Miljö och moral

Miljö och moralEfter föreläsning av David KronlidReferat av föresläsningenFöreläsningens syfte: Att presentera en begreppsapparat som används avmoralfilosofer och teologiska etiker samt att definiera relevanta begrepp.David Kronlid som är doktorand i miljöetik, började med att definieraoch särskilja begreppen etik och moral, som ofta, felaktigt, används synonymt.Moral är de faktiska värderingar som vi människor har; värderingardjupt förankrade inom mig, till exempel vem jag är som person, mina skyldigheteroch mina rättigheter, medan etik är studiet av dessa värderingar, dv s. studiet av moral. Etikern frågar sig vad moralen betyder för samhället,för gruppen och för individen. Vad gäller miljöetik, så är det relationenmänniska-natur som står i fokus.Utgångspunkten i etiska diskussioner är oftast begreppet värde. Är detbara människan som har värde, eller har även djuren värde, naturen o s v?Värdebegreppet kan i sin tur sönderdelas i olika slags värde; här i dessa tre:Egenvärde - egenvärde är någonting subjektivt, det är det värde vi tillskrivervarandra eller till exempel skogen då vi anser att de har ett värde i sigsjälva, dvs. de vi ser dem inte bara som medel för vår egen måluppfyllelse.De utgör alltså ett mål i sig.Värdighet - anser vi att någon har värdighet, så har till exempel en människaeller ett djur värdighet oavsett om någon värderar henne eller inte.Värdighet är objektivt, oberoende av vad någon tycker om personen.Instrumentellt värde - ett instrumentellt värde har allt som är till ’nytta’för människan. Naturresurser har ett instrumentellt värde, då vi människorbehöver dem och kan använda dem som medel för vår egen behovstillfredsställelse.Vi kan därtill tjäna pengar på utnyttjandet av dessa naturresurser.Därefter gick föreläsaren igenom sju olika miljöetiska perspektiv/positioner och hur de ser på relationen människa-natur. De första fyra: 1)antropocentrisk etik 2) djuretik 3) biocentrisk etik 4) ekocentrisk etik, sammanförsofta som varandes djupt teoretiska. De resterande tre perspektiven:5) djup ekologer 6) social ekologer 7) ekofeminister, hamnar ofta undersamlingsnamnet ’radikal ekologerna’. Detta då de är uttalat politiska. De1

MÄNNISKAN & NATUREN, 2002världsbild eller övertygelsen att djur har en objektiv värdighet är enligt dessadjupt rotade föreställningar som inte kan överges i vissa situationer. Andra,pluralister, menar istället att normativa teorier bör förstås som ’kartor’, vilkakan appliceras på problem var för sig för att belysa olika perspektiv.Miljöetik och religionMiljöetikens relation till olika religioner fördes sedan till diskussion. Påfrågan hur man kategoriserar ursprungsbefolkningars natursyn, svaradeKronlid att den kan kallas ekoteologi eller ekoreligiositet, vilket ligger näradjupekologins helhetssyn. Han poängterade dock att vi ofta har en välromantisk syn på ursprungsbefolkningars sätt att leva. Även om de hade enannan syn på naturen än vi i västvärlden har idag, var det nog främst de småsamhällena som gjorde att de kunde leva hållbart. Någon ville också ha enkommentar på kristendomens relation till naturen, och fick upplysningenatt det kristna budskapet både har tolkats positivt och negativt ur miljösynvinkel.Vissa uppmärksammar att människan, som Guds avbild, står övernaturen, medan andra har understrukit att människan är satt att förvaltajorden vilket gör henne ansvarig för den.TillämpningHur de olika teorierna kan tillämpas i praktiken var ett annat områdesom flera frågeställare var nyfikna på. Enligt Kronlid finns det i vissa fallett glapp mellan teori och praktik. Vissa etiker uppehåller sig enbart vidteorin, medan andra är mer förankrade i verkligheten. Miljöetiker skulledock kunna spela en viktig roll i samhället, menar Kronlid. Genom attdelta i möten kring konkreta samhällsproblem kan de hjälpa beslutsfattareatt kategorisera och belysa olika perspektiv, vilket förhoppningsvis leder tillmer genomtänkta beslut.Ingen objektiv moralFlera personer ville veta om Kronlid ansåg att universitetsutbildningar ellerinstitutioner, (specifikt den företagsekonomiska) i samhället idag kan sägasvara omoraliska. Han underströk då att det beror på vilken utgångspunktman har. Moralen är inte någonting objektivt, utan som föreläsningen visatfinns det många olika sätt att resonera kring moralfrågor. Däremot är dettydligt att institutioner i dagens samhälle har ett antropocentriskt sätt attarbeta, vilket gör dem omoraliska för en icke-antropocentriker. När Kronlidändå blev ombedd att ge personliga kommentarer svarade han att han inte4

