Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

länsstyrelsen beviljar skyddsjakt på varg, befarar vi att den illegala jaktenpå sikt kommer att anses legal”, säger en person till Borlänge Tidning.Detta uttalande publiceras i en artikel som diskuterar JägarnasRiksförbunds krav på folkomröstning om rovdjursfrågan (Jakt & Jägare,nr 10 2005). I en artikel i Svensk Jakt (nr 11, 2005) berättas att Naturvårdsverketsäger nej till skyddsjakt på varg i Ovanåkers kommuneftersom de anser att det inte går att avgöra vilken varg som attackeratfår i området, och det är möjligt att förhindra ytterligare attacker genomförebyggande åtgärder som till exempel att sätta upp rovdjurssäkrastängsel. En representant för Svenska Jägareförbundet, i det aktuellaområdet, kommenterar saken på följande sätt, ”Det rör sig ju inte omnågon hotad art och acceptansen för varg hade ökat om vi fått tagitbort en individ. Rovdjurshatet är redan utbrett i Ovanåkers kommunoch i och med Naturvårdsverkets beslut kommer det att öka ännu mer”.Skyddsjakten på vargparet i Svartboreviret har återgivits i alla tretidskrifterna. I Jakt & Jägare (nr 5, 2006) och Svensk Jakt Nyheter (12april 2006) får händelsen nästan exakt lika stort utrymme och har placeratspå ungefär samma plats i tidskriften (ungefär i mitten på den högrasidan), med normal rubrikstorlek, men medan Svensk Jakt Nyheterhar en bild på de skjutna vargarna har Jakt & Jägare i stället valt attbeskriva skyddsjakten mer i detalj. Båda tidskrifterna använder sig avciterade källor, som är jägare som deltagit i jakten. Jakt & Jägare hardessutom låtit avdelningschefen för natur och kultur vid länsstyrelsen iGävleborgs län göra sin röst hörd. Ingen av dessa två tidskrifter harhändelsen som en puff på första sidan. Dessa skildringar av skyddsjaktenpå Svartborevirets vargpar skiljer sig markant från den i Svensk Jakt(nr 6, 2006). Redan på tidskriftens första sida puffas det för händelsenmed texten ”Historisk jakt på varg”. Artikelrubrik är samma som puffenmen i artikeln är ”Historisk jakt på” skrivet i grönt och ”Varg” ärskrivet med versaler och svart text. Artikeln är tre sidor lång (att jämförasmed de två andra tidskrifternas artiklar som är kortare än en sida)och innehåller fyra bilder (bland annat samma bild som publicerats iSvensk Jakt Nyheter) och två faktarutor. Händelsen är ännu mer detaljeratåtergiven än i Jakt & Jägare, och de citerade källor som får kommatill tals är, precis som i ovannämnda tidskrift, jägare som deltagit iskyddsjakten. Den ena faktarutan ger bakgrundsinformation till varförNaturvårdsverket beviljat skyddsjakt och den andra faktarutan innehålleren årsberättelse ur Svensk Jakt från 1926 som beskriver hur en varg iHälsingland jagats och till slut skjutits. Detta är ett exempel på hur olikaen och samma händelse kan återges i de tre tidskrifterna.Men det kanske mest intressanta med skyddsjakten på Svartboreviretsvargpar är referensen till källorna. Alla jägarna som deltagit iskyddsjakten refereras anonymt och i både Jakt & Jägare och SvenskJakt kommenteras anonymiteten. I Svensk Jakts artikel är en fotnotinkluderad som säger ”Länsstyrelsen har sekretessbelagt namnen påbåde vargskyttarna och jaktledaren”. Om detta jämförs med en artikel146