groove 8 s01 rgb

jorden– Förstör inget nu Erik, manar Nikola frånden insjunkna soffan vid rummets bakrevägg.– Fan, jag har raderat sången, säger Erik,halvt på skämt, halvt på allvar.– Jaha, det var den enda sången som varbra, tråkar Nikola. Vilken klantig farbrordet där är!Thea sitter i pappas knä och väntar påmer punkrock.chips hjälper till att plocka fram enannan låt. Med sång och ett skarpt riffsom går helt i linje med det lite rockigaresound som gruppen jobbat fram under detvå senaste albumen, Pennybridge Pioneersfrån år 2000 och Home From Homefrån 2002.– Det saknas lite gitarrer här, ropar Erikoch spelar en tänkt slinga på luftgitarr.Ljudmässigt har de haft Foo FightersThe Colour and the Shape som referens påsina senaste skivor.– Ändå låter det olika varje gång, ler Erik.Ansvarig för produktionen är alltsågamle Chips Kiesbye, gitarrist i Sator ochnumera flitigt anlitad producent. Hellacopters,Thåström och Sahara Hotnightshar alla tagit hjälp av den kortväxte dalmasen.– Egentligen är väl Millencolin en punkgenerationför sent för mig, säger Chips.Men, jodå, jag gillar det dom gör. Inte allt.Jag gillar inte ska-punk, men dom gör ju ioch för sig inga sådana låtar längre.Det är just Sator som äger den anrikaMusic-A-Matic-studion tillsammans medHenryk Lipp. Under det sluttande taket iinspelningsrummethar mängderav svenska bandsvettat fram sinaalster. Union CarbideProductions,Yvonne och Satirnineför att nämnanågra. Och Satorförstås, som faktiskthar en nyskiva på gång.– Vi spelade in denredan i maj, berättarChips. Det ärväl bara en veckasjobb kvar på den,men jag har intehittat en endaledig vecka sedan i maj, det är det som ärproblemet.Fler producentjobb, främst med WilmerX:s kommande platta, har kommit ivägen, men någon gång nästa år ska Satorsskiva i alla fall vara ute. Och turnera, detorkar gubbarna fortfarande.– Det är det som är det roliga. Det är därförman håller på. Då är det mer fråganom man orkar göra skivor. Det är det somfår en gråhårig. Turné är bara semester.för millencolin var det turnerandet somhöll på att knäcka dem. Världsturnén somföljde efter släppet av skivan For Monkeys1997 pågick nästan oavbrutet i näraett och ett halvt år och innefattade bortåt200 spelningar. Australien, Nordamerika,Japan, Sydamerika. Millencolin var överallt.Uttröttade bestämde de sig sedan föratt ta paus på obestämd tid. En paus somräddade bandet.– Alla upptäckte hur mycket dom saknadebandet, säger Erik. Vi mognade också i sättetatt tänka. Vi förstod att vi var tvungnaatt se till att alla mår bra.– Att vi lyckats hålla ihop så länge berorockså mycket på att vi lyckats ta kontrollöver allt som rör bandet, fortsätter Larzon.Alla beslut går genom oss.Numera turnerar Millencolin lite mersparsamt, och är fortfarande bästa polare.Ibland byter Erik och Larzon gitarr ochtrumstockar mot golfklubbor eller fiskespön.Och så åker de skateboard förstås.Trots att hela gänget, förutom Erik sombara är 29, passerat trettiostrecket.– Man ramlar så jävla hårt numera, sägerErik. De där ”kattrullningarna” när detbara nyper till lite finns inte kvar. Nu är detsom om ett kylskåp slår i marken. Pang!Genom bandet har de inte bara fått sehela världen och blivit framgångsrika egnaföretagare. Deras starka koppling till skateboardhar gjort att det finns Millencolinskatebrädoroch att skoföreaget Vans hartagit fram en speciell Millencolin-doja.– Det var ju drömmen när man var yngreoch åkte skateboard, myser Erik. Att få enegen skate och en egen promodel-sko varju något helt otroligt. Så fick vi det genommusiken.Inte dåligt för fyra helt vanliga killarfrån Örebro.Daniel Axelssonfoto: Johannes Giotaswww.groove.se 21