DON'T THINK SO... - Qx

BRÜNOSBITCHEna veckan citerade han Strindberg på Stadsteatern, andra låg han fastkedjadi en annan man på ett hotellrum i USA med en toalettborste i munnen.QX träffar Gustaf Hammarsten, mannen bakom Brünos bitch.Av Mats Bax Foto Peter KnutsonJag har inte gjort något jag ångrar.Gustaf Hammarsten lunkar nedför Kronobergsgatan.Svartklädd och huvudet böjt. För en veckasedan var han känd som Göran i Lukas MoodysonsTillsammans. Nu syns han på biografer världen översom Lutz – Brünos nördiga bögassistent.Men utan Göran hade han inte fått göra Lutz.– En av producenterna hade sett mig i Tillsammansoch kom ihåg mig. Julen 2007 fick jag ett samtal frånhonom där han bad mig åka till London och provfilma.Och det ville jag ju.Gustaf lyckades resa till London på ett utgångetpass och gjorde sin provspelning.Sedan tystnade telefonen.Tills han plötsligt fick en ny order: ”Kom till L.A.Nu!”Gustaf lämnade motvilligt fru och barn än en gångför en tur över Atlanten till filmvärldens Mecka. Väldär improviserade han med Sacha Baron Cohen, mannenbakom allt. Gustaf minns inte mycket förutom attdet någonstans fanns en nallebjörn med i bilden.– Jag spelade Strindberg på Stadsteatern samtidigtoch kollade hela tiden på klockan. Tillslut sade jagatt jag bara hade tid med en improvisation till, sen måstejag dra. De fattade inte. ”Can’t that theatre groupwait?”Efter provspelningen tystnade telefonen igen. Senfick Gustaf höra att rollen var hans. Och sen fick Gustafhöra att den gått till någon annan. Och sen…– De ville att jag skulle vara i Hollywood om femdagar och börja spela in. Då var jag så nedbruten att jaginte visste vad jag skulle tänka. Många går i extas överatt de har fått en roll i en Hollywoodfilm, men då återstårju den lilla detaljen att göra själva jobbet. Fram tilldess att jag såg filmen färdig visste jag inte ens hur storrollen var.”Inte ropa hej.” Väldigt Gustaf Hammarsten. Närproducenten sade att han var otroligt bra tog han detmed en skottkärra salt. När filmen han gjort ligger ettai USA undrar han vad som händer sen. En match i taget.Och sen nästa säsong.Vi vandrar ner längs Norr Mälarstrand mot Mälarpaviljongen.Över en tallrik rimmad lax förklarar Gustafhur en straight, tillbakadragen tvåbarnsfar kan göraen så bögigt provocerande film.– Att det var gay var aldrig någon grej för mig. Detvar mer situationerna man var orolig för. Som när vivar i Mellanöstern. Då tänkte jag att ”här blir de ju intebara arga, här kan man för fan bli skjuten”.Men din fru då.Visste Jessica att du spelade ingayfilm på andra sidan Atlanten?– Jag har knappt fått säga något till någon om filmen,men klart att Jessica visste. Jag kunde ju intesmyga iväg som någon hemlig agent utan att säga vart.Nej, nej, men hon är skådespelare själv så hon har varitett stort stöd under hela processen.För att visa sin fru ungefär vad han skulle jobbamed de närmaste månaderna visade Gustaf filmen Borat.Under scenen då Borat nakenbrottas med sin fete46 • QX AUGUSTI 2009producent började Jessica skratta hysteriskt.– Jag har aldrig hört henne skratta så. Jag vet inteom det var rädsla, lycka eller rentav skadeglädje.När Gustaf till slut fått ett ”ja” från Hollywood ochskrivit på ett kontrakt tjockt som två biblar visste haninte vad som väntade. Skulle han få stå naken på etttorg medan folk kastade tomater på honom? Nej. Hanskulle ligga fastkedjad i lädersele med toalettborste imun. Han skulle servera Paula Abdul sushi upplagdpå en naken tjockis. Han skulle gå halvnaken i läderoch kedjor rätt emot ett demonstrationståg under parollen”God hates fags”.– Fast jag har inte gjort något jag inte står för. Jaghar kvar min integritet och vi har aldrig sparkat nedåt.Gustaf HammarstenÅlder: 41Familj: Fru och två barn, 4 och 7 årBor: Kungsholmen i StockholmVad vill du äta på din födelsedag?– Chokladtårta med extremt mycket chocklad ioch dricka en flaska champagneVilken film ser du när du är depp?– Något riktigt tragiskt och romantiskt så att jagkan vältra mig i det härliga helvetet.Bästa festlåten?– Space Cowboy med Jonzun CrewVad gör du helst när du inte står på scen?– Är med familjen eller bygger på mitt hem.Bästa resemålet?– Var som helst med min Jessica.Snyggaste manliga skådespelare du jobbatmed?– Jämt skägg mellan Peter Perski och HarrisonFord.Humorn har ett syfte, det är inte bara slapstick. Det endasom är på låtsas är vi själva, allt annat man ser, allafördomar, allt sjukt, är på riktigt. Som hon mammansom gick med på att fettsuga sin dotter för att få medhenne i en reklamplåtning. Fem kilo på en femåring…Det är ju sjukt! En sån jävla äcklig industri… Tyckerdu inte att det är sjukt? Eller homohatarna som demonstrerade.De var på riktigt! Barnfamiljer som sjöngsånger om hur Gud vill att homosexuella ska dö, medvidriga budskap på färgglada plakat där de lika gärnakunnat stå ”visa Barbapappa varje dag!” Visst, man såglarvig ut och fick sig ett par smällar, men jag kände helatiden att om ett år… om ett år så rullar det här påbioduken och då är det er man skrattar åt.”Som när vi var i Mellanöstern.Då tänkte jag att‘här blir de ju inte baraarga, här kan man förfan bli skjuten’”.Gustaf Hammarsten har inte lurat någon. Kamerornahar alltid varit synliga. Tiotals Hollywoodadvokaterhar sett till att lagar följts; vilken delstat man fårvisa skinkorna i och i vilken delstat det är förbjudet.Men var du aldrig rädd?– Jo, men det finns vakter på plats som kan ingripaom något går alldeles fel. Det var lite ”gå in i den härbrasan, du bränner dig inte”. Man fick lita på det. Detvar läskigt att släppa på kontrollen, men helt underbartatt agera i verkligheten. Det går inte att pausa för att gåpå toa eller be att få läsa replikerna igen. Nu gör vi dethär!Bästa minnet är då Lutz och Brüno är på cagefighting.I publiken står stora vita män med rakade huvudenoch tribaltatueringar som blivit lovade ”a night ofhot chicks, cold beer and hardcore fights”. Och mitt iden svarta stålburen står Gustaf Hammarsten ochSacha Baron Cohen.Och hånglar.Det haglar pizza, regnar öl och en stol splittras motgolvet alldeles bredvid men Gustaf älskar varje sekund.”Vi kan hålla på hur länge som helst! Ni har inteen chans!”Men finns det ingen som du inte vill ska se dethär?– Jag har varken mina mor- eller farföräldrar kvar ilivet. Mamma satt bredvid mig på premiären i Stockholmoch hon sade sig i alla fall vara stolt. Så… nej,jag står fast vid min insats.Han tystnar.– Största behållningen är väl att jag visade att jagkunde. Här kommer jag, från ett annat land och klararuppgiften precis lika bra som någon annan.Eller bättre?– Ja… bättre. Vem skulle annars kunna ha gjortden här rollen?