Illegal jakt på stora rovdjur - Brottsförebyggande rådet

Typfall: Den överkörda järvenLänsstyrelsens naturbevakare upptäcker järvspår i snön nära fjällområde, och detser ut som att järven springer fort. Vid spårning bakåt i järvens gångriktning, synspå ett ställe ett skoterspår som korsar järvens spår. Naturbevakaren blir misstänksam,vänder om och följer järvspåret i framriktningen och efter någon kilometerkorsar skoterspåret igen. Efter ytterligare någon mil av spårning möter skoterspårenjärvens spår, som leder in i en grandunge, men här börjar spåren bli svåra att tyda,eftersom det är skoterspår kors och tvärs. Det verkar som att skoterföraren harförsökt att köra sönder järvspåren, så att det ska vara svårt att se vad som har hänt.Naturbevakaren hittar längre fram en blodig järvkropp nedpressad i skoterspåret,förmodligen överkörd. Man kan konstatera att järven har blivit beskjuten och atthuvudet har huggits av. Skoterspåren leder ut från platsen och vidare ut på enskoterled, där det inte längre är möjligt att följa dem.Järv är ett uthålligt djur som kan springa länge om snöförhållandena ärde rätta. Men den kan givetvis inte springa ifrån en snöskoter. Dettatypfall visar hur den illegala jakten på järv kan gå till. Den illegala jaktenpå järv som syns i anmälningarna har såvitt framgår av utredningsmaterialetnästan uteslutande koppling till renskötseln. Anmälningarnainnehåller även ett flertal fall där man har konstaterat spår av skoterjaktpå järv, men där järven har kommit undan. Som nämnts ovan uppgår imaterialet antalet anmälningar av spår efter illegal jakt på järv till 38stycken. Sammanlagt antal anmälda misstankar om illegal jakt, där anmälarenupptäckt skoterspår i snö efter järv, lodjur, varg eller björn,uppgår till 65 stycken.Myndighetsperson: De som är proffsen på att jaga rovdjur, de spårar inte intillrovdjursspåren. I stället kan de med sin lokalkännedom räkna ut hur djuret går,och vart det är på väg. Då kör man en bit ifrån djurspåret, korsar det baraibland för att hålla koll på djuret. Sedan genskjuter man det vid en lämplig platsdär man kan döda det. För ett otränat öga ser man inte att det har pågåttrovdjursjakt, för skoterspåren är långt ifrån djurspåret. Men vi vet ju.Typfall: Lodjurssändaren som hamnade i en åI samband med pejling av lodjur, uppmärksammar forskarna att pulsen frånsändaren på ett djur stiger, och man misstänker att något har hänt. Man åker tillplatsen för pejlingssignalen, som visar sig komma från ett vattendrag. Den härgången lyckas forskarna utan dykares hjälp få tag på sändaren, vars halsband äravskuret, men sändaren avger fortfarande signaler. Forskarna anmäler detta somgrovt jaktbrott till polisen. Närpolisen beslutar några månader senare att lägga nedärendet på grund av brist på spaningsresultat.I 24 anmälningar har en sändare tystnat. I 19 av dem hittas inget kadavermen ändå starka indikationer på illegal jakt. I ett flertal av dessa fallhar sändarna likt typfallet ovan hittats avskurna i botten på sjöar och iåar, eller på olika ställen i skogen. I något fall har sändare rengjorts avgärningspersonerna (får man anta) och skickats till Naturvårdsverket.100