Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

Ska den illegala jakten minska och ska diskussionsklimatet sansas,måste de etablerade jägarna, renskötarna och markägarna ta sin del avansvaret och både centralt och lokalt isolera dem som begår brott. Meden förändrad rovdjurspolitik där statsmakterna går dessa grupper tillmötes bör det vara fullt möjligt att få organisationerna att bli aktivabrottsförebyggare. Hur jägarorganisationerna väljer att skildra rovdjursfråganhar också betydelse för den illegala jakten.Jakten på tjänstemännenPolitiker anklagas för att lättvindigt ha åsikter om rovdjursförvaltningennär de själva inte behöver ha rovdjuren inpå knuten och få sina tamdjurrivna och se sina jaktmarker tömmas på jaktbart vilt. På liknande sätt ärdet bekvämt för dem som är oresonliga motståndare till rovdjurspolitikenatt ge sig på de länsstyrelsetjänstemän, poliser och åklagare som ilokalsamhället övervakar rovdjursförvaltningen och utreder de grovajaktbrotten. Det är knappast politiker på nationell och europeisk nivåsom får sina bildäck sönderskurna eller blir trakasserade med anonymatelefonsamtal.Den otillåtna påverkan som sker mot tjänstemännen är ytterligare enbekräftelse på den oförsonlighet som finns kring rovdjurspolitiken ochdär anställda på myndigheterna görs till måltavlor för den frustrationsom finns mot politiken. Det är åtskilliga tjänstemän som utsätts förotillåten påverkan och det gäller inte enbart dem som arbetar mot denillegala jakten, även om de är särskilt drabbade (jfr Brå 2005:18; Brå,2007). Det är ytterst en demokratifråga att myndigheternas arbete intehindras genom att tjänstemän utsätts för otillåten påverkan.Lika lite som organisationer, intressegrupper och medier har ett intresseatt uppmuntra illegal jakt har de för avsikt att underblåsa deströmningar som leder till att tjänstemän utsätts för trakasserier, skadegörelseoch hot. Men det hätska tonläge som präglar debatten medförändå att gärningspersonerna bakom den otillåtna påverkan rimligtvisupplever att de enbart tar några ytterligare steg på en redan upptrampadstig av obalanserad kritik och politikerförakt.Om en dialog kommer till stånd om rovdjurspolitiken och de olikaparternas intressen och ansvar i rovdjursfrågan blir resultatet rimligtvisatt den otillåtna påverkan minskar, även om det alltid kommer att finnaspersoner som fanatiskt driver sin fråga med vilka medel som helst.Dessa personer, liksom de som kommer att fortsätta den illegala jaktentrots breda uppgörelser måste bekämpas med kraftfulla polisiära metoder.Från skog och fjäll till fängelseDen bristande folkliga förankringen för rovdjurspolitiken skymtar ocksåfram inom polisen, där vi ibland har sett samma prov på lojalitetskonfliktersom omnämndes redan i den förra rovdjursutredningen (SOU1999:146, s. 260). Som påpekats flera gånger handlar det numera om173