Ladda ner som PDF - Brottsförebyggande rådet

s. 19). Samma tolkning förs fram i slutredovisningen av kriminalvårdensnarkotikasatsning (Kriminalvården, 2008b).Flera av de intervjuade inom Kriminalvården är kritiska till denökade betoningen på att vårdvistelserna inte får misskötas. En framhålleratt det finns en motsättning mellan behovet av vård och vilkarisker som kan accepteras:Det finns ju gränser, man kan inte komma ner till noll avbrott.Det är självklart att missbrukare återfaller. Möjligheterna att tarisker har förhindrats, för att ”prio ett”, det vill säga säkerhet,har fått för stort inflytande. Man måste alltid chansa lite. /…/Psykologiskt blir det också besvärligt för handläggarna när detär så hårda krav på att det inte ska vara några risker. Man måsteta risker för att klara av en vårdvistelse. Nu har man uppnått litefärre avvikelser för att man väljer ut säkra kort.En kriminalvårdschef inom frivården säger:Att sträva så hårt efter att minska andelen som misslyckas ärmärkligt när man arbetar med missbrukare. Kanske beror detpå att de som bereder ärendena på regionen inte är behandlare,och då ser de kanske inte att man kan misslyckas flera gånger,för att sedan lyckas.En kriminalvårdsinspektör på en anstalt säger:Jag tycker att Kriminalvården är väldigt känsliga för händelsersom får genomslag i medierna. Det är mitt klara intryck att huvudkontoretoch regionerna är betydligt strängare i sina bedömningarän anstalterna.Några av de intervjuade cheferna på anstalter tar slutligen upp situationenför de långtidsdömda med särskilda villkor. En kriminalvårdsinspektöruttrycker det så här:Riskbedömningen är svår och det händer allt som oftast att personerhar svårt att få utsluss genom vårdvistelse på grund av huvudkontoretssärskilda villkor. Vi har alltid kanske 5–6 personersom vi är oense med huvudkontoret om villkoren och riskbedömningenkring.En annan kriminalvårdsinspektör vid en behandlingsanstalt har enliknande uppfattning, men om vårdvistelsens längd: ”De särskilda54