Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

RovdjursobservationerBeskrivningen i medierna av de fall då privatpersoner sett rovdjur ärmycket saklig. Man beskriver vilket rovdjur som sågs och var, och artiklarnafår ganska lite utrymme i tidningarna. I en majoritet av artiklarnauttalar sig personen som sett rovdjuret positivt om händelsen vilket göratt det saknas ett konfliktperspektiv och det är troligen på grund avdetta som artikelutrymmet blir mindre än vid andra händelser. I de uttalandensom görs poängteras att rovdjuren trots allt är mycket sällsyntaoch att upplevelsen är mycket ovanlig ”att se en livs levande vild vargvar verkligen något mycket speciellt… … en stark och spännande upplevelse”,säger en privatperson i Falu Kuriren den 10 maj 2002. Manomtalar dessa händelser i termer av vilken tur man haft som fått se rovdjuret.I anslutning till detta uttalar man sig även om huruvida man är räddför rovdjuren eller inte, ett tema som återkommer i Dalatidningarna. Desom tycker att upplevelsen är positiv menar att man inte behöver vararädd: ”Vargiakttagelser i byn [är] inget som skrämmer. Tvärtom. Sålänge den inte angriper människor är det inget att vara rädd för” (Dala-Demokraten den 11 maj 2002). På frågan: är du rädd? svarar en privatpersoni Falu Kuriren den 20 januari 2006: ”Nej, de är ju skygga djur.Det är nog farligare att gå på Faluns gator än ute i skogen.”Den negativa rapportering som förekommer vid rovdjursobservationerär mera sensationsinriktad. Här ges större utrymme i tidningarnaoch händelserna beskrivs mer dramatiskt. I en artikel som handlar omett möte som hållits för att björnar börjat bli för närgångna beskrivs huren kvinna haft ett ”skräckmöte med björnen” som stått i hennes hästhage(Dala-Demokraten den 14 maj 2002). Intressant i detta sammanhangär att de som uttalar sig i dessa artiklar sällan själva angett att devarit rädda utan hänvisat till tredje person, det vill säga ”andras”,”folks” eller ”invånarnas” rädsla. ”Mina barn vågar knappt åka tillskolan”, säger kvinnan som haft skräckmötet, medan en man säger ”Nuvågar folk inte släppa ut katten.” (Dala-Demokraten den 8 maj 2002).Hänvisningen till andras rädsla är ett argument som används mot rovdjurenav personer som är negativt inställda till dem trots att de intesjälva känner sig rädda.Rovdjurens förekomst och regleringRovdjurens vara eller icke vara diskuteras ofta i samband med indirektarovdjursobservationer, det vill säga att rovdjuret inte skådats, men lämnatspår efter sig i form av välta soptunnor eller rivna djur. Rädslan somdiskuteras är då inte en reaktion på en rovdjurskonfrontation utan snararepå förställningen att ”man vet att dom finns där”. Till skillnad frånde reaktioner som presenterats i föregående avsnitt där man oftast inteär rädd, är reaktionerna här negativa då man sett skadorna som rovdjurenkan orsaka. Det är i samband med detta som man ifrågasätter rovdjurensantal, utbredningsområde eller existens. I samband med sådana132