t Look at Me that Way. Introriffeti Revolution är som en spruta endorfinoch Lost in the City of Angels refrängbiter till som kulan i Forrest Gumps ändalykt.Men det räcker ju inte hela vägenfram till skivdisken. När huvudspåretWaking the Dead låter som en parodi pårock’n’roll så har b-harvandet fått hålla påför länge.Samtidigt är det en ärlig platta.Tidenhar stått still i L.A. Guns musik och det äringet de hymlar med. De bär rockregressionisternasflagga med stolthet.Torbjörn HallgrenDANIEL LEMMA”Meeting at the Building”Telegram/WarnerDaniel Lemmas debut var varm somMotown och The Band och hade mer atterbjuda än bara hiten If I Used to LoveYou. Meeting at the Building vill också attlyssnaren ska ha det bra, men… Oavsetthur bra Lemma sjunger (för det gör han)och hur gedigna låtarna är (för det är de),har jag svårt att komma förbi att jag redanhört detta - hos Van Morrison. Hör tillexempel Higher Ground som är som BeautifulVision hoptryckt till några minuter.Daniel Lemma representerar en uppriktighetoch mänsklighet som musikbranschenskulle kunna lära mycket av. Men detär synd om han väljer att presentera dem ien lånad form.Peter Sjöblom

Groove 8 • 2002 / övriga recensioner / sida 5LOVE LIFE”Love is Night, Brothers, Here the BirdsBurn”Jagjaguwar/BorderDet här är inte dåligt. Det är bara det attden amerikanska kvartettens depressivaoch mörka musik låter alldeles för lik förebilderna.I det här fallet The BirthdayParty, Diamanda Galas, Bauhaus och tidigaSiouxsie and the Banshees. Då räcker detinte att bandet levererar en hel del attityd,energi och känsla. Å andra sidan har LoveLife fått mig att för första gången påmånga år lyssna på The Birthday Partysgamla sjutummare.Robert LagerströmMADRUGADA”Grit”VirginSkivtiteln klargör redan från början attMadrugada har lagt sig till med ett skrovligaresound. Inte för att de någonsin varitslätstrukna, men på denna deras tredjeplatta är de låtvis rent punkiga. Och det ärett bra steg de har tagit. Låtar somBloodshot och I’m Ready balanserar fördelaktigtmot det mer välbekanta Madrugada-soundeti I Don’t Fit och downergungeti Proxy. Grit är norrmännens mestvarierade platta hittills och i den bemärkelsen,om inte rentav i de flesta avseenden,deras bästa.Peter SjöblomMALTE X”Jag minns inte, men det va säkert jag…”Voices of Wonder/VMEFörsta spåret heter Pang på. Den representerarplattan på ett utmärkt sätt. Malte Xfläskar nämligen på med rockriff, intensivatrummor och sång som påminner en hel delom Thåström och lite grand om MagnusUggla. Det som räddar Jag minns inte, mendet va säkert jag… är just den fräschapunkkänslan som ursinnigt kastar sig urhögtalarna. Ska man göra något är det likabra att löpa linan ut och det gör Malte Xdefinitivt här. Många rockband skulle måbra av att satsa så här hårt.Gary AnderssonMETRO AREA”Metro Area”SourceJag tror Metro Area har hittat på en ännuen ny undergenre: Perky house. Olidligtkäck och glad house, lika djup som en vattenpöl.Har ett väldigt nära släktskap medhemskt glad funk. Efter några låtar kännerjag mig kräkfärdig. Det måste vara någonallergisk reaktion.Henrik StrömbergTHE MIGHTY QUARK”Silverdale”PlayMark O’Sullivan flydde Irland för Stockholmoch gör den mest egensinnigt vackradubelectronican man kan tänka sig. I öppningsspåretLate driver reverb-effekternarunt med jazztrumpeterna i ett hav avelektroniska vågor. Jag ger mig fan på attMiles