groove 8 s01 rgb

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 16ROBBIE WILLIAMS”Greatest Hits”CapitolOm britpopen låg i dödsryckningar efter BeHere Now så var det Robbie Williams somslutligen avlivade den med Angels. En föredetta pojkbandsmedlem som lät som Oasis– fast bättre.Den bedriften är Robbies lilla bidrag tillmusikhistorien. Allt han gjort senare i karriärensaknar betydelse.Han har gjort usla singlar. När Rock DJröstades fram som bästa låt på någonMTV-gala erkände en förbryllad Robbie atthan inte förstod vad tittarna sysslade med.Han har gjort bra singlar också. Den bittrauppgörelsen i No Regrets med Neil Tennantpå körsång. Feel. The Road to Mandalaynaturligtvis. Men de saknar som sagt betydelse.Orsakerna till att Robbie Williams är ensuperstjärna får man söka någon annanstans.Thomas NilsonWONDERFOOLS”Future Classics”Wild Kingdom/Sound PollutionFråga: Om man får släppa en platta, varförsätter man en bild på en kvinnas urringningpå omslaget? Är det coolt? Är det konst?Är det ironiskt? Ja, inte fan vet jag. Inne iCD-häftet finns en bild på bandet (Wonderfoolsär fem punkrockers från Norge). Påbilden äter de burgare och pommes frites,några starkspritflaskor finns strategisktplacerade på bordet framför dem. En killetuggar på telefonkort och en annan pekarfinger.Yeah! Right on, killar. ROCK liksom!Hö hö, fett grymt!Det är så roligt hur vissa band vill porträtterasig. Ännu roligare blir det när manhör musiken. Mirakelidioterna lirar fjantpunk– med naiva texter om sprit och tjejersom gnäller – på största allvar. Eller? Typsom vad heter alla de där amerikanskabanden med bockskägg och för storashorts? Blink 112? Blink 911? Ja, alltså –jag gör som Sverker. Ner i soptunnan.Annica HenrikssonWU-TANG CLAN”Disciples of the 36 Chambers: Chapter 1”Sanctuary/BMGEftersom i stort sett alla Wu-Tang-medlemmarssolokarriärer gått på tomgång desenaste åren ryktas det om att RZA skasammankalla mannarna och börja satsa påklanen igen. Första steget är att släppa ettsamlingsalbum och den här liveplattan frånen konsert i Kalifornien i somras. Hiphop ären av få musikstilar som oftast funkar bättrepå skiva än live och det här är inte undantagetsom bekräftar regeln. Det är visserligenmäktigt att höra med vilken intensitetalla rappar (eller gapar), men ljudet är ettskämt och oftast kör de bara några raderoch hooken från varje låt. Men det är imponerandeatt läsa låtlistan och inse hurmånga odödliga hits Wu-Tang Clan gjort.Daniel SeverinssonYELLOWCARD”Ocean Avenue”CapitolHur många fler alternativa punkrockbandfrån Amerika klarar vi av innan förståndetfår kortslutning? Dessa band tycks ploppaupp som epidemispridande svampar ur jorden.Att Yellowcard försöker förnya genrenmed fiol är på pappret ganska intressantmen en tv-spelning visade hur illa det kanbli i verkligheten. Det låter inte fullt så illapå skiva men det beror nog mer på att fiolenhar producerats bort i bakgrunden.Nä, det här får bli en varning för oinspireratuppförande, eller ett gult kort om viska vara fyndiga. Nästa gång åker det rödaupp.Andreas ErikssonJESSE COLIN YOUNG”Living in Paradise”Ryko/ShowtimeDet sägs att hans hem i San Franciscobrann ner, och att han flyttade till Hawaiiför att starta på nytt. Men trots en digermeritlista och en del ändå helt okej verkbakom sig kan detta inte förlåta Living inParadise. Att göra countryrock med hawaiianskainslag trodde jag var bortomanständighetens gräns.Yngwe Stoor, var ärdu när vi faktiskt behöver dig?Magnus SjöbergNEIL YOUNG”Greatest