Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

Högsta domstolen. Ett fjärde fall som uppmärksammats var den husvagnsom hittades och som misstänktes innehålla en bomb och äventroddes ha använts av en grupp jägare för att bedriva åteljakt på varg(Falu Kuriren respektive Dala-Demokraten den 4 februari 2002).Debatten kring den illegala jakten kan grovt delas in i tre delar. Majoritetenav de uttalanden som finns handlar om att lagstiftningen ärorättfärdig, vilket får till följd att personer döms som egentligen inteanses ha begått något brott. Den andra delen av rapporteringen bestårav ett fåtal uttalanden från jägare och samer som menar att ingen skullebegå jaktbrott för att strafftiden är så lång. Den tredje delen består avpersoner som pekar ut jägare och samer som gärningspersoner.Gemensamt för en stor del av rapporteringen om jaktbrott är alltsåatt man anser att individer döms eller anhålls trots att de är oskyldiga(eller borde anses oskyldiga), detta främst vid fall av otillåten skyddsjakt,men även i samband med de andra förekommande jaktbrotten.Ytterst handlar det om en konflikt med lagstiftningen, som inte har stödbland lokalbefolkningen. Ett exempel som används på att lagstiftningenär för restriktiv är att ”straffet kan bli hårdare för den som vill skyddasina tamdjur mot en anfallande varg än för den som utövar våld motsina medmänniskor” (Dagens Nyheter den 17 januari 2006). Personersom är misstänka eller dömda ses i dessa fall inte alls som brottslingarutan tvärtom som offer för en orättfärdig lagstiftning. I NorrländskaSocialdemokraten från den 10 maj 2002 går att läsa ”det här har gåtttill överdrift, det är inget brottsligt som har hänt… … det är en samesom har värnat om sina rättigheter, då ska han ha stöd”. Ett liknandeuttalande finns i Dala-Demokraten från den 16 januari 2006 ”en enskildlantbrukare som i en trängd situation agerar för att skydda sinegendom” ”för detta har han dömts till sex månaders fängelse. Det ärorimligt”. Detta förstående och förlåtande förhållningssätt kan ha betydelseför vilken inställning man har gentemot jaktbrottsliga gärningar.Samtidigt med dessa uttalanden förekommer också påståenden attman inte skulle begå jaktbrott för att strafftiderna är mycket långa ochatt man därför, även om man tycker att lagstiftningen är felaktig, inteskulle handla i en situation där man fått chansen att skjuta rovdjur.”Ingen av oss skulle skjuta en varg. Straffen är så höga att ingen skulleta den risken”. ”Att skjuta en varg ger tre fyra års fängelse så när detkommer till kritan är det ingen som vågar.”, säger en jägare i Falu Kurirenden 4 februari 2002.I motsats till ovanstående uttalanden från olika jägare och samer ståruttalanden från naturvårdare och personer som identifierar sig somdjurvänner eller är allmänt positiva till rovdjur. De menar att jägare ochsamer visst begår illegal jakt. I en debattartikel i Falu Kuriren den 3februari 2004 undertecknad ”djurvän” går att läsa ”Det är illa nog redannu, med tjuvskytte och förgiftade åtlar som förekommit. Jaktbrottär nästan omöjliga att utreda, och gäller det rovdjur törs eller vill ingenanmäla. I stället hyllas vederbörande i dessa frågor. Ingen tvivel om att141