groove 8 s01 rgb

MillencolinMed dojorna påDe gör sin egen hemsida. Har ingen manager.De gillar folköl, och bor på vandrarhem underinspelningen av sin kommande platta. MötMillencolin. Fyra helt vanliga killar medovanligt stora musikframgångar.– ska vi fika mer?Erik Ohlsson, gitarrist i Millencolin,kikar undrande på kom-i-håg-listan somproducenten Chips Kiesbye satt upp imixerrummet i Göteborgsstudion Music-A-Matic, där delar av bandets kommandealbum spelas in.– Ser du inte att det står fixa mer?, sägerChips.Stort garv. Nä, Millencolin är ingetkafferep. Varje dag är en ny arbetsdag.Kontorssysslor eller Japanturné. Bokföringeller en ny t-shirtdesign.– Ja, ibland glömmer man bort att vi görså mycket själva, säger Erik Ohlsson.Sedan kollar man på andra band som kanskeinte håller på så mycket, och då inserman att ”jag jobbar verkligen med bandetprecis varenda dag”. Men det är ju våraliv. Vår vardag.– Det är ju svinviktigt om man vill få sakeratt hända, fyller trummisen Fredrik Larzoni. Särskilt om man som vi inte har någonmanager. Då måste man ligga på själv. Detfinns massa band som bara klagar på attingenting händer.Det hårda arbetet har gett resultat.Millencolin har, utan hjälp från majorbolag,sålt närmare två miljoner skivor världenöver. Vart än Örebropunkarna reser såväntar stora rockklubbar fyllda till bristningsgränsenmed hängivna fans.– Nivån vi ligger på nu är ju jävligt bra,tycker Erik. Vi fyller klubbar med publikkapacitetpå ett par tusen personer överhela världen. Och ska man nå över det, jadå blir det ju nästan på någon slags världsstjärnenivå.Framgångarna till trots står grabbarna iMillencolin med båda skate-dojorna stadigtpå jorden. Opretentiösa, ödmjuka och hyggliga.Enkla killar som plockar ut månadslönur det gemensamt skötta företaget.inspelningen av bandets sjätte fulllängdsskivaär uppdelad mellan Örebrooch Göteborg. Grunderna sattes i ÖrebrostudionFascination Street under augustimånad, medan sång och pålägg görs iMusic-A-Matic. En kantig korridor medbrokig konst uppsatt på de vita väggarnaleder in till det dunkla mixerrummet. Millencolinsandre gitarrist Mathias Färmstår lutad över mixerbordet. Hemma iÖrebro äger han en studio tillsammansmed Nasums Mieszko Talarczyk, och harkoll på tekniken.– It’s a small thing, barely noticable, sägerMathias till den engelske inspelningsteknikernJim Brumby.De har upptäckt att samspelet mellantrummor och gitarrer inte riktigt klaffarpå ett ställe, och försöker fixa det knappthörbara problemet med datorns hjälp. Detverkar gå att lösa.Genom de smutsiga takfönstren i mixerrummetskymtar en klar och ljus oktoberhimmel.Den senaste tiden har bandetssångare och basist Nikola Sarcevic, göteborgaresedan några år tillbaka, lagt sångpå alla 16 låtarna medan de andra trebandmedlemmarna varit hemma i Örebro.– Tidigare inspelningar har det blivitmycket att vi sitter och gnäller och haren massa åsikter, säger Erik om beslutetatt lämna Nikola ifred. Det blir lätt dåligstämning.Ännu har sångaren dock inte kommitundan. Producent-Chips poängterar attäven om första omgången sång är satt påband, så kommer nya försök att göras.– Med sången vet man aldrig, säger Chips.Det kan låta okej, men nästa dag kan mangöra en ännu bättre tagning. Eller göra ettförsök, och sedan dricka två öl och testaigen.denna fredag tidigt i oktober är helabandet på plats för att lägga körer ochjobba med gitarrpålägg. Erik, Matthiasoch Larzon – som inte slösar pengar påhotellräkningar utan bor på vandrarhemunder Göteborgsvistelserna – knäpper uppvarsin folköl, och tar det ganska lugnt.För första gången i karriären är bandetkontraktslöst och förhandlingar med fleraolika bolag pågår.– Det är majorbolag också, avslöjar Erik.Vi måste se vad vi är värda, och så får vise om Burning Heart kan lägga upp någotemot det. Vi vore dumma om vi bara gavbort oss till dom igen.Det var just Burning Heart Recordssom plockade upp Millencolin efter att hahört deras demokassett 1993. Bolaget ochbandet har sedan troget följts åt och växttillsammans.– Hade det inte varit för oss så hade inteBurning Heart varit så stora som dom ärnu, säger Erik. Men å andra sidan, hadedet inte varit för Burning Heart så hadeinte vi varit stora. Vi är skyldiga varandraväldigt mycket.Millencolin bildades hösten 1992,inspirerade av den amerikanska punkmusikde hört i skateboardfilmer. De döptebandet efter ett skatetrick, och deras melodipunkmed ska-inslag blev snabbt populäri ett skatepunkgalet Sverige. Hurtigalåten Da Strike från albumdebuten TinyTunes (senare omdöpt till Same Old Tunessedan mäktiga Time Warner hotat medstämning då både titel och omslag påmindeom deras egna serie Looney Tunes)blev en hit, medan andraplattan Life On aPlate från 1995 hamnade på en fjärdeplatspå svenska albumlistan.Efter att amerikanska punkbolagetEpitaph (som då nyligen haft miljonframgångarmed både Offspring och Rancid)erbjudit USA-lansering, satsade örebroarnaså gott som uteslutande på utlandet.Det blev ett segertåg. Turnéerna avlöstevarandra, och nu fanns varken tid ellerlust till att spela hemma i gamla Svedala.Ett par år gick utan att Millencolin stod påen enda svensk scen. Även om de numeragärna visar upp sig i Sverige, så råder detosäkerhet hos vissa fans angående bandetsursprung.– Vi får till och med brev från svenskarsom skriver på engelska och tycker att detvore skitkul om vi kunde komma till Sverigeoch spela någon gång, flinar Fredrik.nikola sarcevic har gångavstånd tillMusic-A-Matic. Han bor vid Skanstorgeti Göteborg och promenaden till studion påTredje Långgatan tar bara några minuter.Nikola skriver texterna till Millencolinoch författandet av de nya låtarna harinneburit en omställning från de personligaoch nakna texter som fanns på densinger/songwriter-aktiga soloskivan hansläppte tidigare i år.– Det blir en annan typ av texter, sägerhan lätt stammandes. Knappt någontingur mitt eget liv, utan mer ur andra människorsperspektiv. Jag har brist på ämnenur mitt eget liv nu. Jag har mest varit pålekplatser och hämtat på dagis.Under eftermiddagen kommer Nikolasbarn på studiobesök. Tvååriga Thea kommeri sällskap av sin mamma och en nästannyfödd lillasyster.– Tjena, är Flora med? kvittrar Mathias, ochvill titta närmare på knytet. Vilken liten!I mixerrummet har det blivit dags förlyssning. Där står inte ett utan typ femolika mixerbord. Erik slår sig ned vid ett avdem och klickar igång en råmixad versionav en rätt snabb låt med arbetstiteln EverybodySeems So Happy. Om det beror påråmixen vet jag inte, men det låter just ganskarått och hårt. Och väl högt för Flora.Erik försöker få ordning på uppspelningenav ytterligare en ny bit.– Varför är det ingen sång?, klagar han.20 Groove 8 • 2004