BrudaFabolousMattias Elgemarkintervjun är framskjuten tre timmar närjag svänger in på hotell Sheraton i Stockholmoch det kan dröja en timme till innanjag får träffa Fabolous. Kvällen innan harhan varit i Oslo för en TV-inspelning ochefterfesten lär ha varit hård. En eftermiddagsintervjuvar inte att tänka på. Nu närmarsig klockan nio på kvällen och jag slårmig ner i en stol utanför sviten.Medan jag väntar får jag lyssna påsmakprov från kommande skivan RealTalk och äta en ostmacka som mer liknaren större fruktsallad med brieost. Den amerikanskepromotionkillen glider runt medpanik i blicken. David berättar att det ärett hästjobb att hålla ordning på Fabolousoch hans crew, men att han älskar det. Hanär tanig, vit, bär glasögon och ser ut somom han kommer direkt från gymnasiet.Han råkar välta ner en silverbricka somdundrar i marmorn en våning ner. Oroligtböjer han sig över kanten och piper framett ”sorry”.Väntan känns dock inte jobbig, förmackan är god, pr-killens stress underhållandeoch Real Talk riktigt bra. I mittanteckningsblock skriver jag ner ”hårdare”och ”tuffare”.Fabolous som på skivorna GhettoFabolous (2001) och Street Dreams (2003)gjort kompetent men lite slätstruken ochsmörig hiphop verkar nu vilja mer än attbara leverera hångelsoundtrack.Har man hört senaste singeln Breathevet man vad jag menar. Det är ett elakttungt hiphopanthem som byggs upp avrocksamplingar och en takt som imiterarhur det är att vara rejält andfådd. En låtsom redan får dansgolv att explodera.Andra favoriter på skivan är Church,en funkpredikan som kan kristna vem somhelst och Do the Damn Thang där Fabolousöver en aggressivt krypande basgångoch ett enkelt old schoolbeat kräver attchampagneflaskorna ska fortsätta levererastill honom.Neptunesproducerade Tit for Tat ochNas-doftande barndomsbeskrivningen InMy Hood känns också vitala och självsäkra.Men han har för den skull inte lämnatden mjuka stilen helt och hållet, Holla atSomebody Real där han tar hjälp av Lil’Mo kommer att fungera utmärkt på nattradionoch blir nog förmodligen en likastor hit som deras tidigare samarbete Can’tLet You Go.Efter att ha blivit uppmärksammad avDJ Clue gick allt väldigt fort. Med singelnI Can’t Deny it blev den då tjugotvåårige16 Groove 8 • 2004
– Mina texter är bättre, mitt flyt när jag rappar är bättre. Jag ärr & bling blingute efter min respekt.Fabolous är övertygad om att han är hiphopens framtida kung.Och hovet av tjejer på spelningen i Stockholm ger honom rätt.Fabolous från Brooklyn succé över ennatt. Hans debutalbum Ghetto Faboloussålde miljontals exemplar och hamnadepå en respektingivande fjärdeplats på Billboardlistan.På uppföljaren Street Dreamsmedverkade stjärnor som Missy Elliottoch Snoop Dogg och förra året åkte Fabolousmed på Rock the Mic-turnén, ett turnépaketdär bland andra Jay-Z, 50 Centoch Sean Paul ingick. Men trots dessaframgångar är det med Real Talk som denriktiga succén ska komma. Eller som detstår i pressklippet: ”det är nu prinsen skabli kung av hiphop, det här är Fabolousriktiga introduktion i hiphopen”. Litemärkligt att bli introducerad på riktigt närman redan sålt miljontals album tänkerjag när dörren öppnas och jag blir ombeddatt stiga in.fabolous sitter djupt nersjunken i enfåtölj och ser ut att ha somnat. Klädd iTimberlandkängor, säckiga jeans, en enkelgrå tröja och Yankees-keps på huvudetser han inte ut som om han aspirerar påatt bli kungen av hiphop, utan som vilkenhiphopare som helst. Fast med en viktigskillnad: prinsens alla juveler. Han bärett tjockt halsband med diamantbepryttdollartecken, diamantörhängen, diamantarmbandoch en klocka översållad med…ja ni har gissat det, diamanter! Det är denstörsta jävla klocka jag sett i hela mitt liv.Med en sån runt handleden skulle jag haftproblem att lyfta armen.Men han bär smyckena självsäkert,fast på något sätt lite ovant. Fabolousskruvar ideligen på klockarmbandet, drarlite i halsbandet. Som om han vill påminnasig om att de är där.Efter att artigt skakat hand faller hantungt tillbaka i fåtöljen igen. Han lutarhuvudet bakåt och kisar, men piggnar tillnär jag inleder med att säga att det är litekonstigt att det tredje albumet är hansintroduktion till hiphopen.– Du vet, jag har varit med. Men jag harblivit stoppad i ett fack. Många tror attjag bara gör partylåtar eller låtar för tjejer.Jag vill inte ses som en rappare ”for theladies”. Och det visar jag på Real Talk.Han vill istället göra all möjlig slagshiphop; låtar för gatan, konceptuella låtar,låtar med väst- och östkustkänsla, medkänslan från södern utan att glömma tjejernaeller festen. Det låter som han försökertäcka allt och verkligen aspirerar på attbli kungen av hiphop. Med tanke på det jaghört från skivan kanske det inte stämmerhelt, men singeln Breathe placerar honom ialla fall långt fram i konkurrensen.