Skärgårdsbönder - Skärgårdarnas riksförbund

Skärgårdsbönderi naturbetesmarkernaSkärgårdarnas Riksförbund har underflera år samlat ett nätverk av skärgårdsbönderfrån hela landet till studiedagar. Imaj kunde Skärgårds Leader arrangeraen träff kring areella näringar. Dennagång på Gräsö och temat för träffen var”naturbetesmarker”. Drygt tjugo djur hållarekom för att se och höra, träffas ochbolla alla möjliga frågor som berör enskärgårdsbondes vardag.Tidigare hamlade träd i en röjd betesmark.Naturbetesmarker - ett ord att vrida och vända på.En betesmark i naturen. En mark påverkad av bete. Områdeni naturen som traditionellt betades. Vi gör olikaassociationer. För de flesta handlar det om en varieradnatur med magrare marker där inte jordbrukets maskinerkommer fram. Där djuren formar landskapet med mule,tramp och gödsling.Eftersom naturbetesmarkerna ofta är magrare marker ochdjuren inte växer så fort, gäller det att få ihop ekonominpå annat sätt. Det sker genom miljöersättningar inomlandsbygdsprogrammet. Det är ett system att ekonomisktvärdera arbetet med landskapsvården. Men vi tycker attreglerna har brister både i utformning och i tillämpning.SRF har därför i många år arbetat med att få bättre ”skärgårdsanpassning”av systemet.Gräsö i RoslagenÖn ligger i Roslagen i Uppland, är ca tre mil lång och enhalv mil bred, med ca 700 invånare. Gräsö är välkänd försitt bevarade kulturlandskap. Det finns fortfarande mångaaktiva gårdar på ön. Men med gott om arbetstillfällen iland, så pendlar allt fler till andra jobb och antalet jordbrukminskar.RestaureringsarbetenInger Abrahamsson och Christer Westerberg startade meden liten nötbesättning för tjugo år sedan och har med årenutökat till idag cirka 70 djur efter kalvning. Det har skettgenom att arrendera till mer mark och genom restaureringsprojektav igenväxta gamla betesmarker under drygttio års tid. Vi besökte ett av dessa områden, Krakskäret.Genom landhöjningen, som i denna del av Sverige är ca6 cm/100år, är den forna ön Krakskäret nu en del av enhalvö inom Söderboda by. Tack vare en dålig väg ochett envist folk, har området fått vara ifred från annanexploatering, det är verkligen utmarker. Hela 14 gårdarhar del i halvön och Krakskäret var viktigt både för beteoch för vinterfoder. Det finns mer än 2000 träd som förrhamlats och det finns flera små hölador. Genom restaureringenblir nu landskapet bevarat och idag betar Ingersoch Christers djur ca 100 hektar i området.Sven-Olov och JohannaTill mötet på Gräsö hade vi bjudit in två personer medsärskilda intressen kring naturbetesmarkerna. Sven-OlovBorgegård är biolog med stort intresse för kulturlandskapsfrågor.Han har medverkat i flera olika projekt påGräsö sedan 1990. Hans engagemang har stor del i attmarkerna på Krakskäret blivit ett restaureringsprojekt.Sven-Olov arbetar med Krakskäret åt Upplandsstiftelsensom är projektägare, Inger och Christer gör det praktiskaröjningsarbetet och håller betesdjuren.Johanna Sandahl är vice ordförande i Naturskyddsföreningenoch deras talesperson i jordbruksfrågor. Hon följerpå nära håll vad som sker på EU-nivå och i Sverige inomjordbrukspolitiken.10Vi Skärgårdsbor nr 2 juni 2013

Vi tror att Naturskyddsföreningenoch skärgårdsbönderna har mångagemensamma intressen kring utvecklingav vettiga regler för hävdenav dessa magra betesmarker och vihoppas på att utveckla det samarbetetmer framöver.Se det gamlakulturlandskapetSven-Olov berättade att det mångagånger är lättare att se det gamlakulturlandskapet i skärgårdarna äninne på slätten. Där sker fler störreförändringar med vägar som flyttas,sammanläggning av gårdar ochskiften. I skärgården styr landskapetstarkare vad man kan göra och mankan fortfarande följa hur gårdarnabrukades för flera hundra år sedan.På Gräsö var de fuktiga ängsmarkernamycket viktiga. Här skördades vassoch säv med högt näringsvärde. Medlandhöjningen har ny mark tillkommit,sälting, som var viktig för bådeslåtter och bete. Många små höladorbyggdes vid ängarna och det finnsfortfarande ett sextiotal kvar i dettaområde. Det är kulturhistoria somhör ihop med markerna. Genom attbevara höladorna visar man helheteni ett traditionellt brukande. Ävenskogsbete var mycket viktigt då detgällde att hålla djuren undan innanängarna skulle skördas.Inger Abrahamsson på Gräsö framför en av de små höladorna.Alla gamla ladugårdar på ön är ungefärlika stora och man hade likamånga djur. Men man fick utnyttjasina marker olika hårt för att få ihopfoder. På Gräsö har det varit mycketvanligt att hamla, eller tulla, träd.Man tog löv och torkade till foder.Speciellt värdefull var ask som sadesha högsta näringsvärdet. Tiden förhamling var oftast efter höskörd, dåman såg hur mycket extra foder manbehövde. I Söderboda utmarker slutademan att tulla så sent som 1973.I de restaureringar som nu görs ingåratt åter tulla träden i området. Manfår ta det varligt om det är längesedandet gjordes senast och vänta flera årmellan varje tullning.Bra utförda restaureringar av betesmarkeroch slåtterängar är en svårkonst. Inger betonade att det är viktigtatt vara tydlig med målsättningeninnan man drar igång en stor restaurering.Man måste ha kunskaper omhur man vill ha det. Annars kan detbli mycket extra arbete efteråt.Efter givande dagar på Gräsö varalla överens om värdet av att stimulerautbytet mellan skärgårdsbönderna.Ofta är man ganska ensam isin vardag och det ger en inspirationatt träffa andra som arbetar med liknandeförutsättningar.Text och foto:Anna-Karin Utbult AlmkvistEn stödjande hand är bra när man skata sig över en våt sälting.Vi Skärgårdsbor nr 2 juni 2013 11