MILJÖ OCH MORALhade en bestämd uppfattning i dessa frågor. Istället ville han poängteravikten av att vi ställer oss frågan varför vi tar vissa ståndpunkter. Vi måsteträna oss i att ifrågasätta oss själva och inse att inga ställningstaganden ärvärderingsfria. Därför är det tråkigt att det finns så lite moraldiskussionerinom universitetet.Kommentarer till föreläsningen, Grupp AFöreläsningen öppnade upp för många frågor. De kanske svåraste menviktigaste frågorna rörde hur vi egentligen ska tillämpa dessa miljöetiskainsikter på reella problem, exempelvis på klimatfrågan? Men vad är detsom ett byte av olika teoretiska perspektiv hjälper oss att se? Vad är det somegentligen skiljer teorierna åt – de vill ju alla ta hänsyn till naturen? Denspringande punkten, menade Kronlid, är inte vad de anser, utan varför.Med andra ord, själva argumenten, skälen som ligger till grund för en visstyp av hållning är det väsentliga att urskilja. Att det är viktigt att kunna sevad som döljer sig bakom orden, bortom självklarheter och ytfenomen höllvi alla med om. Inte bara för att det är en förmåga som sällan övas, (trots attdet på pappret är en av vetenskapens hederskodex) utan även för att det ären förmåga som är avgörande för att världen ska kunna bli sammanhängandeoch begriplig. Härmed återfinns även etikens existensberättigandesom vetenskap. De olika analyserna ger olika svar och prioriteringsordningtill vad som bör göras, men ett stort problem enligt Kronlid är diskrepansenmellan teori och praktik. Socialekologerna är ofta anarkister, men de harsällan några konkreta handlingsplaner. Inte heller Kronlid kom med någradirekta slutsatser, utan istället beskrev han mest de olika teoribildningarna iett slags historiskt framväxande perspektiv. En del av oss fann det otillfredsställandeatt Kronlid inte gav några handlingsteorier, vad ska dessa etiskaperspektiv egentligen användas till? Men andra utav oss (som inte är likapragmatiska) ansåg det vara en styrka att faktiskt särskilja teoribildning frånpraktisk tillämpning. Mer om detta i diskussionen.Önskvärt hade även varit om de olika perspektiven hade förankrats djuparei ett sammanhang. Inte bara tidsmässigt utan även kulturellt, språkligtoch geopolitiskt. Ämnet hade även blivit mer konkretiserat och begripligtom vi hade utgått, till exempel från växthuseffekten och analyserat dennaspecifika problematik utifrån de olika etiska positionerna.Kommentarer till föreläsningen, Grupp BFöreläsningens karaktär var av den informerande och översiktliga typensnarare än argumenterande för eller emot något, och föreläsaren förmedlade5

MÄNNISKAN & NATUREN, 2002inte något eget ställningstagande. Vi fann det därför svårt att dra några merlångtgående slutsatser från föreläsningen än att ämnet miljöetik är väldigtproblematiskt och att det inte verkar finnas några självklara ståndpunkter.Ändamålet för föreläsningen verkade vara att få igång en diskussion kringämnet och som föreläsaren sa är en moraluppfattning ingenting man barakan lära sig utan vidare, utan det är en djupliggande känsla man har för vadsom är rätt och vad som är fel, oftast skapad genom uppfostran. Dessutompoängterade Kronlid att man hela tiden måste ha i åtanke att moralen ärsubjektiv, d v s man kan inte säga att en moralisk ståndpunkt är felaktig,endast att något är omoralisk sett från en viss moralisk ståndpunkt. Dettaleder fram till en annan viktig punkt i föreläsningen, nämligen att man intekan prata om rätt och fel i miljödebatten utan måste prata om värderingar.På det hela taget uppfattade vi att föreläsningen hade ett bra innehåll ochvar välstrukturerad. Vad som saknades var