groove 8 s01 rgb

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 9rerna matar på med samma ackordföljder,och den röda tråden uppenbarar sig likt envarnande signal. Inte ens de mer experimentellaoch atmosfäriska stunderna lyfter skivantillräckligt mycket för att variationenska tilltala mig.Någonstans har åldern kommit ikappbandet. Det går inte att gå i college förevigt – med undantag förstås för Steve(Ian Ziering) i Beverly Hills. Han var välöver 30 bast redan i början av serien.Mikael BaraniELTON JOHN”Peachtree Road”Mercury/UniversalUnder första delen av sjuttiotalet gjordeElton John skivor som hade en slags nyfikenungdomlig charm. Tumbleweed Connectionoch självbetitlade LP:n är två höjdare.Det som hände sedan var att Eltonblev äldre, rikare, mer uppblåst och mer ochmer otrevlig. Nej, inte riktigt så. Han kanfortfarande få till enstaka låtar som berör.På Peachtree Road tycker jag ändå att hanhar tagit några steg tillbaka i positivmening och låtar som The Weight of theWorld och Freaks in Love har en nyvunnenglöd och kanske kan detta båda gott.Jonas ElgemarkJUANES”Mi Sangre”UniversalI vår hemisfär är Juanes måhända fullständigtokänd, men inom de latinska musikkretsarnaär han ungefär hur stor somhelst, något sex Latin Grammys och likamånga Billboard-ettor vittnar om. Colombianenförälskade sig i Metallica som 14-åring, och den gungiga, tempofyllda kombinationenav klassiska latinska rytmer ochrock går hem.Mi Sangre rymmer också en del ballader,något Juanes avverkar med föredömligkänslighet. Ibland blir det kanske lite välsmördrypande – på Para Tu Amor kanordet ”amor” urskiljas ett 50-tal gånger,men tack vare Juanes resonansfyllda, sensuellastämma kommer han till och medundan med det.Mattias FalkRONAN KEATING”10 Years of Hits”UniversalEfter att hans två första soloskivor hamnatöverst på den brittiska försäljningslistanlandade senaste albumet Turn it On påplats 21. Sådant gör multinationella skivbolagnervösa. Och där har vi sannolikt förklaringentill att den här ganska omotiveradesamlingen släpps – om varumärketRonan Keating håller på att försvagas ärdet bäst att mjölka ur det på så mycketpengar som möjligt innan det är helt kört ibotten.Eftersom Ronan inte på långa vägarhaft tillräckligt med solohits för att motiveraen sådan här skiva tvingas han till treförödmjukande nyinspelningar av Boyzoneballader.Men det borde inte vara ett problemför någon som byggt hela sin karriärpå att anpassa sig så mycket som möjligt.Oftast efter vuxenorienterade radiostationersspellistor.Rick Nowells-skrivna Life is a Rollercoasterär dock en odiskutabel popsingel,förmodligen det enda bra han någonsin fåttur sig.Thomas NilsonKING’S X”Live All Over the Place”Inside Out Music/BorderSällan har en låt som Groove Machine passatså bra som inledning till ett livealbum.Jämte stämsång och fantastiska melodierär det just groove som karaktäriserat King-’s X i snart tre decennier. Som vanligt närdet gäller live- och/eller samlingsalbum kaninte alla munnar mättas. Personliga favoriterhar av någon märklig anledning inteplockats med utan istället får de man vanligentrycker förbi slåss om utrymmet. Jaghade applåderat ett större urval från skivornaFaith, Hope, Love samt Ear Candymen när kungarna bjussar på hela 25 spårfår väl mina önskemål ses som en småsak isammanhanget.Den stora behållningen ligger i denakustiska delen på andra skivan ochsärskilt Over My Head och The Differencegör sig väldigt bra i det formatet. I detelektriska setet tycker jag sången haltar endel i vissa spår och jag hade gärna sett litemer utflykter från de traditionella låtstrukturerna.I nuläget hamnar slutomdömetstrax över godkänt och är du obekant medgruppen råder jag dig att istället börja mednågra studioalbum – förslagsvis Dogmanoch Faith, Hope, Love.Roger BengtssonKORN”Greatest Hits Vol. 1”SonyTror det var Q Magazine som häromåretgjorde en specialutgåva där de 100 mestbetydelsefulla och inflytelserikaste låtarnalistades. Inledningsspåret från Korns tio årgamla debut – Blind – fanns med, medanledning av att den agerat startskott åt numetal-genren. Sanningshalten i detta kangivetvis diskuteras, men ett tecken på att deristat in sig lite i musikhistorien är det.Bandet har alltid riktat sig mot en tacksammålgrupp – introverta och missförståddatonåringar med smak för vemod ochtörst för ångest. Men ju större Korn blivitdesto tristare låter de tyvärr. Flådiga bilaroch villor, fruar och barn kom slutligen in ibilden. Vilket verkar skapat en viss rädsla –för friskt experimenterande har inte direktvarit ledstjärnan senaste