Referenser1. Idrotten vill. Idrottsrörelsenidéprogram. Riksidrottsförbundet.2009.2. Franke-Wikberg, S. Enstrategi för utvärdering och lokalutveckling av utbildningskvalitet.Arbetsrapport Nr 81 .1990.3. Lundahl, C & Öquist, O. Idénom en helhet: utvärdering påsystemteoretisk grund. 2002.4. Dahllöf, U. Ability grouping,content validity and curriculumprocess analysis. 1971.5. Lundgren, U. P. Ramfaktorteorioch praktisk utbildningspla<strong>ner</strong>ing.Pedagogisk Forskningi Sverige, årg 4, nr 1, s. 31–41.1999.6. Henriksen K. m.fl. Psychologyof Sport and Exercise. 2010. Vol11, s. 212-222.7. Engström, L-M. Forskningom Handslagets genomförandeoch resultat – En utvärderandesammanställning gällande Handslaget.2008.8. Peterson, T. När fältenkorsas – om handslagsprojektpå skoltid. Paper presenterat vidÅrskonferensen för Svensk föreningför Beteendevetenskaplig ochSamhällsvetenskaplig Idrottsforskning(SVEBI). 2008.9. Houlihan, Barrie (2010).Policy convergence in elite sportdevelopment: A critical review ofthe evidence. Key-noteföreläsningvid EASM:s forskningskonferens,Prag, 2010.Kontaktpergoran.fahlstrom@lnu.seper.gerrevall@lnu.semarie.hedberg@lnu.sesusanne.lin<strong>ner</strong>@lnu.sevad det innebär att delta i träning ochtävling, vad som är kvinnligt och manligtetcetera. Det är vidare svårt att åstadkommaen förändring under enstakatimmar eller dagar, vilket ofta är den tidman har till sitt förfogande. Utbildningkan under dessa premisser istället innebäraatt existerande föreställningarpermanentas och förs vidare.De öppnade dörrarnaDörrarna har öppnats för fler barn ochungdomar, men inte i någon störreutsträckning för nya kategorier barn ochungdomar. För att de ska vilja stanna kvarär det kanske naturligt att de ska kunnakänna en omedelbar samhörighet meddem som finns innanför dörrarna. Menden som kän<strong>ner</strong> sig främmande i någotavseende blir med tiden antingen utstötteller väljer själv att lämna verksamheten.Att exempelvis vara nybörjare somtonåring i en verksamhet, där andranybörjare är avsevärt yngre är en realitetför många av våra invandrande ungdomar.Heterogenitet är något som vige<strong>ner</strong>ellt i samhället har det en smulasvårt att hantera.Idrottslyftet har således inte i någonhögre grad förmått förflytta de gränsersom utgör ett hinder för nya grupper barnoch ungdomar att börja idrotta. Exempelvishar, som vi tidigare nämnt, andelenbarn och unga med utländsk bakgrundeller med funktionshinder inte blivitstörre. De som börjar med en ny idrott ärframför allt yngre barn, medan det harvisat sig svårt att attrahera de något äldreungdomarna. Dessutom kan det ju vara såatt om man utvecklar verksamheten så attfler ungdomar stannar kvar så minskarmöjligheten rekrytera nya utövare.Utfallet av denna granskning påmin<strong>ner</strong>därför mycket om de resultat som Lars-Magnus Engström redovisade i utvärderingenav Handslaget (7). Det är förståsväsentligt att ställa sig frågan vad dettaberor på. En förklaring kan vara att desom inte finns med i idrottsrörelsenmedvetet har valt att stå utanför. De ägnarsig istället åt andra aktiviteter än idrott.Barn och ungdomar som inte har någotintresse av att idrotta, engagerar sig inteheller i de aktiviteter som anordnas inomIdrottslyftets försorg.En fråga man behöver ställa sig är i vadmån Idrottslyftet verkligen i ett störreperspektiv har lett till en verksamhetsutvecklingsom utmanar befintlig kultur ochbefintliga ramar. Att föreningarna har svårtatt möta en mer heterogen skara ungdomarförklaras ofta med att man saknar ledareför att kunna möta varierade behov. Manskulle alltså kunna säga att en effekt avIdrottslyftet är mer av samma men avbättre kvalitet.Idrottslyftet och idrottens kärnaFrågan kvarstår vilken väg idrotten ska taför att öppna dörrarna för fler och behållaungdomar högre upp i åldrarna. Idrottenskaraktär och utformning är historiskt ochkulturellt betingad och mot en sådanbakgrund kan förbundens oförmåga atterbjuda en annorlunda verksamhet bliförståelig. Därför finns det förmodligen ensorts, kanske omedveten, förförståelse somgör att det är svårt att tänka sig en förändringav den egna idrottens regler ochorganisation.Men om vi fortsätter tankekedjan ienlighet med Idrottslyftets ambitio<strong>ner</strong>, ärdet alltså idrotternas uppgift att skapaaktiviteter som gör att fler nya barn ochungdomar kommer med. Ungdomar som,med Tomas Peterson ord, ”redan tackat nejtill