Davis hade blivit eld och lågor omhan hade levat och hört detta idag.Det är dansant och rytmiskt, svårtillgängligtoch smärtsamt vackert på sammagång. Keep That Money for Us och InspirationSoul sätter vilket dansgolv som helsti reagagegungning. Pablo är din bäste vännär solen gått ner och du vill varva nerefter en vild natt. Men det är onödigt attpeka på enstaka låtar. Det är ett helgjutetalbum.Mats AlmegårdMILITANTA JAZZMUSIKER”Bunker”SittelNamnet Militanta Jazzmusiker ger associationertill jazz av friaste slag, men tvärtomhar musiken en hårt arrangerad grund.Arren och låtarna står Magnus Aronssonför, en visionär som gärna blandar smittsamtfunkiga och/eller rockiga riff, storband,spräck och ja, allt möjligt härligt hanplockat upp ur jazzhistorien. Det är bådetokigt och konsekvent på samma gång ochhelt klart originellt i sin blandning. Väl värtatt höra för fler än bara de nyfiknaste jazzfreaksen.Peter SjöblomNAD NAVILLUS”Iron Night”Jagjaguwar/BorderTredje fullängdsskivan från tidigare gitarristeni Songs:Ohia Dan Sullivan (NadNavillus… Kul!) landar precis som föregångarnanågonstans mittemellan – mittemellanett överraskande samlat Gastr DelSol och en uttorkad Will Oldham. Mittemellandet smakfullt minimalistiska och detutsvävande. Möjligen tippar Iron Nightöver åt det svängiga oftare än väntat, i synnerheti fråga om högvattenmärket TooTight, men det blir alltför sällan mer änstelbent rockmusik. Sullivan kan intebestämma sig för vilket ben han ska vila på– och det blir någonstans mittemellan.Dan AnderssonNEUROTICA”Neurotica”Koch/PlaygroundEtt decilitermått Alice in Chains, en matskedStone Temple Pilots och en nypa IanAstbury. In med grejerna i studion, 220 voltoch 40 minuter senare är det klart. Där hardu Neurotica i en bakform. Inte särskiltnytt, inte särskilt sexigt. Inte heller särskiltoförutsägbart. Men lika svängigt somgrungen var för ett decennium sedan –Living in Dog Years och Touch the Soundär riktigt okej.Lite slarvigt kan man sammanfattaNeurotica med deras grungiga verser:Antal låtar med basverser: treAntal låtar med trumverser: tvåAntal låtar med plink-plonkverser: treAntal låtar där hela bandet spelar påversen: treGrungen är inte död, den har bara liteneuroser.Torbjörn HallgrenNIRVANA”Nirvana”Geffen/UniversalEfter att Kurt Cobains kära fru till slutfixat sitt skivbolagsstrul släpps nu låtenYou Know You’re Right. Och ett gängandra mer eller mindre mäktiga Nirvanaklassikerinklusive en ommixad version avPennyroyal Tea.You Know You’re Right sattes i en endalivetagning (plus lite extra sång- och gitarrpåläggav Kurt) i studion den 30 januari1994. Krist Novoselic och Dave Grohl hadeväntat på Kurt i två dagar men när han välanlände körde de på hårt och utan knussel.Detta var lite drygt två månader innan Kurtblåste huvudet av sig.Låten är en dynamisk pärla som startarsom ett funkigt brus för att byggas upp tillett kaotiskt crescendo som sedan utmynnari att Kurt utdraget skriker ordet pain. Ochsen är det slut. På alla nivåer. Den 8 april1994 känns fortfarande som en extremtsvart dag.Denna låt understryker också, lika tydligtsom Queens of the Stoneage-arbetet,att Dave ska sitta bakom trummorna därhan alltid varit suverän.Gary AnderssonTOTTA NÄSLUND”Totta 6. Bortom månen och mars”CapitolPå Thorsten Näslunds sjätte album tolkarhan låtar av Mauro Scocco, Peter Le Marc,Nisse Hellberg, Plura Jonsson, GunnarDanielsson och John Prine – alla har detkaraktäristiska att de handlar om ensamhet,sorg och död. Sånger som bejakar livetsom det verkligen är. Det är alltså mycketmoll vi talar om. Vet inte om Totta har enålderskris eller något. Det låter så, men detlåter också som om han känner igen sigsjälv i låtarna och därför fungerar det.Många av låtarna lyckas han få liv i, framföralltMauro Scoccos som känns tomma ioriginal.Jonas ElgemarkONE BAR TOWN”Poer of Principles”Twah!