Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

med poliser visar att när de försöker utreda jaktbrott möter de en närmastkompakt tystnad. Polisen har därför inte något att gå på, vilket ären viktig förklaring till att ytterst få personer döms för grova jaktbrott.Slutsatsen är att en väsentligt större acceptans måste skapas för rovdjurspolitiken.I annat fall kommer den illegala jakten bara att fortsätta.Vi kan inte ha en politik där hälften av dödligheten bland rovdjur kanförklaras genom grova brott. Om vi kan uppnå en större uppslutningkring rovdjurspolitiken och få tillbaka ett förtroende mellan människori rovdjurstäta områden – inte minst bland jägare och renskötare – ochmyndigheterna, kommer det inte enbart att finnas färre motiverade gärningspersonerutan de som även i fortsättningen kommer att begå brottfår ett allt mindre stöd av omgivningen. Den mur av tystnad som omgerjaktbrotten och som praktiskt taget omöjliggör brottsutredningar kommerinte längre att vara lika ogenomtränglig som i dag.Dialog om en ny rovdjurspolitikVi saknar både kompetens och mandat att lägga förslag på hur en nyrovdjurspolitik ska utformas. För att minska den omfattande illegalajakten är det emellertid angeläget att politiker och myndigheter inlederen dialog med människor i rovdjurstäta områden för att formulera målför rovdjurspolitiken som kan möta en större acceptans än vad som nuär fallet. Inslag i denna politik kan vara en ökad regional bestämmanderättoch att rovdjuren förvaltas av jägare, samebyar och markägare undermyndigheternas överinseende. Om förvaltningen kunde vara en frågaför människorna lokalt borde förutsättningarna öka för att rovdjurspolitikenockså blir ett ansvar för dem.Det går naturligtvis att kritisera tanken om förändringar av rovdjurspolitiken.Argumentet skulle vara att en minoritet – till och med enliten minoritet – inte ska få diktera villkoren för vad en majoritet beslutat.Det kan hävdas att statsmakterna inte ska visa undfallenhet motdenna minoritets diktat. Mot detta kan anföras att rovdjurspolitiken –hur demokratiskt fattade besluten än varit – uppenbarligen inte fungerar.De siffror som redovisats om den illegala jaktens stora omfattning,det begränsade antalet polisanmälningar och den närmast försvinnandemängden domar talar sitt tydliga språk. Dessa siffror är enbart de yttresymptomen på ett politiskt motstånd. Vi har även argumenterat för attrovdjurspolitiken inte heller kan komma att fungera eftersom laglydnadenär ytterst svår att kontrollera. För att den illegala jakten ska minskai omfattning måste samhället ha med sig ett väsentligt större antal personeri de rovdjurstäta områdena än vad som nu är fallet.Med tanke på Sveriges internationella åtaganden och en växandeekologisk medvetenhet, borde det finnas förutsättningar att finna formerför en politik som tillgodoser alla parter. Rovdjursmotståndarnamåste inse att vi lever i en ny tid och att rovdjuren har sin plats i naturen.Det går inte att backa bandet och tro att det kan bli som förr. Detgäller därför att hitta former som kan accepteras av breda grupper.171