konkreta exempel, till exempelden föreslagna fallstudien som uteblev, för att ge en bättre bild av hur dessateoretiska resonemang tar sig uttryck i praktiska tillämpningar.Diskussion kring ämnet, Grupp AVi diskuterade länge kring våra skilda uppfattningar av föreläsningen ochhur det kom sig att en del av oss gärna ville ha mer konkreta svar och metoder.Denna skillnad kanske kan förstås med vår olika utbildningsbakgrund.Utbildningen i naturvetenskaperna präglas av att man tillämpar teori,medan man först i forskarstadiet (om ens då) arbetar med teoribildning.Inom human- och samhällsvetenskaperna råder det omvända förhållandet.Hela grundutbildningen domineras av att man lär känna olika teoretiskaperspektiv, (även personer, kultur, språk, litterära verk o s v) och först isenare stadier tillämpar dessa (i form av uppsats, forskning etc).Mikael Stenmark diskuterar i sin bok Miljöetik och miljövård att en viktiguppgift för den miljöetiska forskningen är att belysa de olika etiska ståndpunkternasom finns. Detta eftersom dagens miljöpolitik indirekt förkastaralla etiska ståndpunkter utom de antropocentriska. Han anser att - för attkunna föra en öppen och kritisk diskussion kring miljöfrågorna – det krävsen redovisning av såväl fakta som värderingsmässiga ställningstaganden,för att beslut skall fattas på genomtänkta grunder. Dock tas det inte alltidhänsyn till de värderingsmässiga grunderna i beslutsfattandet och forskningeninom miljövården såsom idag. Stenmark tar också upp att det iundersökningar, gjorda i Sverige, visar att det finns en förskjutning av detvärderingsmässiga grunderna hos befolkningen mot en biocentrisk ellerekocentrisk etik. Stenmark menar att sådana undersökningsresultat, visaratt det finns starka skäl till att inte ignorera miljöfrågornas värderingsmässigadimensioner vid beslutsfattning och forskning.6

MILJÖ OCH MORALVår diskussion handlade även om våra egna moraliska uppfattningar ochhur beständigt (robust) ’djupstrukturen’ av våra värderingar egentligen är.Är man feminist, så är man inte det endast 8h/dygn, varför man knappastbyter värderingsmönster eller teoretiskt perspektiv som man byter kläder.Genom detta kom vi in på det faktum att svenskar ofta beskrivs som naturromantikeroch vår ibland självklara vördnad/respekt för naturen. Kanskehar den att göra med allemansrätten? Vi kom in på att vi i Sverige till exempelinte behöver lagar, (som i Singapore) som förbjuder att vi slänger skräpi naturen eller på gatan – de flesta gör det aldrig ändå. Detta med undantagför Valborg och annat firande. Detta förhållningssätt är med andra orddjupt förkroppsligat hos oss som ett beteendemönster som vi oftast inteens tänker på. Ett annat problem (?) infinner sig här; nog för att vi gärnavill förstå och sätta oss in i hur olika människor, länder och kulturer ser påsaken, men ’vårt’ sätt att se (Sveriges allemansrätt och miljöpolitik) är ändådet bästa. Är det nu så att den är det, (kan säkerhetsställas rent objektivt)eller är det så att vi anser det för att vi är uppväxta och präglade utav dessavärderingar. Tycker alla att deras sätt att se är det bästa? Och i så fall, vadkan vi göra för att förstå och respektera varandras synsätt och lära av varandraså att våra moraliska bedömningar blir mera genomtänkta? Svårbesvarat, menkanske kan man i alla fall dra en lärdom: att om man ska få med sig andra,opinionen o s v, så gör man nog klokt i att anamma ett antropocentrisktperspektiv; alltså, vad människan tjänar på det…Att en människa eller folkgrupp diskrimineras på grund av nationellidentitet, kön eller sexuell läggning är ett faktum som människor idag konfronterasmed dagligen. Det är ett problem som engagerar många och somknappast kan ha undgått någon. Däremot är det inte alla som tänker på attdet i dagens samhälle även finns en liknande företeelser, som innebär attdjur utnyttjas för människans vinning. En frontfigur i debatten för djurenslika värde har varit och är Peter Singer. I hans artikel: ”Animal Liberation:A new ethics for our treatment of animals and practical ethics” uppmärksammadesdetta tankesätt och dess argument