Tidskriften i pdf-format - Västerbottens museum

I detta nummer …I NNE HÅLLEn befolkningsfråga 2MARGARETA PERSSONHaiku – inte bara dikt 8MARGARETA PERSSONNormala hemligheter 10ELFRIDA BERGMANÖver enkelt avhjälpta hinder 18CHRISTIAN RUNEBY & MIKAEL WAHLDÉNSevärd och tillgänglig 24MARIA PAULSSONMöte med Kicki Nordström 31ANDERS BJÖRKMANMöte med Göran Nygren 40KARIN BERNSPÅNGBortbytingar 46CLAES G OLSSONHjälpmedel 54Öden i Rökåbygden 60Fint flyttfynd 64ANDERS HUGGERTNära notiser 70Kanske nåddes även den måttligt sportintresserade av nyheterna om OscarPistorius framfart på banorna vid senaste sommars friidrotts-VM i Korea.Sydafrikanen Pistorius har sedan spädbarnsålder båda benen amputerade straxnedanför knäna, men springer 400 meter på just över 45 sekunder vilket räcktetill semifinal i världsmästerskapen. De som springer fortare än honom i världenär alltså rätt lätt räknade.Somliga tycker att Pistorius ska hålla sig till den så kallade handikappidrotten.Rentav menar man att hans proteser utgör en fördel, närmast att jämföra meddopning. Naturligtvis ligger det en hel del i detta. Får protesutvecklarna fortsättakommer förmodligen Oscar Pistorius, eller någon annan, inom inte alltför lång tidatt vara helt överlägsen de ”fullt friska” och ”normala” löparna.Detta nummer av tidskriften Västerbotten handlar förvisso vare sig om sporteller om Oscar Pistorius. Men man kan ha den amputerade löparen i tankarnanär man funderar över begreppen ”funktionsnedsatt” eller ”funktionshindrad”och över hur vi hanterar och har hanterat det faktum att människor är olika vadgäller förmågorna. Texterna i detta nummer av tidskriften knackar normaliteten iryggen. Var det alltid värre förr? Vågar vi lyfta frågan om skillnaden mellan att sättaut det vanskapta barnet i skogen och att abortera ett foster som diagnostikenvisar bär på galen kromosomuppsättning? Vetenskapen fixar ju inte bara bättreproteser…Kan man faktiskt leva ett lyckligt liv som blind eller CP-skadad? Och den blindeeller CP-skadade kunde fråga: kan man leva ett olyckligt liv som ”frisk”? Ja, debehöver förstås inte undra, de vet ju antagligen att man kan det.Ingen politiskt korrekt medborgare skulle invända mot att vårt samhälle ochvårt kulturliv ska vara tillgängligt för samtliga människor. Numera finns det tilloch med lagar som säger att det ska vara så. Ibland gör vi vårt bästa, iblandinte ens det. Enkelt avhjälpta hinder är just enkla, svårare är det med de svåra.I det sydafrikanska stafettlaget på 4x400 meter vid världsmästerskapen sprangförresten inte bara ”the fastest man on no legs”, där fanns också svarta löpare, vilkethade varit helt otänkbart för ett par decennier sedan. Somliga skulle förmodligenbetrakta denna förändring som exempel på ett enkelt avhjälpt hinder…Utanför temat berättar Västerbottens museums mångårige medarbetare AndersHuggert om ett extraordinärt arkeologiskt fynd, och i Nära notiser uppmärksammarvi att det varit skifte på ordförandeposten i Västerbottens hembygdsförbund.

ildtexten”En bild säger mer än tusen ord.” Denslitna klyschan gjorde sig påmind för entid sedan då jag hörde ett radioprogramom dokumentärfotografi. Den ena efterden andra av de medverkande – teoretikeroch praktikanter inom det fält somkallas dokumentärfoto – framhöll medeftertryck hur viktigt det är att bildernaackompanjeras av texter och berättelser.Ord och visor, förklaringar rentav. Det varsom om endast tillsammans med verbalautsagor kunde en bild anses vara dokumentär.Frågan om vad den annarsskulle vara togs inte upp. Ett konstverk?Bilden i sig? Upp till var och en att tolkaoch bedöma efter tycke, smak, erfarenhetoch kompetens?Kanske säger bilden här på sidan intemer än tusen ord, men definitivt någothelt annat än de etthundrafyrtiotvå somär tryckta i svart på vitt. Må fotografiettala till den som har öga till att höra.ANDERS BJÖRKMAN1

2Pocketutgåvan av Pär Lagerkvists Dvärgen från 1962 med omslag av Svenolov Ehrén.

En befolkningsfrågaM ARGARETA PERSSONVad är hälsa? Är det när man är ”fullt frisk” – eller är det när man ”mår bra” ochkänner sig tillfreds med livet? Må bra kan man göra oavsett om man inte kan gå,har påse på magen eller hör dåligt. Det är det omgivande samhället som avgörom en funktionsnedsättning ska bli till ett funktionshinder och ett hinder i livet,inte funktionsnedsättningen i sig. Margareta Persson – projektledare för Haiku,Handikapphistoria i kultur arvet – skriver om något synnerligen relativt.Vad som betraktas som normalt påverkar vårsyn på människor med funktionsnedsättningar.Först skulle till exempel utvecklingsstörda ochpsykiskt sjuka gömmas undan på anstalter föratt skydda dem från det otäcka samhället. Sedanblev skälet att skydda samhället från dessafarliga personer. Ännu senare kom normaliseringsprincipen,man skulle leva så långt möjligtsom andra. Men betydde det också att manmåste se likadan ut, att man måste dölja eventuellaavvikelser?Neurosedynbarnen har vittnat om just detta,hur de fick tillbringa oändliga timmar medatt plåga sig med att öva att ha proteser. Tillden dag många av dem kastade proteserna ochkände sig friare – även om det syntes mer. Ochde såg inte lika ”normala” ut.Diabetes är en svår sjukdom som kan ge svårafunktionsnedsättningar och leda till en för tidigdöd. Men så behöver det inte vara i Sverigei dag med medicin och en god läkarvård. Enperson med diabetes kan i stort sett leva somden som inte har sjukdomen. Så är det inteöverallt i världen. I Sverige är en person meddiabetes knappast funktionshindrad alls. Det äralltså vår generella sjukvårdspolitik som gjortdetta. En politisk fråga med andra ord.Att vara dövblind är en mycket svår funktionsnedsättningnär det gäller att kommuniceramed andra. Här har den tekniska utvecklingengjort underverk, de dövblinda kan nuvia datorn kommunicera med andra. Men deträcker inte med tekniska uppfinningar, detkrävs också en utbildnings- och fördelningspolitiksom gör att alla dövblinda får tillgång tilloch kan använda datorerna. Ett mycket svårtfunktionshinder har blivit lite mindre svårt.3

FLH/SCANPIXNormal form och storlek? Frenologen Robert Burger-Villingen tar måtten med en plastometer.Från Forum för levande historias utställning ”(O)mänskligt”.5

med lättare utvecklingsstörning i takt med attläskunnighet blev en viktig markör. Industrialiseringengjorde också att det blev svårare atthitta lämpliga sysselsättningar. Dessutom medfördeden stora fattigdomen under 1800-taletoch in på 1900-talet att antalet personer medlättare utvecklingsstörning ökade. Dålig kostoch bristande stimulans ökar förekomsten.Med välfärdssamhället minskade antalet personermed lättare utvecklingsstörning drastiskt.Rasbiologin är en mörk historia i vårt land.Sverige hade ett rasbiologiskt institut i Uppsala.Tvångssteriliseringar förekom i Sverige framförallt under 1930- och -40-talen, men fanns kvarsom en möjlighet fram till 1975. Man ville –över alla partigränser och med läkarnas stöd –utrota så kallat undermåligt människomaterial.Folkhemsbyggarna Alva och Gunnar Myrdal talarom ”toppvärdiga” och ”icke-toppvärdiga” individer.Man talade om att människomaterialetskulle förädlas. Syftet med åtgärderna skullevara att ”utrota all slags fysisk och psykisk mindervärdighetinom befolkningen”. Tvångssteriliseringardrabbade utvecklingsstörda, personermed olika sjukdomar, människor med socialaproblem och ”tattare”. Man kan fråga sig hur viser på dagens fosterdiagnostik. Är det bara ”friska”foster som ska få födas?Allmänt och likaSverige fick allmän och lika rösträtt 1921, brukarvi säga. Men det är inte sant! Först 1989fick alla medborgare rösträtt då omyndighetsförklaringenupphörde. Fram till 1945 hadeinte den som uppbar fattigvårdsstöd rösträttoch många av anstalterna var ju fattigvårdens.Inte heller den som satt i fängelse fick rösta förräni slutet av 30-talet. Men är det så vi brukarskildra historien?Skolplikt blev det först 1945 för ”bildbara utvecklingsstörda”i Sverige. Först genom omsorgslagen1968 fick alla utvecklingsstörda rätt att gå iskola. Fortfarande i början av 30-talet var cirka15 procent av barnen i Sverige ”befriade” frånskol gång på grund av funktionsnedsättning ellerfattigdom. Först i början av 60-talet blev kommunernaskyldiga att ordna undervisning för rörelsehindrade.Tidigare tvingades många barn med rörelsehinderflytta till anstalter långt från hemorten– eller att helt enkelt avstå från skolgång.På 1960-talet började ”normaliseringsreformerna”.Men det tog lång tid för folkhemmetsvälfärdsbygge att inkludera de människor somhade störst behov av stöd. I dag talar vi allt oftareom rättigheter. Fast det är långt kvar! Tacksamhetensok har varit mycket tungt att bära.Ingen människa vill ”stå i tacksamhetsskuld”, dårubbas jämvikten mellan parterna. Tidigare harman tvingat många att ständigt tacka för detsom andra tar för självklart, att få gå på toalettennär man behöver eller att få dricka vatten närman är törstig. I den ständiga diskussionen ombehovet av personliga assistenter skymtar gamlasynsätt: ”Begär de inte för mycket?”Det finns en stor handikapprörelse i vårt land,med omkring en halv miljon medlemmar. Manräknar med att ungefär 1,5 miljoner vuxna har enfunktionsnedsättning som ger problem i det dagligalivet. Trots denna mängd betraktas ofta funktionsnedsättningarsom udda. Jag tycker mankommit längre i HBT-frågor, åtminstone på detteoretiska planet, än man gjort när det gäller sy-6

nen på personer med funktionsnedsättning. Vi”tolererar” personer med en funktionsnedsättning,men vi tycker inte de är lika ”bra”. Vi harinte införlivat i den vanliga normen att det faktisktär naturligt att vi alla är olika. Vi ser fortfarandefunktionsnedsättningen som en avvikelse.Handikappfrågor är djupt mänskliga, humanitäraoch politiska frågor. Det är det omgivandesamhället som avgör om en funktionsnedsättningska bli till ett funktionshinder och ett hinderi livet, inte funktionsnedsättningen i sig.ANDERS BJÖRKMAN/VBMVasaskolan i Umeå, uppförd som folkskola 1917. Inte i alla tider öppen för alla barn av folket.7

Haiku – inte bara diktHaiku – Handikapphistoria i kulturarvet – är ett treårigtarvsfondsprojekt som drivs av Handikapphistoriska föreningen,Nordiska museet och Historiska museet. Projektetär placerat på Nordiska museet. Syftet är att utvecklanya former för kommunikation och dokumentationsamt öka svenska museers och institutioners engagemanginom området handikapphistoria. Enkelt uttrycktsäger vi så här: Vi vill synliggöra historien om livet förpersoner med en funktionsnedsättning och vi vill tamed den berättelsen i samhällets allmänna historia.Central målgrupp för projektet är människor medfunktionsnedsättningar och deras organisationer. Dehar mycket att berätta och det är viktigt att få tillgång tillsin historia. Det kan göra det lättare att förstå attityderoch värderingar som försvårar tillgänglighet och delaktigheti dag, vilket gör att man lättare kan förstå hur manska påverka samhället. Ett annat syfte är att nå museerna,så att man där självklart i fortsättningen skildrar allashistoria. Vi vill också nå forskningen. Projektet har ettmycket nära samarbete med handikapprörelsen.Hur ser museerna på det man skildrar? Vems och vilkashistoria skildrar man? Vad händer med samhälletom man inte skildrar allas historia? Vilken självbild får depersoner som aldrig får se sin egen historia speglad?Man vet till exempel att i högreståndskretsar behöllman förr ofta utvecklingsstörda barn hemma i stället föratt lämna dem till anstalt. Men de gömdes undan i deminsta rummen längst in i de stora våningarna och visadesaldrig upp. Vid förra sekelskiftet bedömer man attdet fanns ett hundratal familjer på Östermalm i Stockholmmed gömda familjemedlemmar. När man skildraren bostadsmiljö från de högre samhällsklasserna påden tiden, tar man med de där gömda rummen då? Omman samlar in porslin från någon epok, samlar man samtidigtin porslin från de gamla anstalterna då? Deras porslineller plåttallrikar har en egen historia att berätta, precissom herrgårdarnas porslin har en annan historia.Inom Haikuprojektet genomförs en inventering avmuseernas handikappdokumentation i form av en storenkät till över 100 museer under hösten 2011. Vi vill få enbild av i vilken utsträckning olika museer beaktat funktionshinderdimensionen.Har man material i samlingarna?Har separata satsningar gjorts? Har man beskrivit frågornapå ett integrerat sätt? Två enkäter riktas tillhandikapporganisationerna för att få del av deras syn påhur museerna arbetar och vad de saknar. När enkäternasammanställts och analyserats kommer seminarier attarrangeras under 2012 på flera håll i landet, med deltagarefrån såväl museer som handikapprörelsen. Resultatetpresenteras i en rapport som både museer och handikapprörelsekan ha glädje av när man arbetar medfrågorna i framtiden.Via en webbplats på Internet samlas under 2012 livsberättelserin. Avsikten är att webbplatsen är så tillgängligatt den som vill använda teckenspråk kan göra det, attden som vill tala in sin berättelse ska kunna göra det ochså vidare. Vi söker berättelser från både personer och organisationer.Tanken är att webbsidan ska vara interaktiv,så att man kan kommentera varandras berättelser. Detmaterial som kommer in arkiveras. Seminarier kring detinsamlade materialet kommer att anordnas, och berättelsernakommer sedermera förhoppningsvis att presenterasi form av en antologi och/eller i utställningar.En filmhelg – Föreställningar om funktionshinder –anordnas på Historiska museet 8–9 oktober 2011. Spelfilmer,dokumen tärer och informationsfilmer som på olika8

sätt belyser funktionshinderperspektivet visas och diskuteras.I ett tidigare arvsfondsprojekt har Handikapphistoriskaföre ningen skapat en bild- och referensdatabassom finns på före ningens hemsida www.hhf.se. Haikuprojektetska undersöka vad Nordiska museet kan taöver när det gäller handikappdokumentation . Ett 70-tal livsberättelser, som redan finns, ska överföras tillNordiska museets arkiv. En diskussion ska också påbörjaskring arkivering och dokumentation i stort kringfunktionshinderaspekten.Vi hoppas att projektet ska leda till att en processkommer i gång inom museivärlden och att handikapprörelsenska bli engagerad i sin historia för att bättreförstå och kunna påverka samtiden. Kanske kommerprojektet att bidra till att en ny historieberättelse utvecklaskring välfärdssamhällets framväxt. En ambitionär också att hitta någon form av permanent fortsättningför delar av projektet, och att funktionshinderaspektenska bli en självklar del i mångfaldsbegreppet.MARGARETA PERSSON, PROJEKTLEDARE HAIKU9

SARA LINDQUISTSkådespelarna Karin Larson och Camilla Björnehall i en sittande dans från ”Hemligheter sökes – Eller allt du inte vet om mig”.10

