groove 8 s01 rgb

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 5musikalisk mark. Efter nio album rör hansig vant i de kvarter som John Hiatt ochRon Sexsmith befolkar. Fast det är svårt attinte tänka på Bob Dylan när man hör Dansjunga. I vissa stunder låter de spökliktnära varandra. Det är ändå svårt att bliberörd av My Country II, den saknar något.Något som rycker tag i en. Dock snyggcover på Pete Seegers The Torn Flag,annars är detta en rätt tråkig platta.Per Lundberg GBDAN FRÖBERG och JERRY JOHANSSON”Dan Fröberg och Jerry Johansson”Håll Tjäften/BonnierAmigoNär konstnären Dan Fröberg slår sig ihopmed gitarristen och sitarspelaren JerryJohanson uppstår något som bryter mot detinvanda och som hittar toner och ljud långtut i de musikaliska marginalerna. Det äråterhållsamt med en ständigt hotfullhetnärvarande. De sneglar ibland på dörren tillden tyska, storslaget kalla värld där tidigaKraftwerk och Brian Enos ambientlandskapär vägledande, men Dan och Jerry tarsin musik ännu ett steg bort från det somden stora massan tar till sig.Därför känns det extra intressant. Smågitarr- eller sitarmelodier bryter ofta uppljudexperimenten för att senare dyka uppnågra sekunder senare. Och den sorgsnatonen med drag åt psykedelia och svenskfolkmusik gör alltid att det lyfter.Om du är less på musik du hört förut ärdetta ett solklart val.Jonas ElgemarkDEATH IN VEGAS”Satan’s Circus”Drone/BonnierAmigoUtveckling är bra. Vi gillar utveckling. Dockär det svårt att undvika en överraskad minnär man inser att Death in Vegas nya albumär helt instrumentalt, och nästan helt frittfrån rockinfluenser. Det är inte heller dansmusik,även om det stundtals blir ett sköntgung i basgången. Musiken har mer gemensamtmed tidig instrumental synt. Spår tvåkopierar till exempel hela inledningen frånTrans Europe Express, utan att någonstansens nämna Kraftwerk. Skumt.Det är svårt att bli upphetsad överSatan’s Circus, visst är det lagom behagligtatt lyssna på, men inget känns jättebra ellervidare viktigt. Bästa spåret är det hypnotiskaAnita Berber (tysk stumfilmsskådespelerska),som är nästan Steve Reich-liknandei sin repetition.En limiterad version av Satan’s Circusinnehåller dessutom en live-CD. Den är istort sett instrumental, den med. Mest ärdet duon plus band som jammar fram sjokav ljummen musik. Det känns som musikernamest står och onanerar på scen – tittavad duktiga vi är. Det funkar att städa till,särskilt om man dammsuger. I slutet avspelningen blir det lite bättre när en tjejkommer in och sjunger lite drömskt. Om duinte hittar det limiterade dubbelalbumet ärdet alltså inget du behöver gråta över.Henrik StrömbergDEPECHE MODE”Remixes 81…04”Mute/CapitolMina kompisar brukade skaka på huvudetnär jag slantade upp mina sista stålar fören extralimiterad version av Strangeloveeller någon annan maxisingel av DepecheMode. Inte nog med att man behövde ensjutummare, den skulle även kompletterasav en i färgad vinyl, man skulle ha maxin,limiterade maxin, extralimiterade eller USpressen.Och visst kändes det surt ibland,men där fanns ju en mix som var lite bättreän de andra. Så handlade jag en till. Menvar det verkligen samlarmani? Nja, delvis,men inte bara. Lika mycket var det etterkännande av att Depeche Mode alltidlegat i förgrunden bland band som förstodatt göra spännande remixer av sina låtar.Det som alltid varit intressant medDM:s mixar är att de lyckats hitta ”hett”folk att jobba med. På åttiotalet var detexempelvis dubgalningen Adrian Sherwood,nittiotalet technohårdingen Speedy J ochidag är det acidduon Black Strobe eller denmystiske technoproducenten Rex the Dog.Remixes 81…04 är mycket på en gång:det är en samling starka låtar med ett avvärldens mest inflytelserika syntband ochdet är ett dokument över remixandetssköna konst, för här är det tydligt vad somskett och vilka trender som remixningenhar genomgått. Från den enkla förlängningav en låt som i Just Can’t Get Enough(Schizo Mix) till den totala omarbetningenså att något nytt uppstår som i AbsolutMix av Everything Counts och den totaltuppfuckade versionen av People are Peoplesom fått namnet Are People People?Nu vore DM inte DM om denna skivainte kom i tre olika versioner – som enkel,dubbel och trippel. Beroende på hur intresseradman är och hur mycket man vill betala.Men faktum är att jag nog ändå rekommenderartrippeln. För annars missar manbland annat Rex the Dogs acidifierade Photographic(Dubb Mix) och den oerhördaClean i Colder-version.Har man alla maxisinglar redan är detkanske inte så värst mycket nytt undersolen, men det är en gedigen sammanställningav DM-remixer och för den som inteorkade med limited-vansinnet finns detmycket att upptäcka. Fast Black Strobesmix av Something to