Att lära för hållbar utveckling - Regeringen

SOU 2004:104För en hållbar värld−−−−Kritiskt tänkande och problemlösande: skapa tillförsikt närman tar itu med dilemman och utmaningar mot en hållbar utveckling.Metodpluralism: ord, konst, drama, erfarenhet – varierad pedagogikska forma processerna.Deltagande beslutsfattande: de lärande deltar i beslut om hur deska lära sig.Lokalt relevant: utbildningen tar upp såväl lokala som globalaproblem på det språk som de lärande själva använder.1.6 Sveriges politik för hållbar utvecklingSverige har deltagit i alla de internationella konferenser om miljöoch hållbar utveckling som nämns ovan. Därmed har Sverige enpolitisk förpliktelse att följa besluten. Regeringens ambitioner gåremellertid längre än så. Hållbar utveckling är ett övergripande målför regeringens politik, både nationellt och globalt. Det innebär attalla politiska beslut ska utformas på ett sätt som beaktar de ekonomiska,sociala och miljömässiga konsekvenserna. I regeringsförklaringen2004 slås fast att regeringens politik för hållbar utvecklingska förstärkas och breddas.1.6.1 Politik för global utvecklingI december 2003 antog riksdagen regeringens proposition Gemensamtansvar. Sveriges politik för global utveckling. 21 Målet för densamlade politiken är att bidra till en rättvis och hållbar global utvecklingför världens alla folk. Detta mål ska gälla för samtligapolitikområden som alltså ska sträva åt samma håll med syftet att tatill vara synergieffekter för en effektivare bekämpning av fattigdomen.Resultatet av den samlade politiken ska årligen redovisastill riksdagen i form av en resultatskrivelse.Politiken sätter de människor i fokus som inte har fått del av detvälstånd som globaliseringen har bidragit till. Den bygger på övertygelsenatt utveckling aldrig skapas utifrån – utan av människornai det egna samhället. Två perspektiv ska därför vara vägledande förutformningen av den svenska politiken. Det ena är rättighetsperspektivetmed tonvikt på demokrati och mänskliga rättigheter, där21Proposition 2002/03:122. Se även Utrikesutskottets betänkande 2003/04:UU3.43