Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

mans. Saga gör inget särskilt efter skolan.Hon är hemma och läser, övar till någotprov eller spelar dator. Hon vill inte varamed i någon klubb och spela basket för nuär det ju snö ute. Men inne vill hon inteheller spela, för det är för många pojkarsom gör det. Hon behöver också varahemma och passa sina småsyskon närmamma och pappa arbetar. Hon har ingasvenska kompisar, men skulle gärna viljaha några. Saga är så duktig på att simma såhon ska börja lära sig simma ryggsim. Omnågon skulle be henne komma och spela isitt basketlag skulle hon följa med (åtminstonemed intervjuaren): ”Jag kommer meddig alltid”, säger hon. Ska hon vara med inågon klubb vill hon ha någon kompis medsig eller någon som hon känner.Svårt att få kontakt med idrottenDen preliminära analysen av intervjuernavisar på intressanta mönster. Utgångspunktenför analysen var alltså de teman somframkom vid teckningsstudien: idrottensom formell arena, idrotten som informellarena och idrotten som åskådararena. Vidintervjuerna framkom att alla utom enpojke fanns på åskådararenan, men flera avbarnen ville in på den formella idrottsarenan.Att inte veta hur man kommer ikontakt med en idrottsklubb, att inte varabra nog eller att vilja ha någon som räckerut handen och säger ”Kom med”, var treskäl till att barnen befann sig på åskådararenani Sverige.Barnen har också olika erfarenheter avorganiserad idrott beroende på vilket landde kommer ifrån. Medan Kim, Maia och iviss mån Geoff har erfarenhet av organiseradeidrottsaktiviteter (det ingår i derasidentitet) så har de andra barnen inte denerfarenheten. Förutom att idrottserfarenhetkan bero på en kulturell skillnad, kan vi anaatt det också finns en könsskillnad. Två avflickorna kan inte delta i organiserad idrottpå grund av klädseln, att pojkar är där elleratt de behöver ta ansvar för familjen.Familjeförhållanden tycks också ha enbetydelse. Med många syskon att leka medligger den informella aktiviteten närmreidentiteten än den formella. Mustafa är denenda som tagit sig in i den organiseradesvenska idrotten. En förståelse av hansberättelse är att han kommit till det Walsethbenämner bridging, men han harfortfarande en bit kvar till bonding.De preliminära resultaten visar attbarnens ankomst till en ny kultur gör attdet blir förskjutningar mellan aktivitetsarenorna.Olika hinder måste övervinnasför att barnen ska kunna delta i idrottsverksamheten.De flesta barnen i studienhamnar på åskådararenan och deninformella arenan när de kommer tillSverige, men det finns en önskan att ta sigtill den formella arenan. Trots politiskaintentioner om en idrott för alla finns detsvårigheter för barnen att komma ikontakt med idrotten som formell arenavid ankomsten till Sverige, och även närkontakten är tagen är det inte självklartatt få vara med.Vi har i tidigare studier sett att barnsom rör sig i flera kulturella sammanhangoch utvecklar vad man skulle kunnabetrakta som dubbla identiteter atthantera, kan göra detta till något positivtoch en stolt del av den man är (16). Kanidrotten hjälpa till att skapa utrymme förden stoltheten och bli en positiv byggsteni skapandet av en identitet i det nyahemlandet? Som forskaren TomasPeterson lyfter fram finns möjligheten attinvandrade barn och ungdomar inteenbart formas av den svenska idrottsrörelsen,utan att de också är med ochutvecklar och omformar den (8). Idrottenhar en lång tradition av internationellaoch globala möten. Men idrotten verkarockså lokalt. För oss i Sverige är det enutmaning att få vårt svenska system att påett naturligt sätt möta de globala rörelsersom är ett faktum i dagens samhälle. Föratt möta barn och ungdomar som kommerhit från andra kulturer sätts högre krav påförståelse, känslighet och flexibilitet hosden svenska idrottsrörelsen och dessföreningar. Genom förståelsen, känslighetenoch flexibiliteten kan idrottsrörelsennärma sig de bilder som barn från olikakulturer har av idrott, och någonstanssmälta samman med dessa. Det skullevara till gagn för både idrotten och allabarn som vill vara en del av idrottsrörelsen.Vi hoppas få möjlighet att genomföraen studie inom ett par år, när barnenhunnit etablera sig i sina lokala skolor ochsina lokala sammanhang och vidarestudera hur dessa barns förhållande tillden svenska idrottsrörelsen har utvecklats.Referenser1. Idrotten vill. Riksidrottsförbundet.2005.2. Peterson, T. SOU 2008:59.Föreningsfostran och tävlingsfostran.2008.3. Norberg, J. R. Idrott och integration.En kunskapsöversikt.Riksidrottsförbundet. 2002.4. Idrott och integration – enstatistisk undersökning. Riksidrottsförbundet.2010.5. Strandbu, Å. Identity, embodiedculture and physical exercis:Stories from Muslim girls in Oslowith immigrant back groundsYoung. 2005. 13:27. pp27-45.6. Engström, L-M. Svenskidrottsforskning. 2004. 4:10-15.7. Peterson, T. Idrotten somintegrationsarena? I: Att mötafrämlingar. G. Rydstad & S. Lundberg(red). Arkiv. 2000.8. Walseth, K. En problematiseringav idretten som arenaför integrasjon av etniskeminoriteter. www.idrottsforum.org. 27 januari 2012.9. Lundvall, S. Handslagsrapport2007:13. Riksidrottsförbundet.2007.10. Walseth, K. Sport, Educationand Society. 2008. 13, 1: 1-17.11. Elling, A & Knoppers, A. JYouth and Adolescence. 2005.34, 3:257-268.12. Cortis, N. Australian J SocialIssues. 2009. 44, 1:91-106.13. Rizvi, F. Discourse: Studiesin the Cultural Politics of Education.2009. 30, 3:253-268.14. Walseth, K. Young MuslimWomen and Sport: The Impact ofIdentity Work. 2006.15. Karlefors, I. & Hertting, K.Svensk Idrottsforskning. 2011.20, 2:21-25.16. Hertting, K., Alerby, E. Int JLearning. 2009. 16:633-648KontaktKrister.hertting@ltu.seInger.karlefors@ltu.se1/2012 svensk idrottsforskning 13