/BorderNågra tyskar och danskar slår sinasadelväskor ihop och spelar amerikanskcountryrock.Trots att kvintetten lirat förbandtill både Calexico och Neal Casal harden inte mycket att komma med. Visst låterdet ganska kompetent men det finns massorav band som låter ungefär så här och somdessutom knåpar ihop bättre texter.Robert LagerströmLEE ”SCRATCH” PERRY”Wonderman Years”Trojan/BorderDenna dubbel-CD-samling med materialfrån Perrys tidiga 1970-tal innefattar produktionermed artister som Bob Marley &the Wailers, ljuvligt sjungande Junior Byles,magiska Augustus Pablo, Lloyd Parks ochinnehåller tung roots reggae, poppigaregung och dub med skärpa. Många riddimsfinns i ett flertal versioner gjorda med olikaartister vilket ger plattorna en extra nivå.Pärlorna är många men så har Scratchockså producerat en hel del i sina dar, bästär kanske galna Jungle Lion eller FreakOut Skank med egna bandet The Upsetters.Gary AnderssonPHYSICS”First Flight”DeeplaymusicPhysics är barndomskamraterna MikaelSurdi och Toby Olsson. De kommer frånMalmö och gör musik som värmer din själoch sveper in dig i ljuvt skira harmonier.Avslappningsmusik som balanserar mellanhouse, deephouse och lounge med en touchav jazz. Ingredienser som ibland kan bli försåsiga ihop, för muzakaktiga och intetsägande.Men så är inte fallet här. Det kännscoolt men aldrig för avslappnat. Det här ärmusik att ligga hemma och lyssna på. Ellerför den delen, musik att dansa till när duinte vill gå på den hårdaste av klubbar.Framförallt är det musik att lyssna på. Dethär är ingen bakgrund till ditt senaste cafésamtalmed vännen, ingen drink- och mingelskivasom ingen bryr sig om. Physicsmusik berör och förför.Mats AlmegårdPLAY”Us Against the World”Columbia/SonyAlbumtitelns blinkning till 2-Pacs MeAgainst the World och den smakfullt valdacovern på Supremes och Temptations I´mGonna Make You Love Me visar att… nej,jag orkar inte. De är barn och de har föräldraroch skivbolagsdirektörer som villtjäna jättemycket pengar. Det finns egentligeninga andra aspekter på det här.Thomas NilsonQUEER FOR GIRLS”Android Sex and Cartoon Drugs”Feedback BoogieDetta försök att riffa ihop en fräck serietidningsplattakänns snarare gaggigt. Attitydenär plastig och påklistrad, rockposernainövade och musiken fattig. Det varkensvänger eller rockar. Android Sex and CartoonDrugs blev en dålig kopia av vilkenrockplatta som helst, så det finns ingenanledning att utsätta dina sinnen för den.Gary Andersson

