Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

varg skulle bero på hat, eller att man tror att hat skulle ligga bakombrottsligheten. Men vissa, både bland myndighetspersoner och blandjägare, bekräftar att det finns ett hat mot rovdjuren, främst kanske varg.Hur ser då illegal rovdjursjakt ut, som gör att vi kan kategoriseraden som hatbrottsliknande? Det är vanskligt att genom att läsa förundersökningarnadra slutsatser om hur vanligt detta motiv är. Menibland är det mindre svårt. I det genomgångna materialet finns en delfall där man hittat djurkroppar som dödats och stympats på olika sätt.Ibland har sändarhalsband eller delar av rovdjur (bland annat tassar)skickats till Naturvårdsverket eller länsstyrelsen, antagligen för att visaett förakt för myndigheterna och rovdjurspolitiken.Följande beskrivning bygger på ett anmält fall från Mellansverigesom lagts ned på grund av bristande bevisning, där motivet framstårsom grundat i hat.En bilförare anmäler till polisen att han intill en riksväg sett någonting märkligt.I dikeskanten vid en träddunge ligger ett huvudlöst lodjur. Platsen där lodjurskroppenhittas är arrangerad ungefär som en begravningsplats. Den huvudlösadjurkroppen ligger upplagd på en plywoodskiva och har täckts med ett tygstycke.I ett träd alldeles intill har någon spikat upp ett träkors, med inskriptionen:”Här vilar lokatten Nitro Älskad Hatad Dödad av vännerna”. StatensVeterinärmedicinska Anstalt kan inte konstatera dödsorsak, och polis ochåklagare har inga spaningsuppslag varpå ärendet läggs ned.Avgörande för att vi klassificerat detta fall som liknande hatbrott är dentydliga signalen till myndigheterna: det är uppenbart att detta lodjurlagts ut för att det skulle hittas, och det döda lodjuret får ett överförtvärde som symbol för gärningspersonens hat.Illegal jakt som protestI frågor om rovdjurens återutbredning möts kolliderande ekonomiskaintressen, värderingar och olika synsätt på människans roll i naturen.Man jämför ibland kostnaden för rovdjursförvaltningen med hur literesurser som läggs på olika sociala servicefunktioner. Flera informanterhar uppgett för oss att man upplever att det finns ett stort avstånd mellanlivsvillkoren i glesbygden respektive i maktens centrum. Som visats ivåra undersökningar om attityder och värderingar finns en utbredd,stark misstro till beslutsfattare, förvaltande myndigheter och den fördarovdjurspolitiken.Jägare: Vi har en liten byskola med 80 ungar och de får inga som helst medel föratt åka in till badhuset som ligger 9 kilometer härifrån. Det finns inga pengar fördet. Det är en kostnad på 1 500 spänn. Så sitter man och tittar på alla dessamiljoner! Jag såg själv uppgifter på hur mycket de plöjde ner i vargforskning!Och då helt plötsligt är vargarna och lodjuren och björnarna mer värda än minasöner. Det satsas mer på dem än på barnen i deras lilla skola! Då blir manförbannad. Heligt förbannad. Man får den känslan att det tydligen är viktigaremed rovdjursstam än med sunda barn. Och sedan likadant med den här lilla96