Hits”Reprise/WarnerEn samling med Neil Young som inleds medDown by the River tätt följd av Cowgirl inthe Sand blir aldrig överflödig. Down by theRiver är ju en av de starkaste låtar NeilYoung spelat in. Danny Whittens och NeilYoungs gitarrsamspel är rysande och tillsammansmed det återhållsamma kompetblir det oslagbart effektivt.Youngs stämmaär skör men nervig och man hålls påsträckbänken i låtens dryga nio minuter.Samma sak med den extraordinära Cowgirlin the Sand där också gitarrsamarbetet ärmagnifikt, detta är ökenrock mer än någotannat.Inte bara de självklara låtarna somman kunde förvänta sig alltså på en NeilYoung-samling. Men givetvis får vi också enHeart of Gold, en Rockin’ in the FreeWorld och en Helpless. Jag kan hålla påoch mala flera sidor om hur mycket jag gillardet mesta som Neil Young gjort men jagnöjer med bekräfta att han då och då ärstörst.Jonas ElgemarkZEGUNDER”Distant Birds? Thought They Were Leaves”Neo Ouija/Dotshop.seKollar man upp staden Haifa på någonresearrangörsida får man veta att det ärIsraels tredje största, att den ligger vid kusten– hiskeligt vackert mellan Medelhavetoch Carmelbergen. Denna skönhet harAlosha Tsinovoi och Gil Cohen försöktfånga i elektronisk ambient och man fårsäga att de lyckas rätt bra. Man tycker sighöra fiskmåsar skrika, hur havet häver sigoch hur solen strålar ut över de höga bergen.Musiken är sån: väldigt filmisk ochepisk. Dessutom är det en riktig avslappnandeskiva som ibland lider av att det blirlite väl kitschigt och Enya-liknande. Mensådana övertramp är ändå i minoritet påDistant Birds? och det finns tillräckligtmed störande klickljud för att det ska ge enbra balans till solskensharmonierna.För som det välkända myntet har ju allttvå sidor. Haifas baksida är den stora hamnenoch kraftverket. Oljespill, nedsmutsningoch naturförstöring. Sånt man aldrig får sei en turistbroschyr, men som Tsinovoi ochCohen givetvis lever med dagligen. Och detär väl detta de försökt få att flyta in i musikenmed lite mer disharmoniska ljud. I allafall är det vad de själva säger. Jag tyckernog att det blir lite för lite skav i den härmusiken för att man ska börja fundera påatt den rymmer samhällskritik. Och när detinte räcker med musiken utan det krävslånga uttalanden från bandet för att manska hänga med på det. Ja, då har budskapetinte varit tillräckligt tydligt på skivan.Så glöm politiska och miljömedvetnastatements för en stund och njut av envacker skiva. Det är den nämligen värd.Mats AlmegårdZUCCHERO”Zu & Co”UniversalFör många har han alltid varit, och kommeralltid att vara, mannen som tillsammansmed Paul Young kladdat ner radioapparatermed smör varje gång Senza unaDonna spelats. Och jag måste säga att jagpå grund av just den låten blivit allergiskmot Zuccheros röst – jag kan inte höra denutan att få Senza una Donna i skallen. Menhär, i duetter med Sting, B.B. King och SherylCrow (okej, och Paul Young – den ärmed, smörhiten, här också…) inser jag attdet finns mer. Inte så att jag fullständigtkapitulerar, men att det finns dimensioneroch låtar som ändå berikar ens uppfattning.Gillar Muoio Per Te, duetten med Sting.Har hört den många gånger, men glömt.Pure Love visar att gamla CranberriessångerskanDolores O’Riordans gapigaframtoning fungerar utmärkt som duettingrediens.Dock är det så att knappt hälftenav spåren känns kul att höra, restenkänns lika fräscht som murket trä. Sköntatt fått bort en del av fördomarna motZucchero, men det här är som helhet ingetjag vurmar speciellt mycket för. Egentligen.Magnus Sjöberg