Do får man givetvisköpa den limiterade versionen av vinylmaxinför att upptäcka. Suck…Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”The Crickets and Their Buddies”Cooking Vinyl/BonnierAmigoFy fan vad jag avskyr avdankade äldre mänoch deras jävla gitarrer. Speciellt när de harnamn som Eric Clapton, John Prine ochRodney Crowell. Så satans blod- och könlöstatt man tappar andan. När inte ensNanci Griffith och Albert Lee kan lyftadessa covers, när kompbandet The Cricketsihop med Vince Neil totalhavererar I Foughtthe Law stänger jag av och gråter tyst.Per Lundberg GBDIVERSE ARTISTER”Disco Undead”Device Electronic/Dotshop.seEn samlingsskiva som kickar igång med enlåt döpt efter Andrea Bianchis ultimatazombie-/incest-/sleazefilm Le Notti del Terrorefrån 1980, som rymmer artister somTobe Hooker (Tobe Hooper var TexasChainsaw Massacres regissör), heter DiscoUndead, har dansande tv-spelzombies idålig grafik på omslaget och som innehållerfet och simpel electro är bara att älska.Musiken är inspirerad av åttiotalets allazombie- och skräckrullar och det hörs.Stundtals låter det väldigt mycket JohnCarpenter (Legowelt Season of Samhain)som framstår som en given föregångare.Skräckfilmsregissör och elektronisk kompositörsom han är.Skönast är Bangkok Impacts dansantaelectromashare The Pianist and the Reportereller Solenoids Susprirorum som kännssom om man blir körd genom en elektroniskköttkvarn. Lika effektiv som DarioArgentos gamla skräckis Suspiria. Så glömnyinspelningen av Day of the Dead på biooch köp upp dig på lite skön electrozombieskräckistället.Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”DJ-Kicks – Daddy G”!K7/PlaygroundEfter att The Prodigy och Fatboy Slim visatatt det är dags att blicka tillbaka, köra påsäkra kort och vägra utveckling har nuäven Massive Attack för evigt sällat sig tilldem som tyckte det var bättre på nittiotalet.MA är aktuella med ett soundtrack somluktar retro och forne medlemmen Daddy Gkommer här med en mixskiva som är djuptförankrad i den tid då han var en av världenshetaste: Massive själva,Tricky, Leftfieldmed flera. Materialet är i och för siginte dåligt och vi får ett par outgivna mixar,men ärligt: behövs det?Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”Electropop Heroes”Memento MateriaStruttigt glad electropop, melankolisk syntpopeller pompös dito? Ja, då har du kommittill rätt avdelning. Slå dig ner i en soffaoch lyssna på popbreakshymnen Beauty inMe av Stisch och Magnus Carlson så länge,så kommer Sophie och Håkan snart. Rimhedenoch Lidbo gör nämligen Tears ForFears gamla Shout! och det är riktigt kuloch bra.En samling med sjutton låtar och minstlika många artister blir givetvis en smulaojämn. Här finns saker som är charmiga,men som man glömmer så fort sista tonenklingat ut ur högtalarna, som Blipp!s Paradis.Annat är väl inte så vidare engagerande:Bobby, Moulin Noir och Z Prochek ärexempel på det. Annat är bra och det tyderpå god smak att Conetiks, Monofaders ochFairlight Childrens bidrag är de starkastelåtarna från respektive artists senastealbum.Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”Hard-Headed Woman: A Celebration ofWanda Jackson”Bloodshot/BorderFrån början sjöng Wanda Jackson rå rockabillymen gick över till country. Råddes1955 av Elvis Presley att börja med rock-’n’roll men kom återigen att satsa påcountry, honky tonk och gospel. Genomåren har hon spelat in ett nästan oräkneligtantal låtar, som brottarhiten Right OrWrong, och började i mitten av nittiotaletuppträda i USA igen och gav så sent somförra året ut en liveplatta.Men hur låter det då när 21 modernaartister tolkar den levande legendens material?Jo, ungefär som vanligt när det gällerhyllningsplattor – låtarna hanteras alltförrespektfullt och versionerna blir originaltrognaoch därför ganska meningslösa. VarkenRosie Flores eller Bottle Rockets, RobbieFulks eller Wayne Hancock lyckas göranågonting extra. Undantagen heter TrailerBride och Jesse Sykes som spelat in egensinnigaoch fina versioner av FujiamaMama respektive Weary Blues from Waiting.Men det är också det enda som stickerut på det här kompetenta men något fantasilösaalbumet.Robert LagerströmDIVERSE ARTISTER”Sudd. Autumn Collection 04”SuddI våras kom Sudds vårkollektion och nu ärdet dags att lämna plats på catwalken förhöstsamlingen. Liksom på vårskivan rör detsig om en frisk blandning mellan olika stilarinom den elektroniska musiken. Mycketav det som visas här är sånt som gjorts föratt sitta inne och kura ihop sig med en ruggigtblåsig dag. Fujasakis dubinspireradeMaster Ho med sina skira sjok av syntar ärett bra exempel. Annat som trivs bra meden kopp te är Alphaliners djupa basgångar iUnderpass. Men det allra bästa med Sudds