Medeltidsmästarnas färgval - Riksantikvarieämbetet

Medeltidsmästarnas färgval 56börjat flaga eller nötts bort, och vid tillfälle ”åtgärdats” av någon nitisk kyrkvaktmästare.Några exempel på dylika pigment, och litet historik om dessa, lämnas i nedanståendetextavsnitt. Observera, att i likhet med analysesultaten från ursprungliga pigmenten(original), baseras resultaten om de ”moderna” ämnena på de ca 200 prover som tagits i deolika kyrkorna.De medeltida mästarna inom denna studie har använt kalk till vit färg, någon enstaka gånggips eller det dyrbarare (syntetiska) pigmentet blyvitt som är ett basiskt blykarbonat medden kemiska formeln 2Pb(CO 3 ) 2 .Pb(OH) 2 . Det vita pigmentet bariumsulfat (BaSO 4 ) har vipåvisat i sju av de elva undersökta kyrkorna. Detta ämne introducerades omkring 1860 imåleriet (Hansen & Jensen 1991). Ett annat sentida vitt pigment, zinkvitt (ZnO), har vifunnit i Täby kyrka och i Stora Köpinges muralmålningar. Zinkvitt användes från omkring1840 inom måleriet. I Stora Köpinge fann vi även titanvitt (TiO 2 ), som inte kom i bruk imålarfärg förrän på 1920-talet. Ytterligare två förhållandevis ”moderna” pigment som vifunnit är kromtrioxidgrönt (Cr 2 O 3 ) samt det s.k. Scheeles grönt, ett koppararsenit medsammansättningen CuHAsO 3 . Kromtrioxidgrönt, som kom att användas från omkring 1850,har vi dess värre funnit på de unika byzantinska målningarna i Garde kyrka, samt även iVendels, Bunges, och Stora Köpinges kyrkor. Scheeles grönt, första gången omnämnt år1778 av Scheele, har vi bara påträffat i två prover i Bunges kyrkomålningar. Ett ickeidentifierat, blått, (troligen syntetiskt) organiskt färgämne har vi funnit i Stora Köpingekyrka. De enda muralmålningar där vi inte i våra prover påvisat några sentida pigment är iTenstas och Brönnestads kyrkor. Inte heller brädorna från Dalhems gamla stavkyrka bärvittnesbörd om sentida påmålningar, men här har det tydligen inte heller funnits någotbehov.Bindemedel förutom kalkDe undersökta muralmålningarna har, så vitt vi kunnat finna, blivit målade på torrkalkgrund, d.v.s. al secco. Pigmenten har varit uppslammade i våt kalk (kalciumhydroxid),vilken efter målningen reagerat med luftens koldioxid och bildat kalk (kalciumkarbonat).Det huvudsakliga bindemedlet är således kalk. I flera fall har vi dock funnit gips(kalciumsulfatdihydrat) i kalken. Det är helt osannolikt att gipset har bildats genom”förgipsning” av kalken som en följd av luftföroreningars påverkan, så som ofta skett istadskärnor på kalksten och Gotländsk sandsten (Nord & Tronner 1991). I stället har gipsettillförts avsiktligt, kanske för att förstärka ytskiktet eller ge en bättre grund för måleriet.