Normala hemligheterELFR I DA BERGMANTeater för funktionsnedsatta i tillgänglighetsanpassade lokaler är förstås inte fel.Men professionell teater av och med människor med funktionsnedsättningar är attta ett steg till. Elfrida Bergman, frilansande kulturanalytiker, berättar om ett gränsöverskridandeprojekt i Umeå – ett projekt fullt av omtankar.Tänk på när du senast var på teater. Vilka stodpå scenen? Vilken typ av kroppar rörde sig i kulisserna?Vems berättelse skildrades? Frågornakan tyckas underliga. Det var ju en helt vanligteater, tänker du. Män och kvinnor stod på scenen,några långa, andra tjocka. Och berättelsenvar skriven av Bergman. Eller möjligtvis Osten.Normal teater, helt enkelt.Men tänk om…...du var på en av Ögonblicksteaternsföreställningar. Då kanske du såg någontingannat.Det senaste året har ovanliga saker skett bakomden röda entrén på Västra Strandgatan i Umeå.Onormala ting. Hemligheter. Nya kroppar, tankaroch sceniska uttryck. Människor som intebrukar synas på teatrar har givits plats och tagitplats. Människor, som i ett samhälle där funktionsnedsattaoch statistiskt normala alltför sällanmöts, har träffats för att utbyta erfarenheter,hemligheter och livsberättelser. Skam, rädsloroch okunskap har blottats och ersatts med heltnya sätt att skapa teater på. Teater där kropparsom sällan förknippas med professionella sceneri stället ses som resurser för att hitta nyauttryck. Teater där man letar efter nya erfarenheteroch berättelser att gestalta. Där funktionsnedsättningses som en förutsättning för att utvecklascenkonsten. För konstens skull. Och föratt konsten har en förbannad skyldighet. Inteför att man vill vara politiskt korrekt och snälltta hand om några ”stackare”, utan för att mandrivs av övertygelsen att kvalitet förutsättermångfald. För att det finns fler verkligheter änden icke funktionshindrade verkligheten och attnormbrytande är nödvändigt för att utvecklas.Det började som tillgänglighetsarbete oftagör, med ett beslut att anpassa den fysiska platsen.Ansökningar till Allmänna arvsfondenskickades in och snart fick Ögonblicksteatern(ÖT) beviljat medel för att bygga nya toaletter,installera ramper och dra hörslingor. Snart skullelokalerna stå redo att besökas av människor11

oavsett fysiska förutsättningar. Dock väckteombyggnationen andra frågor och tankar. Vadär egentligen tillgänglighet? Vad är tillgängligteater? Räcker det att människor med funktionsnedsättningkan ta sig in och ta del av enföreställning? Hur kan själva uttrycket tillgängliggöras?Hur kan rätten att spela professionellteater bli tillgänglig?Tänk om…...vi inte bara byggde om det yttre. Tänk omvi jobbade inifrån och utvecklade teatern somkonstform, dess skådespelare och berättel ser.Tänk om vi kunde utmana vår föreställningom vad en teaterföreställning är.Tillsammans med Handikappföreningarnassamarbetsorgan i Västerbotten (HSO) ochKultur centrum för barn och unga (KC) börjadeÖgonblicksteatern undersöka hur det egentligenser ut med tillgängligheten i Teatersverige.För visst finns det teatrar som arbetar med människorsom har funktionsnedsättningar. Mångadagliga verksamheter för personer med utvecklingsstörningaranvänder teater som sysselsättningför en meningsfull vardag. HSO och dessunderföreningar driver teatergrupper för ungdomarsom sysslar med drama på sin fritid.Några spelar föreställningar för fulla hus ochhyllas i medierna.ÖT:s skådespelare har själva jobbat i verksamhetersom är till för personer med funktionsnedsättningar.Bra så långt. Men just därfanns också kruxet, tyckte Ögonblicksteatern.Att jobba för. Pedagogisk verksamhet. Rehabilitering.Teater som fritidssysselsättning. ”Vadkul att ni får hålla på”. Normsamhället stårleende och tittar på. Njuter av att vi i Sverigekommit så långt att till och med ”såna där” fårstå i rampljuset. Det är gulligt och härligt ochalla blir glada av skådespelare med Downs syndrom.Men riktig teater, det är det ju inte. Tillgänglighetoch teater med funktionsnedsattaskådespelare har blivit likställt med ama törism.På de professionella scenerna lyser mångfaldenmed sin frånvaro. Det finns en tydlig gränsmellan avvikande och normal, mellan vad somanses vara en konstnärlig tillgång och vad somgörs till ett bekymmer. Många konstnärligagenier genom tiderna har haft psykiska svårigheter,eller problem med att sköta vardagen utanförDramatens konstnärliga väggar. Men närdet gäller genier är sådant ingenting man bryrsig om. Svårigheterna blir snarare karaktäristikaför genialitet. Gränserna vidgas för teatrar ochskådespelare med status, men likväl håller desig inom vad som accepteras och kan förklarasmed konstnärssjälens behov.Om någon ger sig på att skildra något annatän det normala görs det dock fortfarande inomramen för normaliteten. Rollkaraktärer som harnågon form av funktionsnedsättning spelas avicke-funktionshindrade skådespelare. Statistisktnormala jobbar i månader för att lära sig att ”gåsom en synskadad” eller ”tala som en CP-skadad”.Om det gäller film kan skådisen som spelarfunktionshindrad kallt räkna med Oscarsstatyettereller Guldbaggar.Men för de som har en funktionsnedsättningpå riktigt är skådespelaryrket i princip uteslutet.Den som ska söka teaterhögskola och läseransökningshandlingarna förstår snart att detinte är lönt att infinna sig på antagningsprovet12

SARA LINDQUISTAtt flirta och stöta på. Camilla Björnehall och Simon Persson i ”Hemligheter sökes”.om man är i behov av rullator för att ta sigfram. Den fysiska standard som efterfrågas gårinte att uppnå ens för många gående. Det finnsen kroppslig norm kring vad vi förväntar oss aven skådespelare, både när det gäller fysisk förmågaoch fysiska attribut. För att kunna spelaalla roller krävs det att utgångspunkten är normalitetmed en twist av råstyrka. Normalakroppar. Normal manlighet. Normal hudfärg.Du kanske har hört tillgänglighetsföreläsareuttrycka något i stil med ”Det är inte ryggmärgsskadansom gör att någon inte kan ta sigupp till tredje våningen, det är avsaknaden avhiss”. Med det relationella tillgänglighetsperspektivetses tillgänglighet som ett samspelmellan individens funktionsnedsättning ochomgivningens utformning. På samma sätt ärdet inte funktionsnedsättningen som gör att enperson inte kan bli skådespelare. Det är strukturernai själva teatervärlden som är problemet.13

SARA LINDQUISTFreja Wagner, praktikant på Ögonblicksteatern, och skådespelaren Stefan Fries iarbetet med föreställningen ”I väntan på en gondol”.Och i ”teatervärlden” räknas såväl enskildateatrar som publiken in. I teaterns innersta väsenfinns magin att kunna skapa en hel värld avnästan ingenting. Mellan skådespelare och publikfinns en tyst överenskommelse kring kommunikationoch ömsesidighet. I växelverkanmellan manus, gestaltning och fantasi kan vadsom helst hända. Genom att lyfta sina armar åtsidorna och säga ”jag flyger” kan skådespelarenövertyga publiken. Karaktären flyger, och alla ärense om att det är just så. Men en rullstolsburenperson kan knappt ens spela rullstolsburen.Tänk om…... vi kunde använda teaterns villkor för attutmana synen på funktionsnedsättning.Stannar verkligen vår fantasi och inlevelseförmågavid ett par hjul, vid en viss form avkropp, vid ett visst sätt att prata? Tänk omen skådespelare som använder permobilgenom teaterns magi kunde gå, springa, flyga,åka till månen! Tänk om teatern som konst -form kunde utvecklas genom att göra sigtillgänglig för nya kroppar, hjärnor, psyken,kommunikationsformer och berättelser!Genom att hela tiden fråga sig ”tänk om…” villefolket på ÖT utmana sig själva och sitt arbete pålång sikt. Men framförallt ville de utmana gränsenför vad ”normalt” är och skulle kunna vara.De ville utmana sina gränser när det gällde tankarom vad teater är, och de personliga fördomaroch rädslor som varje individ bär på, oavsett omman har en funktionsnedsättning eller ej. De villeutmana föreställningen om vem som kan bliprofessionell skådespelare och beslutade sig föratt skapa en alternativ utbildningsväg, då skolornaär stängda för andra än eliten.14

De ville utmana och utveckla konsten, samtidigtsom de tog ett socialt och politiskt ansvar.För i ett tillgängligt land borde väl alla, även demed funktionsnedsättningar, kunna bli professionellaskådespelare. Inte för att man automatisktkan skapa bra teater för att man har enfunktionsnedsättning, utan för att man kan varaen bra skådespelare och ha en funktionsnedsättning.För att viljan, förmågan, drivet ochkämparglöden att bli skådespelare inte påverkasav funktionalitet. Projekt Normal var fött.Vridandet och vändandet, filosoferandet ochtänkandet, blev en viktig del av processen. Menminst lika viktigt blev det praktiska görandetoch därför inleddes flera parallella projekt. Detsom fanns närmast till hands utgick från ett samarbetemed Kulturcentrum för Barn och Unga.Stefan Fries och Daniel Tholander hade deltagiti KC:s teatergrupper i flera år men nu passeratverksamhetens åldersgräns. Det fanns ingensjälvklar plats (läs: scenskola) som kunde förvaltaderas förmåga, talang och unika uttryck.ÖT:s Karin Larsson och KC:s Kajsa Reickebeslöt sig för att göra något åt saken. De börjademed att zooma in Stefans och Daniels förmågoroch styrkor; deras samspel, improvisationsförmågaoch känsliga uttryck. Detta koppladesihop med manuset till ”I väntan på Godot” avSamuel Beckett – en ansedd och aktad pjässom är förbjuden att spelas av andra än professionella,manliga skådespelare.Stefan och Daniel läste manuset för att skapaen grund att stå på och improviserade sedanfritt. Med egna ord och gestaltningar skapadesderas egen version som gavs namnet ”I väntanpå en gondol”. Slutprodukten blev mer lik originaletän någon från början hade kunnat föreställasig. Karaktärerna Vladimir och Estragonsitter och väntar på gondolen, som kanske är engud, kanske en båt. Precis som i Becketts versionömsom smågrälar, ömsom filosoferar männenöver livets stora och små frågor kring vad det äratt vara människa.Tänk om…... två unga män som gått särskolan kundefå Beckett att ångra att hans pjäser inteska få spelas av alla. Tänk om de kunde fåmöjlighet att gestalta sina egna erfarenheteroch tankar för att förmedla något viktigt.Något riktigt klokt och djupsinnigt. Tänkom de kunde göra Beckett stolt.Samtidigt som arbetet med ”I väntan på en gondol”pågick jobbade ÖT:s skådespelare SimonPersson med Neurologiskt handikappades riksförbund(NHR) och deras teatergrupp för ungavuxna. I flera år hade de spelat politiska och pedagogiskaföreställningar med syfte att synliggörafunktionshindrades liv, villkor och behov. Nu villede i stället göra teater som inte alls kommenteradefunktionsnedsättning. Lotten föll på Shakespeares”Trettondagsafton”. I november 2010 vardet dags för premiär, som en av programpunkternaunder ”Festival Normal – allt som behövs ärnågonting annat”. Under tre dagar fylldes Ögonblicksteaternsoch KC:s lokaler av föreställningaroch seminarier med deltagare från hela Sverige.Alla schemapunkter berörde tillgänglighet på etteller annat sätt. På festivalens hemsida stod attläsa: ”Tillgänglig teater är inte politisk korrekthet,det är en politisk rättighet.”För att utmana normaliteten på scenen villeÖgonblicksteatern också ta till vara berättelseroch erfarenheter från människor med funktions-15

SARA LINDQUISTI teaterlabbet under kollationeringen av ”Hemligheter sökes”.nedsättningar. För att skildra verkligheter somsällan ges plats. Som grund fanns frågan om vadsom förenar oss människor och var gränsen förnormalitet går, oavsett funktionsnedsättning.Svaret blev att den föreningen finns i hemligheterna.För det är i hemligheterna som skammen,rädslorna, åtrån och drömmarna gömmersig och därmed också gränsen för vad vi ansereller tror är normalt och inte.Lappar med texten ”Hemligheter sökes!”smälldes upp över hela Umeå för att få folk attdelge det de aldrig berättat för någon. Hemligheteroch livsberättelser från människor medolika funktionsnedsättningar. Allmängiltiga erfarenheteroch unika erfarenheter. Intervjuergjordes, brev skickades in, bidrag lämnades viaSMS och telefonsamtal och en brevlåda sattesupp utanför teatern, utifall någon med en hemlighetpå hjärtat skulle promenera förbi.Då och då under hösten låstes de röda portarnaut mot Strandgatan för att ge tid ochplats till det hemliga Teaterlabbet. Tillsammans16

med bland annat personer från ”I väntan på engondol” och ”Trettondagsafton” gick teaternssamtliga anställda, från producenter till skådespelare,in på scenrummet för att prata om sittinnersta. Livsberättelser och diskussioner varvadesmed teaterövningar som prövade kropparnasförmågor och hjärnornas fördomar.Hemlig ångest. Hemlig njutning. Hemlig sorg.Sexualitet, normalitet, åldrande och glädje. Alltfilmades och spelades in för att tillsammansmed tvåhundra sidor insamlade hemligheterskickas till manusförfattaren Camilla Blomquist.”Så de fastnade ändå i att jobba med amatöreroch snällhetsprojekt?” tänker du. Nej, dethär var ju bara början, och Ögonblicksteaternfortsatte att röra sig framåt. Fort! Genom ”Iväntan på en gondol”, ”Trettondagsafton” ochFestival Normal hade arbetet med framtidaprofessionella produktioner börjat. Målet meddelprojekten var att hitta personer till sin ordinarieskådespelarstab. I maj 2011 spelades föreställningen”Hemligheter sökes – eller allt duinte vet om mig” av fyra skådespelare. StefanFries från ”I väntan på en Gondol”, CamillaBjörnehall från ”Trettondagsafton”, samt KarinLarsson och Simon Persson från Ögonblicksteaternsordinarie stab. Två erfarna, två nya, menalla fyra skådespelare var anställda.De insamlade hemligheterna förvaras på ett usbminne,inlåst i ett kassaskåp. När Projekt Normalär slut 2013 kommer hemligheterna att lämnastill Västerbottens Museums arkiv. Där blir de endel av historieskrivningen. För att funktionshindrademänniskors erfarenheter är en självklarhet idet att vara människa.Åtta föreställningar, varav sju slutsålda. Rosanderecensioner med omdömen som ”detbästa Ögonblicksteatern har gjort på mångaår”. Och internt på teatern märkte personalenatt arbetsgruppen aldrig känts så sammansvetsad,att arbetsklimatet aldrig varit så bra och attteatern aldrig haft en så tydlig riktning som nu.Knappt hann strålkastarna släckas efter densista föreställningen förrän nästa process började.”Hemligheter 2”. Utmana mer. Bredda nätverken.Större festival. Att vara där samhälletskaver. Påverka scenskolornas normalitetskrav.Anställa. Bryta sönder normer. Vänja publikensögon och öron. Minoritet i en minoritet. Rörelse.Koreografi. Malin Hellkvist Sellén. Breakdancemed permobil.Tänk om…17

BENGT A LUNDBERG/RAÄSpänger vid gravfältet Mala stenar i Skåne, ursprungligen avsedda att underlättaframkomligheten för personer med nedsatt rörlighet. Eftersom i princip alla besökareväljer att använda dessa minskar slitaget på fornlämningen.18

