Omid Khoshbakht Spårvägens BTKfödd 1998 kan bli nästa stora svenskapingisspelare.verkar många se som en naturlig sak ochinget de direkt kan påverka; de unga fårandra intressen helt enkelt. Kunskaperoch idéer kring hur man kan göra för attfå fler att fortsätta saknas. Att avhoppsproblematikenkan sättas i samband med ivilken utsträckning den egna föreningensverksamhet förmår möta de ungas behovoch önskemål diskuteras sällan. I mångtoch mycket kan föreningarna sägasbedriva en gigantisk experimentverkstad.Experimenterandet tycks dock inte haföregåtts av en djupare diskussion runtvad som krävs av föreningen för att få flerungdomar att vilja stanna.Att ”utveckla verksamheten så att flerväljer att fortsätta längre” kan vid förstaanblicken, precis som ”öppna dörrarna”,ses som en relativt okomplicerad ambition.I våra ögon ter den sig dock än merkomplicerad. För att kunna utvecklaverksamheten så att fler väljer att fortsättalängre krävs någon sorts kunskap omvarför barn och ungdomar kommer tillföreningen, men också någon sortskunskap om varför de slutar. Mångaledare vi intervjuat ger uttryck för att deinte har den kunskapen. I förbund ochföreningar finns endast begränsadeförutsättningar att kunna avgöra om desatsningar som görs träffar rätt och äreffektiva när det gäller att få ungdomar attvilja fortsätta längre.Jämställdhet en icke-frågaI Idrottslyftets riktlinjer kan vi läsa att:”Allt arbete ska utgå från ett jämställdhets-och jämlikhetsperspektiv”. Vad hardet inneburit i de undersökta idrottslyftssatsningarna?Ett kort svar är – intemycket. Vi kan konstatera att jämställdhets-och jämlikhetsfrågorna varit någotav icke-frågor i förbundens och föreningarnasidrottslyftsarbete. Den domi<strong>ner</strong>andetolkningen har inte varit att alltarbete ska utgå från ett jämställdhets- ochjämlikhetsperspektiv. Det framgår tydligt.Det innebär dock inte att jämställdhetsochjämlikhetsrelaterade projekt saknas.Badminton utmärker sig till exempel medsin ambitiösa satsning Girls of badminton.Hur översätts jämställdhetsfrågorna imaterialet (när frågorna väl aktualiseras)?Till att börja med tolkas jämställdhet,genomgående, som något enkönat – somen flick- och kvinnofråga – och inte somen fråga om styrkeförhållandet mellangruppen kvinnor och gruppen män (somär den tolkning som uttrycks i Idrottensjämställdhetsplan) (2). Ett annat domi<strong>ner</strong>andemönster är att jämställdhet geskvantitativa innebörder och förstås somnågot mätbart. Jämställdhet handlar dåfrämst om: könsfördelning bland aktiva(att flickor slutar tidigare än pojkar är envanlig uppfattning, och många beklagaratt det är så); fördelning av resurser tilltjej-/dam- kontra kill-/herridrott; representationbland ledare och tränare, i olikastyrelser och bland domare; könsrättvisfördelning av träningstider; samt materi-48 svensk idrottsforskning 1/2012
alfrågor (har och får tjejer och kvinnorsamma materiella förutsättningar somkillar och män?).Jämställdhet är fortsättningsvis,åtminstone i många av intervjuerna, någotsom kommer av sig själv, eller något somhar med vanligt sunt förnuft att göra.Ibland ses jämställdhet som ovidkommande:”Det handlar väl om alla människor?””Varför ska bara kön räknas?”Ett relativt stort antal intervjuperso<strong>ner</strong>ger också uttryck för ganska stereotypauppfattningar om hur pojkar och flickor”är”. En domi<strong>ner</strong>ande och ofta oproblematiseraduppfattning är till exempel attflickor är sociala och pojkar tävlingsinriktade.Ett normkritiskt förhållningssätt,där man frågar sig hur allmängiltiga dessabilder egentligen är och varför flickor ochpojkar ”blir som de blir”, är ovanligt.Ovanliga är också funderingar kringvarför många föreningar har lika mångapojkar och flickor i barnaåren menbetydligt fler pojkar i tonåren.Vi har vidare noterat att Idrottslyftet,precis som Handslaget, rymmer relativtmånga satsningar på flickors idrott (3).Flicksatsningarna verkar dock inte manatill eftertanke kring mäns och kvinnorsvillkor inom den egna idrotten. Kanskehänger det samman med antagandet att”problemet” är flickorna och kvinnornamer än idrottens