1 | 2012 | ÅRGÅNG 214 | 2011 | ÅRGÅNG 203 | 2011 | ÅRGÅNG 20Referenser1. Lindroth, J. Ledarna ochledarfrågan. Ett idrottssekel:Riksidrottsförbundet 1903-2003,red. Lindroth, J. & Norberg, J.R.2002.2. Eriksson, S. Idrottsrörelsensideella kraft. RF:s och SISU:sskriftserie, Idrottens ideellaledare. 2006.3. Larsson, L. & Meckbach,J. Swedish Journal of SportResearch. 2010. s. 81-106.4. Redelius, K. m.fl. Ung ledaresökes: En studie av Riksidrottsförbundetssatsning på ungaledare. 2004.5. Riksidrottsförbundet. Ungdomarstävlings- och motionsvanor.En statistisk undersökning våren2005. RF FoU-rapport 2005:6.6. Trondman, M. Unga och föreningsidrotten:en studie om föreningsidrottensplats, betydelseroch konsekvenser i ungas liv.2005.7. Redelius, K. Idrottsledarskap– ett lyft för ungdomar. RF:soch SISU:s skriftserie Idrottensideella ledare. 2007.8. Gerrevall, P. m.fl. Lärande ocherfarenheters värde: en studie avledare inom barn- och ungdomsidrott.2006. RF FoU rapport2006:1.9. Bourdieu, P. Konstens regler.Det litterära fältets uppkomst ochstruktur. 2000.10. Bourdieu, P. Praktiskt förnuft.Bidrag till en handlingsteori.1995.11. Bourdieu, P. Hvordan er demuligt at være interesseret isport?. Men hvem skabte skaberne?red. P. Bourdieu. 1997. s.178-198.12. Bourdieu, P. & Wacquant, L.An invitation to reflexive sociology.1992.13. Trondman, M. Ett idrottspolitisktdilemma: unga, föreningsidrottenoch delaktigheten. 2011.tycks fungera som en form av förkroppsligatkapital som gör att de både blirutvalda, upplever sig beredda att ta på sigett ledaruppdrag och passar utformningenav de stödjande miljöer som skapas.Utformningen av projekt som handlar omstödjande miljöer i relation till de ungaledare som ska stödjas visar att detförutom ett för givet tagande om vilkaungdomar som ska stödjas tas för givet attdet är stöd av en vuxen som ungdomarbehöver. I majoriteten av projekten somhar genomförts är stödjande miljöer iprincip synonymt med mentorsutbildningar.Det är en miljö där unga ledareoch mentorer ingår i en sociokulturellgemenskap där en förståelse för föreningsandanskapas. I ett sådant system kanäldre och föreningserfarna mentorerintroducera den unga ledaren i de värderingaroch normer som är förhärskande iföreningen. Föreningens strukturer kanpå så sätt fungera som ge<strong>ner</strong>erandeprinciper så att det rätta sättet att handlaframstår som självklart och att den policyoch de riktlinjer som är gällande i föreningenockså anammas av de nya ungaledarna.Även om många av projekten harhandlat om utbildningar för mentorerpekar analysen av ungdomarnas utsagorpå att det också finns andra sätt och attföreningarna även med små medel kaniscensätta en stödjande miljö. För ungdomarnahandlar det om att få uppmuntran,bli sedda och att det finns en förståelse iföreningen för att de inte kan allt. Dethandlar om att en stödjande miljö är <strong>hela</strong>föreningens angelägenhet, att det finns enstruktur, tydlig arbetsbeskrivning ochorganisation där alla kan vara ett bollplank.Om man till exempel inom utbildningarnatalar om värderingar ochattityder och ungdomarna sedan möter enverklighet där krav och inställning frånbarn och föräldrar motsäger vad de harlärt sig behövs forum där ungdomarnakan diskutera och ta hjälp av antingenäldre erfarna eller av varandra.Presumtiva ledare stängs uteAnalysen visar att det finns både erfarenheterav och goda exempel på hur stödjandemiljöer kan skapas, men ger ocksåuttryck för en avsaknad av samlad kunskapom vad en stödjande miljö är och hurden kan skapas. Det resultatet pekar på äratt om idrottsrörelsen ska kunna engagerafler unga ledare måste föreningar ha välutvecklade strategier för att få fler ungdomaratt vilja engagera sig som ledare ochstrategier för att stödja dem. Såvälarbetssätt i föreningar och för givettaganden om vilka ungdomar som väljstill ledaruppdrag fungerar som barriärersom stänger ute presumtiva ledare.Svårigheterna att engagera föreningarnaoch att identifiera framgångsfaktorer förstödjande miljöer visar att ett mer systematisktarbete för att samla kunskap omvad en stödjande miljö är och hur