Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

Frågan om inplantering diskuteras av folklivsforskaren Bengt afKlintberg i en av hans böcker om moderna myter (Klintberg, 1994).Han har försökt hitta grunden till berättelserna, men inte lyckats finnanågra empiriska bevis på att inplanteringen verkligen har ägt rum. Hanrefererar däremot till att det i Nya Wermlands-tidningen i mitten på1980-talet annonserades efter personer med förstahandsinformation omvarginplanteringen, men inga sådana hörde av sig. Slutsatsen som afKlintberg drar är att berättelserna är starkt förknippade med ett misstroendemot myndigheterna, och att de fyller en legitimerande funktionför motståndet mot vargens återutbredning.Man kan undra varför det är så viktigt för vargmotståndarna att hävda attvargarna är utplanterade av myndigheterna? Obehaget av att ha vargar inpåknutarna blir ju inte mindre om vargarna är vilda. Svaret är att deras motståndfår en helt annan legitimitet om det kan visas att vargarna utgör ett onaturligtinslag i faunan. Utplanteringen blir i det perspektivet ett utslag av maktmissbrukfrån myndigheternas sida, baserat på en romantisk syn på rovdjuren som stadsbornakan kosta på sig men som drabbar glesbygdens folk.(af Klintberg, s. 223).I det här sammanhanget kan man tillägga att berättelserna om inplanteringav varg med stor sannolikhet även har en neutraliserande funktionför dem som begår illegal jakt på varg. Om vargen är ett onaturligtinslag i vår fauna, skulle man kunna hävda att ingen skada på vår naturhar skett om man dödar en varg. Snarare skulle naturen befrias från ettonaturligt inslag.Förmodligen är misstro mot myndigheter och missnöje med rovdjurspolitikenett nyckelmotiv till den illegala rovdjursjakten eftersomdet svetsar samman gärningspersonerna med den mycket större gruppav jägare, renskötare, lantbrukare och andra som aldrig begår illegaljakt på rovdjur, men som visar en förståelse för gärningspersonernasbevekelsegrunder. Berättelser om inplantering kan antas vara både ettutslag av detta missnöje och en faktor som späder på detsamma.RädslaAv de fem rovdjursarterna är det främst björnen och vargen som kanvara farliga för människor. Senaste kända fallet då varg dödade en människai Sverige inträffade år 1821, då en domesticerad, frisläppt varg, pågrund av förmodad födobrist vände tillbaka till byn som släppt den frioch där dödade och åt av ett stort antal människor, främst barn (Linell& Bjerke, 2002:30). Däremot har det inträffat ett antal dödsfall i andraeuropeiska länder, främst beroende på rabies (Linell & Bjerke, 2002:4).Björnstammen har vuxit på senare år, och utbredningsområdet harökat. Även om det är långt ifrån vanligt att ett rovdjur dödar någon ivårt land, inträffade ett dödsfall år 2004, då en jägare i Jokkmokk blevdödad av en björn som hans hund hade stött ur idet. För att hitta föregåendedödsfall får vi gå tillbaka till år 1902. I Finland inträffade en98