Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

vjuarens roll och uppgift. Under några dygn gavs tillfälle till deltagandeobservation dels under olika jaktsituationer, både i sällskap med hundförareoch på pass med jägare, dels vid olika samlingar som till exempelvid fällt djur i skogen och vidare då hela jaktlaget samlades efter jaktvid slakthuset samt på kvällarna i jaktstugan.I detta jaktlag rådde en mycket öppen och generös inställning gentemotutredaren och undersökningen. Jaktlaget är väl etablerat och bestårav medlemmar ur tre generationer från bygden. Man har för närvarandeinga konkreta problem med rovdjur på jaktmarkerna här vilketkan vara en bidragande orsak till att samtalen kring undersökningenskärnfrågor var förhållandevis lugna och något distanserade om än initierade.”Det är bara den här veckan det är så här”Det är söndagskväll före den andra måndagen i oktober, det vill säga kvällenföre älgjakten börjar i stora delar av landet. Jag sitter i en jaktstuga i Dalarnaoch här i köket finns stora delar av ett 28-manna jaktlag nu samlade.Stämningen är hög. I fäbodarna runt omkring uppe i skogen bor flera av lagetsmedlemmar hela veckan medan andra bor nere i byn eller kommer farande frånsamhällen inte långt ifrån. Många i laget har tagit semester den här veckan,andra är pensionärer. I år har laget två debutanter annars är alla ansiktenbekanta, en del har varit med i jaktlaget i 20, till och med 30 år. Det finns bådebarn och barnbarn med i år.Det bjuds på grillad hjort, skjuten tidigare i år av en av de yngremedlemmarna. Till det något glas rödvin, inte mer. Festa gjorde de i fredags ochdet ordentligt. ”Så är det gjort. För i veckan blir det inget festande. Det gårinte”, konstaterar en av männen kring furubordet i den gamla ombyggdafäboden. Under kvällen blir stugan full och pratet går i vågor kring bordet.De pratar om jakten, planerar veckan, berättar om tidigare års jakt. Dediskuterar de olika passen, hur de ser ut i år, vilka vägar som är bäst att ta till deolika passen och vad som har skett vid de olika passen tidigare år. De drargamla skrönor och berättelser om tidigare års jakt och de diskuterar vädret,temperatur och nederbörd ända tills en man i jaktlaget får ett mobilsamtal frånen kamrat i ett av grannlagen. Då tystnar det uppsluppna och allmänna pratetoch alla lyssnar på vad grannlaget hade att berätta:”De har varg. De såg fem i går och hörde dem i fredagsnatt.””Ställer de in, eller?””Nej, men de har just bestämt sig för att de ska banda hundarna i morgon.De vågar inte släppa dem nu.””Nej, det förstår man ju.””Ja, fy fan!”Stämningen i stugan sjunker. Någon säger till mig att jag borde vara hosgrannlaget i stället ikväll: ”Du förstår vad de pratar varg nu i den stugan! Härpratar vi ju inte så mycket eftersom vi inte har några hos oss.””Ja, så är det,” säger en annan: ”Där problemet är snackas det mest!””Kaffe?!” ropar någon och sätter på en kanna, muggar och en korg medfärskt wienerbröd från Bollnäs marknad kommer fram på bordet och detförväntansfulla pratet om veckans jakt fortsätter.Senare på kvällen, på väg i bil från jaktstugan till samhället, frågar jag densom skjutsar mig om han tror att jag skulle kunna hälsa på i grannlagets49