anpassning till lokala behov men att dessabehov inte primärt utgått från målgruppensbehov.För att nå den avsedda målgruppenkrävs det en specifik analys av vilkaförutsättningar som påverkar barnen ochungdomarnas vilja att börja eller fortsättaatt idrotta. Utan en bakomliggande analysav vilka barn och ungdomar som i dag intebefin<strong>ner</strong> sig inom idrottsrörelsen, ellersom i dag idrottar men som riskerar attsluta inom en snar framtid, kan innehålleti insatserna inte utformas för att möta deidentifierade behoven hos målgruppen.Ramböll bedömer dock att i och med attbehovsanalysen har decentraliserats hardet skapats utrymme för glidningarmellan RF och distriktsförbunden, menockså mellan distriktsförbund och föreningar,i tolkningen av Idrottslyftetsmålsättningar.Programmets målsättning om att nåoch behålla fler barn och unga i idrottenär bred och öppnar för olika tolkningar.Två tolkningar av målen har existeratparallellt inom såväl RF som distriktsförbunden– att programmet ska leda till flerbarn och unga i aktivitet och till fler barnoch unga medlemmar i föreningarna. Dethar således inte funnits en ensam tydliglogik för satsningen från centralt håll,vilket återspeglas lokalt. Anledningen tillatt RF har valt breda målformuleringaroch ett decentraliserat ansvar uppfattarRamböll också till stor del beror på att RFhar månat om att Idrottslyftet ska vara enbred satsning, som ska komma så mångaenskilda barn och ungdomar som möjligttill del. Samtidigt som det har funnits enavsedd målgrupp har RF inte velatdetaljstyra projekten för att på så sättriskera att föreningar avstår från att sökamedel och initiera projekt. Men valet harfått effekter på programmets träffsäkerhet,eftersom det har öppnat för en lokalomtolkning av målsättningarna. I dendecentraliserade styrningen av Idrottslyftetfinns ett implicit antagande om attföreningarna själva gör den bästa bedömningenav den logiska kopplingen mellanaktiviteter, projektmål och programmål.Ramböll har dock uppfattat att denna typav analyser sällan har genomförts ipraktiken, vilket minskat effektiviteten iprojekten och deras bidrag till programmålen.Ramböll bedömer därför sammantagetatt RF:s möjligheter att styra satsningenhar kringskurits av flera faktorer som kanspåras till den grundläggande organiseringenoch pla<strong>ner</strong>ingen av satsningen.Breda målsättningar, en svag intern programlogik,stuprör i genomförandet, ensvag uppföljning tillsammans med endecentralisering av behovsanalys ochbeslutsfattande har försvårat för RF attdriva satsningen åt det håll som de önskat.Tydligare styrning behövsIdrottslyftet sjösattes i syfte att bidra meden specifik nytta för en specifik målgrupp.Samtidigt har formerna för genomförandetav programmet riggats utifrån en principom att idrottens värde uppstår i föreningarnautan behov av central kontroll överprojektens inriktning, behovsanalys ochrelation till programmets mål.Idrottslyftet kan i det här avseendetspegla statens dubbla syn på idrotten ochpå ideell sektor i stort – det vill säga å enasidan ska idrotten leverera ett specifiktvärde eller tjänst, å andra sidan bidrar dentill samhälliga värden bara genom attmedlemmar mobiliseras (7). Ramböll görtolkningen att den idrottspolitiska ambitioneninte bara handlar om att stärka barnochungdomsidrotten i sig själv, utan ocksåom att bidra till samhälleliga värden, såsomfolkhälsa och demokratisk utveckling. Envanlig tanke inom idrottsrörelsen är tillexempel att föreningslivet kan utgöra enskola i demokratiska processer, där unga lärsig värdet av kollektivt arbete, formerna förett rättvist beslutsfattande, konsten atthantera en ordförandeklubba och så vidare.