Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

samt, som om det var något lurt medfrågan: ”Ja… det ska de väl ha… nu är jaginte riktigt säker på var du vill komma?”Att det för många var ovanligt att tänka itermer av idrottande barns rättigheter,bekräftades även mot slutet av intervjun.Ledarna ombads då reflektera över omdet var något som behandlats i intervjunsom de inte tänkt på tidigare. En ledaresvarade:”Ja, det här med barns rättigheter … den hadejag inte ens lagt en tanke på. Jag tror att det lättblir att man tänker på vad de har för skyldigheter.När du sa rättigheter, då kunde jag intekomma på något. Jag har inte ens funderat kringden frågan alls… faktiskt. Och det tror jag intebara gäller mig.”Flera var inne på samma spår, såledarens fundering ovan stämmer. Entränare hade dock inga svårigheter medatt formulera sig. En badmintontränareför tonåringar svarade snabbt:”Om de har några rättigheter? Ja … jag tvingarde aldrig. De är här på egen fri vilja. Jag säger såhär: Jag kan inte tvinga er och jag vill inte tvingaer. Ni får gå hem precis när ni vill, och så får nikomma tillbaka nästa gång. Jag kommer inte atttvinga er, men jag kommer att driva er till saker.Det är mitt jobb. Jag kommer att driva er tillutveckling!”I ovanstående citat låter det nästansom att barn också har en skyldighet attutvecklas, och frågan är vad ledare anserom barns skyldigheter. Den frågan utgörden andra sidan av myntet och sägerindirekt också något om barns rättigheter.Vilka skyldigheter har barn?Både i enkäten och i intervjuerna fickledarna besvara frågan om idrottandebarn har några skyldigheter. När detgäller den frågan redovisas intervjusvarenförst. Vi fortsätter därför med denbadmintontränare som citerades ovan.När han talar om barns rättigheter,framhåller han att han aldrig tvingarbarn. På följdfrågan, som handlar omhuruvida barn som idrottar har någraskyldigheter, återkommer han till fråganom tvång kontra frihet:”Skyldigheterna är att de ska vilja! När dekommer till min träning så måste de vilja vissasaker; de ska vilja driva sin kropp. Det finnsinget tvång. Tvånget är att de ska försöka, mendet är det enda. […]. Det finns inget tvång, jagkan inte tvinga dom till någonting. Men jag körju med krav, jag kör med hot, jag kör med… allade saker som alla ledare gör.”Att döma av ovanstående utsagahandlar barns skyldigheter om att demåste vilja. Enligt tränaren är det viljanatt driva sin kropp hårt och viljan attalltid försöka som räknas, och som detenligt honom är barns skyldighet att levaupp till på träningen.Flera andra ledare talar i intervjuernaom vikten av att vara fokuserad och omatt barnen måste göra sitt bästa. Ledarnaframhåller att det förvisso är en rättighetför barn att få idrotta, men i samtalen blirdet tydligt att när barnen väl är på enträning, då har de också en skyldighet attgöra det de är där för, nämligen träna ochgöra som tränaren säger. En fotbollstränaresom har hand om tioåriga flickor,säger:”Ibland är de ju ofokuserade, så otroligtofokuserade och vi tycker att vi lägger ner tiddels på att lägga upp en träning, dels på att varadär… och då kan de ju inte hålla på och flamsa,de måste ju lyssna på vad vi säger.”När fotbollstränaren uttrycker sig pådet viset handlar vikten av koncentrationom att barnen ska vara fokuserade förledarnas skull. Ledarna har ansträngt sigoch lägger ner tid, oftast ideell sådan, påsitt uppdrag. Då måste de också fåutdelning i form av uppmärksamma barnsom beter sig så som ledarna vill ochönskar.Vi ska nu närmare granska enkätsvaren.Drygt 20 procent av ledarna menadeatt idrottande barn inte har någraskyldigheter (eller åtminstone inga somde kan komma på). Resterande andel gavmed egna ord exempel på vad idrottandebarns skyldigheter kan bestå av. Liksom ifallet med rättigheter är det ingenenhetlig svarsbild som tonar fram, utanexemplen är många och av olika karaktär.När ledarna själva ger exempel påskyldigheter kan det låta som följer:”Passa tiden, vara tysta när andra pratar, räckaupp handen om de vill säga något, respekteraalla i laget”. (manlig fotbollstränare)1/2012 svensk idrottsforskning 17