Groove 8 • 2002 / övriga recensioner / sida 6RADAR”Nothing Is Real”BarDeLuneVärldsmusik betyder alltför ofta några västerlänningarsom kombinerar västerländskabeats och elektronik med allsköns influenserfrån resten av världen. Så låter det ävendenna gången. Det är inte alltför illa helatiden, inledande Arabiant är till exempelhelt okej suggestiv ambient musik. Sedanblir det bara värre ju längre in i skivan mankommer. Efter ett tag står jag bara inte utmed dessa ostiga beats och halvbakade”orientaliska” ljudlandskap. Jag tar utCD:n och försöker glömma att den finns.Henrik StrömbergRAISED FIST”Dedication”Burning HeartLuleåpojkarna i Raised Fist har tagit överefter Refused. Hardcore med så mycketenergi att man i fel sinnesstämning inteorkar ta till sig hälften. Intresset i Sverigeär fortfarande ganska svagt medan deutomlands på många håll är kungar. Dedicationär deras tredje album och trots denibland rent häpnadsväckande energin såblir det lite för endimensionellt. Raised Fistför trots allt den norrländska hardcore-traditionenvidare håller stenhårt på genrensmusikaliska form. Starkt.Jonas ElgemarkTHE REUNION SHOW”Kill Your Television”Victory RecordsThe Reunion Show spelar lyssningsvänligoch fartig rock med syntnärvaro, ganskaschysst faktiskt. Lite alternativ känsla samtidigtsom låtarna är skapligt poppiga.Påminner om Weezer. Speciellt en låt somStuck On You med sina oooh-körer, slöagitarriff och stora refräng. Kill Your Televisionkänns som en frisk fläkt innehållandeen hel del attityd och energi, precis vad sombehövs.Gary AnderssonSANTANA”Shaman”BMGDet börjar bli ett allt vanligare fenomen.Musiker som hållit på alltför länge ochplötsligt måste bekräfta sig själva och detde håller på med genom att plocka in enmassa gäster. Bara för att Santana heltplötsligt blivit folkkär och sålt en massaskivor så har han gjort just detta. Vad sägsom P.O.D., Macy Gray, Dido och Seal. Vetinte om folk direkt står i kö för att få varamed på ett nytt Santana-album, men hanbehöver förmodligen inte anstränga sig specielltmycket. Och det låter ungefär somman kan vänta sig med karaktäristiskalåtar för just den artisten som gästar ochpå varje låt mer eller mindre snabbt kommerett Santana-solo. Efter ett tag blir deten stor gäspning. Lite latino easy-listeninggungigtoch väldigt MTV-vänligt.Jonas ElgemarkSEPULTURA”Under a Pale Grey Sky”Roadrunner/UniversalVad är grejen med liveplattor? Varför skullesämre ljud och lite wöhääää från publikenvara att föredra framför svinbra studioplattor?Är det ännu ett sätt för skivbolagen atttjäna pengar på, för att sedan släppa bestof-plattan med nästan samma låtar ochhåva in än mer dollars? Oavsett vilket såhar Sepultura gjort som Overkill och ParadiseLost – släppt en liveplatta till sinastamfränder. Albumet med den U2-allusionerandetiteln är inspelad i London 1996med Sepulturas klassiska line-up bakomsträngar, stockar och stativ.Hela 27 låtar finns på den här dubbel-CD:n. Roots, Territory, Refuse, Arise ochBeneath, alla är de där, paketerad i friskpublikhavskänsla och snabbt tempo. Rentforskarmässigt är det väldigt spännande atthöra Sepulturas Inner Self spelas så frenetisktfort att killarna i bandet själva knappthänger med.Som bonus till alla Sepulturalåtarframförs Cro-mags We Gotta Know ochMotörheads Orgasmatron. Även de paketeradei sämre ljud och wöhääää från publikhavet.