Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

”Det är ju inte klokt! Jag är ju inte för dödsstraff, men egentligen skulle manfan i mig såga en jävla massa idioter som sitter i sådana här jävla bestämmandeorgan. För det är ju egentligen inte rovdjuren man är förbannad på…!”Diskussionen kring bordet glider över på hur mycket forskning ochförvaltning av rovdjuren kostar samhället, och det i tider av nedskärningar inomvård och skola. Efter några lokala exempel på budgetåtstramningar inom bådeskola och äldrevård avbryter Hans:”Äsch. Det här kan ta hela dagen. Vi har inte tid.” Och Lars reser sig ochsäger: ”Nej, vi får fortsätta prata ute i skogen för nu är gubbarna jaktsugna!”Ute på gårdsplanen ska det bestämmas i vilken såt jakten ska börja, vilkasom står vid vilka pass och var hunden ska släppas. Männen i jaktlaget pratarom vindriktning, foderplatser och tidigare jakterfarenheter, men snart är detbestämt vilka som ska stå var, och det finns en plan som alla är överens om ochjakten kan börja.Jag följer med Kalle till ett pass på en höjd. Det brusar av bilar från E4:anoch från lågtflygande plan på väg till och ifrån Skavsta, men solen skiner somvore det september i stället för sent i november. Vi tar fram medhavda mackoroch kaffetermosar och pratar en stund i väntan på drevet.Kalle har ingen egen jakthund ännu, men funderar på att snart köpa en. Förhonom ligger den stora behållningen med att jaga i att iaktta hunden.”Jag ser det som att vi är på besök här i skogen och vi tar vår lillebror,hunden, till hjälp för att jaga. Hunden ser jag som en familjemedlem medmycket bättre utvecklade sinnen än vad människor har och tillsammans går manut i skogen och har kul och jagar. Det är det som är det bästa med detta. Att fåse hur lillebror gör, hur han spårar, får upp vittring, reagerar, börjar gläfsa ochskälla. Det är en stor naturupplevelse. Det är inte alls för att få hem kött. Kött ärbilligare att köpa på Ica.”Minuterna går och det är helt tyst i skogen. Varken hundskall eller kvistarsom bryts när något klövdjur tar sig fram hörs. Kalle lyssnar på jaktradion meningen i laget hör eller ser någonting. Vi tar en kopp kaffe till. ”För fem år sedankom upptaget redan efter 10, 15 sekunder. Sedan var det full jakt. Nu tar det 45minuter till en timma innan någonting händer. Och detta är ändå en av Sverigesmest viltrika marker. Det är lon som gör det. Enbart lon”, berättar Kalle. Jagundrar vad han skulle göra om det kom ett lodjur borta i skogsbrynet nu.”Jag skulle aldrig skjuta! Aldrig! Tvärtom, det skulle vara hedervärt ochstort att få se och uppleva det,” säger han genast, men fortsätter sedan: ”Menom det skulle hända något på jakten så håller man tyst om det. Helt klart. Manpratar med dem man litar på i laget och så löser man problemet. Jag tycker inteatt det är konstigt att det händer. Alltså, lillebror kan inte försvara sig mot lo såman chansar inte.”Till slut ger laget upp just den här delen av jaktmarken. Via radion dirigerasmännen om till andra pass längre in på markerna. När alla är på pass släpperhundföraren hunden som söker igenom såten och snart ger hunden upp gällaskall någonstans långt inne bland träden. Han har fått upp ett spår och rör sigsnabbt hit och dit i skogen. Kalle gör patron i och väntar uppmärksammat på attdrevet ska komma fram ur skogen. Han följer drevet både via hundens skall ochrapporterna över jaktradion. Vi ser hunden komma, spåra runt i skogsbrynetoch sedan försvinna in bland träden igen, skallet ljuder allt längre bort.Drevdjuret verkar bukta och hunden tycks ha tappat spåret. Jakten avbrytsoch alla samlas i en vägkorsning i skogen. Kaffetermosar kommer fram ocholika berättelser om vad man har sett och hört hitintills i skogen byts.Hundföraren tar fram pejlen och ger sig iväg för att hämta hunden som verkarha följt spåret lite väl långt bort på markerna. Någon säger att det kanske är”vargen som har tagit hunden” och eftersom den risken inte är särskilt stor här53