DON'T THINK SO... - Qx

HURKOMDUUT?Sju personer skriver själva om dagen de tog steget ut ur garderobenoch berättade för mamma, pappa och resten av världen.Simon, 17Qruisernick:I sjuan förstod jag att jag var homosexuell,men sa till mina bästa vänner att jag var bi,det var mer accepterat. När sommarlovetmellan sjuan och åttan kom började jagprata med en kille på Qruiser. Han var jättesötoch han skulle till Pride. Jag villeockså dit, mestadels för skojs skull, men också för att kunna umgåsmed denna kille.Men eftersom jag bara var 15 var jag tvungen att prata medmamma och pappa först. Jag fick en liten känsla av panik. Hur fanska jag berätta detta?En vecka innan Pride, en sen sommarkväll bestämde jag migför att jag skulle skriva ett brev till min mamma. Pappa var intehemma den kvällen så jag la brevet på köksbordet. I brevet stod detkort om att jag var homosexuell och att jag ville upp till Pride för attträffa en kille. På morgonen läste mamma brevet och åkte till jobbet.Jag satt hela dagen hypernervös i mitt pojkrum. När pappa senarepå dagen kom hem kom han in till mig och ville prata. Mammahade sagt att hon hade fått ett brev av mig och att pappa fick pratamed mig eftersom hon var tvungen att jobba över.Jag satt där med min pappa på min sängkant och så sa jag attjag var homosexuell. Pappa bara skrattade och sa ”Jasså? Var detbara det? Det har jag och mamma anat länge”.När mamma sen kom hem på kvällen kom ”the talk”. Hon börjadefråga hur jag visste att jag var det. Då sa jag att jag funkade barainte med tjejer. ”Hur då inte funkar” fick jag till svar. Jo jag kundeinte ha sex med tjejer, sa jag generat. Sen satt vi och pratade i tvåtimmar om allt möjligt relaterat till homosexualitet och Pride. Dethela slutade med att jag fick åka till Pride i två dagar. Jag träffadedenna kille som jag tyckte om och jag hade den bästa sommaren ihela mitt liv.ILLUSTRATION: MATS BAXPetra, 25, GävleQruisernick: PutzHej, jag heter Petra och det här är minkomma-ut-berättelse.Jag var 17 år och hade länge gått och funderatpå hur jag skulle komma ut, när ochför vem. En kväll när jag satt hemma hosmin bästa vän kände jag att nu var detdags. Jag måste göra det nu annars vågar jag aldrig.Vi satt mitt emot varandra vid köksbordet och jag höll krampaktigti mitt vinglas.”Det är nåt jag måste berätta.”Min kompis tittade på mig medan jag satt och skruvade på migpå stolen. Jag mådde verkligen illa. Hon frågade vad det var och jagsa ”jag säger det sen, fråga inget mer nu för då kommer jag aldrigatt våga säga det”.Hon sa inget mer.Tiden gick och jag tog stora klunkar av vinet för att döva ångesten.Till slut sa min kompis att jag fan fick ta och säga vad det var.Jag måste ha sett helt förstörd ut för hon verkade extremt oroad.”Du kanske kommer vilja att jag ska gå…””Men säg nu vad det är!”Jag tog ett djupt andetag”Jag är lesbisk”Hon glodde på mig.”Åh fy fan va bra! Jag som trodde du skulle säga att du legatmed min sambo. Du höll på skrämma livet ur mig. Hur länge har duvetat att du är lesbisk?””Hela livet,” svarade jag.Hon tittade på mig ett tag sen sa hon att hon allt var lite sur för attjag inte sagt något tidigare. Sen log hon och gav mig världens kram.Det var en extremt ångestladdad situation, men hennes reaktion varden mest befriande jag någonsin stött på. Tack vännen!Edith Escobar, 42, LundQruisernick: EdEsVi träffades på ett av våra berömda internatför katolska ungdomar utanför Santiago. Jagvar 25 och hon var 23. Jag en av de ledare ochhon en av de trettio deltagare som sedan skullebli medlemmar i vår elitistiska ungdomsgruppinom kyrkan.Under tre dagar var vi instängda i ett jättefint hus ute på landet,28 • QX AUGUSTI 2009utan kontakt med resten av världen. Och där blev vi kära i varandra,utan att någon av oss visste om det. Det enda vi visste var att det kändessom tusen fjärilar i magen när våra blickar möttes och att vi söktevarandra med olika ursäkter.När vi kom tillbaka hem till Valparaiso ringde hon och frågade omvi kunde ta en drink. Vi träffades och pratade tills de stängde lokalen.Det blev sent och hon sa att jag kunde stanna hos henne så att ingen avoss skulle hem ensam i den farliga natten.Vi låg ovanpå hennes säng som två oskyldiga ”väninnor” och tittadegenom fönstret på en fullmåne som speglade sig i Stilla Havet ochplötsligt kysstes vi.Dagen efter innan vi skildes åt så hon ”Du, jag är inte ’en såndär’, du vet” och jag svarade ”jag vet, inte jag heller”.Och det var början av ett förhållande som varade i ett år tills prästenkom på oss och övertygade henne om att gå tillbaka till Gud.Ett år senare träffade jag en underbar kvinna från Sverige. Då insågjag att för att kunna vara lycklig borde jag erkänna för mig självoch resten av världen att jag var ”sån där”. Och det gjorde jag!Eddy Löjdqvist, 46, StockholmQruisernick: tbhJag kom hem från semestern för några år sedanoch gick in på Qruiser. Där fanns ett mailfrån killen jag träffat ett tag, han skrev att haninte ville fortsätta träffas, och jag kunde förståhonom.Jag levde med fru och tre barn och hade träffathonom vid sidan av i drygt ett år. Efter några dagar insåg jag att jag