för första gången då denpublicerades år 1973. Grundbudskapet i denna är att djur och människorhar samma värde och utifrån detta beskrivs en rad olika sätt som människanfelaktigt utnyttjar djuren på, till exempel genom djurförsök och som föda.Att detta är frågor som även idag väcker debatt råder inga tvivel om ochäven i vår grupp fanns delade meningar vad gällde prioriteringsordning avvad som egentligen var viktigast. Vad det gäller djurförsök enades vi ändåom, att man mycket väl kan komma att ändra sina åsikter efter personligaupplevelser och erfarenheter. Exempelvis om en nära anhörig drabbas aven obotlig sjukdom skulle avskaffandet av djurförsök te sig mindre viktigtom det faktiskt skulle kunna bidra till utvecklandet av ett nytt läkemedel.Frågar man en djuretiker om han/hon skulle vara beredd att låta tusentalsmänniskor dö, om de kunde räddas av experiment på ett djur, skulle svaret7

MÄNNISKAN & NATUREN, 2002kunna bli: Skulle forskaren vara beredd att experimentera på ett föräldralöstbarn under sex månader, om det var enda sättet att rädda många liv?Djuretiker använder termen speciesism för att beskriva den företeelsesom rättfärdigar att vi behandlar andra arter på ett sätt som vi tycker skullevara fel att behandla medlemmar av vår egen art. Detta begrepp omfattarinte bara djurförsök och liknande utan även konsumtionen av djur somföda. Djuretiker förespråkar vegetarianism. Skälen till att vara vegetarianskiljer sig dock mellan individer. En del är det enbart med omtanke ochhänsyn till djur, en del har andra argument, t.ex. för att främja miljöneller sin egen hälsa. Djuretiker är det enbart med hänsyn till djuren ochde vänder sig mot den massproduktion av kött, mjölk, ägg etc. som skervid olika djurfarmar. Argument som att de skulle vara nödvändiga för attförse den växande populationen med protein, avfärdas med att odling avrätt vegetabilisk gröda, ger mer protein per hektar än om jorden användsför att föda djur, som använder nära 90 % av proteinet själva. I gruppenkonstaterade vi att många säkert fortfarande äter kött av bekvämlighet,trots att den vegetariska marknaden idag har ett betydligt bredare utbud änför 30 år sedan. Dessutom skulle många kanske ändra sina matvanor om defick följa hela processen från en betande ko i hagen till en färdigpaketeradoxfilé på ICA. Frågan är om man vill det? En annan sak vi kom fram till äratt ett slags förmänskligande av djuret, troligen gör att man inte kan tänkasig att äta det. Folk i allmänhet gör till exempel skillnad på att äta en kooch en hund ur ett etiskt perspektiv. Hunden blir i vårt samhälle på någotsätt förmänskligad, genom att den här lever så nära människan. Den finnsi hemmet som en familjemedlem, och därför skulle det kännas barbarisktatt äta den till middag.I George Sessions bok Deep ecology for the 21st Century, 1995, presenterarden norske djupekologen Arne Naess i ett kapitel den djupekologiskarörelsens tankar inom de ekonomiska och sociala ramarna som finns idag.Genom att subjektivt lista attityder, tendenser och karaktärer för den djupekologiskarörelsen ur ett skandinaviskt perspektiv har Naess skapat enmängd djupekologiskt relevanta rättesnören. Vi valde att diskutera några avdessa rättesnören med huvudfrågan: Leder dessa förhållningsregler till etthållbart samhälle och ett bättre liv? I artikeln nämns bland annat:”... Absence or low degree of ”novophilia” – the love of what is new merelybecause it is new. Cherishing old and well-worn things”.”... Concern about the situation of the Third and Fourth Worlds and theattempt to avoid a material standard of living too much different from andhigher than the needy (global solidarity of lifestyle)”.”... Efforts to satisfy vital needs rather than desires. Resisting the urge to ”goshopping” as a diversion or therapy”.8

