Medeltidsmästarnas färgval - Riksantikvarieämbetet

Medeltidsmästarnas färgval 51. SammanfattningInom detta projekt har vi undersökt och analyserat färgpigment, och ibland ävenbindemedel, från elva medeltidskyrkor i tre svenska landskap. Från Uppland valdes fyrakyrkor (Härkeberga, Täby, Tensta och Vendel), från Gotland fyra (Anga, Bunge, Dalhemsgamla träkyrka och Garde), och från Skåne tre kyrkor (Brönnestad, Stora Köpinge och Vä).Målningarna är från perioden 1100-1500, och flera kända medeltidsmästare ärrepresenterade såsom Albertus Pictor, Johannes Iwan, Johannes Rosenrod ochPassionsmästaren.Ca 5-25 ytterst små prover togs från varje kyrka. För analys av de oorganiska pigmentenanvändes Riksantikvarieämbetets svepelektronmikoskop LEO 1455VP, utrustat med enEDS-enhet för mikroröntgenanalys (SEM/EDS). Organiska ämnen undersöktes med enFTIR-spektrometer. I några fall användes andra externa avancerade analysinstrument.Praktiskt taget alla kyrkomålningar från 1100-talet uppvisar naturliga och vanliga pigmentsåsom sot (kol), järn(III)oxid, ockrafärger, grönjord och gips. Ovanligare pigment underdenna period är cinnober, massicot, mönja, plattnerit (oxiderade blypigment), malakit,atakamit, ultramarin och metacinnabarit (svart kvicksilversulfid). Med tiden introducerasallt fler pigment. I Albertus Pictors målningar från sekelskiftet 1400/1500 har vi funnit attcinnober blir allt vanligare, medan ultramarin har fasats ut och ersatts av mineralet azurit.Blytenngult (framför allt till glorior) och Caput mortuum har påvisats i Härkeberga ochTäby kyrkor. Albertus Pictor har helt enkelt haft fler pigment att välja mellan än de övrigamedeltidsmästarna, eftersom han levde i slutet av medeltiden.Det är anmärkningsvärt att den syntetiska atakamiten (basisk kopparklorid) tycks vara likavanlig som det gröna mineralet malakit. Det bör även påpekas, att ljusa blypigment somblyvitt, massicot eller blymönja på den basiska kalkgrunden vanligen har oxiderats tillsvart, gråsvart eller mörkbrun plattnerit (blydioxid). Ett egendomligt pigment som vi funnitär ett gult kopparvanadat, hittills okänt i muralmålningar utanför Sverige. Det endaorganiska pigment vi kunnat påvisa är Rotholz (bresiliarött), i Täby kyrka. Sannolikt harflera andra organiska färgämnen använts för att måla rosa ansikten o.d., men de har underårhundradena fullständigt bleknat bort. Sentida pigment som bariumsulfat, zinkvitt,titanvitt, krom(III)oxidgrönt och Scheeles grönt skvallrar om ”bättringar” eller mindre