Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

”Vi är ett litet jaktlag. Nu är vi sex stycken, och det är lagom har vi bestämt.Vi vill inte ha in några fler just utan nu ska vi ligga lågt ett tag. Vi vet vad vi haroch vilka vi är. Vi har känt varann länge och vi vet vad vi tycker. Så nu vill viinte ha in några nya i laget, i stället sluter vi oss samman. Det är ett hårdaretryck och allt fler rovdjur i skogen, och vår reaktion är den att vi sluter ledenoch ligger lågt. Och så har vi en tyst överenskommelse om att det smäller om viser något i skogen. Det är ingenting man planerar, men så har vi sagt. Och omdet händer, så löser vi det då”, berättar Jens och fortsätter att prata om denmaktlöshet han och hans jaktkamrater känner och vad det leder till:”Det är ingen idé att gå ut och försöka påverka eller protestera mot rovdjurspolitiken.Man känner en total maktlöshet, och hela tiden byggs frustrationenupp. Till slut blir man så less på det här att man tar lagen i egna händer istället”, säger Jens och rycker på axlarna. Vi går tillbaks genom skogen motgrusvägen där bilen står. Hunden trycker sig inte längre till Jens utan hopparomkring och verkar nöjd över dagen i skogen, men Jens skakar på huvudet.”Han har inte fått upp någonting alls. För fem eller tio år sedan visste manatt hunden skulle få upp hare i alla fall. Och den här driver både rådjur, hareoch räv… men inte ett enda skall ger hunden ifrån sig här. Här är helt dött! Detär helt klart ett rovdjurspåverkat område”, konstaterar Jens, och fortsätter medatt ställa en fråga till sig själv: ”Och vad ska man göra åt det?” Han slår ut medarmarna. Vi har kommit fram till bilen. Hunden skuttar upp i buren i bakluckanmedan Jens lastar in ryggsäckarna och sitt gevär. Han svarar själv på sin fråga:”Man kan inte göra någonting. Att försöka återskapa det så som det en gångvar är ingen idé. Det går inte. Det är heller ingen idé att plantera in rådjur… Detskulle bara vara att mata rovdjuren och det skulle vara en dyr hobby att ha. Nej,det enda är ta bort rovdjuren! De är bara det som återstår.”Det blev inget jaktbyte för Jens och hans hund den här dagen i skogen. Jensfortsätter att hålla kontakten och berätta om hur det går med jakten under höstenoch hur jaktlaget resonerar kring jakt och rovdjursfrågor. En tisdagsmorgoni november ringer Jens och är upprörd:”Nu händer det dramatiska saker här i trakterna!” utbrister han och berättaratt en stövare blev dödad av varg på söndagen. ”Det var där uppe där vi var, pågrannlagets område. Hunden var nästan helt uppäten, bara svansen och någonmer bit vart kvar. Det gick tydligen på ett nafs!” säger Jens och kommer till detsom gör honom än mer upprörd:”Inte nog med detta utan det som gör en så förbannad är ju uttalandet i dagenstidning här uppe. Vet du vad han som är ansvarig för de här frågorna pålänsstyrelsen här uppe säger i tidningen? Jo, han säger att det här inte kommeratt utredas utan att det är sådant här som man måste anpassa sig till nu…Vad!?! Det är ju ett fruktansvärt provocerande uttalande. Det betyder ju att dehar bestämt sig för att det ska vara så här nu och att vi bara måste acceptera det!De kör över oss totalt. Men vad som händer är att det väcker starka protestkänslorhos oss. Alltså, våra känslor mot vargen blir ju högre. Det är så det blir.För vi kan ingenting annat göra än att reagera på den!”Konflikttema: Hotet mot näringenRovdjurens återutbredning orsakar i dag kostnader för dem som bedriverdjurhållning och jakt kommersiellt. Det statliga ersättningssystemetkritiseras ibland, i störst utsträckning kanske av rennäringen.I inledningen till detta kapitel redogjorde vi för ett par internationellastudier som betonade individers normativa övertygelser som de kanske42