– Breathe gjorde vi definitivt för att visaupp allt jag kan som inte kommit medtidigare. Det var en svår låt att göra, förjag ville verkligen få rätt in- och utandningskänslaoch ett hårt gung. Det sitternu tycker jag.Varje gång Fabolous svarar sjunkerhan tillbaka i fåtöljen och kisar. Han sersjälvbelåten ut på ett ganska coolt och inövatsätt. Eller så gillar han bara sig självväldigt mycket, som han rappar i låtenGangsta: ”God was in a good mood theday he made me”.Det märks också att han gillar att snackaom sig själv och om sin kommande status.Det finns inga tvivel om hur framtiden kommeratt se ut. Och det var väl det skivanStreet Dreams handlade om. Att bli kung?– Jag döpte den till Street Dreams för jagville spegla det som varje barn drömmerom – att bli känd hiphopstjärna. Barnen ighettot ser upp mer till rappare än till föräldraroch lärare. Jag ville visa barnen attdom ska fortsätta drömma, för en dag kanman bli det man drömt om.fabolous har sedan succén flyttat frånBrooklyn till betydligt lugnare kvarter iNew Jersey, för att inte vakna av ”sireneroch skottlossning varje natt”. Samtidigtär han mycket noga med att poängteraatt han fortfarande hänger mycket i sinagamla kvarter och inte förlorat kontaktenmed gatan.– Brooklyn är ett tufft område och detrappar jag om bland annat i In My Hood.Jag ville säga till dom som bor där att jagförstår dom och att jag har sympatier förderas kamp för ett bättre liv.Det är uppenbart att Fabolous vill hakvar den kredd som är så viktig på gatan,samtidigt som han vill stila med dyrasmycken. Han blir sur när jag frågar hurdet var att spela med alla stora hiphopstjärnornapå Rock the Mic-turnén. Detmärks att han inte tycker att varken 50Cent eller Jay-Z är större än Fabolous.Vad gäller musiken på Real Talk visardet sig att han inte alls är delaktig. Producenternahar fria händer och hans bidragär texterna.– Gillar jag en låt tar jag den och skriveren egen text. Vad producenterna använderför samplingar och sånt intresserar miginte, bara det svänger.Han återkommer ständigt till att det ärslut med radioanpassad mjukishiphop nu.Men även här känns han något ambivalent.Som om han är rädd att tjejerna skalämna honom. Och bästa samarbetspartnernär Lil’ Mo.– Du vet, hon är grym och då menar jaginte bara som artist, utan även som engalen, rolig och smart tjej som jag tyckerom att vara med. Fast jag gillar överhuvudtagetatt hänga med brudar.För andra gången ler han och skrattartill. Första gången var när jag frågadeom Rims Skit från den officiella mixtapenMore Street Dreams. En låt som likt MissyElliotts Gossip Folks handlar om berömmelsensbaksida – skvallret.– Skvaller uppstår alltid. Det händer allasom lyckas. Men skit i dom som snackarskit, det är min filosofi. Jag orkar inte brymig om dom som inte lyckas och som villta ner mig för att jag gör det.Tjejer och att snacka om den egnaframgången. Det är saker som får Fabolousatt skratta. Mer allmännafrågor om hiphopens utvecklingoch hur scenen ser ut idag,om beefs och annat, lämnarhonom märkbart ointresserad.Han gäspar, sjunker längre neri fåtöljen och låter ögonen fallaigen så att jag till sist blir oroligöver att han somnat.några timmar senare väntarett knökfullt Grodan Sergelpå Fabolous och hans mannarDJ 45 och Willie Babb, TyshonKing och Willie Knight.Utgår man från publiken denhär kvällen så är det enkelmatematik att se att Fabolousfaktiskt är en rappare för tjejerna.De dansar, festar och serförväntansfulla ut.När DJ 45 kliver på ochlevererar ett kort intro stigertrycket ytterligare, för att nåexplosionsnivå när Fabolous och hans treMC:s studsar in och inleder med Keepin’it Gangsta från Ghetto Fabolous. Efterett set på dryga halvtimmen är det dagsför sista låten. Breathe ekar ut i Grodansmärkliga köpcentrumlokaler och skrikandettilltar ytterligare. Ljudet är inte detbästa och Fabolous röst låter lite sliten,det har fått publiken att tunnas ut. Mentjejerna längst fram viker inte en tum.Så fort konserten är över och Faboloushar kastat ut kepsar och t-shirts till publikenspringer tjejerna och ställer sig i köframför vakten som oroligt bevakar backstage-området.Där står jag och trängsmed dem, jag har blivit lovad att få någraord efter konserten.Plötsligt kommer hela gänget ut,anförda av en stor livvakt som ser ut somen vänligare version av Marcellus Wallacei Pulp Fiction. Han banar väg i havet avunga tjejer till ett bord bredvid dansgolvet.Fabolous håller sig i bakgrunden, mendet märks tydligt att han är kung. Minstaviftning från honom och saker händer.Några lyckliga tjejer får slå sig ner vidbordet, andra flockas runt och tar glattemot champagneglas som sträcks till demav Tyshon King som hoppat upp på enstol och ser ut som om han vill bjuda inhela världen till festen. Tjejerna vid bordetfnittrar samtidigt som de blickar oroligtöver axeln. Men Fabolous sätter sig inte.Han är fullt upptagen med att spana inflocken runt bordet.Han ser rakt på mig och jag vinkarmed mitt block. Han tittar bort, sätter påsig solglasögonen och pekar istället på enblond tjej med ställets djupaste urringning.Och livvakten hämtar henne lydigt.Måhända är Real Talk en skiva somkommer att tvätta bort stämpeln ”en rappareför tjejer”. Men Fabolous har för denskull inte slutat med att omgärda sig avkvinnliga beundrare. Och för tredje gångenikväll skiner ett leende på hans läppar.Mats AlmegårdMats Almegårdwww.<strong>groove</strong>.se 17
Change language