Ladda ner som PDF - Brottsförebyggande rådet

InledningDen 1 januari 2007 gjordes en rad förändringar i lagen (1974:203)om kriminalvård i anstalt (KvaL), 11 i syfte att förbättra förutsättningarnaför personer som friges från fängelse. Avsikten var att fler intagnaskulle kunna få en strukturerad övergång från anstalt till frihet genomutökade möjligheter till utslussning (prop. 2005/06:123, s. 24). 12Tanken var också att utslussningsperioden utanför anstalten skullekunna vara längre än tidigare (ibid., s. 26). Tre delvis nya utslussningsformerinfördes: utökad frigång, vårdvistelse och halvvägshus.Utökad frigång och vårdvistelse är omarbetningar av de sedan tidigarebefintliga utslussningsformerna § 34-placering och IÖV-utsluss,medan halvvägshus är en helt ny utslussningsform, även om idén omhalvvägshus funnits under en längre tid. Därutöver finns alternativetfrigång kvar i oförändrad form. Vid frigång tillåts den intagne lämnaanstaltsområdet för att arbeta eller studera, för att efter den dagligasysselsättningen återvända till anstalten. De fyra utslussningsformernaär avsedda att komplettera varandra, så att intagna med olika problemoch behov kan få en utslussning som passar just honom ellerhenne. 13Kriminalvårdens dubbla målKriminalvårdens huvudsakliga uppdrag och mål är att verkställa utdömdapåföljder på ett säkert, humant och effektivt sätt och att arbetaför att återfall i brott ska förebyggas och minska. Under den individuelltbehovsanpassade verkställigheten ska brottslighet förhindrasoch frigivningen förberedas. Det som krävs för att förebygga återfallefter frigivning kan i vissa avseende vara svårt att förena med kravetpå säkerhet under verkställigheten. Mycket av Kriminalvårdens arbetepräglas av denna avvägning mellan risk och behov, vilket tydligtmanifesteras i rapportens resultat.I rapporten framstår riskbedömning och riskhantering för enskildapersoner som särskilt centrala och avgörande frågor för vilka somkan bli aktuella för de olika utslussningsalternativen. När risken föråterfall eller allvarlig misskötsamhet har bedömts ska det avgöras omen utslussningsåtgärd kan beviljas och vilka åtgärder som eventuelltmåste vidtas för att Kriminalvården ska kunna hantera risken. Var nivånläggs i de enskilda bedömningarna är avgörande för hur mångapersoner som beviljas utslussning.11Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt kommer fortsättningsvis i rapporten attbenämnas KvaL.12Propositionen behandlar även frågan om villkorlig frigivning, men detta berörs inte iföreliggande rapport.13Ändringarna i lagen innebär också att reglerna för utslussning samlas under sammaavsnitt i KvaL.15