Erbjuder erfaren homokompetentmödravård med sammanhållen vårdkedjaVälkommentill vår öppna mottagningunder Prideveckan i Mama Mia Söderslokaler på Götgatan 83Tisdag 28/7 kl 08-12Torsdag 30/7 kl 08-12Vi erbjuder samtal och rådgivninginför insemination samtprovtagning och gynekologiskhälsokontroll av barnmorskaVi finns också i Pride ParkVälkomna in!Mama Mia SöderGötgatan 83, 116 62 STOCKHOLMTelefon: 08-556 93 770Fax: 08 - 556 937 81mamamia.soder@mamamia.se
MAJDA FIXADEPARADEN”Min egen farmor frågade mig, ‘ska du gå påPride?’. Jag svarade att jag inte bara ska gå, jagär en av organisatörerna. Hon svarade ‘åh, jagär så arg. Jag är så arg att jag är så gammal attjag inte själv kan komma och kasta sten!’”I de flesta länder lyser fortfarande regnbågen med sin frånvaro. Därfinns ännu lagstadgad homofobi och vanliga människor som gärnakastar sten på en parad - men där finns också de som vågar stå upp förrätten till sin egen kärlek och sin egen identitet. En av dem är Majda.Att intervjua Majda är som attfylla ett glas i ett vattenfall.Den mörka, hesa rösten sprutarur sig åsikter, anekdoter, definitioner ochgränslösa politiska visioner i ett rasandetempo. Jag är glad att jag tog med migdiktafonen. Majda är en färgstark personmed sina tatueringar och androgyna yttreoch jag tänker att jag måste börja med attfråga vilket pronomen jag ska använda iartikeln. Men då har Majda redan börjatprata om transrörelsen i Serbien och hurtranssexuella och queera transgenderaktivisterarbetar för att sudda ut gränserna.– Det är inte viktigt för mig att blibetraktad som kille, eller som tjej. Folkbrukar anta att jag är antingen tjej ellerkille, och då går jag på deras linje.(skrattar)Transrörelsen, är förresten lite att tai. Varje gång jag säger ”movement” blirjag stoppad och påmind om att det ärganska lite bevänt med något movementi Serbien.– Det finns inte direkt någon hbt-rörelseatt tala om. Du har en handfull aktivisteroch du har folk som vill ha kul.Det finns en gayklubb i Belgrad, sedande stängde den andra. Dit går folk för attfesta, men det är lögn att säga att detfinns en rörelse.Men vi tar det från början.– Ja, min aktivism startade när jagvar ungefär 17 år. Då var Serbien en diktaturunder Slobodan Milosevic och jagskolkade från skolan för att delta i studentorganisationernasprotester och demonstrationer.När du är i en sådan omgivningvill du inget annat än att förändra!Vi var typ hippies och gick på trancefester,för det var så man var alternativ,men det började gå utför med den rörelsennär mer och mer handlade om drogeroch kommersialism. Så då började vi organiseraöppna och politiska fester ute inaturen, och sedan blev jag involverad i”Det var när devisade Milk, som viorganiserade enprotest och gav utflyers. Men några avoss ville göra mer”PGA, People's Global Action. Det vardär vi plötsligt mötte queerrörelsen. Detkom folk som var så tydligt queera utanatt gömma sig, och vi insåg att - wow, detär ju vi! Vi hade inte förstått att vi haderätt att vara synliga, förrän då.Majda berättar att det var då, när defick kontakt med hbt-aktivister frånandra länder, som funderingarna komkring hur man skulle kunna organiseraen pridefestival. Frågan handlade inte direktom huruvida man skulle ha en schlagertorsdageller ej; det som diskuteradesvar hur deltagarna skulle göra för att firapride utan att bli nedslagna.– Det verkade omöjligt just då. Hurgör vi för att inte bli slagna, hur gör viför att inte dra in polisen som troligenockså skulle slå oss? Då var det en snubbefrån Libanon som nämnde att de hadehaft en inomhuspride där, och vi bestämdeoss för att göra samma sak.Inomhuspridefestivalen 2005 togplats i en gammal fabrik i Belgrad. Jagler åt Majdas beskrivning av seminarierom polyamori, romska kvinnors feminismoch självförsvarsworkshops, somlika väl hade kunnat hållas i StockholmPride House.