Över enkelt avhjälpta hinderC H R I STI AN RUNEB Y & MIKAEL WAHLDÉNI slutet av 1990-talet arbetade landets museer intensivt med projektet Framtidstro sommycket handlade om att med utgångspunkt i historien dokumentera och berätta omvåra förväntningar och farhågor inför det kommande millennieskiftet. I samma vevafick personer med funktionsnedsättning sitt eget framtidstroprojekt: ”Från patient tillmedborgare”. Christian Runeby är enhetschef vid Riksantikvarieämbetet och MikaelWahldén är utredare vid Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning.Vid millennieskiftet beslöt riksdagen enhälligtom en ny handlingsplan för funktionshinderspolitikenoch placerade målgången till år 2010. Tillen början kändes årtalet avlägset för de allra flesta.Det var påtagligt svårt att intressera politikerpå olika nivåer för att budgetera för något somskulle infalla under nästa, eller nästnästa, mandatperiod.Detsamma gällde för tjänstemän, privataaktörer och inte minst fastighetsägare. Ettav de mer konkreta avsnitten i handlingsplanenhandlade om att åtgärda enkelt avhjälpta hinderi publika lokaler och på allmänna platser, genomatt till exempel sätta in dörröppnare eller görakontrastmarkeringar i trappor.Trots att bestämmelserna om enkelt avhjälptahinder kom in i Plan- och bygglagen redan2001 uppfattade många att det räckte att fåbukt med bristerna till år 2010. Det gälldebåde dem med ansvar för att åtgärda hindren,fastighetsägarna och dem med ansvar för attutöva tillsyn av lagen, kommunerna. Men 2010kröp obönhörligen allt närmare, och i takt meddetta förstärktes den nästan mytiska stämpelnrunt årtalet. Många funderade över vad somskulle hända med de lokaler och verksamhetersom inte var fullt tillgängliga 2010? Skulle densom prioriterat annat drabbas av tunga böter,tvångsstängning av verksamheten eller någotännu värre?Handlingsplanen hade en titel som sammanfattadestora delar av den politiska ambitionsom rådde sedan början av 90-talet: ”Frånpatient till medborgare”. Signalen från riksdagenvar att samhället skulle sluta betrakta personermed funktionsnedsättning som stackarspatienter som primärt skulle hjälpas med särskildastödinsatser. Patienterna skulle i ställetbli fullvärdiga medborgare och få tillgång tillsina mänskliga rättigheter på lika villkor somalla andra.19

Det finns en djupt rotad uppfattning att personermed funktionsnedsättning är individer medsärskilda behov, som ska tillmötesgås med särskildaboenden, särskilda skolor, särskild programverksamhetoch särskilda hjälpmedel.Sverige har till och med varit världsledande iatt utveckla hjälpmedel. Det bör naturligtvisframhållas att detta arbete på många sätt varitviktigt. För många människor har hjälpmedlengjort det möjligt att, i större eller mindre utsträckning,delta i samhällslivet. Samtidigt kanman på goda grunder anta att denna framgångsrikauppfinnaranda inom det individuella stödområdetbidragit till att människor i gemen,medvetet eller omedvetet, kommit att förlitasig på att samhället ska erbjuda diverse fiffiga,individanpassade speciallösningar.Detta kan i sin tur ha bidragit till att det mergenerella tillgänglighetsarbetet hämmats. Alltsådet arbete som går ut på att när myndigheter,kommuner, landsting, företag och organisationerplanerar sina verksamheter så ska de väljalösningar som alla, oavsett funktionsförmåga,kan ta del av. Säkert har även LSS-reformen (Lagenom stöd och service till vissa funktionshindrade)på 1990-talet förstärkt bilden ytterligare.Genom LSS-insatser kan en del personer medfunktionsnedsättning få stöd från samhället, exempelvismed personlig assistans.Samtidigt är det viktigt att slå fast att detinte finns något antingen eller i denna fråga.Utveckling av särskilda stöd och framtagandetav hjälpmedel är viktigt även framöver. Dockska fokus i första hand ligga på att hitta generella,universellt utformade, lösningar som passaralla. Först när alla utvägar är prövade utanframgång är särlösningen acceptabel.År 2010 är nu historia och mycket återståratt göra. De allra flesta kommuner rapporterartill exempel att man långtifrån är klara med attha åtgärdat enkelt avhjälpta hinder. Regeringensbedömning är att utvecklingen på funktionshindersområdethar gått framåt, men att detta skettalldeles för långsamt. I juni 2011 presenterademan en strategi för funktionshinderspolitikensom sträcker sig fram till 2016. Den innehållermer precisa och uppföljningsbara mål än tidigare.Strategin vilar i stora delar på de övergripandemål som fanns med i handlingsplanen år 2000samt på FN:s nya konvention om rättigheter förpersoner med funktionsnedsättning.Milstolpe på vägenKonventionen trädde i kraft i Sverige i januari2009 och är den kanske viktigaste milstolpeninom funktionshinderspolitiken någonsin. StatenSverige är juridiskt bunden till konventionen,och denna kommer att vara rättesnöret iarbetet med att förverkliga mänskliga rättigheterför personer med funktionsnedsättning underöverskådlig framtid.För att förstå vilken betydelse konventionerinom området mänskliga rättigheter kan få, förexempelvis lagskärpningar, kan man blicka motsysterdokumentet barnkonventionen som undersin 20-åriga existens haft stor inverkan påhur arbetet med barns rättigheter utvecklats.Men till skillnad från barnkonventionen finnsdet i anslutning till Konventionen om rättigheterför personer med funktionsnedsättningäven ett tilläggsprotokoll som Sverige anslutitsig till. Detta protokoll ger personer med funktionsnedsättningmöjlighet att klaga direkt hosFN:s övervakningskommitté om man anser att20

ens mänskliga rättigheter kränkts. Dock måsteman först ha uttömt alla rättsliga möjligheter iSverige.Den svenska regeringen har nyligen lämnatsin första rapport om hur Sverige lever upp tillkraven i konventionen och väntar nu på attkallas till förhör hos FN. Parallellt med regeringsrapportenhar funktionshindersrörelsenskickat in en alternativrapport där den ger sinbild av utvecklingen. Efter förhöret kommerövervakningskommittén att lämna sina rekommendationersamt eventuellt beröm och kritik.Den svenska funktionshinderspolitiken förväntassedan i mångt och mycket formas efter FN:ssynpunkter. Denna procedur kommer att upprepasvart fjärde år.Det finns en tydlig koppling mellan konventionenoch det arbete som pågår med att skärpaden svenska diskrimineringslagstiftningen isyfte att skapa ett bättre skydd för personermed funktionsnedsättning. Det handlar om attdet ska bli möjligt att utdöma skadestånd föratt få en verksamhetsansvarig att vidta skäligaåtgärder för att rätta till otillgänglighet somkan leda till diskriminering. Frågan har utrettsflera gånger, senast 2010. Remissrundan förden senaste utredningen blev färdig våren 2011och ansvarigt statsråd Erik Ullenhag har däreftertydligt markerat att han anser frågan färdigutreddoch att den därmed kan ges plats iden svenska diskrimineringslagen.Tillgänglighet utvecklar kulturarvetKulturarvet är av människan skapat. Arkivalier,böcker, föremål och kulturmiljöer är källor tillvår historia samtidigt som de ger oss möjlighetatt förstå vår samtid och planera vår framtid.Genom att vi ständigt lägger nya perspektiv påkulturarvet nyanseras, justeras och förändrashela tiden vår historia.Den del av kulturarvet som oftast nämnssom särskilt komplicerad att förena med funktionshinderspolitikenär kulturmiljön. En deltalar till och med om den direkta motsättningenmellan tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningå ena sidan och kraven på varsamheti kulturmiljön å den andra. Det finnsmycket att säga i sammanhanget, men till attVid Mala stenar placerades en skylt med information på lättläst svenska invidden befintliga tavlan. Skyltarna innehåller i princip samma information. Det harvisat sig att de flesta valde den lättlästa texten.BENGT A LUNDBERG/RAÄ21

örja med är det viktigt att framhålla att väldigtmycket tillgänglighetsarbete handlar omannat än otillgängliga lokaler och personer mednedsatt rörelseförmåga.Tillgänglighet har ofta kopplats till huruvidadet finns en ramp eller hiss. Men med små medelgår det att göra mycket även för dem mednedsatt hörsel eller syn, för personer medbegrän sad förmåga att förstå och tolka informationeller för dem som har allergi. Funktionshinderspolitikär inte detsamma som rullstolspolitik.Men eftersom diskussionen om justden aspekten av tillgänglighet ständigt popparupp ägnas den avslutande delen av artikeln åtdenna fråga.I de fall där det faktiskt handlar om att skapaökade möjligheter att ta sig in och ut, ochrunt, med en rullstol i en äldre kulturmiljö harutvecklingen gått starkt framåt på senare år.Den officiella bilden i dag är att det inte finnsen konflikt mellan tillgänglighet och bevarande,åtminstone inte på det övergripande planet.Kulturminneslagen förbjuder inte åtgärder förökad tillgänglighet och de lagar och förordningarsom reglerar krav på tillgänglighet föreskriverinte att kulturmiljön ska förvanskas.Lagstiftningen, inklusive Konventionen omrättigheter för personer med funktionsnedsättning,lämnar i princip alltid utrymme för antikvariskahänsyn. Det handlar alltså i mycket storutsträckning om att inblandade parter har engod och lösningsorienterad vilja, samt att ettkonstruktivt samtal etableras tidigt i planeringsprocessen.Riksantikvarieämbetet, som är en avett knappt 20-tal statliga myndigheter som harett särskilt ansvar att driva igenom funktionshinderspolitiken,betonar i dag tillgänglighetsarbetetsmöjligheter före dess eventuella risker. I detenskilda fallet kan det naturligtvis uppstå problem,men dessa går oftast att lösa.Vid en stor konferens i Stockholm 2005 deltogde nationella kulturarvs- respektive funktionshindersmyndigheternasamt funktionshindersrörelsentillsammans med sina respektivemotsvarigheter i de nordiska grannländerna. Enståndpunkt som samtliga vid konferensen kundeenas kring och som är en bra tumregel i arbetetmed att öka tillgängligheten till kulturarvetlöd, fritt formulerad: ”Om en tillgänglighetsåtgärdutförs med samma ambition och kvalitéavseende funktionalitet, materialval och design,som byggnaden eller kulturmiljön en gångskapades med, så är det mycket troligt att manfinner en lösning som passar alla parter.”Bevarad tillgänglighetIbland förblindas man av strävan efter reversibilitet,det vill säga möjligheten att återställa.Återställningsbara lösningar behöver inte blidåliga, det finns många platser där motsatsen ärbevisad. Men de får ibland en tydlig tillfällighetsstämpel.På något sätt är det som att manhoppas att det i framtiden inte ska finnas någrapersoner med funktionsnedsättning. Och dåkan man ta bort rampen, eller vad man numonterat. Sanningen är att vår befolkningsutvecklingpekar i rakt motsatt riktning. Vi får alltfler äldre i vårt samhälle och med tilltagandeålder ökar andelen personer med funktionsnedsättning.Utvecklingen går således i riktning mot ettsamhälle där möjligheten för fler att delta ökar.Kulturarvsinstitutionerna är positiva till dennautveckling. Den som intresserar sig för enskilda22

Tröskelramp i Sorsele hembygdsgård. Ett enkelt avhjälpt hinder och enhelt reversibel insats.ärenden som rör tillgänglighet i känsliga kulturmiljöerska också upptäcka att, fastän detofta hänvisas till att ”i sådana här gamla hus fårman inte förändra och tillgängliggöra”, så är detpåtagligt ofta som man då inte varit i kontaktmed antikvarisk kompetens. Många gångerläggs orden i munnen på en antikvariekår somsedan länge lämnat ”konflikten” mellan tillgänglighetoch bevarande bakom sig. Var ochen kan prova nästa gång frågan dyker upp.”Vem är det som sagt att det inte går?” Funderasedan över vem som odlar myten. Visst kan detfinnas pengar att tjäna på att inte utföra en åtgärd,exempelvis för en fastighetsägare, åtminstonekortsiktigt. På längre sikt är det ingen tvekanom vart utvecklingen pekar.Kulturmiljöer har i alla tider påverkats avsamhället runt omkring. Många är de som talarom att lära sig den stora historien genom attstudera den lokala kulturmiljön. En medeltidakyrka har i allmänhet tydliga spår som vittnarom de omfattande förändringar som reformationeninnebar i Sverige och övriga Europa.Men ingen diskussion förs om att återställa kyrkornatill medeltida skick genom att avlägsnaexempelvis predikstolar från 15- eller 1600-talen.Epitafier, psalmtavlor och förstorade fönstervittnar om adelns stärkta ställning, den ökadeläskunnigheten och upplysningstiden. Tilloch med värmeinstallationer från 1800-taletkan vara av kulturhistoriskt intresse.Var tid sätter sina spår i kulturarvet utan attdet förvanskas eller upphör att vara värdefullt.Tvärtom utvecklas kulturarvet genom dessaförändringar och kan därigenom fortsätta attspela en viktig roll i samhället. Att göra välfungerande, och helst permanenta, lösningar ibra material och med god design blir tilläggfrån vår tid som vittnar om när vi på allvar börjadeprioritera frågor om alla människors rätttill kulturarvet.ANDERS BJÖRKMAN/VBM23

ANNA ROBERTSSON/VBMOtillgängligt med skruv i Finnfors.24

Sevärd och tillgängligM ARI A PAULSSONSedan 2008 driver Västerbottens museum, inom konceptet Sevärt i Västerbottens län,projektet ”Ökad tillgänglighet till kulturarvet vid Sevärts besöksmål”. Syftet är att görade utvalda besöksmålen mer tillgängliga för så många besökare som möjligt. Projektetmotiveras dels av riksdagens beslut att alla lokaler och platser dit allmänheten hartillträde skulle ha undanröjt enkelt avhjälpta hinder senast 2010. Dels motiveras detav att det är en lika stor rättighet att kunna ta del av kulturarvet som av det övrigasamhället. Maria Paulsson arbetar som antikvarie vid Västerbottens museum.Kulturminneslagens första paragraf slår fast att:Det är en nationell angelägenhet att skyddaoch vårda vår kulturmiljö. Ansvaret fördetta delas av alla.Men om ”alla” inte har möjlighet att ta del avkulturarvet, hur ska det då kunna krävas av”alla” att känna ansvar för det? Åtgärder somsyftar till att fler människor kan ta del av, haglädje av, lära sig av, uppleva, engagera sig i, medverkai och förstå kulturarvet borde därför varaen självklarhet för ett långsiktigt bevarande.Mellan 10 och 20 procent av Europas befolkningberäknas ha någon form av funktionsnedsättning.I Sverige lever ungefär 1,3 miljoner invånaremed en eller flera funktionsnedsättningar:cirka 800 000 personer är döva eller hörselskadade,cirka 600 000 personer är rörelsehindradeoch cirka 800 000 reumatiker. Närmare 200 000personer har synskador eller är helt blinda ochcirka 600 000 är dyslektiker.Dessutom blir allt fler människor allt äldre.Inom några år beräknas en tredjedel av Europasbefolkning vara över 60 år. Detta är en resvangeneration, som vill fortsätta med sitt aktiva livoavsett eventuella begränsade rörelseförmågor.Undersökningar visar att man faktiskt avstår attresa på grund av bristen på tillgängliga resmål.Om tillgängligheten får stå tillbaka vid kulturhistoriskabesöksmål innebär detta att en storpotentiell målgrupp förloras eller åtminstonebegränsas. Ofta följer familj, släkt, vänner ellerpersonliga assistenter med på resan, vilketinnebär än fler besökare. Så förutom att motiveragod tillgänglighet som en direkt demokra-25