åren. Samma låtmallplagieras om och om igen. Debutenvisar på mycket större variation och ärbland de bästa hårda debutskivorna från1990-talet. Sångaren Jonathan Davis vardå en spinkig amfetaminmissbrukare somplågades av att ha blivit sexuellt utnyttjadsom barn. Det osade desperation – en tydligäkthet, om man så vill. Och det gör ju sitt.Men visst, Greatest Hits Vol. 1 rymmeren hel del godis. Från Blind till FallingAway From Me via Got the Life ochA.D.I.D.A.S. Korn har flera kanonlåtar attse tillbaka på, men det har varit väl mycketutfyllnad de två senaste albumen. Och vadska de göra härnäst? Något nytt och fräschtär eftertraktat – bonusspåren pådenna samling (covers på Pink FloydsAnother Bring in the Wall och gamla WordUp med Cameo) är det definitivt inte.Niklas SimonssonKRÜGER & COYLE”Randy Expander”ACDC/CosmophiliaSebastian Krüger och Greg Coyle har låtittala om sig en del inom progressive housescenen.Stjärn-DJ:er som Armin van Buuren,Marco V och Chris Fortier har oftaspelat deras musik runt om i världen och påVoov Experience Festival i Tyskland i somrasvisade duon att de kan rocka en publik.Och med detta album slår de väl fast detigen antar jag. Feta beats, snygg produktionoch upptempoös är vad som möter. Litetveksam är jag dock, för det känns inte somnågon direkt nyskapande och spännandemusik. Fast det kanske bara är jag? Musikbehöver ju nödvändigtvis inte vara on theedge hela tiden, men lite mer progression iden progressiva housen som Krüger &Coyle gör hade jag gärna hört.Mats AlmegårdTALIB KWELI”The Beautiful Struggle”Rawkus/UniversalTalib Kweli har fattat att det inte räcker attsäga vettiga saker, man måste låta braockså. Redan på Quality försökte han tvättabort conscious-stämpeln och nu konstaterarhan att ”I speak in schools in lotcause they say I’m intelligent/No, it’s causeI’m dope, if I was wack I’d be irrelevant”.Sedan Jay-Z hyllade Talib Kwelis lyricismpå Moment of Clarity har allt fler fått uppögonen för honom och nu vill Kwe medhjälp av The Neptunes, Kanye West ochJust Blaze sälja lika mycket som ”thewhole Jigga back catalog”.Det är så klart inget fel på att försökasälja plattor men på The BeautifulStruggle finns lite för många radioflirtarmed soulrefränger för min smak. Som turär kan Talib Kweli rädda i stort sett vilkenlåt som helst med sin tighta rap ochklockrena avvägning mellan budskap, skryt,berättelser och punchlines. Han lyckas tilloch med göra en bra låt som samplar ThePolice.Bland plattans höjdpunkter finns I Trymed Mary J Blige som är en upplyftandemen snarlik uppföljare till Get By ochhårda Back Up Offa Me som återförenarKwe med Hi Tek. Och Black Girl Pain medJean Grae som borde hålla undergroundfansennöjda.The Beautiful Struggle lider lite av attden försöker vara alla till lags men dethindrar inte att den är ett av årets bättrealbum. Synd bara att inte Lonely People avKanye West fick vara med.Daniel SeverinssonJAMES LAST”Elements of James Last”Eagle/PlaygroundDet började med att han fyllde 75. Någravänner ville ge honom en present sombestod i att man putsade upp hans låtar såatt man kunde höra hur de skulle kunnalåta med dagens teknik. En intressant idé,men inte känns det speciellt kul när manhör det. För hur mycket pålägg och hurmånga remixer man gör så kommer maninte undan velourkänslan av 1970-taletsvardagsrum. Så speciellt modernt blir det juinte. Att Last sedan blev så begeistrad atthan själv lade sig i projektet och skrev nyalåtar blir ingen fördel. Allt det kitschigaoch kultförklarade går förlorat, och kvarhar man bara den nakna essensen. Och dåblir det inte lika skoj. Originalinspelningarnahåller fortfarande kvar det där som mansom lyssnare identifierar James Last med:den oförklarliga populariteten, den nästanosmakligt inställsamma naturen och varuhuskänslan.Magnus SjöbergLIVE”Awake - The Best of Live”UniversalNågon har sagt att Live måste vara det löjligastenamnet på ett band sedan The Band.Må så vara, men nittiotalets kejsare inom denamerikanska FM-rocken har onekligen levereraten hel del habila alster och de sex albumenhar sålts i över 18 miljoner exemplar.Dags för en greatest hits-skiva, följaktligen.Bandet har naturligtvis inte negligeratatt plocka med någon av kioskvältarna – IAlone, Dolphins Cry, Run Away, Selling theDrama – och gillar man Live är det härgörskoj. Personligen blir jag dock rejält mättefter 19 låtar. Med materialet i åtanke hadedet kanske räckt med en greatest hits-EP...Mattias FalkLUNA”Rendevous”Jetset/BonnierAmigoDean Wareham och Lunas sjunde skiva falleröverraskande över mig med mysigheter.