Lunglav och aspfjädermossa på Eknäset i Stora Malm

26 Daphne2003Aspfjädermossa med frekvens =1 förekompå 20 träd, med frekvens = 2 på 22 träd samtfrekvens = 3 på 3 träd (Tabell 3).Både lunglav och aspfjädermossa tycktesföredra halvslutet läge och därefter slutetläge medan ett mindre antal av båda arternaklarade sig förvånansvärt bra i helt öppetläge.(Tabell 4).SlutsatsDe tidiga intryck jag fått genom strövtågi området, att lunglav tycktes förekomma påalla almar och lönnar, visade sig stämma tillviss del. Den förekom på majoriteten av allagamla, grova almar och lönnar samt pånågra senvuxna mycket klena träd. Docksaknades den på en handfull gamla grovaträd där förutsättningarna syntes vara goda.Däremot fanns lunglaven inte på unga växtligaträd av olika dimensioner. På alm växtelunglaven huvudsakligen på träd klenare än30 cm, på lönn och asp mest på träd grövreän 30 cm. Förvånansvärt nog hittades lunglavväxande på några unga växtliga ekar ochlindar. Några udda växtplatser var på skogstryoch stenblock.Det visade sig att lunglaven framföralltpå gamla grova träd växer högt upp på stammarna,ofta mer än 5 m upp och på fleraträd högre upp än 10 m.Lunglaven tycks föredra gamla grovalönnar men även almar verkar vara ett favoritsubstrat.Den växer även på en mycketliten del av de grova aspar, som förekommeri stort antal.Lunglaven verkar trivas bäst i halvöppetläge, men ser inte heller ut att må illa i heltöppet läge. Däremot har den svårt att klarasig i starkt beskuggade miljöer.Aspfjädermossan tycks ha ungefär sammakrav på sin växtmiljö som lunglav. Den verkarföredra lönn och alm och fanns bara på ettfåtal aspar trots att asp är det klart dominerandeträdslaget i området. Aspfjädermossanväxte främst på träd i diameterklassen 30-50cm, men hittades också på några mycketklena stammar. Liksom lunglaven syntes denföredra halvöppet läge. Frekvensen av aspfjädermossavar i huvudsak 1-2.Den basiska berggrunden och/eller jordarteni området är troligen en absolut förutsättningför att lunglav och aspfjädermossaöverhuvudtaget har etablerat sig området.Annars borde dessa två arter finnas påmånga ställen i landskapet med liknandeträdslagssammansättning, men där lyser demed sin frånvaro. Självklart har också kontinuitetenav lövträd som alm och lönn ilämpliga åldrar och dimensioner haft storbetydelse för de studerade arterna. Detta ären viktig slutsats för skötseln av området,som nu bedrivs föredömligt bland annatgenom att de äldre lövträden sparas.