Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

viktigaste faktorerna för regelefterlevnad. Den enskilda jägarens privatmoralbetonas också av en intervjuad yrkesjägare:Jan: De som jagar i Sverige i dag är ju relativt välutbildade men det är ju ocksåså att man har en etik som människa. Även om man inte är jägare så har man junågon moral och ett tänk och det sitter ju redan där. Om du anser dig kapabelatt skjuta en varg så är du kanske också kapabel att göra andra saker som brytermot lagen. Jag skulle ju inte skjuta en varg eftersom mina licenser och mina vapenförsvinner då. Och jag hamnar i en polisutredning och vad händer då medmitt företag? Och har jag gjort fel så hamnar jag i fängelse och vad händer dåmed min familj och mitt rykte? Så tänker ju jag men det finns ju andra som tillexempel tycker så illa om myndigheter att de tänker att: ”Jag gör det här nubara för att… Det här är mitt kall!” Då har man lagt ribban ganska lågt. Mendet är den egna moralen och etiken. Vad vi, som yrkesjägare, propagerar för äratt vi ska sköta oss korrekt i skogen. Vi ska göra korrekta eftersök, vi ska ha välinskjutna vapen, vi ska fatta beslut vid ett skottillfälle som grundar sig på etikoch moral. Det har vi trummat för hela tiden.Men yrkesjägarkåren är beroende av jakt oavsett sin privata moraluppfattning,och man betonar också den ekonomiska aspekten av rovdjurspolitiken.Sten: Så fort det blir en ekonomisk förlust så börjar folk tjuvjaga. Och såkommer det att bli på gårdarna. Om rovdjuren ska ta allt klövvilt så finns detingenting kvar att jaga. Nej, man måste hitta en balansgång som känns rimlig.[…] Man hör rädslan hos yrkesjägarna. Vi har ju som jobb att förvaltaviltstammen. Men med nuvarande rovdjurspolitik kommer det att bli omöjligt.Dessutom kommer våra jobb att försvinna i förlängningen. Rovdjuren äter uppviltet så vi har ingenting kvar att förvalta. Yrkesjägarnas levebröd försvinner.Jan: Yrkesjägarna är ännu inte riktigt berörda av det här. Men frågan är enkelför det gäller bara att titta på ekonomin. [---] Om vargen kommer ner tillSörmland och Östergötland så… ja, tar inte bilarna eller tågen dem, så blir deskjutna direkt. Det är en ekonomisk fråga för godsen där. Jakten är mer värddär.En intervjuperson som vi citerat under förra konflikttemat har tidigarehaft får på sin gård, men slutat med detta. Han uttrycker mycket starkakänslor mot framför allt vargen, till och med ett hat. Som framgår avintervjucitatet nedan framstår det som att det förmodligen finns flerasamverkande faktorer till de beskrivna känslorna.Per: Vi kom upp på morgonen och jag räknade fåren och såg att det fattadesdjur. Och inne i hagen hittade vi dem, en tacka och ett lamm, halvt uppätna. Detvar två vargar som hade varit där. Men det var sista året för sedan ville jag intehålla med vargmat mer. Usch, nej! Ingen ersättning fick jag för det hela heller, jonågon hundring kanske. Och vargarna fick ju gå. [---] När de intervjuade mig [ien tidning] och jag sa att: ”Ja, jag är varghatare, jag…” ”Ja, står du för det då?”sa de. ”Ja, det gör jag.” sa jag. Det var som om det var något hemskt.Brå: Ja, men du har inte ändrat dig då?Per: Nej, jag står för det.43