DON'T THINK SO... - Qx

”Förhållandet varade i ett år tillsprästen kom på oss och övertygadehenne om att gå tillbaka till Gud”var mer kär i honom än jag insett. jag skulle ju intekunna bli kär i en kille, det hade jag ju till och medsagt till en kompis som frågat.Jag insåg att jag inte kunde leva på det här sättetlängre.Jag bestämde mig för att åka hem och berätta…Jag fick stanna några gånger på vägen hem för attsamla kraft och mod men jag berättade. Först förhustrun, som tog det förvånansvärt bra, och sedanskulle jag berätta för barnen, som då var 16, 14 och10 år gamla. Jobbigast var det med sonen, 14-åringen.Jag tog en tur med bilen med honom bredvidmig.Jag körde och körde…Det tog ett tag innan jag samlat mod. Han varförvånad och ledsen eftersom han förstod att jagskulle skilja mig och flytta.Av barnen var det yngsta dottern som tog dethårdast. Jag har idag bra kontakt med såväl döttrarnasom sonen och exhustrun och sedan den dagenhar jag levt öppet som bög såväl privat som på jobbet.Visst var det tufft ett tag med familjen och visstgräts det en del men allt blev bra till slut. Och hansom skickade mailet, honom tjatade jag mig tillbakatill. Så lätt skulle han inte komma undan. Vi är fortfarandeihop.Edward, 21 år, KöpenhamnQruisernick: edward_dkNär jag var 14 år så blevjag ihop med en fem åräldre kille från Göteborg.Ett kortvarigt förhållandesom fungerade fint och detföll sig naturligt att vi hade sex. Två år senare, våren2004 då jag gick i nionde klass, kom ett telefonsamtalhem.Det var ifrån socialen i Mullsjö Kommun därdet väntade en kriminalinspektör ifrån Göteborgsom ville tala med mig.Jag fick veta att mitt ex, som jag hade varit ihopmed två år tidigare, hade utnyttjat yngre pojkar frånGöteborg och att de funnit mig genom en undersökningav hans dator som polisen beslagtagit.Som tur var jag ensam hemma den dagen så jagfick snabbt ta cykeln ned till socialen. Hade inte enReaktionen blev somförväntat. Min morbörjade gråta och kännasorg över att de aldrighade fått biologiska barn.”Och så får vi en sådanhär istället.” En ärligkommentar från min mor.Jag är adopterad.blekaste aning om vad jag kunde ha gjort för fel.När jag kom fram så fick jag vittna om vad somskett och vad vi gjort under vårt korta förhållande.Jag fick en månad på mig att berätta för min ”familj”att jag var homosexuell och att jag dessutomskulle in och vittna i en tingsrättsförhandling.Ingen enkel situation eftersom jag växte upp idet svenska bibelbältet. Min familj tyckte att homosexualitetvar en sjukdom som kunde botas med tablettereller förbön.Den 4 maj 2004 kom kvinnan från socialenmed hem och ringde på dörren.Min mamma öppnade och vi satte oss vid matbordet.Där fick jag berätta om min läggning och attjag behövde deras medgivande till att medverka i enrättegångsprocess.Reaktionen blev som förväntad.Min mor började gråta och känna sorg över attde aldrig hade fått biologiska barn.”Och så får vi en sådan här istället.” En ärligkommentar från min mor.Jag är adopterad.Någonstans inom mig kunde jag bara skratta åthela situationen.Min syster som också är religiös satt i trappanoch tjuvlyssnade, det slutade med att hon sprang utgenom dörren. Min pappa var på jobb under den eftermiddagen,han fick först veta allt detta när hankom hem och började genast säga att jag var dum ihuvudet och undrade vad det var för märkliga människorpå Internet jag hade kontakt med som gjortmig såhär.Efter detta blev det ändrade regler. Jag fick inteanvända internet, inte åka till ica för att handla matoch var jag borta för länge tog de bilen och resterunt i hela Mullsjö och letade efter mig.Detta var min historia om hur jag kom ut urgarderoben.Åsa, 33, HälleforsnäsQruisernick: Angelina1Nyseparerad, singel, ung...om jag skulle komma ut såvar det nu innan jag träffatnågon ny.Nervös så satt jag på mitthallgolv med telefonen ihanden. Kände hur jagfaktiskt svettades i handflatorna.Jag behövde för min egen skull få säga det tillmin syster, säga det högt.”Jag är bisexuell! Kan bli attraherad av bådekillar och tjejer!”Det borde ju inte vara så svårt att få ur sig?Men ändå så satt jag där, ensam, rädd med högpuls.Vad skulle jag göra om hon inte ville höra? Omhon la på luren? Magen värkte och jag mådde illa.När jag slog numret var hjärtat på väg ut ur minkropp.– Hallå– Hej det är jag. Nu är det så här, sa jag med enväldigt bestämd röst. Du ska inte bli förvånad omjag kommer hem med en tjej!– Näähä..?Tyst...– …det är helt ok, säger min syster.Jag ville bara gråta, min hemlighet var nu intehemlig längre.Daniel Mauricio, 25,AlingsåsQruisernick: NobuHur jag gjorde? Min mammagjorde det praktiskt tagetåt mig.Det var mitt i sommarenför exakt tio år sedan. Detvar festival hemma i stan men jag kände inte för attgå dit, en åkattraktion och två öltält – nej tack.Jag var hemma och dansade omkring i kalsongernanär mamma och pappa kom hem. Jag visste attnåt hade hänt för de var helt tysta.Min mamma kom fram till mig och sa att honhade träffat en gammal kollega till henne i ett öltält.Jag visste direkt vem det var, det var den där litemulliga lebban som jag hade träffat ett par veckorinnan och festat med. Hon hade kommit fram ochfrågat min mamma hur det var att ha en son som vargay… Hur kunde hon?Jag vet än idag inte vad min morsa sa som svar,men jag vet vad jag svarade när mamma frågade hurdet låg till.– Ja, alltså, jag är bi…Tio år senare lever jag som öppet, glad GAYkille.QX AUGUSTI 2009 • 29