Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

samma som, som… Jag förstår araberna alltså, som skickar raketer för att de ärförbannade.I vårt intervjumaterial finns emellertid även exempel på jägare som intehar en negativ inställning till vargen, men som påtalar det svåra med attuttrycka det bland andra jägare.Oscar: I mitt jaktlag är vi 30 man och när vi är ute och jagar säger vi juingenting men i stugan på kvällen så… Och då är det ju så att de mest aggressivade hörs ju hela tiden och de andra de tiger… För att man är rädd… Rädd för attvisa sin åsikt. Så starkt är det. Om du skulle sitta med så skulle du kunna tro attdet bara är jag som är av annan åsikt, men om du sedan pratar med enskildajägare ja, då tycker de kanske att vargen ska få finnas om det ändå går attfortsätta att jaga. Men det vågar de inte säga. Man är rädd för att bli utfryst.Vuxenmobbing finns ju överallt. Normen är att man som jägare ska vara motvargen och mot rovdjurspolitiken. Rovdjur är ett hot mot jakten och det är eninskränkning. Jag har flera kompisar som jagar på andra ställen och som har ettjättestort intresse för djur och natur och rovdjur också, och de säger att: ”Nej,jag törs inte säga något.” Och då kan du ju tänka dig att om det är så myckettigande när det gäller en åsikt… Hur är det då när någonting har hänt?Denna konfliktdimension är sedan länge känd och omtalades redan iden förra rovdjursutredningen (SOU 1999:50:41). Inrättandet av regionalarovdjursgrupper i län med fasta rovdjursstammar är ett exempel påhur man från politiskt håll har försökt hantera konflikten genom attförsöka ta tillvara lokala intressen i rovdjursförvaltningen. Rovdjursgruppernahar emellertid inte haft något mandat att besluta i frågor omförvaltningen, utan ska i första hand fungera som rådgivande organ.Flera myndighetsrepresentanter som vi har talat med har också uttrycktatt diskussionerna i dessa grupper inte har fungerat på grund av starkakonflikter, och vissa har sagt att de inte har förstått sin uppgift i denregionala rovdjursgruppen.Det finns en demokratisk dimension i detta som är problematisk: åena sidan framhålls lokalt inflytande som den mest framgångsrika vägenför rovdjursförvaltning, men vem ska å andra sidan ta hänsyn till allmänintressetom särintressen får exklusiv tillgång till ett beslutsforum(Persson et al., 2004:17)? Denna problematik uppmärksammades redanav 1999 års rovdjursutredning (SOU 1999:146:90), och den fångar ensvårlöst konflikt i denna politiskt laddade fråga om rovdjurens återutbredning.Att konflikttemat styrande–styrda är övergripande och innefattarandra dimensioner syns i nedanstående redogörelse från två deltagandeobservationer. I stora delar av landet inleds älgjakten den andra måndageni oktober. Inför detta datum hade kontakt etablerats med en avmedlemmarna i ett större jaktlag med arrenderad jaktmark i Dalarna,och av denne samt flera andra i jaktlaget, däribland jaktledaren, hadeutredaren fått medgivande om att delta under älgjaktveckan. Vid jaktlagetsmorgonsamling dagen därpå informerades hela jaktlaget om inter-48