groove 8 s01 rgb

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 7samhet. Ett måste om du gillar vemodiggitarrindie med svepande syntar och PeterHook-bas.Per Lundberg GBFRENCH KICKS”The Trial of the Century”Eat Sleep/BorderFrench Kicks började i någon slags garagepunkröjiganda i slutet av nittiotalet. Menderas senaste platta The Trial of the Centuryär snarare småpsykedelisk pop. Det rörsig ofta om en monoton syntmelodi sombackas upp av feta trummor. Någonstansdäremellan löper en gitarrslinga gatloppöver de ljusaste banden.Skivan är en strikt sammanhållen enhet vilketgör att de enskilda låtarna inte bjuderpå speciellt stor variation. Postal Servicegör samma sak men med större övertygelse.French Kicks kan kännas lite anonyma ijämförelse.Låtar som sticker ut finns dock, somden rykande Yes I Guess. Gillar även denklaustrofobiska gitarren i Only So Long.Men egentligen blir jag nog mer sugen påatt höra French Kicks tidigaste alster.Matt Stinchcombs och Josh Wise görkänsloladdade vokala insatser men lyckasaldrig komma så där riktigt nära. The Trialof the Century känns som en behaglig oas iden överbefolkade musikaliska tajgan utanatt för den skull ge upphov till pur glädje.Johan JoelssonTOBIAS FRÖBERG”For Elisabeth Wherever She is”Silence/BorderDet är en ljum sommarkväll på Gotland.Tobias Fröberg håller på att spela in någralåtar. Vännen och producenten Linus Larssonknackar plötsligt på och gör någratrumpålägg. De inspelade låtarna uppskattasav vänner och bekanta så Fröberg ochLarsson bestämmer sig för att fortsättaspela in tillsammans. Och efter ytterligareen inspelningsvecka på Gotland bland bräkandefår inser de att det fanns materialtill ett helt album. Det är de inspelningarnasom ligger till grund för For ElisabethWherever She is.På plattan finns vaggande och luftigpop som i nästan alla låtar är skrivna tillnågon rackare vid namn Elisabeth. Ochman blir lite nyfiken på vem denna människaegentligen är. Men det får man intereda på.Tobias Fröberg har en levande röst ochhans musik är akustiskt stämningsfull ochjordnära. På skivan samsas finstämdakörer och avslappnade melodier. Det klingarsjuttiotal och Simon & Garfunkel. Iblandkan även spår av John Lennon skönjas påskivan. Låtarna är aldrig lökiga utan kännsrenande som ett havsbad i oktober. Menhan har en bit kvar att vandra för attkomma i närheten av melodier av Lennonskaliber. Å andra sidan – vem fan har intedet?Johan JoelssonGREGORIAN”The Dark Side”PlaygroundJa, herrejävlar…Får villigt erkänna att jag slarvat medatt fördjupa mig i de tidigare volymernamed gregorianska munkars tolkningar avolika genreklassiker. På den femte harturen kommit till ett antal urdrag i denbreda rockfåran. Och emellanåt är det svårtatt hålla tillbaka alla blasfemiska tillropoch utbrott – för det är rent okristligt uselt.Merparten av de tolv låtarna är ett skoningslöstkorståg mot kulturell lemlästning(om man kan kalla Nine Inch Nails Hurtoch Close My Eyes Forever med Ozzy ochLita Ford för kulturklassiker).Trodde detskulle röra sig om a capella-tolkningar, menlåtarna är uppbyggda enligt klassisk rockmall.Så där rök även touchen av egenhet iekvationen.Tanke och idé? Knappast, kompis.Det finns många varianter på cover- ochtolkningsalbum i dagsläget. Detta hör tillde värsta – att de lyckats kränga 2,5 miljonermed sina tidigare är än mer skrämmande.Och då kommer de ändå hit på turné ibörjan av 2005.Är Helmut Lotti informerad…?Niklas SimonssonGUERILLA BLACK”Guerilla City”CapitolGuerilla Black har rappat sedan han varliten och är ett ganska välkänt namn iunderground-hiphop-kretsar efter att hasläppt mixtapet Hood Affiliated MixtapeVol 1. Men i och med albumdebutenGuerilla City håller han på att bli ett välkäntansikte på MTV där videon till Compton(med Beenie Man) redan går varm.Guerilla Blacks släpiga sluddriga röst ikombination med hans långsamma självsäkraflow får honom att låta läskigt lik envästkustens Biggie Smalls. Att han brukarfå höra att han ser ut som honom också,uppmärksammar han själv på tungaförstaspåret Hearts of Fire med Bob MarleysNo More Trouble i bakgrunden. Enrolig kuriosa är att Shynes nyligen släpptaalbum har samma sampling i sittförstaspår…Guerilla City är riktigt välproduceradrakt igenom med roliga samplingar frånbland andra Sister Nancy-dängan BamBam vilket ger den ett stort lyft fast utanatt ta uppmärksamheten från rappen. Detenda tråkiga är de två ”skit”-partierna.Guerilla är som många andra i den här genrenen kantstött kille som har mycket atttala om. Hemlöshet, gängaktiviteter ochdödsfall har kantat hans liv, men det varhans frus död i hjärnhinneinflammationsom