MILJÖ OCH MORAL”... Efforts to dwell in situations of intrinsic value and to act rather than merelybeing busy”.“... To go for depth and richness of experience rather than intensity”.“... Tendency to appreciate all life-forms rather than merely those consideredbeautiful, remarkable, or narrowly useful.”I dagens samhälle finns ett djupt rotat behov av att konsumera och efterfrågadet som är nytt. Behovet skapas troligtvis redan i unga år och vi likställerofta livskvalité med möjligheten att spendera pengar. Materiella sakerfungerar som substitut för en personlighet. Med dagens samhällsekonomiskasystem, dess produktionssätt och organisering, är det en förbrukningav varor som ger välstånd istället för en brukning av varor. Enkel matematiksäger att en halverad livslängd på varor ger dubbla produktionen vilket allmäntanses vara bra, då ökad produktion, uttryckt i statistiska mått, är ökadtillväxt (real ökning av BNP). Detta i sin tur skapar problem för begreppet’hållbar utveckling’, då utveckling inte sällan översätts som just ökad BNP,tillväxt. Samma enkla matematik ger att en fördubbling av varors livslängdhalverar produktionen. Med andra ord halverad tillväxt. Vilket sannoliktbättre skulle gynna människa och miljö (denna diskussion gäller främst ossmänniskor som bor och lever i västvärlden).Vad händer om vi bara konsumerar och slutar att ”existera”? Kommervi att sluta tänka och tappa vår kreativitet när allting redan finns serverati form av produkter och livsstilspaket? Vi funderade på om det var viktigtatt alla någon gång under sitt liv borde få ha ”tråkigt” för att framför allthinna reflektera över sin livsåskådning. Ett möjligt bidrag för att nå etthållbart samhälle och ett bättre, hälsosammare liv, kanske kunde vara att”kombinera” altruism med egoism. Kan en handling som gynnar mig själväven gynna andra? Varför skulle det överhuvud finnas en motsättning dememellan?De djupekologiska tankegångar som Naess presenterar skapar förutsättningarför en inre frid då man slipper jaga runt efter prylar och upplevelser.Artikeln pålyser vikten av att agera nu och vikten av att ta tillvara viljan fören förändring. Vi anser att de revolutionära handlingarna, som enligt djupekologernakrävs för en för en förändring av västvärldens livsåskådning,är svåra att genomföra för den enskilde individen. Ofta omges man av personersom tycker det är smidig och bekvämt att inte bry sig. Det kan varasvårt att framföra synpunkter om man är i åsiktsminoritet och avsaknadenav medhåll och uppmuntran kan göra att man ger upp och ser sig själv som”knäpp”. Tyvärr berör Naess i denna artikel inte hur en djupekolog kantänkas resonera i konkreta miljöfrågor.9

MÄNNISKAN & NATUREN, 2002Diskussion kring ämnet, Grupp BKronlids föreläsning var till stor del teoretiskt inriktad men under frågestundenkom frågor om teoriernas tillämpningsbarhet. Vi har därför valtatt diskutera kopplingen mellan teori och praktik. Vi var intresserade avatt veta om exempelvis politiska partier och miljöinriktade organisationerför miljöetiska diskussioner i dessa termer. Hur framträdande är miljöetiskteori i deras verksamhet? För att ta reda på detta gick vi in på gruppernashemsidor och sökte efter miljöetiskt resonemang.PartierRetoriken kring miljöfrågor på partiernas hemsidor (främst i principförklaringaroch partiprogram) visar på en ganska homogen hållning i miljöetiskafrågor. Hos samtliga partier återkommer ett antropocentriskt synsätt, därhänsyn tas till kommande generationer. Alla uppmärksammar naturensinstrumentella värden för människan och understryker vikten av en hållbarutveckling. Flera partier nämner också att hänsyn bör tas till djurens välbefinnandeoch här går miljöpartiet längst: ”Utifrån vår solidaritet med djur,natur och det ekologiska systemet kräver vi att moraliska hänsyn tas även tilldjur. Ett grundläggande skydd måste utsträckas till att omfatta alla varelser påjorden.” (Miljöpartiet, 2002) Sista meningen i citatet visar på ett biocentrisktresonemang. Ett annat parti som urskiljer sig är Vänsterpartiet som,utan att utveckla närmare, anser att ”alla arter har rätten att existera”, vilketindikerar ett ekocentriskt tänkande. (Vänsterpartiet, 2002) Överlag kanman dock säga att det är svårt att finna några klara miljöetiska resonemangi partiprogrammen. Man inriktar sig mest på sakfrågor.OrganisationerNär vi istället tittade på några politiskt oberoende natur- och