ANDERS BJÖRKMAN/VBM”Larses” på Rismyrliden. Ett exempel på insatser för ökad tillgänglighet som besöksmålet iordningställt på eget initiativ.26

tisk fråga, kan god tillgänglighet också krasstmotiveras med ökande besökssiffror och därtillökande inkomster.Att arbeta med kulturmiljöer och tillgänglighetkan kanske inledningsvis tyckas innebäraproblem. Ibland uttrycks oro för att det krävsomfattande byggnationer som kommer att kostastora summor i en redan ansträngd budget. Andrahyser uppfattningen att begreppen inte gåratt kombinera, av rädsla att för evinnerliga tiderförstöra kulturhistoriskt värdefulla miljöer ochdärmed autenticitet och trovärdighet.Tillgänglighet innebär dock i många fall relativtenkla åtgärder. Det kan vara att besökarnahittar till kulturmiljön genom att det finnsen bra vägbeskrivning eller GPS-koordinaterpå en hemsida. Det kan handla om tydlig ochenkel information om platsen, tillgång till toaletter,texter med tydliga typsnitt, möjlighet attröra vid föremål, om ledstänger i trappor, sittplatseratt vila på eller laktos-, gluten-, ochsockerfria kakor i serveringens sortiment.Sevärt i Västerbottens län arbetar framförallt med information. Inom projektet ”Ökadtillgänglighet vid besöksmålen” är tillgänglig informationprimär, i form av bättre typsnitt påskyltar och småskrifter samt texter på lättlästsvenska (LL) på hemsidan. Inom projektet haranordnats flera seminarier om tillgänglighet.Projektet har även arbetat med inventeringaroch förslagit åtgärder för att öka den fysiskatillgängligheten vid några av besöksmålen.Tre exempelFinnfors kraftverksmuseumDen mer än hundra år gamla kraftstationen i jugendstilstår intakt med blanka mässingsinstrument,generatorer och turbiner. För den som kangå och är stadig på benen finns spiraltrappor nerfrån entréplan till turbinhallen där utställningsföremålenfinns. För rullstolsburna personer är detdock omöjligt att komma ner. Utställningstexternavar vid tillgänglighetsinventeringen skrivnaenbart på svenska, något som begränsar utländskaturisters upplevelse och förståelse av museet.Som exempel på ett enkelt avhjälpt hinder –vilket en hiss inte hade varit i just det här fallet– framställdes kompendier på svenska, engelskaoch tyska med föremålstexterna, samt en kartöversiktav turbinhallen. Med kompendiet fårrörelsehindrade och andra besökare en uppfattningom vad det är de ser i utställningen, utanatt behöva ta sig ner.Nybygget RismyrlidenHär visas hur en jordbruksgård kunde se ut på1800-talet, med ett hus för varje funktion. Gårdenmed sina 13 olika byggnader är ett populärtbesöksmål. Under sommarmånaderna får besökareinblick i hur bland annat slåtter, tvätt ochbakning gick till på en gård förr i tiden.Besöksparkeringen ligger cirka 100 meter frångårdens entré, vilket är längre bort än vad somrekommenderas för god tillgänglighet. Projektetbekostade därför en handikapparkering mittemotentrén samt en ny informationsskylt medöversiktskarta. Via informationsskylten får allabesökare en tydlig överblick av området – attkunna hitta och förstå sammanhang är också endel av tillgängligheten.RatanByn hade sin storhetstid som hamn på 1700-talet,men hamn-, lots- och tullverksamheten på-27

PETTER ENGMAN/VBMDrottning Silvia avtäcker den taktila kartan i Ratan tillsammans med Urban Gelfgren från Västerbottens museum.28

gick ända in på 1900-talet. Det finns mångalämningar kvar från dessa verksamheter, ochockså från 1700-talets intresse för ”wattuminskningen”– i själva verket landhöjningen – i formav inristade markeringar i klipphällarna samt enmareograf. Ratan är också platsen för det sistaslaget på svensk mark som ägde rum 1809.En bronsmodell av Läckö slott inspireradetill att tillgängliggöra Ratans by i form av entaktil karta gjuten i järn. Idén omsattes tillverklighet med hjälp av Västerbottens museum,Robertsfors kommun, Norrlandsgjuteriet iRobertsfors och Synskadades Riksförbund iVästerbotten.Kartan är placerad i Ratans hamn. Den tredimensionellautformningen gör att synskadade,blinda och seende får en god uppfattning omomgivningen och de kulturhistoriska platserna.Informationen på kartan är skriven med punktskrift.Kartan är lågt placerad så att rullstolsburnahar plats med stol och knän under den.Kartan invigdes av drottning Silvia i sambandmed firandet av Märkesåret 19 augusti 2009.Skylt, skrift, webbI Sevärts tillgänglighetsarbete ingår också attkontinuerligt uppdatera de ungefär 300 informationsskyltarsom finns utplacerade i länet.Typsnitten justeras, beträffande både storlekoch stil, vilket ger bättre läsbarhet för synsvagaoch dyslektiker. Sevärts serie med småskrifterom besöksmålen och andra kulturhistoriskaplatser revideras kontinuerligt med ett rakttypsnitt för bättre läsbarhet. Några av småskrif-Drottning Silvias tal vid invigningen av den taktila kartan i Ratan 19 augusti 2009Statsråd, ärade landshövdingar, ärade finländskaoch svenska gäster.Det är en stor glädje för mig att besöka Ratansby i Robertsfors kommun. Ratan har en unikkulturhistorisk miljö.Vårt besök här i Västerbotten och Norrbottenuppmärksammar 200-årsminnet av separationenmellan Sverige och Finland. Men det finns ocksåett annat 200-årsminne. Det är minnet av LouisBraille. Han skapade punktskriften, ett skriftspråkför synskadade över hela världen. LouisBraille blev genom en olyckshändelse själv blindvid unga år. Hans skriftspråk används än i dagoch har hjälpt och förenat många människor runtom i världen.Detta unika kartprojekt, en taktil karta överRatan, är ett exempel på hur modern kulturvårdarbetar i dag. Den taktila kartan är en kartbildsom är gjuten med hus, former och punktskrift.På det sättet kan även synskadade se och kännalandskapet.Ofta är det genom utställningar och skrifter vifår kunskap om olika kulturmiljöer i Sverige.Men även kartor kan berätta en historia. Kartorär så mycket mer än bara vägvisare.Jag vill gratulera till ett fint kartprojekt ochförklarar härmed visningen av den taktila kartani Ratans by för invigd.29

terna är dessutom inlästa av Västerbottensteatern.Länkar till dessa inläsningar läggs ut påSevärts hemsida.Cirka 25 procent av Sveriges vuxna befolkningberäknas ha någon form av lässvårigheter,vilket gör att behovet av texter på lättlästsvenska är stort. Till de flesta besöksmålen finnsdärför LL-information på Sevärts hemsida. Härfinns också information på engelska.Västerbottens läns hembygdsförbund harsedan 2006 arbetat med att inventera hembygdsgårdarnastillgänglighet. Eftersom ett antalav Sevärts besöksmål är medlemmar i hembygdsförbundethar inventeringar gjorts pådessa. Inventeringarna har sedan sammanställtstill enklare tillgänglighetsguider, som finns attläsa på Sevärts hemsida. Här kan besökare iförväg få information om parkering, vägar ochgångar, trösklar, trappor, ramper, toaletter, utställningstexter,taktila inslag, audioguider, hörslingoroch om det föreligger särskilda besvärför allergiker på besöksmålet.Projektet ”Ökad tillgänglighet till kulturarvetvid Sevärts besöksmål” pågår fram till slutet av2011. Projektet strävar efter att ge insikt omvärdet av tillgängliga kulturmiljöer, så att arbe-Sevärt i Västerbottens län är en satsning på ettantal väl valda kultur- och naturturistiska besöksmåli länet. Sevärt startade 1992 av LänsstyrelsenVästerbotten och drivs sedan 2000 av Västerbottensmuseum. I dag omfattar Sevärt drygt 20platser samt sex vägar och leder. De besöksmålsom ingår i Sevärt ska kunna definieras som typiska,äkta, variationsrika, tillgängliga och intresseväckande.SEVÄRTI VÄSTERBOTTENS LÄNLäs mer på www.sevart.setet med tillgänglighet ska fortsätta och utvecklassom en naturlig del i verksamheternas kvalitetssäkring.Fördelarna med god tillgänglighettill kulturhistoriska miljöer är många – oavsettom man värnar lag, demokrati, bevarande, ekonomieller folkhälsa. Alla bitarna hänger ihop.För vårt kulturarvs skull är det ett självklart arbete.30

FOTO I PRIVAT ÄGOMöte medKicki NordströmA NDERS BJÖRKMANKicki NordströmHur var det att gå på Tomtebodaskolan, Sveriges enda skola för blinda, i början av1950-talet? Hur var det att som förstaklassare skickas från morfar i Dorotea till internatskolani Stockholm? Jag har stämt träff med Kicki Nordström som vet. Numera bor honpå Lidingö och driver ett kafé tillsammans med sin man Leo Muhola. Efter en tur medden lite otidsenliga spårvagnen från Ropsten stiger jag av vid Skärsätra hållplats ochpromenerar upp till Café O’Leo på Pyrolavägen.Där är det full fart. Kicki och Leo förberederen cateringleverans som ska till ett studentkalasi Huddinge. Jag vet att Kicki är blind, och harvarit blind hela sitt snart 70-åriga liv. Visste jaginte att hon inget ser så skulle jag nog inte troatt det var så. Min spontana oro för hur det skagå på kaféet när Leo åker i väg till Huddinge visarsig snart vara helt obefogad. Fler föreställningar,förväntningar och fördomar kommeratt hamna på skam under vårt samtal.Försommardagen håller medelhavstemperaturoch inne i kaféet är det varmt som i en bastuså vi sätter oss på den lilla uteserveringen. Medojämna mellanrum kommer gästerna, iblandfrågar Kicki mig om det var någon som gick ini kaféet, men för det mesta hör hon precis vadsom händer. Raskt expedierar hon beställningarna.Inför min undran hur hon fixar det så lerhon och förklarar att det enda hon inte riktigtklarar är den nya kassaapparaten med pekskärm.Annars är det inga problem.31

Kicki Nordström bodde under åren innan honbörjade skolan tillsammans med sin morfar iDorotea. Mamman arbetade i Luleå.Hos morfar i Dorotea– Vi stod varandra väldigt nära jag och morfar.Ofta var vi ute i skog och mark, tolkade teckeni naturen och följde spår. Det var jättespännande.Dessutom utvecklade det balansen och förmåganatt röra sig fritt.Kicki berättar att hon har samiskt påbrå.Hennes morfar hade varit renskötare. Men detvar före Kickis tid.– Mamma och morfar pratade samiska. Menmed mej pratade dom bara svenska. Mammavisste ju att jag skulle gå på Tomteboda. Ochhon bestämde sig för att det inte var bra för barnatt vara tvåspråkiga. Man skulle bara ha ett modersmål.Kicki kommer inte ihåg att hon i någon störreutsträckning upplevde sig som annorlunda pågrund av sin blindhet.– Fast jag minns ett tillfälle, när morfar hadefått en stödkäpp. Käppen var spräcklig, brun ochvit, berättade dom. ”Va fint med en vit käpp”, sajag. ”Å så får du väl inte säga”, sa mamma. Kanskevar det en av de tidigaste gångerna då jag förstodatt det fanns lite skam och att jag var annorlunda.Men annars upplevde jag mej nog intesom blind, synskadad eller annorlunda egentligen.Jag var enda barnet i familjen, och jag minnsinte att andra barn jag lekte med kommenteradedet på något sätt.– Senare, när jag var hos morfar ett sommarlovfick jag en cykel av honom. Då undrade någonhur det skulle gå. Men förutom att det varsvårt med balansen i de djupa fårorna på skogsochgrusvägar var det inget problem.– Att flytta till Tomteboda var en självklarhet.Det var obligatoriskt och det fanns ingen annanskolutbildning för blinda i Sverige. Jag var noginförstådd med detta ganska tidigt. Eftersom jagär född i december bestämdes att jag skulle fåbörja skolan ett år efter mina årskamrater. Jagbehövde nog det där extra året, men själv villejag gärna börja så fort som möjligt.Nästa TomtebodaTomteboda var en internatskola, även för demsom hade sina hem i Stockholmsområdet. NärKicki började på skolan flyttade mamman tillHammarbyhöjden i södra Stockholm. De kundeträffas på helger och lov, men under veckornabodde Kicki på skolan.– Att det var obligatoriskt att bo där tycktejag definitivt inte om. När jag skulle tillbaka efteren helg hos mamma grät jag. Det var svårtmed dom här separationerna hela tiden. Mensen gick det rätt bra under veckorna. På längreskollov åkte jag ofta upp till morfar i Dorotea.– Klassen jag kom till var liten. Vi var sjuelever, barn från hela Sverige. Det var bra sammanhållning.Flera blev kompisar för lång tid.Det var första gången jag träffade andra blindabarn, men jag tyckte inte att det var någotmärkligt med det. Nya barn, och nya kompisarbara. Känslan av särskiljande och att vara åsidosattkom senare, i tonåren, på högstadiet.På skolan bodde barnen i sovsalar. En storlekmed ungefär tjugo barn i varje, och några mindresalar med plats för fyra. Naturligtvis var deten annan disciplin och ordning än den Kicki32

hade upplevt som enda barnet hemma hosmorfar. Hon berättar att hon nog var lite obstinatav sig.– Det började tidigt för mej att säja ifrån, ochdet var dom inte vana vid, ”tanterna” som vikallade dom.När den religiöst lagda föreståndarinnanOlga inte ville läsa annat än Bibeln för barnenom kvällarna, då organiserade Kicki som då vari 8–9-årsåldern en ”strejk”.– Det var några tjejer och jag som klättradeupp på ett högt skåp där Olga inte kom åt oss.Där satt vi och skulle inte komma ner om honinte läste en saga i stället.”Tanterna” hade inget med själva skolverksamhetenatt göra. De höll ordning, såg till att destrikta tiderna för uppgång, ätande och sänggåendehölls.God utbildningUtbildningen vid Tomtebodaskolan bestod på50-talet av en åttaårig teoretisk grundskola ochdärefter upp till tre år med praktisk inriktning.– Det första vi fick lära oss var punktskrift. Vihade en träplatta med borrade hål i och träkulormed en pinne som man skulle sätta ner i hålen.Det tränade både det taktila och det motoriska.Jag tyckte mycket om att lära mej punktskriftsalfabetet.– Stor vikt las vid det taktila över huvud taget,kartor och bilder och sånt. Ju fiffigare lärarnavar desto mer taktila grejer kom dom på.– Dom första fyra åren hade vi samma lärareoch hon var jättebra. Vi gjorde skådespel ochsmå sketcher och hon la väldigt mycket tid påatt vi själva skulle gestalta våra liv. Vi hittade påpjäserna själva, eller så läste hon något och frågadeom vi hade lust att ”spela” det. Så vi fickimprovisera själva.– Skolverksamheten var det absolut inget felpå, vi hade väldigt kompetenta lärare. Jag troratt vi fick bättre utbildning än vad man fickmånga gånger i andra klasser. Vi var ju så få, lärarnafick mer tid med var och en. Den somsackade efter fick hjälp. Nej, jag har inget attklaga på när det gäller pedagogiken.– ”Yrkesutbildningen” efter grundskolan varinte ett obligatorium, men man förväntades gåi alla fall ett år. Det gjorde jag medan andra gickalla tre åren. Det skulle vara en slags yrkesförberedelseså att man i alla fall skulle kunna försörjasej som hantverkare. Men utbildningenvar väldigt begränsad. Flickorna tänkte dom sigskulle väva och sticka medan pojkarna skullelära sig binda borstar.Det hörs att Kicki nog redan då bestämt sigför att inte bli sittandes vid vävstolen eller medstickorna. Inte heller skulle hon komma attfölja råden från skolan att helst inte gifta sigoch absolut inte skaffa barn. Vid tiden då KickiNordström gick i högstadiet ordnades för förstagången klasser på Tomteboda som skulle förberedaför vidare studier.– Själv bestämde jag mej för att det där görjag senare, nån annan gång. Jag gick i en såntrevlig klass och ville inte lämna mina kompisar.Så jag fick sitta och lära mej väva och stickaunder ett år. Vid den här tiden hade man ocksåkommit på att kanske pojkarna skulle få provavävstolen och flickorna borstbindning. Så jagfick också lära mig binda borstar.33

