Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

pratar om morgonen och förmiddagen, de berättar vad de har sett och hört påsina pass. Ingen pratar om rovdjur och jag passar på att fråga varför.”Nej. Vi har inget behov att prata om det.””Vi har nog pratat klart om det här. Men när vi hade mycket lo så snackadevi om hur dåligt med rådjur vi fick och vad vi hade sett och så…”Efter de förklaringarna kommer rovdjurspratet snabbt igång ändå:”Jag tycker att man skulle skicka vargarna till Stockholm. Då skulle det bliliv…” säger en.”Tänk att det finns resurser till så mycket forskning om vargar och andrarovdjur! Och så räcker inte pengarna till en massa annat som man verkligenbehöver!” lägger en annan till.”Jaha, man undrar vilka anledningarna till att folk skjuter varg är? Jo, detkan jag berätta. Anledningen är… att man ser den!” säger en tredje och skrattetsprider sig i hela gruppen, innan han fortsätter:”Nej, men jag tycker att en del överreagerar faktiskt… Det blir för hetsigt!”Han får lite mothugg från en jaktkamrat i klungan:”Jo, men myndigheterna överreagerar ju de med. Med sina höga straff ochatt polisen kommer i full styrka när något kanske har hänt med något rovdjur.Det är ju överdrivet ju!””Ja”, säger flera i gruppen: ”Det är ju löjligt!” håller någon med och sedanberättas det flera historier om hur stora polisstyrkor har kommit för att utredamisstänkta jaktbrott på rovdjur, men hur polisen minsann annars inte kommertill brottsplatser så snabbt.”Nej, men de lyssnar ju inte på oss. Ingen lyssnar till vad vi här på platstycker. Den största anledningen till att folk bryter mot de här jaktlagarna är nogatt de känner sig överkörda av myndigheterna och de som bestämmer iStockholm”, sammanfattar en av medlemmarna i jaktlaget diskussionen ochinställningen, och en annan lägger till:”Ja, visst. De kör ju över oss helt.Senare på kvällen samlas stora delar av jaktlaget igen i jaktstugans kök. Nuhar de vilat och ätit och nu ska dagen diskuteras och morgondagen planeras.Flera har fått rapporter från jaktlagen runtomkring och alla är nyfikna på hurdet har gått för grannlagen. Något lag har redan denna första dag skjutit hela sintilldelning på älg men här i köket verkar alla nöjda över att laget totalt har trevuxna älgar kvar att skjuta under jakten. Timmarna går fort och fylls avberättelser från tidigare jakter och om dråpliga händelser. Stämningen är hjärtligoch snart ligger sorlet som en ljudmatta i rummet, då och då avbruten avbullrande skrattsalvor. En av de äldre medlemmarna i jaktlaget sitter bredvidmig vid bordet. Han har, liksom jag, suttit tyst en stund och bara lyssnat. Nuknuffar han till mig med armbågen, ler stort och säger:”Det här är jakten! Detta!” och nickar ut över köket: ”En del av oss ses baraden här veckan varje år, och vi andra umgås inte så här heller resten av året. Detär bara den här veckan det är så här. Unga och gamla tillsammans. Det ärroligt!”Även i trakter som för närvarande inte har mer direkta erfarenheter avvarg, kan starkt kritiska röster höras om rovdjurspolitiken. Följandedeltagande observation ägde rum under en helgjakt med ett mellanstortjaktlag i Södermanland i november år 2006. Detta jaktlag var även demycket öppna och frispråkiga om sina attityder och inställningar gentemotrovdjur och rovdjursförvaltning. Även om detta jaktlag inte harerfarenhet av varg på markerna så är lo ett vanligt förekommande rov-51