Även de att föredra i sina originalversionerfrån respektive grupp.Torbjörn HallgrenSHAGGY”Lucky Day”MCA/UniversalMista Lova Lova fortsätter på Lucky Dayleverera harmlös turistpopreggae för denslölyssnande radiopubliken. Och han lyckasbra. Det går att spela upp låtarna utan attstöras märkbart, produktionen är lika fisljummensom tempot och Shaggys lena röstlägger sig som en hinna runt högtalarna.Fast det finns nog nackdelar med att göragråtrist musik också…Gary AnderssonMICHAEL J SHEEHY”No Longer My Concern”Beggars Banquet/PlaygroundMichael J Sheehys bör kunna tilltala desom fastnat för både Midnight Choir ochMichael Weston King. Alla tre vet hurmörkret ser ut och skriver låtar om det.Fast skillnaden är att Sheehy har ett litemer distanserat uttryck, vilket också ärhans nackdel. Hans låtar kommer aldrigriktigt lika nära, berör aldrig riktigt likastarkt som hans ovan nämnda genrevänner.Men No Longer My Concern har trots alltsina fördelar som en fin stämning och bralåtar.Peter SjöblomSHIFTED PHASES”The Cosmic Memoirs of the Late GreatRupert J. Rosinthrope”Tresor/BorderNytt projekt av personerna bakom Drexciya.Ett album som redan var inspelat närJames ”Drexciya” Stinson avled i början avseptember. Soundet är mörkt och stundtalslite hotfullt, en syntig och luftig hybrid mellantechno, electronica och electro. Inte sådumt och ganska typisk musik för attkomma från etiketten Tresor.Robert LagerströmSIMIAN”We Are Your Friends”SourceEfter ett par lyssningar har man hunnit blirätt besviken, och det är synd på ett albumsom ändå innehåller bra låtar. Simiansförra album, Chemistry is What We Are,innehöll en kombination av utmärkta låtaroch arrangemang som gav en ytterligaredimension åt dem – ett popalbum präglatav mystiskt obehag. Som ett psykpopensTwin Peaks-soundtrack. Men när Simiannu verkar koncentrera sig mer på låtar äninstrumentering och utvecklande av köreroch känslor, så slår man som lyssnare intefölje på samma snåriga stigar som förr. Detär något av det magiska som saknas.Kanske är det de mer följsamma melodierna,kanske är det de mer avskaladearrangemangen. Eller kanske mycket kanförklaras av det enkla faktum att det mestaverkat gjort och exekverat på en gammalCasio-synt, vilket i sig skulle kunna förklaradet valhänta intryck man får av We AreYour Friends.Bra låtar är förvisso alltidbra låtar, men de kunde ju också vara såmycket mer.Magnus SjöbergRONI SIZE”Touching Down”Full Cycle/GoldheadKanske det är orättvist att jämföra TouchingDown med Roni Sizes tidigare materialtillsammans med Reprazent ellerBreakbeat Era. Solo har ju Roni Size alltidvarit betydligt rakare och dansgolvsinriktadsnarare än innovativ. Å andra sidan, varförskall jag nöja mig med sämre? New Formsoch Ultra-obscene var ju bra och nyskapandeskivor. Touching Down är en timmesihopmixad hård drum’n’bass, varken mereller mindre. Visst, jag gungar med huvudet,med det är också allt.Henrik StrömbergSNAPCASE”End Transmissions”Victory/BorderSnapcase är inga färskningar direkt, menefter drygt tio år har allt fallit på plats –End Transmissions är i sanning en skivamed punsch i högerkroken. Dess hårdarock, dess obändiga vilja att skaka om lyssnarensamt sångaren Daryl Taberskisattack när han ger sin syn på världen ochdess problem får mig att spruta av adrenalin.Det jag närmast kan jämföra med är Atthe Drive-Ins strålande platta Relationshipof Command från 2000.End Transmissions inleds med kortamen intensiva Coagulate, en perfekt låt attsparka igång med. De rycker omgåendeombord mig på en 46 minuter lång resasom aldrig blir långtråkig. RevolutionäraBelieve, Revolt är nästa höjdpunkt, en hänsynslös(blivande) hardcore-klassiker långtöver hastighetsgränsen. Men lugna spårsom Ten A.M. ger en annan effekt, de blirtill maniska mantran att förlora sig i.Ibland kan musik faktiskt vara något fantastiskt…Gary AnderssonTHE SPACE COWBOYS”High Energy