– På morgonen var det några tyskatjejer som hade den där självförsvarsworkshopenutomhus, tänk dig 20brudar som tränar självförsvar på gatanmedan folk går förbi och undrar vad somstår på! Det var en gammal kvinna somskrek: ”Gå hem och hjälp er mamma lagamat!” (skrattar) Sen skulle vi ha dendär gatufesten som vi registrerade hospolisen för att få beskydd. Vet du hurmånga poliser vi fick? För hela gatufesten?Två.För att undvika bråk, tog de serbiskaaktivisterna till en annan taktik.– Vi försökte att köra mun-till-munmetodenoch inte annonsera, för att ingetmotstånd skulle kunna organiseras. Ochså översatte vi inte ”queer”, så att nazisteroch homofober inte skulle fatta vaddet betydde. En nackdel var ju förstås attnågra i hbt-communitiet inte fattade heller...Men festen blev i alla fall av, ochdet blev inget våld alls! På gatan, mitt iBelgrad, och inget våld! Sex månader senareorganiserade vi nästa festival ochintroducerade queerbegreppet som politisktbegrepp, så nu vet alla vad det är.Anekdoterna kring queerrörelsensaktioner och det serbiska samhälletsmotstånd tar aldrig slut. Majda berättarom nazisterna som jagade dem, gaykonferensensom fick ställas in och filmfestivalende stormade:– Det var när de visade Milk, som viorganiserade en protest och gav ut flyers.Men några av oss ville göra mer och bestämdeoss för att gå in på filmvisningen.Vi köpte biljetter och gick in i bion med3000 besökare. Så gick några av ossDet var en gammalkvinna som skrek:”Gå hem och hjälp ermamma laga mat!”fram och skrek i megafon att det somhänder i filmen, det händer på riktigt ivårt serbiska samhälle när de förbjudervåra konferenser som de just hade gjort.Vi blev förstås utkastade, men dagen eftervar vår protest på alla tv-kanaler ochtill slut fick vi i alla fall en ursäkt. Vityckte inte att det räckte, vi anmälde demför diskriminering, men då sa borgmästarenatt det räckte. Han sa att han bryr sigom gayrörelsen och att han bara villskydda oss genom att undvika blåsväder.Du vet, ordbajs. Forever bullshit.Trots de bistra reaktionerna frånsamhället, kan man skymta en ljusningmellan Majdas rapporter om nynazismoch institutionaliserad homofobi. Serbienhar nu fått en antidiskrimineringslag,och när nästa pridefestival hålls kommerden att få riktigt polisbeskydd. Men vägentill äkta acceptans är fortfarandelång.– Min egen farmor frågade mig,”ska du gå på Pride?” Jag svarade att jaginte bara ska gå, jag är en av organisatörerna.Hon svarade ”åh, jag är så arg.Jag är så arg att jag är så gammal att jaginte själv kan komma och kasta sten!”Folk vill inte göra något för att andra skafå grundläggande rättigheter. Politikernafrågar: ”varför vill de hålla handen pågatan, det kan de göra hemma”. Jag svarar:”och ni kan ha religionen i kyrkanistället för att ringa i kyrkklockorna varendajävla morgon”. Respektera era egnajävla regler! Det är bara fullt av falskmoral, folk som vill slå in sina egna reglermed våld och slå in ”kärlek” medknytnävarna ... Förstås, om det var ömsesidigtskulle det vara trevligt(skrattar) men det är det ju inte.Intervjun svämmar snart över till atthandla om allt mellan himmel och jord,om antikapitalism, antirasism, solidaritetoch sprängande av gränser åt alla håll.Majda vill inte bara slåss för gayrörelsensrätt till sexuella självuttryck, utanför alla diskriminerade gruppers rätt isamhället. Det handlar inte om att assimileraen grupp in i normen, det handlarom att förändra hela omgivningen, ochjobba över alla gränser för ett öppnaresamhälle. Det handlar om fred, politik,s/m, romer, trans, kärlek, antinazism,fest, religion, identitet, klass, musik ochsex ... När jag lämnar Majda är jag omtumlad,och stolt över att vi har just sådanakrigare mellan H, B och T.Sara LövestamQX AUGUSTI 2009 • 17
Change language