SYNSKADADES MUSEUMGeografilektion med taktil jordglob på Tomtebodaskolan.34

STUDIO GULLERS, STOCKHOLM/SYNSKADADES MUSEUMBiologilektion på Tomtebodaskolan.35

Moderiktigt– Egentligen hade vi ingen kontakt med barnutanför skolan annat än under loven. Då fick viockså så småningom reda på att vi klädde ossannorlunda, att vi var väldigt omoderna. Efterloven kom vi, framför allt tjejerna, tillbaka ochbytte erfarenheter om hur man skulle klä sig.Det var duffel som gällde på den tiden. Allautanför skolan hade sån då, och jag fick en jagockså. Men hade man inte egna kläder så fickman av skolan, och jag vet att vissa killar gick iäppelknyckarbrallor, och det var det ju ingaandra grabbar som hade.– Jag minns att jag en gång, jag kan ha varit13 eller 14, ville ha såna där tunna strumporoch gick till tanterna som letade i förrådet ochgav mej ett par som var ungefär som dagensstödstrumpor. ”Var kommer dom här ifrån då?Marshallhjälpen, eller?” Man snappade upp endel från omvärlden.Det som Kicki minns som mest bristfälligtpå Tomteboda är fritiden, och den är naturligtvissärskilt viktig på ett internat.– Fritiden på skolan var torftig. Det ordnadesväldigt lite aktiviteter. Det fanns inga radioapparater,varför det var så vet jag inte. Vi försöktesysselsätta oss själva. I dagrummet fannsen grammofon där vi spelade skivor som vihade med oss hemifrån.– Det var lättare på vintern när man kundevara ute och åka bob, skidor eller skridskor påskolans isbana.Kicki berättar att det fanns en förberedd ochgodkänd backe, men att det förstås var roligareatt åka bob och skidor utför en förbjuden brant.På skidor gick det bra att fixa 90-graderskurvannedanför backen men med bob hände det attman brakade rakt in i staketet som låg framförjärnvägsspåret. Som sagt, mina föreställningarom vad blinda gör och kan göra får sina törnarunder vårt samtal.– Och så kunde man gå på ”linjen”. Det varen asfalterad gång där vi gick fram och tillbaka,två och två, eller tre och tre. Egentligen måste viha sett ut som stressade råttor. Man pratade ochresonerade och det var där kontakten mellanpojkar och flickor skedde. Annars var det bara iklassrummet man träffade killarna. På linjenkunde man möta killar från andra klasser. Manstötte ihop med flit för att få kroppskontakt.Efter TomtebodaEftersom man på Tomteboda tyckte att Kickivar så ”kavat” ansåg man att det skulle passa hennemed en tio månaders utbildning på Mariahusmodersskola.– Det var också ett internat, på Södermalm.Det var en väldigt speciell upplevelse att kommadit efter Tomteboda. Jag fick del i ett rumtillsammans med två tjejer från Nynäshamnsom redan kände varandra. Jag måste väl ha berättatatt jag inte såg, men det var knappt att vihunnit presentera oss förrän den ena ställde sigframför mej och sa: ”Dej ska jag göra folk av!”– Bland annat handlade det om rätt kläder,min blommiga kjol tyckte hon var förfärlig, håretvar inte moderiktigt och så skulle det varahögklackat i stället för dom sandaler jag gick i.– Kerstin hette hon, och hon la grunden tillnågot alldeles speciellt. Hon tränade mej, honsa åt mej att gå ut och handla. Det var hon somskickade ut mej i ”verkligheten”. Hon gav mej36

en massa växelpengar, och först trodde jag atthon gjorde det för att jävlas, men så var detinte. Hon skickade ut mej på inköpsuppdragför att jag skulle lära mej att känna igen mynten.Såna praktiska kunskaper fick man intelära sig på Tomteboda. Där fick man inte ens haegna kontanter.Efter de första tio månaderna på husmodersskolanfortsatte Kicki med en barnskötarutbildningpå samma skola.– Det var en rolig utmaning, och en gedigenoch bra utbildning. Jag ville egentligen bli förskollärareoch för det krävdes barnskötarutbildning,med praktik från familj och dagis. Undertiden då jag praktiserade på ett daghem i Hökarängensökte jag in till lärarhögskolan. Jag var påintervju och hade formell behörighet. Då hademan tagit frågan till skolöverläkare Gösta Rodhesom menade att ”det här är inte bra, barn skainte behöva träffa blinda människor”. Så detblev inget med den utbildningen. Jag jobbade istället några år som barnsköterska.Uppmaningen från Tomteboda att inte giftasig och skaffa barn struntade som sagt Kickihögaktningsfullt i. Sammanlagt fem barn blevdet. Och i stället för lärarhögskola blev det etnografipå universitetet.Svindlande höjder– Jag var intresserad av mina samiska rötter.Mamma avrådde mej. ”Det är bara konflikter”sa hon. ”Dom bara bråkar med samerna däruppe. Dom är föraktade, du kommer bara attbli ledsen”. Det var en lite konstig grej, att detinte var för att jag inte såg, utan min etniskabakgrund som skulle vara det stora problemet.– Redan tidigare hade jag kommit att intresseramej för de nordamerikanska indianerna.Tanken var att jämföra dom med samerna. Menefter mammas bestämda avrådande hamnadehela mitt fokus på indianerna.– Det fanns en föreställning att indianerna iMohawkstammen i staten New York inte liderav svindel, och att dom därför var särskilt lämpadeför byggande av skyskrapor och höga broar.Jag var övertygad om att det var en myt, ochville visa det. Så jag åkte till USA med min sexårigadotter som ledsagare. Det jag kom framtill efter att ha träffat och intervjuat indianernavar att det inte fanns något alls som talade för attdom var mindre drabbade av svindel än andra.Dom tog dom farliga jobben för att det var domjobben som fanns. Och många av familjerna jagträffade hade förlorat män, söner och bröder iolyckor på byggena.Jag ställer förstås den kanske korkade fråganhur hon som blind upplever fenomenet svindel.– Visst kan jag känna svindel då jag inte harnågon ljudvägg omkring mig, när vinden blåseråt alla håll och när jag inte vet om det finns stupeller trappor i min direkta närhet. Det är enmycket obehaglig känsla som jag inte tycker om.Aktiv pensionärSedan januari 2011 är Kicki Nordström pensionäroch hjälper Leo med kaféet – när hon hinner.Hennes arbete med invandrarfrågor utifrånhumanitära perspektiv fortsätter även efterpensioneringen. Hon har också arbetat mycketmed jämställdhetsfrågor, och också ägnat sig åtsamernas rättigheter. Under en period var honpresident i WBU, World Blind Union, och drev37

där framför allt frågor om demokrati och utbildning.– Jag är med i sameföreningen här, men ärinte aktiv, och så startade jag svensk-indianskavänskapsförbundet, som numera är nedlagt.– Jag skrev 1989 en utredning åt regeringenom flyktingar, invandrare och asylsökande medfunktionsnedsättningar. Och just nu skriver jagen skuggutredning, en parallellrapport, till densvenska officiella rapporten som ska gå tillövervakningskommittén för konventionen omrättigheter för personer med funktionsnedsättningar.– Jag är väldigt engagerad i FN-frågor, ochtror mycket på FN som institution och företeelse.Vi har startat en lokal FN-förening här påLidingö. För en tid sedan var Pierre Schori häroch pratade om Nordafrika. På tisdag ska vi hastyrelsemöte, och då har vi det här på kaféet såslipper vi gå så långt.Jag frågar avslutningsvis hur hon tycker attsituationen för de blinda och synskadade barnenhar förändrats.– Rehabilitering och habilitering existeradeinte när jag var barn, i dag är den väldigt målmedvetenoch man tränar barnen på olika sätt.– Det har blivit mycket bättre. Det har detväl för alla barn. Dom är mycket mera i centrumi dag. Barnens behov är mycket bättre tillgodoseddaän dom var på vår tid. I dag kanskedet inte är bristen på fritidssysselsättningarsom är problemet, utan att barnen får för litetid för eget skapande och lek.– Det är nog många barn som inte alltid haftdet så bra. Men själv har jag haft en väldigtlycklig barndom egentligen, och ett gott liv.38

STUDIO GRANATH, STOCKHOLM/SYNSKADADES MUSEUMTomtebodaskolans entréfasad 1971.TomtebodaskolanUnder decennierna efter 1800-talets mitt började man uppförainstitutioner för att ta hand om barn med handikapp. Redan1808 hade dock ett privat skolinternat startat på Regeringsgatani Stockholm, Blindes och Döfstummes Institut. Från 1812fram till 1878 bedrevs verksamheten på Djurgården, då ett särskiltinstitut inrättades för de blinda på Östermalm. Detta visadesig snart otillräckligt, och man beslutade att bygga en nyskola på kronans mark på Tomteboda i Solna socken. Det uppdrogsåt arkitekten vid Öfverintendentsämbetet Oscar Eriksonatt upprätta ritningar till de nya byggnaderna.Hösten 1888 stod Tomtebodaskolans huvudbyggnad färdig,liksom flera andra byggnader som sjukstugan och verkstadsbyggnaden.Den första september samma år tog undervisningeni de nya lokalerna sin början. Blindundervisning blev1896 obligatorisk i Sverige.Från att under 30-talet ha uppgått till över 200 sjönk antaletelever till cirka 130 för att under en period på 50-talet återstiga något. Undervisningen utvecklades i stort sett parallelltmed de planer som gällde för folkskolan. Nya hjälpmedel togskontinuerligt i bruk. Punktskriftsbiblioteket för elever inrättades1932 och 1963 byggdes simhall och idrottsavdelningar.Under 1960-talet började man integrera blinda barn i denvanliga grundskolan. Reselärartjänster inrättades så att blindlärarefrån skolan kunde resa ut till synskadade barn och ungdomari hela landet. Tomtebodaskolan övergick i stället successivttill att bli ett nationellt resurscenter. Vid centret finnsäven en avdelning för forsknings- och utvecklingsarbete.Den 6 juni 1986 utexaminerades den sista skolklassen påTomtebodaskolan. Därmed avslutades en nästan hundraårigepok.39

PETTER ENGMAN/VBMGöran Nygren.40

Möte med Göran NygrenK ARI N BERNSP ÅNGGöran Nygren har sedan födseln en CP-skada. Med stor förmåga att se möjligheteri stället för problem tycks nästan ingenting ha fattats honom, det skulle vara att hanaldrig kunnat lära sig dansa. Karin Bernspång som träffat Göran hemma i hans kök iSkivsjö ett par mil väster om Vindeln, är reporter på Västerbottens-Kuriren och lärarepå Strömbäcks Folkhögskola.Han sitter vid köksbordet hemma i huset sombyggdes redan innan han lämnade Skivsjö förstagången. Utanför köksfönstret skymtar grannensvidsträckta vedlager och från rummetslångvägg leder verandadörren ut mot sjön ochbadplatsen vars tillblivelse Göran varit delaktigi. De senaste 27 åren har han haft hustrun Mailavid sin sida och när hon mycket hastig dog viden rutinundersökning i vintras blev det för förstagången riktigt mörkt för Göran. CP-skadanhar aldrig känts så tung som ensamheten, menden grånade gentlemannen som bjuder mig påkaffe och bullar en vacker vårdag, samma århan ska fylla 75. Han ger inte upp så lätt.– Jag har aldrig tänkt på mig själv som handikappadeller sämre än andra. Jag har mina begränsningarsom jag har anpassat mig efter.BrogårdenNär de jämnåriga hemma i byn skulle börjaskolan och lära sig läsa och skriva, var det ingenav lärarna i byn som trodde på Göran. Hanhade varit sen med att gå och pratade otydligt.Eftersom han inte kunde klockan skulle haninte heller klara skolan.– De tyckte sig veta att jag var sinnesslö såjag hamnade på Brogården i Umeå.Vid det laget hade Göran förlorat sin äldstabror Lasse, som levde med en grav cp-skada itvå år. Han dog ungefär samtidigt som yngresystern Barbro Ingegerd, som bara blev tre dagargammal. Mellan dem, 1936, föddes Göran.– Och jag lever fortfarande.Han fick ytterligare två små friska systrar, menmor Tora var klen och levde inte längre. PappaAxel hade gift om sig och på gården boddeäven de äldre halvsyskonen.– Min styvmamma behandlade mig väl, menjag kan förstå att hon inte hade någonting emotatt jag åkte i väg. Det var ingen bra lösning,men en lösning som pappa accepterade.Göran skulle fylla åtta år när han tvingadeslämna allt han kände till. Åtta mil hemifrån påanstalten i Umeå var vårdarna få och förståelse41

utbytt mot disciplin. Pojkarna bodde för sigoch flickorna för sig i sovsalar med 15–16 barni varje. Sammanlagt var de ungefär 80 barn ihusen på Storgatan 28, och för att det skulle gåså smidigt som möjligt blev de varje natt väcktaklockan två för att gå upp och kissa.– Om det inte kom något satte de på vattenkranenoch om det ändå inte blev något fick vistryk.Göran skrattar. Men blir allvarlig när han skabeskriva hur det kändes att ställas åt sidan ochskickas i väg för att han inte var som alla andra.– Det är klart jag var ledsen när jag åkte,men egentligen for jag inte illa där, det har jagaldrig gjort, men det var en speciell miljö.BrattbyFörmågan att anpassa sig var stark och fick honomatt nästan trivas på anstalterna där hantillbringade sin uppväxt. Några gånger per årfick han komma hem, över jul och påsk, och påsommaren. När Göran kom i tonåren blev hanförflyttad till Brattby vårdhem utanför Vännäsbydär synsättet var ett annat.– Det blev bättre när jag flyttade dit. Därjobbade mer personal, men inom vården hardet alltid funnits fascister som ger patienternaöknamn eller inte betraktar dem som redigamänniskor. Å andra sidan var det inte så konstigtkanske, det fanns de som gick hela dagarna runten och samma stolpe.Precis som på Brogården fanns bland de boendebåde utvecklingsstörda och psykiskt sjuka,och många av dem var felplacerade, enligtGöran. Minst en fjärdedel skulle aldrig behövavara där och bara en fjärdedel var helt rätt placerade,tror han. Själv tillhörde han dem somhade hamnat fel, men den som träffade honomdå skulle förmodligen inte se att han skilde signämnvärt från de andra.– Man blir den miljö man vistas i, man bliren av dem. Får man inte möjligheten så kanman inte utvecklas heller.Hem till bynMen en av de äldre vårdarinnorna såg att Göraninte hörde hemma på institution. En vårdag,året han skulle fylla 14, fick han uppmaningenav henne att åka hem och aldrigåtervända. ”Kräv att få gå en vanlig skola i Skivsjöeller var som helst”, var uppmaningen. Detvar nära att han hämtades tillbaka till vårdhemmetmen i stället gick överläraren i byn med påatt testa honom igen och den här gången fickhan en bänkplats i skolhuset. Göran började isjätte klass och läsämnena klarade han utmärkt.I svenska och matematik gick det sämre. Hanhann ändå i kapp de andra eleverna så pass braatt han fick fortsätta ytterligare ett år. Sjundeklass avslutades med fullt godkända betyg.– Svensk rättstavning gick bra men välskrivningenvar inget vidare. Det har den aldrig varit.Full rulleGöran skrattar igen. Av de spastiska rörelsernamärks lite när han dukar fram kopparna. I tonårenvar han stark och klarade sysslorna på gårdenmen det blev allt mer slitsamt. Kroppenpassade inte för hårt kroppsarbete och med tidenfick han problem med gåendet. På äldredagar tog han hjälp av rollator och framkomlighetenblev bättre men axlarna tog stryk och nu42

