Bortom Vi och Dom Teoretiska reflektioner om makt ... - Regeringen

Rasifisering SOU 2005:41heten som skulle bland annat bevaras genom en medveten befolkningspolitik.Denna befolkningspolitik sammanfattas i paret Myrdalsarbete ”Befolkningsfrågan” från 1935. De undermåliga i samhället,de resande (refererade som ”tattarna”), romerna (refereradesom ”zigenare”), psykiskt sjuka och förståndshandikappade varnågra av de samhällsgrupper som var objekt för befolkningskontrollvia tvångssterilisering (Myrdal & Myrdal 1935). ParetMyrdal avfärdade möjligheten att lösa befolkningsfrågan genomökad invandring utan satsade istället på familjepolitiken. Som tydligenmånga andra intellektuella på den tiden, såg paret Myrdal intekopplingen mellan rashygienismen och rasism. De ideologiskagrunderna för separeringen mellan ”svenskar" och ”invandrare"fanns starkt förankrade i folkhemstanken, även om dåtidens Andraförst och främst identifierades som andra grupper än ”invandrare”.En rasifierad arbetarklassRobert Miles har genom sina studier av den invandrade arbetskrafteni Storbritannien i början av 1980-talet, införlivat rasifieringsteorini studier av rasrelationer i den europeiska kontexten.Miles – inspirerad av den franska författarinnan Colette Guillaumin,som redan under 1960-talet skrev om rasifieringsprocesser –har tillskrivit rasism, betraktad som ett ideologiskt system, en huvudrolli förklaringen av den invandrade befolkningens underordnadepositioner på den brittiska arbetsmarknaden.Enligt Miles finns det i Storbritannien, utöver en klassindelning,även en rasifierad fragmentering av arbetskraften. ”Ras” blir underrasifieringen av migranternas arbetskraft i efterkrigstidens Storbritannienen ideologiskt självklar följd av en klassfragmenteringsprocess.Fragmenteringsprocessen relateras i sin tur till vissa arbetsprocesser.Rasminoriteter är, enligt Miles, fraktioner av proletariatet.Rasifieringen har tjänat till att förstärka och upprätthållastratifieringen av arbetskraften. Sett på det här sättet är rasdifferentieringenfunktionell för kapitalismen, även om den – genomatt lägga en ny dimension till klasskampen – ändrar kapitalismensform. Klassförtrycket måste alltså förstås också som formeradlängs rasifierande linjer (Miles 1982).En debattör som också utgår ifrån rasifieringsperspektivet ärPaul Gilroy. Gilroy har dock kritiserat Miles eftersom denne, anserhan, tillskriver klassaspekten en överordnad roll i analysen av ras-100