slog hårdast. Efter att hon dog blevrhymes hans sätt att skriva av sig. Sistaspåret My First som är tillägnat henne får,trots oslipade gangsterkärleksförklaringarsom ”I admit I used to fuck around a littlebit/but I knew that you would always be mychick”, synfältet att dimmas ett tag. Ävenom det inte är otroliga rimstrukturer så harhan en mycket känsla i sina texter.Jag tror att den här skivan som kommerbli väldigt svår att tröttna på.Moa StriddeGUNNAR KÄLLSTRÖM & FRIDENSLILJER”Gunnar Källström & Fridens Liljer”Nacksving/BMGDan Viktor (som varit starkt involverad iden här skivan) skriver i innerfodralet attGunnar Källström förlyssnat sig på DjangoReinhart och ville göra något liknande. Ochdet får man ändå säga att han lyckatsnågorlunda med. För det är gitarrbaseradestradmusik det handlar om, med iblandstarka inslag av zigenarmusik. Allt inspelatså att det finns en, ofta rätt tilltalande, primitivair kring det. Rent ljudmässigt skulledet lika gärna vara inspelat för femtio, trettioeller tio år sedan. Den charmen spädsockså på med uppgiften att den enda redigeringsom gjorts för skivan är pålägg avskivknaster från 78-varvare. Emellanåt bralåtar, intressanta, ibland märkliga, texter,och en oerhört hög charmfaktor. Och intehar man väl hört någon sjunga ”tjofaderullan”sen Thor Modéens dagar?Magnus SjöbergRIGMOR GUSTAFSSON”Close to You”BonnierAmigoRigmor Gustafssons uppföljare till debutenI Will Wait for You. Samarbetet med NilsLandgren, som gav möjlighet till debuten,fortsätter även här, men på ett annat plan.Kompet står Jacky Terrasson Trio för,medan Landgren producerat skivan. Och,som titeln indikerar, består Close to You tillstora delar av Burt Bacharach-kompositioner.På sätt och vis är det samtidigt skivansstörsta styrka och svaghet. För det handlarju om kända och starka låtar, men det ärockså låtar man hört många gånger förr,och låtar som Dionne Warwick gjort odödliga.Gustafssons röst och Terrasson får detatt bli rätt livfullt emellanåt, även om alltblir lite väl mycket jazzande kring kändastrukturer ibland. Visserligen finns här litemer märg än om bara låtarna skulle haklätts i softjazztappning, men det är intetillräckligt för att nå utanför och bortomden själ som trots allt Warwick kunde ingjutai dem. Vid en jämförelse (vilket ärofrånkomligt) blir Rigmors framförandemer som ett naivt utsvävande ställt mot livserfarenheten.Magnus SjöbergHAPPY THE MAN”The Muse Awakens”Inside Out Music/BorderHistorien börjar 1972 på amerikanskarmébas i Tyskland där några av bandmedlemmarnavar stationerade. Fyra år senareär skivkontraktet i hamn och den gladaproggmaskinen är i rullning. The MuseAwakens är deras åttonde skiva och precissom tidigare är det instrumentalt för nästanhela slanten. Endast under Shadowlitesbegagnar Stanely Whitaker sig av sång.Synd att det inte är mer av den varan.Sorgligt nog blir det mycket muzak av dethela och skivan skulle till stora delar kunnaackompanjera TV-shop. Dock måste ettstort rungande hurra utdelas för den fantastiskalåttiteln Lunch at the Psychedelicatessen.Roger BengtssonHERMANO”Dare I Say…”Suburban/PlaygroundI pressreleasen står det om ”a heavy bluescollection filler with desperation and discontentment”.Okej, i mina trakter kallar videt för stonerrock, och i detta fall intesärskilt bra sådan.De allra mest hängivna sväljer antagligendetta med hull och hår, men jag förstår intevarför band envisas med att ge sig påurvattnade genrer. Det är inte så att detfinns särskilt mycket att arbeta med, mengamarna kommer fram när de stora djurenhar blivit mätta.Hermano käkar damm i Kyuss och Queensof the Stone Ages spår. Nej jag tar tillbakadet – dammet har redan hunnit läggasig.Mikael BaraniNIKLAS HILLBOM”Ungefär såhär”SonyMed dängor som Tapetklister och När helavärlden står utanför erövrade Jumper hjärtathos 200 000 svenska skivköpare undernittiotalet. Sedan har det varit tyst. Menunder våren 2003, efter fyra års tynandeartisttillvaro, åkte bandets gamle frontfigurNiklas Hillbom ner till Spanien för attpåbörja sin solodebut.Resultatet är Ungefär såhär, 41 minuterssinger/songwriterpop, som understundomvisar att Hillbom inte tappat förmåganatt snickra ihop låtar. Musiken hardock inte mycket gemensamt med Jumper –det är sparsmakad produktion och mysighöstpop för hela slanten.Texterna synkarbra med musiken, även om de ibland blirenformiga finns ljusglimtar – såsom påsingeln Vi är i dag: ”Solen skiner inte inhit/så låt oss ta ett steg ut dit/vi är i dag, vihar i dag/så låt oss inte tänka mer på vartvi ska”. I mina öron är Niklas Hillbomredan bättre än Jumper någonsin var.Mattias Falk