PETTER ENGMAN/VBMTrapptur.43

när han vill försöka gå bär inte benen. Inomhusrullar han sig fram på en stol. Behöver han någotpå övervåningen tar han sitthissen uppförtrappan, men sedan han blev ensam håller hansig mest i det kombinerade köket och vardagsrummetdär även sängen fått en plats. Medmini traktorn klipper han själv den vidsträcktagräsmattan, med sin permobil tar han sig tillaffären och med den lilla blå mopedbilen kanhan kör ända in till Vindeln om så krävs.Innan Göran återvände hem till Skivsjö för25 år sedan hade han varit från byn i närmare30 år. Efter folkskolan erbjöds han en plats påVanföreanstalten i Härnösand men utbildningentill skomakare blev honom övermäktig såefter några månader återvände han hem igen.Vid 16 års ålder fick han förtidspension, menGöran ville mer. Han anlagstestades med arbetsförmedlingenshjälp och efter fyra månader påLinda säteri i Sörmland hade han betyg i bådeäggkläckning och foderlära. Men det var intevad han hade tänkt sig.Socionomstudier– Det var väl sjutton om jag inte kunde få enutbildning som skulle ge mig ett jobb så att jagklarade mig.Han tog en Hermodskurs och fick bland annatstort A i matematik, men efter ytterligaretester på arbetsförmedlingen visste de ändåinte vad de skulle göra med honom. Han fickhöra talas om folkhögskolan i Medlefors ochtog sig in trots att varken arbetsförmedlingeneller skolledningen trodde att han skulle klaraav studierna. En månad in på höstterminenkom rektorn och bad om ursäkt för att han tidigarehade sagt att skolan var alldeles för svårför Göran. Under de tre studieåren kom hanfram till sitt yrkesval och de var fyra i klassensom tog sig in på socionomutbildning. Görangick på Sköndal utanför Stockholm.– Jag ville visa att jag var någonting värd ochklarade av saker.Inom Stockholms stads arbetsbyrå och Samhallarbetade Göran Nygren som personalmanoch konsult i många år. Det var tuffa år. Hanskulle lösa personal- och utbildningsfrågor ocharbetet med att följa upp frånvaron bland deanställda krävde hembesök som gav insyn i andramänniskors svårigheter.– Många var alkoholiserade och jag kändemycket för de där människorna. Och när maninte flyr undan utan tar tag i ett problem såmöts man av beundran.FamiljelivMed besparingstider och övertalighet valdehan till sist att gå. Vid det laget hade han giftsig med Maila och när hon ville komma ifrånstorstaden återvände de till hemstället där dehann leva 25 år tillsammans.– Vi blev lyckliga på det sättet att vi hadevarandra.Maila hade barn sedan tidigare men paretfick inga egna. Äktenskapet är det enda allvarligaförhållande som Göran har haft.– Jag gjorde mina försök, men de sprang närde såg mig.Självförtroendet fick sig många törnar genomåren men någon bitterhet har han aldrigodlat. Oavsett i vilken miljö han befunnit sighar han varit aktiv och arbetat målmedvetetför det han trott på och tyckt borde göras.44

– Jag retar mig på dem som sitter och gnälleroch väntar på att någon annan ska agera. Dåär det bättre att göra något själv. Jag kan integöra allt men om man är några stycken somhjälps åt så kan man åstadkomma det mesta.Med en okuvad vilja och förmåga att se möjligheteri stället för problem tycks nästan ingentingha fattats honom, men efter en stundsfundering kommer han på vad han alltid önskatmen aldrig klarat av.– Jag har aldrig varit avundsjuk på att andrakan gå men jag önskar att jag hade kunnat dansaoch fått krama om flickorna.På väggen, bredvid sängen, hänger bilder påMailas barn och barnbarn. På ett av fotografiernasitter han själv bredvid sin kära hustru. Nuär det Göran som får hålla ihop familjen ochdet, precis som allt annat, vill han klara av självså länge han kan. Trots samhällets radikalaframsteg i synen på och stödet till människormed funktionsnedsättningar, så har Göranegentligen aldrig känt sig diskriminerad. I allafall inte av sin nära krets.– I nya möten har jag haft problem när människorinte har trott på mig. I byn har aldrig någonsett ner på mig, snarare tvärtom, jag harmött beundran för att jag klarat mig så bra. Jo,jag har haft ett innehållsrikt liv.På väg med permobilen.PETTER ENGMAN/VBM45

© MAJ FAGERBERG/BONNIERS CARLSEN IF”Trollkärringen fattade ett raskt beslut. Hon lät sin egen unge ligga kvar vid vägkanten, men människobarnet stoppade hon i näverkonten, slängdeden på ryggen och löpte till skogs.” Maj Fagerbergs illustration till Selma Lagerlöfs berättelse ”Bortbytingen”.46

BortbytingarC L AES G OLSSONUtifrån sagor och sägner om bortbytingen diskuterar etnologen Claes G Olssonhistoriska förklaringsmodeller och nutida attityder och föreställningar om ”de andra”och oss själva. Grundfrågan handlar om tolerans och våra förmågor att accepteraeller förneka människor och företeelser som inte alltid är direkt igenkännbara medvår egen begränsade kulturella och sociala erfarenhet. Vi behöver bli mera medvetnaom okunnighetens fördomar och vad som väcker vår rädsla för det okända.En hustru gick en gång ut från sitt barn; och närhon kommer åter in igen, så ligger två barn jemtesig i vaggan och de voro hvarandra alldeles lika.Hustrun blef förfärad vid denna syn, och springerin till gårdshustrurna och beklagar sig och baddem för Guds skull komma in och se olyckan.Men när de kommo in i stugan, låg det inte merän ett barn i vaggan; det andra var borta. Dåblef den arma modren ännu mer hjärtängslig ochtviflade starkt därpå, att det voro hennes egetbarn. Men då de andra qvinfolken bedt hennetillfreds och först se vad det kunde bli af det, toghon barnet an. Men dock med största förtvivlani sitt själ. Det blef och allt sämre och ”hapligare”att se på, och Bondhustrun fann då att barnetvar ett riktig ”Bortbytes-barn”, och att hennes egetvar bortbytt. – Men en dag då hon bakade, badhon innerligt till Gud och att han ville förlåtahenne all synd om det var hennes eget barn; tyhon hade beslutat, att bränna upp barnet lefandei ugnen. Hon tog då barnet och lade det på ungs -spaden. Men just som hon skulle skjuta in det iden brinnande ugnen, kom ett qvinfolk (en haltqvinna) ropandes med ett barn på armen: ”Låtmig få mitt barn igen, här har du ditt”.Texten som är hämtad ur Svenska sagor ochsägner, 12, 1959, är en dramatisk berättelse omhur en moder förlorar sitt barn till ett övernaturligtväsen, ett troll eller vittra. Föreställningarnaom bortbytingen är en gammal och överEuropa vida spridd förklaring till att små barninte utvecklades som förväntat. Orsakerna tilldetta kan ha varit flera: förlossningsskador, genetiskaskador, sjukdomar, undernäring. När enskada på ett barn var synlig direkt efter förlossningenfick en annan föreställning bli förklaringen,nämligen att modern hade ”försett sig”,sett något otäckt eller blivit skrämd under graviditeten.Denna tanke omfattades fortfarandevid slutet av 1700-talet även av en del läkare.47

© MAJ FAGERBERG/BONNIERS CARLSEN IF”Min man har blivit led åt mig, drängarna föraktar mig, pigorna skrattar åt mig, katten fräser då han får se mig, hunden morrar och visar tänderna,och du är skuld till alltsammans.” Maj Fagerbergs illustration till Selma Lagerlöfs berättelse ”Bortbytingen”.48

Saga, sägen, sanningLåt oss gå tillbaka till den inledande bortbytingssägnen.Hur ”dum” får man vara? Troddemänniskor förr verkligen att det fanns troll ochandra övernaturliga väsen vilka hade makt attingripa i människornas värld? Trodde människoratt trollen ville och kunde byta sina fula ochmissbildade ungar mot de vackrare människobarnen?Tron på övernaturliga väsen och derasingrepp i människors liv skall inte överdrivas iefterhand. Snarare är det så att forskarna överbetonattrosföreställningars förekomst genomsina insamlingar. Främst var det latenta föreställningarsom togs till i oförklarliga situationer påsamma sätt som vi i dag använder allsköns alternativbehandlingaroch mer eller mindre verkningslösapreparat när inte etablerad medicinskkunskap ger oss tillfredsställande svar. Placeboeffektenär dock ett faktum och behovet av förklaringarär universellt. Den så kallade folkligakunskapen var den kunskap tidigare generationerhade att tillgå när inget annat vetande fanns.Bortbytingssägnerna bör tolkas som symboliskaberättelser. De dramatiserade berättelsernager oss en möjlighet att förstå hur familjen ochfrämst modern reagerade när hon fick ett barnsom inte utvecklades som förväntat utan tvärtomblev allt mera svårskött och krävde ständigpassning. De emotionella reaktionerna och depraktiska problemen skiljer sig knappast från idag. Sägnerna talar om att detta har hänt tidigare,modern är inte ensamt ansvarig även omhon av nödvändighet har tvingats lämna barnetutan tillsyn och kände skuld för det.I bortbytingssägnerna, liksom i verkligheten,upptäcks först efter en tid att barnet förändratsoch inte är som andra. Innan den medicinskakunskapen utvecklats var det inte lätt att se påett nyfött barn eller förstå att något var fel. Osäkerhetpräglade situationen. Genom att betraktabarnet som en byting, vilket inte tillhörde denmänskliga sfären utan ett övernaturligt väsen,friades föräldrarna och framför allt modern åtminstonedelvis, från skulden för det inträffade.Också kristendomen innehöll förklaringar tillförekomsten av barn med funktionshinder. Dåhandlade det om ett syndigt och felaktigt leverne.De två barnen i vaggan representerar det tvivelsom uppstått om vad det var för barn föräldrarnafått. När endast ett barn åter ligger i vagganigen är det förvandlat och modern kan inte göraannat än att ta det till sig som sitt eget. Hela tidenlängtar hon dock efter sitt rätta barn, ”drömbarnet”,det friska och välutvecklade som i framtidenska kunna bidra till familjens försörjning.Sägnerna innehåller också anvisningar förhur man kan få tillbaka sitt rätta barn. Det kundeman göra genom att hota att behandla barnetilla, ge det stryk eller döda det. Trollmodern– som jag tolkar som den goda modern – tåldeinte att se sitt barn fara illa och vill ha det tillbaka.Hon är moderns dåliga samvete, den godamodern och en viktig anvisning om att ävendessa barn skulle vårdas med omsorg.I sägnerna är det främst moderns roll somframträder men i bakgrunden finns den äktamannen och gårdsfolket som vill bli av med detbesvärliga barnet. De tycker att det kräver förmycket tillsyn och tär på gårdens resurser, ochär utan förhoppning om att barnet ska kunnabidra med något arbete. Modern är den sommest helhjärtat försvarar det missbildade barnet.Denna konflikt tar författaren Selma Lagerlöffasta på i sin korta novell ”Bortbytingen”49

© MAJ FAGERBERG/BONNIERS CARLSEN IF”…knappt hade bonden hunnit ett stycke uppåt höjden, förrän en liten pojke kom springande mot honom. Han var skön och smärt som ettungträd…” Maj Fagerbergs illustration till Selma Lagerlöfs berättelse ”Bortbytingen”.50

som finns i samlingen Troll och människor. Honfångar i berättelsen två synsätt som kolliderar,omvårdnad och acceptans mot en önskan attslippa ifrån ett avvikande, svårskött och tidskrävandebarn.Sagan handlar om en kvinna som fått en bortbyting,men som inte klarar av att behandlatrollungen illa, utan försöker göra det så bra sommöjligt för honom, trots att alla är emot det,däribland maken. Han försöker på olika vis haihjäl ungen men modern griper in och räddarbarnet. Till slut bestämmer sig mannen för attöverge sin maka, han säger att hon måste väljamellan honom och trollbarnet. Även om honälskar sin make, och det plågar henne att hanlämnar henne, kan hon inte offra barnet. Dåmannen går genom skogen möter han en litenpojke. Barnet hälsar och säger att om mannenkan gissa vem han är ska han få veta vart han ärpå väg. Mannen känner igen pojkens sätt att talafrån sin egen släkt och svarar: ”Om inte min sonvore hos trollena, så skulle jag säga, att det ärdu.” Pojken svarar att det stämmer och att han ärpå väg hem till sin mor. Han berättar att varjegång bortbytingen har behandlats illa har hansjälv behandlats på motsvarande vis. Fadern villveta hur det kommer sig att han kunnat göra sigfri från trollen och pojken berättar att när modernoffrade något som var mer värt för henneän livet, det vill säga att låta maken gå för att fåbehålla trollbarnet, så förlorade trollen sin maktöver honom själv. Det är moderns omsorg omtrollbarnet som har räddat hennes eget barn.Att döda ett barnDe drastiska råden att hota att skada eller dödabarnet var förbjudna tankar, de tjänade främsttill att uttrycka förtvivlan över situationen. Detfinns dock några få exempel på att fantasin skenati väg och föräldrarna verkligen försökt sigpå att följa sägnernas råd. I ett domstolsfall påGotland från slutet av 1600-talet dömdes föräldrarnaför att ha orsakat sin sons död genomatt bära ut det och lägga det i dyngstacken. Barnethade varit:...mycket siuukligit och skröpeligit, och altifrån det halft åhr gammalt warit så att detsnart sagt i så många åhr, tegat hwarckendag eller natt, och ganska wanskäpeligtwarit.Trots att pojken var ett stort vårdproblem hadeföräldrarna skött honom i alla dessa år. De hadedock hört från bekanta att man kunde få tillbakadet friska människobarn de egentligen skulleha haft. En julafton gjorde de slag i saken.Väl inlindad bar de ut pojken och lade honompå dyngstacken där han fick ligga ett par timmar.Efter att de tagit in pojken låg han stillatill juldagens afton då han:...gifwer up sin Anda...därefter blefwe folckeliikt, Munnen som förr war uppdragen tilleena örat, då kommit i sitt rätta skick igen,dee samman krumpne lemmarne dåuthsträckte och Barnet sedan det warit dödt,så wackert och dejeligit som något barnkunnat wara...Pojken dog, vilket inte var föräldrarnas avsikt,men symboliskt hade de fått igen sitt friska välskaptabarn och normaliteten hade inträtt. Fördomstolen berättade hustrun Dordi Larsdotteratt barnet fötts utan skador. Vid ungefär etthalvt års ålder inträffade något då hon var medsin man ute på ängen för att räfsa hö. Barnet51

hade hon lagt väl inlindat i gräset. Plötsligtskrek det till och hon sprang dit och fann då ett”wanskapeligit” barn. Detta är ett återkommandetema och lyfter fram kvinnans dubblaansvar för vården av barnen och gårdsarbetet.Modern måste ibland lämna barnen för att uträttasina nödvändiga sysslor och det är då någothänder med barnet. En annan farlig tid varföre dopet då det odöpta barnet ansågs varasom mest utsatt för faror.Under rannsakningen på Gotland deltogkyrkoherden Brygger vilken ansåg att föräldrarnaborde ha vänt sig till honom. Prästen gjordegemensam sak med vetenskapen och förkastadeden folkliga okunnigheten och folktrons vidskepligheter.Vetenskapens utveckling och upplysningskampanjerunder 1700-talet bekämpadedet man uppfattade som folkligfördomar,vidskepelse och okunnighet. Inte minst detmedicinska kunnandet och förståelsen för barnensbehov ökade. De lärdas blickar riktadesockså alltmer mot specifika funktionsnedsättningar,blindhet, dövhet, rörelsehinder och psykiskasjukdomar. I Vetenskapsakademiens skrifterbeskrevs medfödda missbildningar menockså levnadsberättelser som visar att livetkunde vara hyggligt även om man hade en funktionsnedsättning.Avgörande var främst familjensekonomiska, kulturella och sociala till -gångar. Fattigdomen och den sociala misärenvar huvudorsaken till människors svårigheter.Lytestro och likhetsmagiMedan bortbytingssägnerna berättar om tidenefter barnets födelse är lytesföreställningarnakopplade till graviditetsperioden. Graviditeten,barnets födelse och småbarnsåren var en kritiskperiod. Både modern och barnet utsattes förfara. En uppenbar risk var att kvinnan under graviditetenkunde ”förse sig” på något obehagligtoch skrämmande, vilket kunde inverka direkt pådet ofödda barnet i form av en skada. Om enkvinna blev skrämd av en eldsvåda och tog sig påkroppen kunde ett så kallat eldsmärke sätta sigpå barnet på samma ställe där modern berört sigsjälv. Satte hon handen mot marken avleddehon skadan. Blev hon skrämd av en hare kundedet leda till harmynthet hos barnet.FantasiassociationerDen gravida kvinnans åsyn av djur är en vanligförklaring till skador och avvikande beteendeni lytesberättelserna. ”Krängsjuka” koppladessamman med ormar, ”gåsalyte” kunde förklaraatt ett barn lät som en gås. Också sammanväxtafingrar eller tår kunde förklaras som gåsalyte.I en berättelse talas som en ung kvinna som undergraviditeten såg en elefant på ett zoo. Honförundrades över att elefanten svängde medsnabeln. Hennes barn blev litet och klent ochriste med huvudet som elefanten gjort. Fallandesot,epilepsi, kunde förklaras av att den gravidamodern sett ett djurs dödsryckningar. Ävensynen av personer med något lyte ansågs kunnaresultera i samma lyte hos barnet. EtnologenInger Lövkrona pekar i uppsatsen ”Det är bestämten byting” på att den gravida kvinnansrörelsefrihet var begränsad, helst borde honhålla sig nära hemmet. Det ökade männensmöjligheter att kontrollera den gravida kvinnanssexualitet.När ett barn föddes med en skada eller avvikandebeteende kunde det hända att modernkom ihåg en tidigare händelse och kopplade52