verksamheten” (8).I vilken omfattning och på vilket sätt skadå en idrott ändra sin utformning för attmöta nya grupper, så att de också får ta delav de positiva värden som idrottens ansesstå för i enlighet med till exempel Idrottenvill? När, i så fall, upphör den att vara justdenna specifika idrott? Om man gör dennaanpassning finns dessutom risken att denyrekryterade ungdomarna kommer attkänna sig lurade när verksamheten såsmåningom övergår i specialidrottenstraditionella utformning för att passa in itävlingsformer, klassindelningar och såvidare.En annan, kanske något provocerande,fråga är: Måste alla vara med i idrott?Propositionstexten säger att Idrottslyftetska öppna dörrarna för fler barn- ochungdomar och utveckla verksamheten såatt de väljer att idrotta längre. Innebär detatt de per definition måste komma med iföreningsverksamhet under RF:s tak? Alltför att de ska få ta del av the magic dust ofsport. (9)58 svensk idrottsforskning 1/2012
HALMSTAD HÖGSKOLAS UTVÄRDERING AV: TYNGDLYFTNINGS- OCH STYRKELYFTFÖRBUNDETStarka män söker kvinnorMännen domi<strong>ner</strong>ar stort i bägge idrotterna. Inom föreningarna fannsen önskan att i prioritera jämställdhets- och jämlikhetsarbetet men fåinvolverade det i projekten. Men de som har gjort det har ocksårekryterat fler flickor och kvinnliga tränare.I v å r u t v ä r d e r i n g av Svenska tyngdlyftningsförbundetsoch Svenska styrkelyftförbundetsarbete med Idrottslyftetgenomförtde vi totalt 23 intervjuer och 50besvarade enkäter. Syftet med vårt arbetehar varit att förutom utvärderingen ävenkunna bidra till utveckling för de definierademålgrupperna. Vi har, utifrånsamtliga resultat, ut<strong>format</strong> en modell överarbetsprocessen och interaktionen mellanföreningarna och de bägge specialidrottsförbunden(Figur 1).TyngdlyftningsförbundetI intervjuerna framgick klart att Svenskatyngdlyftningsförbundet är medvetna omIdrottslyftets innebörd, det vill säga attdet är ungdomsidrotten som ska främjas.Förbundet har skapat riktlinjer bestämdaav ansvariga för Idrottslyftet och styrelsen,vilket är mycket positivt. Det är ocksåbra att förbundet har gjort vissa undantagi materialfrågor när det gäller flick- ochungdomsutrustning. Vi anser att det främjarjämställdheten då flickor är en minoritetinom tyngdlyftning. Annars arbetarTyngdlyftningsförbundet inte så utpräglatmed jämställdhetsfrågor och gör det inteheller inom Idrottslyftet, eftersom deanser att jämställdheten främjas naturligtvia tyngdlyftningskulturen. Förbundet bördock sträva efter att i framtiden ha någonsorts handlingsplan angående ämnet ifråga (1). Något som naturligt finns, kanlika naturligt försvinna.Unga flickor bör med fördel ha kvinnligainstruktörer då instruktören avsamma kön delar erfarenheter frånliknande situatio<strong>ner</strong>. Flickor uppleverockså att det är lättare att diskutera frågorom sin egen kroppsutveckling, ätstörningaroch frågor som sexualitet med entränare eller rådgivare av samma kön (2).Vidare framkom att förbundet inteföljer upp de föreningar som beviljatsprojektmedel. Då det i en efterkontakt kanframkomma viktig in<strong>format</strong>ion anser viatt en sådan borde genomföras. Det är iåterkopplingar och i efterkontakter somlärdom kan urskiljas (3).Tyngdlyftningsförbundets mätpunkterär antal licensierade utövare samt antalettävlingslag. Dessa är förmodligen demätpunkter som är mest tillförlitligaeftersom det inte går att kartlägga varjeenskild lyftare. Självklart kan synpunkterresas hur pålitligt det är då en person kanha licens utan att tävla. Förbundetupplever dock att det går att urskilja enökning på ungdomssidan. Problemet ärdäremot att det inte går att säga attökningen enbart beror på Idrottslyfteteller ens att Idrottslyftet är en del iresultatet. En annan problematik är attdet finns skaderisker med tyngdlyftning,framför allt i unga åldrar då tekniken inteär inlärd (4). För att även unga ska kunnautöva tyngdlyft har förbundet ut<strong>format</strong>alternativa träningsmetoder där lyftblandas med hopp och lek. Det är ett brasätt att få barn att ha kul vilket bör varaFörbundsarbetsprocessFöre – Under – EfterInteraktionIdrottslyftetsresultatFigur 1. Modell över Idrottslyftets arbetsprocess.Figur 1: Modell över Idrottslyftets arbetsprocess.Hansi HinicUniversitetsadjunkt i psykologiHögskolan i HalmstadHampus LostinProjektassistentHögskolan i HalmstadFöreningarsarbetsprocess1/2012 svensk idrottsforskning 59