Race”Twenty Stone Blatt RecordsDenna typ av garagerockig punk tar ingaomvägar till lyssnaren. Gitarrerna vräkerpå och trummorna skippar finkänslighetentill förmån för action.The Space Cowboyshar lärt sig sin smutsiga rockläxa väl, HighEnergy Race är en dieseldoftande platta attöva luftgitarrspelandet till. Låtarna ärtuffa, det som saknas är en hit som anförde andra. Men jag hör ingen sån på HighEnergy Race. Det betyder att The SpaceCowboys förmodligen kommer att behövaharva fram tills nästa platta och hoppas attgenombrottet kommer då.Gary AnderssonROD STEWART”It Had to Be You… The Great AmericanSongbook”J/BMGOkej, där gick 50 minuter av mitt liv somjag aldrig får tillbaka… Roddan croonarsig igenom gamla Cole Porter- och HoagyCarmichael- och George Gershwin-klassiker.Skapligt segt faktiskt. Fast It Had toBe You… passar bra på nattduksbordetbredvid löständerna.Gary AnderssonSUICIDE”American Supreme”Blast First/PlaygroundSuicides debut från 1977 är en klassikeroch låtar som Ghostrider och FrankieTeardrop är lika obehagligt påträngandeidag som då. American Supreme är ocksåobehaglig, fast på ett helt annat sätt. Den ärpinsam. Så pinsam att den är olyssningsbar.Martin Rev och Alan Vega låtsas varaPrimal Scream och lite hiphop sådär, menlåter som ett Soft Cell på avgiftningskurnär metadonet är slut. Och utan ens minstaförsök till melodier. Vega stånkar stavelser itakt med Revs maskiner och jag tar mig förpannan och hoppas att fanskapet ska taslut så fort som möjligt. Vill man se föredettingarpraktfullt göra bort sig offentligtska man kasta sig över American Supreme.Peter Sjöblom

Groove 8 • 2002 / övriga recensioner / sida 7SUNDAY BRUNCH”No Resistance”SVEK/GoldheadJesper Dahlbäck och Sebastian Ahrenbergvisar med kraft att SVEK-gänget fortfarandeär något att räkna med. Denna stillsamtsvängiga platta som blandar technooch house känns väldigt stor i sin litenhet.Det är nämligen ganska minimalt, men detär ändå storstilat dansant och lyssningsvänligmusik. Som gjort för en sen frukost ochen tidigt lunch nu när hösten är här. Skivankommer att passa utmärkt till gott te, scones,marmelad och ost. Det är trivsamt ochaldrig långtråkigt. Det är en loungeskiva iordets rätta bemärkelse. En perfekt fondatt föra samtal emot, men som för denskull aldrig blir anonym och tråkig. Somgör att söndagsbrunchen drar ut på tiden.För du kommer inte att kunna sluta lyssna,inte ens för att tugga din knaperstektabacon.Mats AlmegårdJOEY TEMPEST”Joey Tempest”Sonet/UniversalVi är många som har undrat varför JoeyTempest träget fortsätter att prångla ut sinmusik till allmänheten. Men när man hördet här börjar man förstå lite grann. Dethar nog inte handlat lika mycket om dåligtomdöme som det handlat om ett omedvetetsökande. Och nu verkar det som att Joeyhittat något. OK, det självbetitlade albumetär inget mästerverk, men nu börjar detlikna något. Att Europé-åren påverkathonom är naturligt, men jag trodde aldrigatt det skulle innebära att han tappat såmånga år i sin musikaliska utveckling. Fördet här skulle vara en rätt schysst plattaför en åtta år sedan. Den indieprägel somdominerar plattan känns idag lite förlegadoch ligger där som en dimridå framförlåtarna, som ändå är rätt bra emellanåt.Den dominerande känslan som kvarstår ärdock hur en tidigare så trendkänslig artistnu släpper ett sånt här album. Eller harhan fattat något som inte vi andra