samman denna med barnets skada. Tanken ärinte ovanlig i dag heller. Vi gör liknande sammankopplingar,genom våra fantasiassociationer,vilka riskerar att leda till felaktiga slutsatser.Också i dag är vi påverkade av magiska ochfelaktiga förklaringar som i värsta fall kan bliett hinder för att närma oss andra människoräven om detta inte skall överdrivas. Vi måstevara medvetna om gamla tankestrukturer som”den falska logiken”, likhets- och beröringsmagin,dessa tankar är inte långt borta. Den ”falskalogiken” är när vi felaktigt uppfattar att någotäger rum som en följd av något som hänt tidigare,orsak och verkan feltolkas.Likhetsmagin utgår från tanken att ”lika botarlika”, att i utseendet blir en verkning lik sinorsak. Så anses ibland sjukdomar kunna botasmed en växt eller rot som liknar sjukdomen ellerdet organ som drabbats. Färg och form harstark associativ kraft. Beröringsmagin kommerav tanken att det som en gång varit i beröringmed en person eller ett föremål står i förbindelsemed detta. Det är lätt att känna igen sig i dennatanke. Det är bara att se sig omkring bland allaföremålen i hemmet. De är alla berättelser omnågot, om sammanhang vi minns.Det vi uppfattar som naturligt och normaltkan också bli ett hinder för att närma sig andramänniskor. Ju mer fångna vi är i normativiteten,i orealistiska ideal om vad som är normalt,förmedlade inte minst av massmedia, destomer intolerant, inskränkt och oförstående riskerarvår syn på andra människor att bli. Dyrkanav fysisk styrka, perfekta kroppar, yttreskönhet och framgång kan verka uteslutande.Att bläddra i mina barnbarns skvallertidningarär rena skräckupplevelsen, vad är det för idealsom förmedlas? Hur mycket tar vi till oss avdessa idealbilder och galna värderingar? Därfinns inte mycket plats för det som faller utanföridealen. Det är en förvrängd normalitet sompåverkar vår syn på människor som inte passarin i ramen och leder till intolerans. Vi måstelära oss acceptera att vi alla är olika och att detär det som förenar oss som människor. Fortfarandefinns mycket att göra för att samhälletskall bli tillgängligt för alla. På samma sätt sommodern i sägnerna efter att ha kämpat medsina känslor av förlust tar till sig det funktionshindradebarnet bör vi alla motverka oförståendeoch okunnighet, diskriminering och samhälletsfysiska hinder.Få tror i dag på troll eller andra övernaturligaväsens tillslag mot människor. De magiska förklaringarnaär dock inte långt borta, de tycksligga där och skvalpa i vårt kollektiva undermedvetna.Bortbytingen kan ses som en metaforför dessa tankar.53

KÅLABODA LANTBRUKSMUSEUMHjördis Widmark i Kålaboda.54

HjälpmedelTill det som brukar anföras när människan skaskiljas från djuren hör bland annat vår förmågaatt tillverka och använda redskap. Nu lär detförvisso finnas exempel i djurriket på arter somockså kan sägas utnyttja redskap eller verktyg.Emellertid är skillnaden mellan människan ochexempelvis schimpansen mer än milsvid närdet gäller dessa egenskaper. På gott och ont ärdet våra förmågor att konstruera, utveckla ochanvända manicker och mojänger som gör att viär där vi är. Trots våra egentliga ofullkomligheter.Vi kan ju varken flyga, gå på vattnet, skådamolekyler eller tala så högt att det hörs överoceanerna. Och så kan vi det alltså ändå, medhjälp av våra redskap, eller hjälpmedel.En cykel benämner vi vanligtvis inte ”hjälpmedel”,men en rullstol. Inte kikaren, menkanske glasögonen. Begreppet ”hjälpmedel” förknippasofta med begreppen ”funktionsnedsättning”och ”funktionshinder”. I Sverige har vi ettsärskilt institut, Hjälpmedelsinstitutet, som påsin hemsida beskriver sig som ”ett nationelltkunskapscentrum, ett nav inom området hjälpmedeloch tillgänglighet för personer medfunktionsnedsättning”.Utan att fördjupa oss i själva begreppsapparatenkan vi konstatera att hjälpmedel avseddaatt öka den vardagliga tillgängligheten för människormed funktionsnedsättningar har funnitslångt innan det fanns något institut. Som medmycket annat var i äldre tider avståndet mellanbrukare och tillverkare, mellan konsument ochproducent, kortare än i dag. Ävenså beträffandehjälpmedel för människor med funktionsnedsättningar.KålabodaHjördis Widmark föddes 1924 med en CP-skada.Talet och rörelseförmågorna var drabbade.Med hjälp av stöd lärde hon sig gå. En olyckaHjördis Widmark i Kålaboda i sin motordrivna trehjuling.KÅLABODA LANTBRUKSMUSEUM55

ANDERS BJÖRKMAN/VBMKålaboda lantbruksmuseum.gjorde emellertid att hon från 10 års ålder blevrullstolsburen under resten av sitt liv. Rullstolendesignades speciellt för Hjördis och byggdesav smeden Gottne Sundbom i Kålabodahalvannan mil nordväst om Ånäset där Hjördislevde sitt liv. Stolen med stora hjul fram och ettlitet bak har en sittkorg i trä och blev Hjördissitt- och arbetsplats under hela hennes liv.En annan man på orten, rörmokaren LennartHenriksson, byggde 1945 en batteridriventrehjuling till Hjördis. En laddning räckte tillungefär 12 kilometers körning. Brodern Petrusladdade fordonets tre batterier. Förflyttningenmellan rullstolen och den motordrivna trehjulingensköttes med en specialtillverkad ”brygga”.Ett annat hjälpmedel som specialtillverkades56

ANDERS BJÖRKMAN/VBMArmproteser från 1950-talet på Medicinhistoriskt museum.57

ANDERS BJÖRKMAN/VBMvar den långa tång som Hjördis kunde användaför att plocka upp saker från golvet eller sträckasig efter saker i köks- och klädskåp. Till ochmed synålar kunde hon fiska upp med tången.På Kålaboda lantbruksmuseum har man inrettett rum där Hjördis Widmarks båda fortskaffningsmedelvisas tillsammans med möbleroch andra föremål från hennes hem.NUSI den gamla badavdelningen från 1921 på detsom i dag heter Norrlands universitetssjukhus(NUS) i Umeå finns sedan 2004 Medicinhistorisktmuseum. Här ges ett kulturvetenskapligtperspektiv på hälsa, sjukdom och vård. I dengulblekt kaklade rotundan har man samlat redskap,instrument, apparater och hjälpmedelfrån mer än 300 år av varierande vård. Förtjusningenär möjligen något skräckblandad, ochövertygelsen att man hellre är sjuk, skadad,funktionshindrad i dag än förr i tiden blir påtaglig.Helbensprotes från cirka 1930.58

ANDERS BJÖRKMAN/VBMRullstol i rotting är från tidigt 1900-tal.KÅLABODA LANTBRUKSMUSEUMMuseet öppnades på initiativ av Kålaboda Byalag 1977i ortens skolhus som då stått tomt under ett decenniumefter att ha använts som skola i närmare 80 år. Här finnsmer än 2000 föremål med anknytning till bygden ochdess historia. Museet håller öppet på söndagarna i juli.MEDICINHISTORISKT MUSEUMMuseet ligger i byggnad 9A på NUS och hålls underterminerna öppet tisdag och onsdag kl 12–15.Mer information:www.medhistumea.se/Mer information:http://www.kalaboda.se/index.php?id=Kultur59

RÖKÅBYGDENS BYAFÖRENINGKlara Lundqvist.60

Öden i RökåbygdenI boken Hä ska du vetta å hä väijt du… Boken om Rökåbygdenoch dess historia berättas bland annat om tvåpersonligheter i bygden, som båda hade olika slagsfunktionsnedsättningar. Vi får inblickar i hur vardagenkunde te sig när olyckor eller sjukdomar slagit till ochresultatet blivit en permanent funktionsnedsättning.Rökåbygden ligger i Malå kommun.”Gamm-Örn”Johan Anton Örnberg, kallad ”Gamm-Örn”, var född1819 i närheten av Raggsjö. Gamm-Örn var inbegripeni en tävling om vem som var bäst på yxkastning. Detbar sig inte bättre än att han skadade sig riktigt illa dengången. När han, liksom de andra, kastade mot det utseddaträdet gjorde yxan en rikoschett, fastnade i hansknä som skadades så allvarligt att han blev stelbent,med benet pekande bakåt. Det var inte tal om någraoperationer på den tiden och någon protes fanns inteheller att tillgå. Han tillverkade själv ett träben som hanfäste med remmar runt låret. Smeknamnet ”Trebäijne-Örn ” hade således dubbelbottnad betydelse.Han var en hetlevrad man och som många andragubbar tog han sig gärna ett ”järn” nu och då. Vid etttillfälle när han kom i slagsmål, slet han loss träbenetoch använde det som tillhygge. Konsekvensen blev atthan fick fara hem och reparera sitt träben.”Jakobs Klara”Klara var född i Strömfors 1860 och hette Jonsdotter-Ström. Sina första år tillbringade hon hos sin mor, somvar gift med Jonas Persson ”Sleka-Jonk” i Strömfors.Men vid 10 års ålder hämtade hennes far, Jakob Ström,hem henne för han ville ta ansvar för sin dotters uppväxt,vilket var mycket ovanligt på den tiden. Hon giftesig sedermera med Jakob Lundqvist i Rökå och är därmedstammoder till många av bygdens ättlingar. Hondog 1951.Vid en diskbråcksoperation på Vanföreanstalten iHärnösand skadades en del muskler och nerver varvidKlara blev stel i ryggen. I 40-årsåldern drabbades honav benröta i ena benet och tvingades amputera det.Hon blev tvungen att gå med kryckkäppar, eftersomdet inte var tal om benproteser vid förra sekelskiftet.Inomhus förflyttade hon sig med hjälp av en stol somhon sköt framför sig. Trots sitt handikapp var hon ändåaktiv. Märta Örnberg minns att hon fick följa Klara påpromenad till Rökåberg emellanåt. Hon hoppade påsina kryckor hela vägen, fram och åter men var tvungenatt vila halvvägs, vid en speciell sten.Tack till Inga-Britt Hultmar, Rökåbygdens byaförening, som gjorde oss uppmärksamma på berättelserna.Hä ska du vetta å hä väijt du… är utgiven av Rökåbygdens byaförening 2005.61

Öppet för alla – en handbokUnder åren 2008–09 samarbetade Västerbottens länshembygdsförbund med Stockholms läns hembygdsförbundi projektet Hembygdsgårdar för alla, som finansieradesav Allmänna arvsfonden. Projektet syftadetill att göra hembygdsgårdar mer tillgängliga för besökaregenom inventeringar och rådgivning. Stockholmsläns hembygdsförbund hade drivit projektet sedan2006 under ledning av Gunnar Häger, som har lång erfarenhetav tillgänglighetsarbete inom kulturområdet.Inom projektet gjordes åtskilliga besök på hembygdsgårdarrunt om i respektive län, där handlingsplanerför tillgängligheten upprättades.Ytterligare ett resultat av projektet är boken Öppetför alla. Tillgänglighet på museer och hembygdsgårdar.Boken, författad av Gunnar Häger och utgiven av Västerbottensläns hembygdsförbund, är en handbok omhur man kan tillgängliggöra sin hembygdsgård påolika sätt. I boken ges en mängd tips på vad som kangöras med små insatser, men också en inblick i vad lagarnasäger, vad tillgänglighetsbegreppet innebär ochhur man gör information tillgänglig.Beställ boken från Västerbottens läns hembygdsförbund,090-17 18 00, eller från Stockholms läns hembygdsförbund,08-30 21 80. Boken kostar 65 kr.62

ANDERS BJÖRKMAN/VBMTorvsjö kvarnar.LänktipsAccess Sweden – www.access-sweden.seBoverket – www.boverket.se/Bygga--forvalta/Enkelt-avhjalpta-hinderCentrum för lättläst – www.lattlast.seDHR – www.dhr.seHandikappförbunden – www.hso.seHandikapphistoriska föreningen – www.hhf.seHandisam – www handisam.seHjälpmedelsinstitutet – www.hi.se63

ANDERS BJÖRKMAN/VBMSmedjan på Gammlia.64

Fint flyttfyndA NDERS HU GGERTIntressanta byggnader skall naturligtvis helst stå kvar och vårdas på plats. Mendet händer emellanåt att en flyttning är själva förutsättningen för ett bevarande.Så förhöll det sig med en gårdssmedja i Mårtensboda i Lövångers socken. Denskulle byggas om till gäststuga. I stället förvärvades smedjan med fast inredning1985 av Västerbottens museum i Umeå och ingår nu som en betydelsefull del iallmogemiljön på friluftsmuseet Gammlia. Arkeologen Anders Huggert berättarom en märkvärdig upptäckt som gjordes i samband med flyttenSjälva smedjan är en ”fyrknutsbyggning” och utgörs– med andra ord – av ett enda timrat rum.Längs byggnadens ena långsida finns emellertiden enkel tillbyggnad; en brädbyggd bod, som harpulpettak – direkt anslutande till smedjans takfot.Boden har separat ingång, men står också idirekt förbindelse med smedjan genom en invändigdörröppning. I boden förvarade smedenframför allt träkol, men även diverse järnskrot,som samlats in i bygden för att tjäna som råvarai smidet. När boden, i samband med flyttningenvåren 1986, tömdes på sitt innehåll visade detsig, att materialet i skrotdepån genomgående varav hög kvalitet. Där fanns exempelvis flera utrangeradeplogbillar, nötta lieblad och kasseradeyxhuvuden. En hel del sådant togs tillvara ochföljde med vid flytten.Kulturhistorikerns trägna arbete med skrotpartieti boden gav också ett nära nog sensationelltresultat. Där låg nämligen ett yxhuvud avsenmedeltida typ!YxhuvudetYxa och täljkniv var de gängse verktygen vidbyggenskap och slöjdande i trä i äldre tid. Sågenvar ett något senare påfund. Det utveckladesolika typer av yxor utifrån särskilda funktionellakrav – eller snarare behov. En nutidaslöjdare grupperar beståndet av sådana verktygi huggyxor respektive bilor, där bilan mest användsför att behugga och jämna till slöjdämnen.Man kan säga att bilan i äldre tid även fyllthyvelns funktion. Det nu aktuella yxhuvudetsform visar att det här är fråga om just en bila.Föremålet mäter från egg till bane 20,5 cm.Eggen är svagt böjd och från hörn till hörn ungefär9 cm lång. Bladets rygg/framsida är i detnärmaste rak. Dess buk/undersida är konkav65

