Medeltidsmästarnas färgval - Riksantikvarieämbetet

Medeltidsmästarnas färgval 156. Muralmålningar ochanalysresultat: UpplandHärkeberga kyrkaHärkeberga kyrka har tillkommit i två etapper (Jfr Kilström 1968; Nisbeth 1997). Långhusoch kor uppfördes under 1300-talets början, medan vapenhuset och valven i kyrkan tillkomförst mot slutet av 1400-talet. Vissa partier försågs redan från början med en enkel dekor,som dock bara är fragmentariskt bevarad i sakristian. Omkring 1480 skedde en delombyggnader, och strax därefter dekorerades kyrkan av Albertus Pictor och hans verkstad.Dessa enastående vackra senmedeltida muralmålningar har gjort Härkeberga kyrka till enav Upplands främsta sevärdheter, och kyrkan torde vara en av rikets mest intressanta ochsevärda landsortskyrkor. Målningarna i valven har aldrig varit överkalkade, och har ävenundgått påmålningar och ”bättringar”, så som tyvärr skett i många andra medeltida kyrkor.De rengjordes varsamt i början av 1990-talet av konservator Lars Göthberg. I samband meddetta arbete togs ett stort antal färgprover för kemisk analys. Analyserna utfördes vidRiksantikvarieämbetets dåvarande Institution för Konservering (”RIK”) med det äldresvepelektronmikroskopet JEOL JSM 840A, och resultaten publicerades något år senare(Nord, Tronner, Nisbeth & Göthberg 1996). Proverna togs från flera olika motiv, bl.a.föreställande Johannes döparen, Yttersta domen, Kristus på korset, profeten David, Maria,Simson och Delila m.fl. Dessutom undersöktes färg från dekorationer såsom akantusbladoch andra bladslingor, druvklasar m.m. Resultaten summeras här kortfattat:Till svart färg har sot (kol) använts. Gula färger består antingen av gulockra eller av detsyntetiska pigmentet blytenngult. Dessutom har vi i gröna bemålningar funnit gula fläckarav ett kopparvanadat. Detta märkliga pigment, som hittills endast påvisats i medeltidasvenska väggmålningar, diskuteras utförligare i Kap. 10. De orange, röda och brunafärgerna i Härkebergas målningar innehåller järn(III)oxid eller blymönja, den senare iblandmed spår av cinnober. Blymönjan har ofta, och till stor del, oxiderats till mörk plattnerit (senedan). Grön färg har målats med malakit och/eller atakamit, blått med azurit (aldrigultramarin). Det enda ”moderna” (sentida) pigment vi funnit är bariumsulfat (vitt).