utformning. Vi tror attdet ligger en klar utvecklingspotential i attutmana denna förståelse av vad somutgör problemet. Den traditionellaambitionen att anpassa idrotten efter kön,skulle till exempel – med fördel – kunnakompletteras med en ambition att utmanatraditionella föreställningar om könen.Varför behövs tjejsatsningarna överhuvudtaget?Det har inte skapats något Boysof badminton, varför då? Vad är det iförbundens egna verksamheter som göratt pojkars och mäns deltagande intekräver samma typ av satsningar somflickors och kvinnors?Jämlikhet ett obekant begreppJämlikhet är ett i stort sett obekantbegrepp i förbunden och föreningarna.När begreppet väl aktualiseras blir detofta, för att prata idrottslyftsspråk,synonymt med att öppna dörrarna till denegna idrotten för så många som möjligt.Begreppet kopplas också samman medsärskilda satsningar på resurssvaga barnoch ungdomar (framför allt i fråga omsocial och etnisk bakgrund samt funktionshinder).Vi kan konstatera att RF har en jämställdhetsplanoch att Idrotten vill äridrottsrörelsens gemensamma idéprogram.Samtidigt är jämlikhet ett begreppsom normalt sett inte ingår i RF:s terminologi.Att förbunds- och föreningsrepresentanternaär osäkra och ambivalentainför jämlikhetsbegreppet är därför inteså konstigt. Man kan tänka sig att jämlikhetgår att relatera till den avsiktsförklaringi Idrotten vill som framhåller att ”allasom vill, oavsett nationalitet, etnisktursprung, religion, ålder, kön eller sexuellläggning samt fysiska eller psykiskaförutsättningar, får vara med i föreningsdrivenidrottsverksamhet” (4). Man kanockså tänka sig att jämlikhetsfrågor kanrelateras såväl till ambitionen att öppnadörrarna för fler som till ambitionen att fåfler att fortsätta längre. En annan potentielljämlikhetsfråga som kan kopplassamman med Idrottslyftets riktlinjer, mensom lyser med sin frånvaro i vårt material,gäller homosexuella, bisexuella ochtransperso<strong>ner</strong>s villkor inom idrotten.Erbjuder förbund och föreningar envälkomnande och inkluderande atmosfärför hbt-perso<strong>ner</strong>? Problemet är att mycketfå av de som vi har mött under utvärderingengör kopplingarna ovan. Att det iden kortfattade formuleringen av Idrottslyftetsintentio<strong>ner</strong> dyker upp ett begreppsom inte är känt inom idrottsrörelsenföranleder inte någon undran blandidrottens företrädare. Det är en tänkvärdproblematik.Avslutningsvis kan vi konstatera attjämlikhet och jämställdhet ofta tenderaratt flyta ihop i vårt material. Begreppenkokas <strong>ner</strong> till att handla om ”vanligt suntförnuft” eller till ett oproblematisktkonstaterande att ”alla är välkomna”.Idrotten vill – osynlig och synligOm man ser till andemeningen i Idrottenvill, och inte bara till skriften, kan vikonstatera att de fyra idrotternas idrottslyftsarbetedelvis genomsyrats av riktlinjernai programmet. Innehållet går oftaigen i vårt material, åtminstone mellanraderna. Samtidigt har dokumentet intepå något konkret sätt legat till grund förFörslag till RF och specialidrottsförbundenRF:• Ta ställning till om syftetmed satsningar av typenIdrottslyftet är att göraskillnad eller att stimuleratill mer verksamhet medbefintlig inriktning.• Beakta att den idrottsrörelsesom ska realiserasatsningen i dagsläget intehar ett aktivt förhållningssätttill begrepp somjämställdhet och jämlikhet,och inte heller till idrottensövergripande idéprogramIdrotten vill.Specialidrottsförbunden:• Lägg <strong>ner</strong> möda på att göraen uttömmande tolkning avuppdraget.• För ett öppet samtal kring,och öka kunskapen om,kritiska frågor inom denegna idrotten. T.ex. vilkaunga som hittar till idrotten,vilka som fortsätter, vilkasom hoppar av, hurkönsfördelningen ser ut,samt i vilken utsträckningbarn med annan kulturellbakgrund än svensk deltar.• Ta ställning till vad begreppsom jämställdhet ochjämlikhet och idéprogrammetIdrotten vill skainnebära för förbundet.• Använd idrottens måldokumentoch handlingspla<strong>ner</strong>(t.ex. Idrotten vill ochIdrottens jämställdhetsplan)aktivt i kommunikationenmed föreningar ochindivider.1/2012 svensk idrottsforskning 49