Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

och är egentligen inte något för oss brottsforskare om det inte vore såatt den illegala jakten kan betraktas som en kriminalitet med politiskainslag. Det är brott som riktar sig mot rovdjurspolitiken och som ocksåkan vara en uttrycklig protest mot denna politik. I vissa fall tar sig protestenextrema former och kan liknas vid hatbrott, där djuren skändasoch visas upp för att signalera ett kraftigt avståndstagande från rovdjurspolitikenoch dess sympatisörer. Som framgått finns några tydligatecken på hatbrottsliknande gärningar i förundersökningsmaterialet.Även om antalet gärningspersoner är mycket få, finns ändå hos relativtmånga människor i olika intressegrupper en förståelse för att personertar lagen i egna händer, vilket som nämnts är mycket ovanligt förbrott där minimistraffet är sex månaders fängelse. Det är rimligt attanta att åtskilliga människor – som finns runt omkring de gärningspersonersom faktiskt begår de grova jaktbrotten – betraktar illegal jakt pårovdjur med en lika försonande inställning som vissa människor har tillexempelvis svart arbete inom måttliga gränser eller varför inte en ansvarfulltbedriven småskalig hembränning eller alkoholsmuggling (jfrRRV 1998:29). Det finns också personer som själva inte begår de grovajaktbrotten men som på ett aktivt sätt går gärningspersonerna till mötesgenom aggressiva insändare samt genom att trakassera poliser och tjänstemäninom länsstyrelsen som utreder illegal jakt. Inte minst den av ossundersökta bilden i medierna innebär att den illegala jaktens gärningspersonerrimligtvis känner stöd och lokal uppbackning.Från ett brottsförebyggande perspektiv är problemet det stämningslägesom uppstår genom den massiva och oförsonliga kritik som riktasmot rovdjurspolitiken och som förmedlas av mediernas rapportering avrovdjursfrågan. Det är givetvis inte på det sättet att organisationer ellermedier på något vis skulle uppmuntra eller ännu mindre uppvigla tillbrott. I själva verket tar de organisationer som företräder jägare, renskötareoch lantbrukare avstånd från den illegala jakten, men vi ställerfrågan om denna hållning kan tränga igenom den kompakta och ständigtåterkommande kritiken mot rovdjurspolitiken. Det vi vill säga äratt de personer som väljer de grova jaktbrottens väg knappast kännersig ensamma och isolerade i sin inställning till rovdjur och rovdjurspolitik.Det är på dessa punkter som den illegala jakten hänger ihop medmotståndet mot rovdjurspolitiken, som hela tiden förmedlas i jägarnastidskrifter och i lokalpressen i rovdjurstäta områden.Mot denna bakgrund framstår det som utsiktslöst att tro att denillegala jakten nämnvärt kan begränsas genom straffskärpningar, ökadövervakning och fler poliser. I stället krävs mer genomgripande åtgärdersom påverkar attityder och värderingar. Vi övergår nu till att diskuteravarför denna brottslighet med politiska förtecken måste motverkas medbland annat politiska medel.169