MARGARETA RANTATALO/NORRBOTTENS MUSEUMTimmerman i arbete med en tung och bred bila. Kalkmålning från tidigt 1500-tal i Nederluleå kyrka.66

och bildar en flack båge från eggens hörn tillhuvudet/skafthålken. Bladet är vid huvudet3,4 cm brett och 2,1 cm tjockt. Den markantutdragna skafthålken mäter 7 cm och är avsneddadfrån nacke mot hals. Skafthålet är heltgenomgående och koniskt till formen; i mynningeni stort sett rektangulärt, 4,5 x 3 cm, ochi den andra änden ovalt, 3 x ca 1,5 cm. Huvudetär skadat i skafthålets främre del. Bilan vägerinte mer än 0,7 kg.När det gäller åldern, finns vid bedömningeninget annat att utgå ifrån än föremålets fysiskaform. Själva fyndplatsen i smedjan ger ju intenågon upplysning i det avseendet. Redan vidett tidigare tillfälle har det på en annan fastigheti Mårtensboda påträffats en bila av medeltidatyp. Den låg i åkern vid själva gårdsplatsenoch har bedömts av antikvarien Gustaf Hallström,som med en ”hastig minnesskiss” beskrevden i sin omfattande artikel från 1942om fynd och fornlämningar i Lövångers socken.Några år därefter uppsökte museiintendenten iSkellefteå, Ernst Westerlund, gården och dokumenteradebilan genom att göra en konturteckningi skala 1/1 som finns på Västerbottens museum.Genom Westerlunds dokumentation står detklart, att bilan är av grövre slag – stor och bredoch uppenbarligen betydligt tyngre än den somhittades i smedjan. Teckningen visar, att bilanfrån egg till bane mäter 23 cm och den svagtböjda eggen är hela 25,5 cm lång. Eggpartiet ärnågot utsvängt i bladets rygg och framför allt ibuken. Skafthålken sticker ut 10,5 cm och ärfaktiskt avsneddad på precis samma sätt sompå exemplaret från smedjan.Yxhuvudet från smedjan i Mårtensboda före konservering.Funktion och tidVBM FOTOARKIVDe tunga och breda bilorna var specialverktyg,som utvecklats för planhuggning av väggstockar,bjälkar och plankor. Bruket av bila i byggenskapi medeltidens samhälle kan illustreras med samtidabilder. Här ligger det – av geografiska skäl –naturligtvis nära till hands att hänvisa till enframställning i kalkmåleriet i Nederluleå kyrka,Norrbotten. Bilden visar en timmerman sommed bila skräder (planhugger) bredsidan på enplanka; ett spån fläks just av. Inför arbetet harplankan lagts upp tvärsöver ett par bjälkar ochsamtidigt stabiliserats med dymlingar. Målningenär signerad av den framstående konstnären67

ANDERS BJÖRKMAN/VBMSmeden Patrik Hjort i Gammlias smedja. Öppningen till fyndboden syns bakom smeden.Albertus Pictor (ca 1440–1509) och utförd någongång under tidigt 1500-tal.Det finns också medeltida bilder som visaratt timmermannen i sin verktygsuppsättninghade mer än en typ av bila – kanske en tyngreoch bredare för främst grövre bearbetning ochen mindre för detaljarbetet.Då det gäller bedömningen av bilors ålderfinns det dessutom ett genom särskilda fyndomständigheterväl daterat källmaterial atthänvisa till: exempelvis en bila som påträffatsvid arkeologisk undersökning av medeltida kulturlageri staden Amsterdam. Den bilan låg iett lager som bildats under 1400-talets senare68

och 1500-talets förra del. Ett par andra i sammanhangetintressanta exemplar påträffades vidarkeologisk undersökning av en borg på Jylland.Borgen var i bruk vid mitten av 1200-taletoch förstördes redan i början av 1340-talet.Själva arbetsprocessen vid bilning av byggnadstimmerunder medeltid och senare kan studerasgenom huggmärken i bevarade byggnader.– En av timmer uppförd byggnad kan daterasmed hjälp av årsringarnas tillväxtmönster (dendrokronologi).Det har genom sådana undersökningarvisat sig, att det i södra och mellerstaNorrland fortfarande finns ett förvånansvärtomfattande bestånd av medeltida träbyggnader.MårtzbrännaMårtensboda existerar inte som taxeringsenhetunder medeltiden, eftersom byn inte förekommeri 1543 års jordabok. Emellertid kan redanvid den tiden någon form av nybyggesverksamhetha varit på gång. På en karta från 1661 finnsnämligen ortnamnet Mårtzbränna; närmastinnebärande att en person vid namn Mårtendär anlagt en bränna – det vill säga först avverkattimmerträd och sedan svedjebränt hygget,för att odla råg och rovor och slutligen där fågott betesland till boskapen. Timret kom naturligtvisväl till pass då det gällde att uppförade för verksamheten nödvändiga byggnaderna.År 1543 fanns det 148 skattebönder i helasocknen. Enligt en uppbördslängd från 1413var taxeringsenheterna då endast 20 till antalet.De benämns rök(-ar) och det är inte känt vaddetta begrepp egentligen motsvarar i fråga omantalet brukningsenheter eller hushåll. 1413 ärLövånger (Lefångr) egen församling och egetpastorat. Tidigare, på 1300-talet, var Lövångerkapellförsamling under Skellefteå.Förteckningen i 1543 års jordabok visar, attmerparten av socknens byar var belägna i kustbygdenoch då främst i trakten av kyrkan. Tillsocknen hörde på den tiden också området kringBureälvens övre del och kring sjön Burträsket.Där finns – enligt förteckningen – byarna Gamblabyn(Gammelbyn/Burträsk), Swartatiernen(Svarttjärn) och Silium (Bursiljum). Just i områdetmellan senmedeltidens bebyggelse i kustbygdenoch den vid Bureälvens övre del ligger1600-talets Mårtzbränna. Gårdsplatsen hadetagits upp överst i ett från kustbygden inskjutandedalstråk och då i den vildmark som därifrånsträckte sig ända fram till bursiljebygden. –Hemmansägaren Gösta Marklund (1918–2010)i Bursiljum berättade en gång för mig, att manförr i tiden inte använde benämningen Mårtensboda.Det hette i stället ”uta Skojom”. Om Bursiljumsade man däremot ”upi Siljum”.Den märkliga bilan från smedjan i Mårtensbodager på sitt sätt en direkt kontakt med senmedeltidenstimmerbyggnadskonst. Vid den tidenpågick i Västerbottens kustbygder både enfortlöpande förtätning av befintlig bebyggelseoch en bygdeexpansion. Boskapsskötsel var merbetydande än åkerbruk och kombinerades medjakt och fiske. Tjärbränning och diverse hantverkoch handaslöjder var betydande binäringar.Smedjan i Mårtensboda är ett mer sentidabelägg för smidets betydelse i sammanhanget.– Slutligen skall i sammanhanget nämnas, attVästerbottens museum 1971 dokumenteradetraditionellt liesmide hos Helmer och BengtLundgren i Hötjärn, Lövånger.69

näranotiserUnder denna rubrik är korta notiser från länetshembygdsföreningar och museer välkomna.Program, projekt och initiativ är spännandeoch viktigt för andra att ta del av.Ordförandeskiftei förbundetUnder året har Västerbottens läns hembygdsförbundfått ny ordförande. StureBäckström från Sikeå avgick efter sju årpå posten. Till ny ordförande valdes BoNilsson, Bjurholm. Här berättar de självaom erfarenheter och framtidsutsikter.Sture Bäckström:PETTER ENGMAN/VBMANDERS BJÖRKMAN/VBMEfter elva år i förbundets styrelse, varavsju som ordförande, är det dags att trappaner. Inte på grund av att intressetsvalnat, men av hälsoskäl.När jag ser tillbaka på åren som gåttinser jag att mycket hänt. Särskilt glädjandehar varit att antalet medlemsföreningarökat hela tiden. I många fall somett resultat av framgångsrikt värvningsarbetefrån styrelsemedlemmar, i andrafall har vår förnämliga hembygdsförsäkringvarit tungan på vågen. Vid sidan avhembygdsföreningar har även stiftelseroch byaföreningar med kulturbevarandeambitioner valt att ansluta sig till hembygdsförbundet– 39 medlemsföreningarår 2000 hade tio år senare blivit 62.För att åstadkomma ett rundare Västerbottenhar konferenser och årsmötenSture Bäckström.spritts ut i länet. Genom hemsideskurserhar förbundet försökt bidra till en moderniseringav föreningarnas administrationoch därmed underlätta kommunikationenmellan förbund och förening.Förbundsstyrelsen har också haftambitionen att stärka hembygdsrörelsensroll i det moderna Sverige. Mångkulturhar varit ett tema som bland annatresulterat i seminariet ”Kulturarvetoch toleransen” med deltagare från defyra nordliga förbunden. Hur möter vivåra nya svenskar? Kan vi bidra till derasinlemmande i vårt samhälle? Kan hem-Bo Nilssonbygdsrörelsen bidra till ett tolerantareSverige?Vår publiceringsverksamhet har hålliten hög och jämn takt under åren. TidskriftenVästerbotten är etablerad somlandets ledande hembygdstidskrift. ”Husmed historia”, 2010 års stora projekt med15 miljoner i potten för underhåll av hembygdsgårdari Sverige, har också lämnatbidrag till några av våra hembygdsgårdaroch mer pengar kommer under 2011.Men det är inte läge att slå sig till ro.Nya utmaningar finns framför oss – hurkan vi överbrygga generationsklyftan i70

våra föreningar? Hur når vi ut till våra nya svenskar? Hur kan vi fåalla hembygdsföreningar att ansluta sig till förbundet?Jag vill rikta ett varmt tack till personalen vid Västerbottensmuseum för ett fint samarbete och ett stort stöd under mina årsom förbundsordförande. Jag tackar till sist västerbottnisk hembygdsrörelseför att jag fått förmånen att leda förbundets arbete.Bo Nilsson:Bondpojke, från Fällforsheden i Vännäs. Numera Bjurholmsbo. Utbildademig till lärare i slutet av 50-talet. Arbetat som lärare, yrkesvägledare,skolledare, och under de sista 35 åren vid Umeåuniversitet med kompetensutveckling av skolpersonal nationelltoch internationellt. Föreningslivet har alltid varit viktigt för mig dåjag trivs med att verka inom sociala grupperingar där man samverkarför gemensamma målsättningar. Som nybliven ordförandeför Hembygdsförbundet har jag fått mycket god hjälp av personalenvid Västerbottens museum med att sätta mig in i verksamheten.Jag blir imponerad över den bredd och allsidighet som finnspå museet.Mångfald är något, som jag gärna vill verka för och det är ingetnytt för de flesta inom hembygdsrörelsen. Samverkan är det andranyckelordet som jag känner starkt för. Det handlar då om samverkanpå alla plan både lokalt och regionalt mellan föreningarna,men även genom nätverk, som innefattar myndigheter ochnämnder.Hembygdsförbundet med alla sina föreningar har ett brettnätverk att vårda. Problemet är inte att skapa nätverk, utan attvårda det som ett blodomlopp där alla grenar upplever sig viktiga.Tidskriften Västerbotten ser jag som väldigt viktig för Hembygdsförbundet,då den dokumenterar kärnverksamheten inomhembygdsrörelsen. Jag vill därför göra vad jag kan för att tidskriftenska få den uppmärksamhet som den så väl förtjänar. Härhandlar det om konkret samverkan kring centrala frågor. Jag skainte gå in och styra tidskriften, men är gärna med i en dialog församverkan. Tidskriften kan genom artiklar om lokala föreningarsverksamhet bidra till att uppmärksamma många banbrytande insatserbland annat när det gäller mångfaldsfrågor. Det finns ett talesättsom jag gärna använder: ”Den som inte syns – finns inte”.Marknadsföring är viktig och här kan tidskriften synliggöra det viarbetar för och med.FörmögenhetsbrottI grundförsäkringen som omfattar alla föreningar som ärmedlemmar i Sveriges Hembygdsförbund ingår en förmögenhetsbrottsförsäkring.Ersättning lämnas för föreningensförlust då en förtroendevald eller anställd gjort sig skyldigtill något av följande förmögenhetsbrott:• Förskingring, undandräkt eller grov förskingring• Trolöshet mot huvudman• Bedrägeri eller grovt bedrägeri• Stöld, snatteri eller grov stöldErsättningen betalas ut först då en dom vunnit laga kraft.Högsta ersättning som lämnas är 10 basbelopp (1 basbelopp2011 = 42 800 kr) och självrisken är 20 % av ett basbelopp.För att förebygga att föreningen orsakas skada är föreningenskyldig att anlita en kompetent revisor som granskarföreningens räkenskaper mot styrelseprotokoll och dylikt.Vid misstänkt skada har före ningen en räddningsplikt, det villsäga måste utan dröjsmål polis anmäla och förhindra att ytterligarebrott begås.Sedan 2005 har 4 förmögenhetsbrott anmälts till försäkringskansliet.PåminnelserDet finns fortfarande bidrag att ansöka om för de föreningarsom vill förbättra sin säkerhet.Den uppdaterade försäkringsteckningen måste skickasin även om försäkringsbehovet är oförändrat.Har ni frågor kontakta försäkringskansliet!Hembygdsförsäkringen,Östra Långgatan 30A, 432 41 Varberghembygdsforsakringen@hembygd.se0200-22 00 5571

Ett fragment från 5000 sidor handskriven text.I nästa nummer ……handlar det om Pehr Stenberg (1758–1824), en enkel bondson från Stöcke utanförUmeå med gott läshuvud och som efter studier vid Åbo universitet arbetade sompräst på Backen. Förutom prästsysslan ägnade han sig åt topografi, botanik och dialektstudier,vilket bland annat resulterat i en ordbok över Umebondskan och en geografiskbeskrivning av Umeå socken. Hans största opus är en omfattande och mycketlevande självbiografi på nästan 5000 tätskrivna sidor, vilken ger goda inblickar i samtidenstankebanor, möjligheter och svårigheter. Det myllrande persongalleriet görtexten särskilt värdefull ur ett personhistoriskt perspektiv och den lokala förankringenökar vår kunskap om livet och förhållandena i Västerbotten vid den här tiden.72

Redigeras vid Västerbottens museumi samarbete med Skellefteå museum.RedaktörAnders Björkman, 090-17 18 38Chefredaktör & ansvarig utgivareOla Kellgren, 090-17 18 02Grafisk formKikki LundbergPrenumeration och distributionReceptionen, 090-17 18 01 ochLena Bertilsson, 090-17 18 05Telefax 090-77 90 00Redaktionens adressTidskriften VästerbottenVästerbottens museumBox 3183, 903 04 UmeåTelefon 090-17 18 00Telefax 090-77 90 00E-post: ola.kellgren@vbm.sewww.vbm.seRekvisitioner och prenumerationVästerbottens läns hembygdsförbundPostgiro 6 26 22-6.TryckTryckeri City i Västerbotten AB, Umeå 2011.PrenumerationÅrets nummer 250:–Årets nummer i en bok 265:–Årets nummer och bok 350:–Pictogram, en symbol som förstås utan skriftspråkskunskaper.ISSN 0346-4938Tidskriften utkommer med fyra nummer per år.Lösnummerpris 75:–OMSLAGET S FRAMSIDADrottning Silvia känner sig för på den taktila kartan i Ratan.Foto: Petter Engman/VBM.OMSLAGET S B AKSIDAVejbystrand, 1960.Foto: Per Erik Gustavsson.

Tidskriften produceras av Västerbottens museumför Västerbottens läns hembygdsförbundPris: 75:–