miljöorganisationersprogram förväntade vi oss att de skulle ha ett tydligare miljöetisktställningstagande. Förbundet Djurens Rätt hade som namnet indikeraren djuretisk inriktning på sin verksamhet: ”Djur är liksom människor kännandevarelser med intressen och behov som måste tillgodoses.” (Djurens Rätt,2002). Några av de större internationella och nationella organisationernasom t ex WWF, Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och Greenpeacesaknade däremot tydlig miljöetisk tillhörighet. SNF säger t ex ”Bevarandetav den biologiska mångfalden är nödvändigt både ur nyttosynpunkt och medhänsyn till etiska motiv” utan att precisera vilka etiska motiv man avser.(SNF, 2002) Både WWF och Greenpeace poängterar vikten av biodiversitetutan att motivera varför.10

MILJÖ OCH MORALSlutsatserMan kan i vissa uttalanden dra paralleller till de miljöetiska teorierna, mennågra klara hänvisningar till en sammanhållen etisk grundinställning varsvårare att finna. Självklart kan man i gruppernas verksamhet urskilja derasmoraliska värderingar, men de bakomliggande etiska resonemangen är intealltid så klara. Man kan fråga sig varför varken partier eller miljöorganisationerär tydligare med sina miljöetiska ståndpunkter? Kanske är det föratt de inte vill stänga ute medlemmar som vill verka för samma mål menav andra orsaker. Eller så är det inte självklart att miljöetiska diskussionerförs ens inom miljöinriktade organisationer och politiska partier. Existerardetta ämne endast inom den akademiska sfären?AvslutningPrecis som Kronlid påpekade kan man konstatera att debatten kring miljöproblemsällan sträcker sig bortom ett antropocentriskt tänkande. Från vårenkla sammanställning ovan kan man dock fastslå att även djuretiken tillviss mån har fått fäste, vilket också märks i media. Med jämna mellanrumpubliceras debattartiklar och insändare i våra dagstidningar där djurrättsfrågorstår i fokus, och inte sällan finner man hänvisningar till djuretikersargument. Den mest framstående i dessa sammanhang torde vara PeterSinger, vars text (och senare bok) Animal Liberation från 1973 fått stortgenomslag. Singer påpekar att förmågan att känna smärta inte är relateradtill varelsers intelligens, vilket gör det lika omoraliskt att åsamka vissa djurskada som människor. Detta utilitaristiska resonemang har fördelen att deti viss mån går att tillämpa i vardagslivet. I allt större utsträckning finns deticke-animaliska produkter som alternativ till exempelvis skinnskor ochkött. Att avstå från djurtestat smink för att inte bidra till lidande hos försöksdjuren,är en konkret handling som inte kräver någon större förändringav livsstil. Hur man lever djupekologiskt eller ekofeministiskt i vårt samhälleär kanske en svårare fråga.Skillnader och likheter mellan gruppernaBåda grupperna har mycket lika referat av föreläsningen, men diskussionernaär mycket olika. Grupp A har valt att diskutera sina åsikter utifrån ettantal artiklar, där några av teorierna har behandlats mer djupgående. Medangrupp B har tittat på hur andra använder sig av teorierna mer praktiskt i sittarbete. Båda grupperna är lite vinklade åt djuretik i sina diskussioner, kanbero på gruppernas intresse och/eller på den obligatoriska kurslitteraturen,som hade en sådan inriktning.11

MÄNNISKAN & NATUREN, 2002KällförteckningSessions, George. 1995. Deep ecology for the 21st century. Shambhala. Boston &London.Stenmark, Mikael, 2000. Miljöetik och miljövård. Studentlitteratur.Singer, Peter, 1973. Animal Liberation. Kurspärmen.Centerpartiet, http://www.centerpartiet.se, 021103Folkpartiet, http://www.folkpartiet.se, 021103Förbundet Djurens rätt,http://www.djurensratt.org/dyntext, 021103Greenpeace, http://www.greenpeace.se/, 021103Kristdemokraterna, http://www.kristdemokrat.se/, 021103Miljöpartiet, http://mp.se, 021103Moderata samlingspartiet, http://www.moderat.se/, 021103Socialdemokratiska partiet, http://www.socialdemokraterna.se/, 021103Svenska Naturskyddsföreningen, http://www.snf.se/snf/snf-anser/snf-mangfald.html,021103Vänsterpartiet, http://www2.vansterpartiet.se, 021103WWF, http://www.wwf.se/, 02110312