Lunglav och aspfjädermossa på Eknäset i Stora Malm

14(1-2) Daphne23Lunglav och aspfjädermossa på Eknäset i StoraMalms socken i SörmlandBO KARLSSONLunglav, Lobaria pulmonaria, är en viktigsignalart, som i allmänhet har ett högtindikatorvärde för områden med stor biologiskmångfald. I södra Sverige växer denvanligen på ädellövträd och norrut i landetpå asp och sälg. Den har också hittats pårönn, björk, al samt block eller bergbranter.Lunglaven är en av våra största bladlavar, lätt igenkändgenom sin storlek och sina tvärt avskurnalobspetsar.Foto: Bo KarlssonUnder 1900-talet har den sannolikt minskatstarkt, som en följd av ett intensivare skogsbruk,men även av sjunkande ph-värdenförorsakat av luftföroreningar.I Sörmland har den ett särskilt högt indikatorvärde,eftersom alla områden där denförekommer är klassade som nyckelbiotoper.(Nyckelbiotop = ett område där det finnseller förväntas finnas rödlistade arter).Lunglav är i Södermanlands län funnen på75 lokaler men oftast växer den på enstakaeller ett fåtal träd och är sällan fertil.Aspfjädermossa, Neckera pennata, är enav de viktigaste signalarterna och dessutomrödlistad. Utbredningsområdet i landetsträcker sig från Småland till Ångermanlandmed en tyngdpunkt i Uppland, som hyserungefär hälften av landets cirka 100 lokaler.Den tycks trivas bäst i olikåldrig blandskog,där den vanligen växer på asp, lönn och lind(enligt signalartsfloran), men har även hittatspå andra lövträdsarter och någon gångpå bergväggar. Aspfjädermossan är ocksåhotad av ett intensivt skogsbruk och har försvunnitfrån flera landskap. I Sörmland äraspfjädermossan funnen på mindre än femlokaler, vilka alla har ett högt naturvärde.En av nyckelbiotoperna i Sörmland, därdessutom båda arterna förekommer tillsammans,är Eknäset i Stora Malms socken,Katrineholms kommun. Vid en nyckelbiotopinventering,som utfördes 1995 och vidupprepade inventeringar i biotopen senare

14(1-2) Daphne25söder mot norr och tillbaka igen. Alla trädsom hyste någon av arterna bestämdes tillträdslag och diametern mättes.Utbredningen av lunglav och aspfjädermossaangavs i frekvens 1-3, där 1 = > 1dm 2 , 2 = 1-10 dm 2 , och 3 = >10 dm 2 .Dessutom noterades i vilket väderstreckarterna växte på stammarna. Alla träd medlunglav växande högre upp än 5 m noterades.Beskuggningen angavs som slutet (S),halvslutet (HS) och öppet (Ö). Slutligenräknades antalet almar och lönnar med enbrösthöjdsdiameter över 10 cm som inte varbevuxna med lunglav och/eller aspfjädermossa.Lunglav AspfjädermossaFrekvens 1 54 20Frekvens 2 44 22Frekvens 3 39 3Summa 137 45många träd också över 10 m:s höjd, medanaspfjädermossa inte noterades över 3 m:shöjd på något träd.Lunglav visade sig växa på träd från endiameter av 6 cm upp till 68 cm och aspfjädermossapå träd från 4 cm upp till 64 cm(Tabell 1).Lunglav noterades på 61 lönnar, 42almar, 27 aspar, 2 ekar, 2 lindar, 2 sälglågor,en på skogstry och en på block.Aspfjädermossa hittades på 26 lönnar, 10aspar och 9 almar (Tabell 2).Lunglav med frekvens =1 förekom på 53träd, en på skogstry och en på block, medfrekvens = 2 på 43 träd och en sälglåga samtfrekvens = 3 på 38 träd och en sälglåga.Tabell 3.Antal förekomster med frekvens 1-3ResultatTotalt hittades någon av arterna på 152träd, varav 63 lönnar, 50 almar, 35 aspar, 2ekar, 2 lindar samt på 2 sälglågor, en påskogstry och en på ett block. På 18 trädväxte enbart aspfjädermossa och på 107 trädfanns enbart lunglav. Påfallande ofta (i 27fall) fanns båda arterna på samma träd ochdå övervägande på lönn. Lunglav växte ävenhögre än 5 m upp i träden (35 träd) och påLunglav AspfjädermossaSlutet 39 10Halvslutet 87 32Öppet 10 3Summa 136 45 Aspfjädermossan växer på rikbarksträd i gammalskog och känns igen på de långa fjäderliknandeTabell 4. Antal förekomster av lunglav och aspfjädermossaskotten med sina tvärvågiga blad.i slutet till öppet läge.Foto: BoKarlsson

26 Daphne2003Aspfjädermossa med frekvens =1 förekompå 20 träd, med frekvens = 2 på 22 träd samtfrekvens = 3 på 3 träd (Tabell 3).Både lunglav och aspfjädermossa tycktesföredra halvslutet läge och därefter slutetläge medan ett mindre antal av båda arternaklarade sig förvånansvärt bra i helt öppetläge.(Tabell 4).SlutsatsDe tidiga intryck jag fått genom strövtågi området, att lunglav tycktes förekomma påalla almar och lönnar, visade sig stämma tillviss del. Den förekom på majoriteten av allagamla, grova almar och lönnar samt pånågra senvuxna mycket klena träd. Docksaknades den på en handfull gamla grovaträd där förutsättningarna syntes vara goda.Däremot fanns lunglaven inte på unga växtligaträd av olika dimensioner. På alm växtelunglaven huvudsakligen på träd klenare än30 cm, på lönn och asp mest på träd grövreän 30 cm. Förvånansvärt nog hittades lunglavväxande på några unga växtliga ekar ochlindar. Några udda växtplatser var på skogstryoch stenblock.Det visade sig att lunglaven framföralltpå gamla grova träd växer högt upp på stammarna,ofta mer än 5 m upp och på fleraträd högre upp än 10 m.Lunglaven tycks föredra gamla grovalönnar men även almar verkar vara ett favoritsubstrat.Den växer även på en mycketliten del av de grova aspar, som förekommeri stort antal.Lunglaven verkar trivas bäst i halvöppetläge, men ser inte heller ut att må illa i heltöppet läge. Däremot har den svårt att klarasig i starkt beskuggade miljöer.Aspfjädermossan tycks ha ungefär sammakrav på sin växtmiljö som lunglav. Den verkarföredra lönn och alm och fanns bara på ettfåtal aspar trots att asp är det klart dominerandeträdslaget i området. Aspfjädermossanväxte främst på träd i diameterklassen 30-50cm, men hittades också på några mycketklena stammar. Liksom lunglaven syntes denföredra halvöppet läge. Frekvensen av aspfjädermossavar i huvudsak 1-2.Den basiska berggrunden och/eller jordarteni området är troligen en absolut förutsättningför att lunglav och aspfjädermossaöverhuvudtaget har etablerat sig området.Annars borde dessa två arter finnas påmånga ställen i landskapet med liknandeträdslagssammansättning, men där lyser demed sin frånvaro. Självklart har också kontinuitetenav lövträd som alm och lönn ilämpliga åldrar och dimensioner haft storbetydelse för de studerade arterna. Detta ären viktig slutsats för skötseln av området,som nu bedrivs föredömligt bland annatgenom att de äldre lövträden sparas.