anarännu?Magnus SjöbergTHERESE”Acapulco”UniversalSångerskan från Drömhus/skådespelerskanfrån Hjärta av sten har fått vänta länge påatt få ge ut sin första skiva under egetnamn. Den sista Drömhus-singeln Du kange kärlek gavs ut för två och ett halvt årsedan. Om jag minns rätt.På sin comeback gör Tessan kommersiellhouse men faktiskt betydligt mindrekommersiell än vad hon gjorde med Drömhus.Och hon har inte behövt spela in enenda Christer Sandelin-låt. Hon måste varajättenöjd. Det låter i och för sig intesärskilt upphetsande men det är heller intesärskilt dåligt. Om hon vill sälja skivor fårhon dock göra något annat. Jag skulle nogrekommendera It´s a Secret från Stylessista album Question of Time.Thomas NilsonULVER”Lyckantropen Themes”Jester RecordsDet är intressant att lyssna på filmmusikom man inte sett filmen. Det är enklare attta till sig själva musiken om man inte haren massa bilder och stämningar från filmeni huvudet när man lyssnar. Ofta är filmmusikmusik som inte klarar sig på egen hand,utan som kräver filmens stämningar för attvara intressant. Ett penseldrag på helhetskonstverket,men på egen hand ointressant.Det kan även vara en samling hits som säljeren dussinfilm. Då handlar det om musiksom ofta är känd och har slagit, innan denblir filmsoundtrack. Eller så kan det varatrist popmusik som följer med på ett soundtrack.Där det finns en godbit eller två. Senfyller skiv- och filmbolag ut med billiga ochointressanta låtar.Filmmusik kan även vara fascinerandeoch storslagen ambient, som klarar sig likabra på egen hand. Så är Ulvers musik tillLyckantropen. Här behövs inga förproduceradekänslor. Musiken framkallar bilder ochstämningar på alldeles egen hand. Det ärförsiktiga, disparata harmonier det handlarom här. En trevande och sökande ambientsom mot slutet övergår i vilda electronicaexperimentsom närmar sig drill’n’bass.Mycket bra. Nu är jag sugen på att se filmen!Mats AlmegårdUNCLE KRACKER”No Stranger to Shame”Lava/WarnerKid Rocks polare Uncle Kracker försökerkränga på oss sin gråtmilda white trashbluesrockännu en gång, och förra plattangenererade ju faktiskt en hit. Musiken ärfortfarande bisarrt bredbent och poleradmed tanke på hans bad boy-klicks rykte.Riktigt ointressant är det i alla fall. KidRock rockar ju åtminstone…Gary AnderssonANDY VOTEL”All Ten Fingers”XL/PlaygroundJag föreställer mig hur en nerkladdad AndyVotel sitter och leker med modellera. Hanknådar lekfullt ihop den blå jazzleran medden gråsvarta post-rockleran med den illrosaelectronicaleran. Alla hans tio fingrartrycker och pusslar med de olika sorterna.Vips har han skapat en färgglad lerklumpsom är rund som en boll och som går attstudsa med. Hit och dit studsar bollen.Snurrar och ser ut som ett prisma med sinaolika färger och nya nyanser som uppståttnär färgerna blandats.En blandning som rymmer elektronik,jazzsamplingar och akustiska och elektriskainstrument. Som om Miles Davis,Tortoiseoch Squarepusher blivit hopknådade tillen färgsprakande deg. Kul!Mats AlmegårdWRECKS”Wrecks”Muse Entity/PlaygroundWrecks går en väl upptrampad stig. Attspela rock efter den amerikanska skolanhar många redan gjort.Thomas Skogsberghar tillsammans med Entombeds Alex Hellidproducerat en hyfsad rockplatta medhyfsade låtar med hyfsat bra driv ochtempo. Inget man faller pladask för men åandra sidan så gör den här typen av rocksig allra bäst live.Per Lundberg G.B.