Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

50jaktstuga också någon gång under älgjaktsveckan, men det tror han skulle varalönlöst:”De skulle inte säga ett knäpp. De skulle sitta tysta i stugan som om de hadetejp över munnarna, för de skulle uppfatta dig som en myndighetsperson ochfrån Stockholm och så… Det är ingen idé. De är för uppjagade och förbannadenu. Det här påverkar deras jaktvecka och nu är de verkligen arga. De ville baraberätta det för oss i laget. Jag kan ju tänka mig hur snacket går i stugan, men tilloch med om jag skulle komma dit så skulle de säkert tystna också. Det är förkänsligt och folk är för upprörda. Man litar inte på någon så man blir tyst istället.”Nästa morgon är det frost på bilen när jag kör iväg mot uppsamlingsplatseni en vägkorsning inne på lagets jaktmarker. Fullmånen lyser upp den stjärnklaranatthimlen. Dalälven ligger stilla, och ett dimtäcke svävar över vattenytan.I vägkorsningen, i vindskyddet och kring eldstaden samlas nu hela jaktlagetoch klockan 07.00 prick ställer sig jaktledaren i mitten och hälsar allavälkomna. Han berättar i vilket av de fyra såten de ska jaga idag, han fördelarpassen och berättar var hundförarna ska släppa sina hundar. Han berättar attderas tilldelning är en ko, en tjur och obegränsat med kalv. Laget är noga medviltinventeringen och varje observation ska rapporteras. De har beskjutitstammen rätt hårt de senaste åren och nu måste de börja spara på korna. ”Glöminte att vi har gott om tid på oss. Vi vill inte skjuta klart idag. Då börjar vi då!”säger jaktledaren och jaktlaget splittras snabbt när alla försvinner till fots eller ibil ut till sina pass. Jag ska följa med en av de två hundförarna och de står kvar ikorsningen tills alla jägare är på pass.Hundförarna åker till var sin sida av såten och sedan börjar jakten. Hundenfår upp spår direkt och vi skyndar efter med stora steg över stock och sten,genom våtmarker som försöker behålla stövlarna, över mossbetäckta kullar,murkna trädstammar, hala stenhällar, det går uppåt och nedåt, kors och tvärs.Stora kliv, ständigt balanserande, snubblande fram genom terrängen. Det ångarom oss alla tre. Hunden stannar i steget, ner med svansen, upp med nosen,öppen mun, vädrar, känner spåret efter den älg som nyss sågs gå för långt frånden jägare som sitter på passet bortom hygget. Hundföraren meddelar hundenstecken via radion, vart spåret tycks leda så att de på passen åt det hållet ärberedda. Hundföraren kan marken utantill. Snart hörs ett skott i skogen.Sekunderna senare rapporteras via radion: ”En oxe skjuten. Så nu är det förbudpå oxe resten av dagen!”Jakten fortsätter. Vi följer efter hunden som spårar genom skogen. Plötsligtkommer vi fram till en glänta och hundföraren viskar: ”Titta. Älg!” Där står enstor älgko en bit bort mellan tallstammarna. Hon står stilla och tittar. Vi stårstilla och tittar. Det är för långt för hundföraren att skjuta. Han viskar andlöst iradion och berättar vad han ser och var han är. Ingen av passkyttarna är inärheten. Plötsligt vänder älgen helt om och försvinner oväntat fort och tyst in iden täta skogen. Vi följer i dess spår så länge vi kan och rapporterar hela tidenvia radion för att göra resten av laget beredda på var vi är och var älgen kantänkas komma springande. Det är spännande, och att hjärtat slår så hårt berorkanske inte bara på dålig kondition.Under förmiddagen ljuder ett skott till. Det är den andra hundföraren somhar skjutit en kalv. Klockan 11.30 blåser jaktledaren av för dagen. Någrahämtar älgdragaren och släpar ut de två skjutna djuren ur skogen medan restenav jaktlaget samlas vid slakthuset nere i samhället så snart de kan.Utanför slakthuset står folk i smågrupper och pratar medan några sliter meddjurkropparna som hänger på krokar. En del fruar och barn kommer också tillslakthuset. De jägare som inte hann äta eller fika på sina pass gör det nu. Alla