Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

”Ja, vi får se hur det går. Det är kusligt tomt på vilt men rätt gott om spårfrån rovdjur”, säger Jens och skakar på huvudet.”Ja, men det kan ju vara som härom året också… Då var det helt tomt i någradagar, och sedan kom plötsligt en hel hord”, förklarar Bernt för mig, och Jensfortsätter:”Just det. Det var älg i varenda buske. Det är närvaron av rovdjur som görså att viltet beter sig så. De klumpar ihop sig eftersom de är skräckslagna ochplötsligt dyker de fram från ingenstans och så smäller det hela dagen. Men det ärju inte riktig jakt utan mer som slakt då.””Och ett annat fenomen som blir efter rovdjuren är att det bara finns ensammakor i skogen eftersom rovdjuren har tagit alla kalvar”, berättar Bernt innanhan önskar oss lycka till och ber Jens ringa om han ser något.När vi har parkerat bilen bakom bommen och gått en bra bit in i skogensläpper Jens sin lilla ivriga hund som far iväg som en liten pälsboll mellan träden.Jens står med pejlen i höger hand och tittar efter hunden i den riktning hanförsvann.”Varje gång jag släpper hunden tänker jag att det kanske är sista gången jagser honom i livet. Den osäkerheten finns alltid”, säger han. I jaktlaget är de heltsäkra på att det finns både lodjur, varg och någon enstaka björn på markerna.Vi kliver över nedfallna träd och genom blöt mossa. Jens ropar på sin hund ochtyder pejlutrustningens ljud och ljussignaler som att hunden närmar sig frånvänster. Det är fullkomligt tyst i skogen och inget skall hörs från hunden heller.Skogen är mycket tät och plötsligt kommer hunden springande tyst med flaxandeöron och blöt päls. Han hämtar sin husse och pinnar vidare över stock ochsten, genom bäckar och över myrar med sina korta små ben. Hunden verkar haroligt men något spår av vilt får den inte upp.”Att gå i skogen en dag, släppa hunden och kanske få jaga… Det är mitt fritidsintresse”,berättar Jens där vi tar oss fram med stora kliv i terrängen, ”Dethär är spännande och roligt och en fantastisk naturupplevelse”, säger han, ochfortsätter: ”Men bara för att jakt är mitt fritidsintresse betyder ju inte det att jagär en skjutgalen person som ger mig på vad som helst. Det är det många verkartro att jägare gör.”Jens kallar sig ”allmogejägare” och förklarar att det är människor som harjakten som fritidsintresse och det är ofta personer som har ett stort allmänt intresseför djur och natur: En allmogejägare har oftast inte särskilt dyr utrustning,till skillnad mot en statusjägare som betalar dyrt för både jakt, utrustning ochkläder och som därför vill ha valuta för pengarna. Jens berättar vidare att detfinns, eller snarare fanns förr, de som jagar, och tjuvjagar, i vinstsyfte för att säljaköttet till restauranger. ”Men de är illa omtyckta i jägarkåren och nu förekommerdet inte alls lika mycket som förut.” Jens berättar vidare att det nu påsenare år har blivit politik av jakten när ”gaphalsarna” skriker om ny rovdjurspolitikoch liknande. ”Man vill inte bli förknippad med dem. De gör så att detbara blir politik av det hela, och ingen naturupplevelse längre. Det här är ju mittfritidsintresse och inget annat. Men då blir det att man tystnar i stället och taravstånd i det tysta från sådana gaphalsar”, säger Jens.Hunden har sprungit fram och tillbaka långa sträckor i skogen och varit bortomsynhåll långa stunder när den plötsligt beter sig annorlunda. Den är försiktig,vägrar ge sig iväg från Jens närhet och nosar omkring alldeles runt benen påsin husse.”Han söker inte ut alls! Han vågar inte riktigt lämna mig. Jag tolkar det beteendetsom att det luktar rovdjur här. Han är rädd helt enkelt”, säger Jens. Visätter oss i ett av jaktlagets vindskydd och dricker kaffe och pratar. Jens berättarom jaktlagets tysta ilska och strategi:41