Å ena sidan intar därmed staten positionenatt idrottsrörelsen inte har ett egenvärde. Åandra sidan ser man det, tillspetsat, somtillräckligt att säkra att idrottsrörelsen finnsoch kan fortsätta växa för att dessa andravärden ska uppstå. Medeltilldelningen tillidrottsrörelsen, liksom Idrottslyftet specifikt,har enligt Ramböll därför i hög gradpräglats av antagandet om att en styrningmot samhällsvärden inte är nödvändig,vilket i sin tur medfört att staten i praktikenkommit att hantera idrottsrörelsen påsamma sätt som sektorer som anses ha ettegenvärde. Idrottslyftet kan därför sägasbalansera på två skilda principer som inteenkelt låter sig förenas. Rambölls bedömningär att de värden RF (och i förläng-66 svensk idrottsforskning 1/2012
ningen regeringen) avsåg att uppnå iprogrammet inte har nåtts fullt ut medden valda modellen för organisering ochstyrning. För att programmet ska kunnases som framgångsrikt räcker de inte medatt Idrottslyftet bidragit till en stärktidrottsrörelse, om denna inte givit ettavtryck på en bredare samhällsnivå.Idrottslyftets resultat accentuerar detvägval som Idrotten står inför i stort. IIdrotten vill – idrottens idédokument,finns det en stark betoning på att idrottenska vara öppen för alla ”oavsett nationalitet,etniskt ursprung, religion, ålder, köneller sexuell läggning samt fysiska ellerpsykiska förutsättningar” (1). Samtidigtframgår det av Rambölls utvärdering attidrotten i dag inte med nödvändighet nårde samhälleliga värden som uttrycks iIdrotten vill genom att göra mer avsamma. Idrottslyftet har inte inneburitnågon väsentlig skillnad för de gruppersom man traditionellt har svårt att nå ochbehålla, trots att det var programmetsuttryckliga syfte. Här framträder ett glappmellan idrottens värderingar och vad denlevererar, som Ramböll menar understry-ker behovet av en tydligare avsiktligriktning i idrottens fortsatta utvecklingsarbete.Oavsett om idrotten i framtidenstår fast vid den inkluderande ambitioneneller inte måste det valet göras medvetet– idrotten måste veta vad den väljer menockså vad den väljer bort – den kan intevara allt för alla samtidigt. Ramböll ser attIdrottslyftet i framtiden kan fylla funktionensom motor för en sådan förändring,men det förutsätter att programmet styrsannorlunda. En utvecklad styrning har idet sammanhanget ett egenvärde oavsettvilken väg idrotten väljer, eftersom detmöjliggör en koppling mellan vad man göroch vad man vill uppnå. För att maximeraIdrottslyftets framtida värde och för attkunna motivera ett fortsatt statligt stöd idenna form, menar Ramböll som sin övergripanderekommendation att RF börfrångå den traditionella synen på huridrotten bidrar med värde. Istället bör RFta ett tydligare grepp kring styrningen avsatsningen mot de resultat man vill uppnåför de målgrupper man vill åstadkommaförändringen för.Referenser1. Riksidrottsförbundet. Idrottenvill. 2005. s. 8.2. Riksidrottsförbundet. Idrottenvill – en utvärdering av barn- ochungdomsidrotten. 2007 s. 9-11.3. Riksidrottsförbundet Ett årmed Idrottslyftet – Rapport omår 1. 2008.4. Riksidrottsförbundet Ett årmed Idrottslyftet – Rapport omår 2. 2009.5. Riksidrottsförbundet Ett årmed Idrottslyftet – Rapport omår 3. 2010.6. SOU 2008:59. Föreningsfostranoch tävlingsfostran – Enutvärdering av statens stöd tillidrotten. s. 204.7. Wijkström, F. m.fl. Staten ochdet civila samhället. Idétraditio<strong>ner</strong>och tankemodeller i denstatliga bidragsgivningen tillideella organisatio<strong>ner</strong>. 2004.s.11-13.Kontaktolov.wolf-watz@r-m.com15:e IBEC kongressenStockholm 17-21 juni 2012Välkommen till ”15 th International Biochemistryof Exercise Conference (IBEC)” i StockholmUnder fyra dagar kommer det att presenteras vetenskap inom ämnen sommuskelmetabolism, mitokondriefunktion och biogenes, så kallat “crosstalk”mellan celler, nutrition och träning, träningsanpassning och mycket mer.Program och mer in<strong>format</strong>ion hittar du på www.ibec2012.orgSponsorer:1/2012 svensk idrottsforskning 67