groove 8 s01 rgb

och trots en del vassa rim tappar man koncentrationenefter några låtar. Ett undantag är ledsnaCan You Hear Me där Fabolous vågar släppalite på sin tuffa image. Utan att bjuda på någrastörre överraskningar är Real Talk en fullt godkändmainstreamplatta.Daniel SeverinssonFATBOY SLIM”Palookaville”Skint/SonyNorman Cooks väg mot stjärnorna har varittungt lastad med samplingar. Med Right Here,Right Now och The Rockafeller Skank frånYou’ve Come a Long Way Baby lyckades hangöra radiohittar av dansmusik och sedan dendagen är han en av de stora. När nu Palookavillelandar och inleds med samplingscocktailenDon’t Let the Man Get You Down är det dockinte lika kul längre. Istället för ett vilt och galetdriv har Fatboy lyssnat på kollegan Moby ochhans försiktiga vuxen-techno. Något som Fatboyförsöker reparera i den hårda och förmodligenavsett farliga Slash Dot Dash. Men, det funkarju inte. Det är så trött, så förutsägbart att manmåste treva efter kaffekoppen för att inte somnapå stället. Om inte The Prodigy släppt AlwaysOutnumbered, Never Outgunned tidigare i år hadedet här kanske varit årets tristaste skiva.Mats AlmegårdGENTLEMAN”Confidence”Four Music/SonyDet är förstås lite komiskt att tyske Gentlemanbryter på jamaicanska när han pratar engelska.Så gärna vill han framstå som en genuin reggaeman.Nu behöver Gentleman, eller Tilmann Ottosom han heter, inte oroa sig. Hans musik är braoch måste tas på allvar.Trots att det är tysk reggae.Och tyskarna, ja. De gillar Gentleman såmycket att Confidence gungade rakt in på förstaplats på albumlistan. Detta faktum kanske snarareavskräcker än lockar, men jag upprepar:Gentleman kan sin sak. Hans moderna variant avroots reggae är lättillgänglig och direkt. Så gottsom varenda låt börjar med refräng, och dessaär allt som oftast effektfulla och uppbackade avljuva körer. Lite tryggt och säkert kanske, menjag tycker ändå att det funkar.Större delen av Confidence är så klart inspeladpå Jamaica med ett par av öns kändaste producenter.Både Donovan ”Vendetta” Bennettoch Bobby ”Digital” Dixon hjälper till. Gentlemanbåde sjunger och toastar sina socialt medvetnaoch ”jah jah”-späckade texter med äran i behåll,och har dessutom god hjälp av celebra gäster somBarrington Levy och Anthony B. Däremot har jaglite problem med att Gentleman, i likhet medmånga andra av dagens reggae- och dancehallartister,envisas med att klämma in 20 låtar och74 minuters musik på sina skivor. En utrensningav några av de mer anonyma spåren hade gjorten redan bra skiva ännu bättre.Daniel AxelssonGOTAN PROJECT”Inspiración - Espiración”Ya Basta/BorderAv någon anledning tog det mig ganska lång tidatt uppskatta Gotan Projects album La Revanchadel Tango från 2001. Men när musiken välfastnat kändes den nära nog revolutionerandedå gamla traditioner varsamt fick ett nytt,svängigt och dramatiskt liv genom den modernadansmusiken. När frontfiguren Philippe CohenSolal nu presenterar ytterligare ett album handlardet emellertid om en blandad kompott därnya låtar blandas med ommixningar och diversegästframträdanden.Låter det förvirrande? Det är det inte.Materialet håller skyhög klass och Solalblandar lekfullt tango med elektroniska tongångar,ett stänk jazz och afrikanska trummor.Bland höjdpunkterna finns Gotans hypnotiskaommixning av The Man med Peter KrudersPeace Orchestra, Calexicos version av La del Rusooch bandets egen dubinfluerade Confianzas.Fantastiskt bra. Skivan fungerar utmärkt somett komplement till föregångaren och klarardärtill av att stå på egna ben. Bonusplattansom medföljer innehåller en outgiven Gotan-låtsamt en video av Prisca Lobjoy som ocksådesignat det läckra omslaget.Robert LagerströmHANIF“Blame it On El Niño”Krusty Stills/Dead FrogHanif släppte en Björn Olsson-producerad EP ivintras och följer nu upp med sitt debutalbum.Hanif lirar inte hiphop eller punk trots att de äruppvuxna i Hammarkullen utan det rör sig omJayhawksvacker altkånntry. Få svenska band igenren låter så här gedigna och organiska.Beväpnade till tänderna med tolvsträngadeRickenbacker,Vox AC10: or och ett gäng Neumanmickargör Hanif sitt yttersta att våga efterliknasina amerikanska förebilder och föra deras arvvidare. Så står det i pressutskicket. Och det kännslite dammigt. Jag hade velat att Hanif inte baraförsökte efterlikna något redan befintligt. Förståmig rätt. Hanif presenterar tolv finfina låtar.Men karbonpappret kan man inte blunda för.Jag hade velat se någonting som bröt mot detredan självklara och färdigmallade. Eller attdet i alla fall fanns en vilja eller en drivkraft atthitta någon egen ingång till genren. Därmedinte sagt att Hanif kopierar något redan befintligtband, för det gör de inte.Rent musikaliskt och låtmässigt kommer denhär skivan länge att fungera som bränsle. Kylandelyriskt vemod kontrasterar till de varmakompen. Andreas Magnussons röst smyger sigperfekt in mellan de rungande refrängackordeni Different Town. Det berör på något konstigtsätt så att det börjar klia i hjärnan.Johan JoelssonHEARTPLAY”Where the Deadends Meet”MTM/ShowtimeFinländska Heartplay spelar vuxen ABF-rocksom killar med Thomas Östros-utseenden älskar.Ibland låter det Toto, ibland Sade och Phil Collins.Ofta låter det som något den lille sångaren i Mr.Big spelar innan han går ut en fredagskväll.Sångaren Kimmo Blom skriver texter ombrusten kärlek (”Why fall in love”) blandat medförhoppning (”You might get laid tonight”). Detformligen mullrar svart läderväst och gig pålokalpuben om den här musiken.Heartplays mjukisrock känns tämligen töntig.Men lika svårt som det är låta bli att vicka påen lös tand, lika svårt är det att inte bejaka tönteninom sig.Töntar vill skaka loss. Och det är exaktsån här tanig musik som sätter igång känslorna.För melodiöst och differentierat är det, väldigtmycket så, och när ingen ser på kan vad somhelst hamna i CD-spelaren där hemma. Menberätta det för helvete inte för någon!Torbjörn HallgrenHOPE OF THE STATES”The Lost Riots”SonyGillar man postrock är det svårt att inte bli charmadav Hope of the States redan i instrumentalaThe Black Amnesias. GYBE! och Sonic Youthfladdrar förbi i det mörka rummet och enundergångsstämning byggs upp. Att sångarenSam Herlihy sedan låter lite gnällig när han tarwww.groove.se 25