den kanskapas skulle vara ett viktigt bidrag för attkunna behålla de unga ledare som rekryteras.Det behövs både goda och flerexempel på och mer kunskap om hurstödjande miljöer kan skapas och bevaras.Kontaktlena.larsson@lnu.sejane.meckbach@gih.seFörnya din prenumeration för 2012 !2 | 2011 | ÅRGÅNG 20T e m a :IDROTTSLYFTETTidernas satsninggranskadTEMA:Tema: BARNVad är barnets bästa?Talanglös selekteringGuide till barns skadorForskning vidLinnéuniversitetetJakten på talangenIshockeyns tidigahistoriaPromenaden somersätter medicinenMotion smakar bäst i storstäderHärföraren mot doping 80 år– porträtt av Arne LjungqvistMultisportarna spränger fysiologiska gränser26 svensk idrottsforskning 1/2012En helårsprenumeration med fyra nummer kostar 200 kr. Beställ på www.centrumforidrottsforskning.se
Idrottstävlingarskapar könIdrottstävlingar lär barn och unga vad det innebär att vara flicka ellerpojke. Flickors och pojkars prestatio<strong>ner</strong> ska till exempel inte mätasmed varandra och flickor görs ofta mindre eller annorlunda jämförtmed pojkar, som i sin tur utgör norm.I d e n h ä r a r t i k e l n presenteras enstudie av idrotternas sätt att organiseratävlingsklasser med avseende på kön. Detfinns många skäl till varför man delar uppkönen, men det är inte de bakomliggandemotiven som står i fokus här, utan depedagogiska konsekvenserna. Sannoliktbidrar uppdelningen till att flickor ochpojkar lär sig att det inte är rimligt attmäta sig fysiskt med någon av det vibrukar kalla för det motsatta könet,åtminstone inte när det är på allvar (isamband med tävling). Uppdelningen itvå tävlingsklasser är bara en aspekt avåtskillnaden mellan könen. Ibland följeräven en differentiering, eller en ”anpassning”,av reglerna för de två tävlingsklasserna.Ordet anpassning är satt inomcitattecken för att markera att en sådanalltid måste göras utifrån ett ge<strong>ner</strong>elltantagande om vad kön är: en norm – vilketsamtidigt utgör ett skapande avnormativa föreställningar om detta kön.Inom projektet Genus och heteronormativiteti barn- och ungdomsidrott har vianalyserat hur regler från Riksidrottsförbundetsspecialidrottsförbund konstruerarkön (1).Kropparnas relation vid tävlingI samtal om vad barn lär sig av att idrotta,talas ofta om idrotten som något enhetligt.Egentligen är denna formuleringotymplig eftersom idrottskulturen är såmångfacetterad. Inte sällan delar forskarein idrotten i mindre beståndsdelar för attkunna beskriva den bättre. Det kanhandla om individuell idrott kontralagidrott, tävlingsidrott kontra motionsidrotteller elitidrott kontra breddidrott.Men även dessa indelningar är grova. Detfinns forskare som har försökt sig på attindela idrotten på andra sätt, men de harsällan tagit själva idrottspraktiken – hurtävlingen går till i olika idrotter – somutgångspunkt. Vår analys utgår från enidé hos den franske sociologen PierreBourdieu om hur man kan studeranormer i olika idrotter genom ett särskiltfokus på hur idrotterna praktiseras, tillexempel om en idrott ”förutsätter direktkontakt,hand-mot-hand, som till exempeli brottning eller i rugby, eller om dentvärtom exkluderar all kontakt, som i golf,eller tillåter det endast indirekt genombruket av en boll, som i tennis, eller medredskap som mellanhänder, som i fäktning”(2). Kategoriseringen av idrotterbygger alltså på hur idrottarnas kropparförhåller sig till varandra när de mäts ochbedöms (det vill säga i tävlingssituationen).I en del idrotter sker inte någon åtskillnadav könen, nämligen inom ridsport,motorsport och flygsport. Det är idrotterdär idrottaren styr, medan hästen ellerfordonet gör arbetet.I en del idrotter genomför en person itaget sitt försök. Så ser det till exempel uti artistisk gymnastik (AG), friidrottensfältgrenar (till exempel längdhopp ochspjutkastning), samt i vissa bollspel (tillexempel badminton och tennis). Vi harvalt att kalla denna kategori för kroppefter-kropp.I en del idrotter gör idrottarna sinHåkan LarssonProfessor i pedagogikGymnastik- och idrottshögskolanSusanne JohanssonDoktorandGymnastik- och idrottshögskolan1/2012 svensk idrottsforskning 27