Bortom Vi och Dom Teoretiska reflektioner om makt ... - Regeringen

Vardagsrasism SOU 2005:41bestraffade för att ha sagt sin mening om rasismen än för att kallasOnkel Tom” (Cose, 1993:12). I Europa har tendensen att förknipparasism med andra världskriget och att se den som ett i förstahand moraliskt problem, som den yttersta ”synden”, lett till att detblivit tabubelagt att konfrontera individer med rasismen i derasbeteende. I USA har förnekandet av rasism och klandrandet av desvarta offren för rasism blivit intellektuellt fashionabelt enligt vissaförfattare (Feagin och Sikes, 1994). Trots den universella deklarationenatt rasismen inte ska få ta någon plats i våra liv saknas dettillräckligt inter/nationellt intresse för att tillhandahålla utbildningför barn och information till vuxna om hur rasism kan identifieras,förmedlas, upplevas och motverkas. Begreppet vardagsrasism kanvara ett värdefullt instrument för att se att rasismen som processinbegriper ett oavbrutet, ofta omedvetet, utövande av makt somgrundar sig på att såväl privilegierandet av vithet (Frankenberg,1993) som västerländska framstegskriteriers universalitet och de(medelbart) europeiska kulturernas företräde tas för givna.Varför ska man skilja på rasism och vardagsrasism? Vardagsrasismhandlar inte om extrema företeelser. Dess mest utmärkandedrag är att den rör vanliga och triviala praktiker. Det gör inte vardagsrasismentill en rasism av mer humant slag. Även om vardagsrasismhar en så informell klang att det kan tyckas röra sig omharmlösa och oproblematiska händelser, så har det visat sig att denpsykologiska påfrestning som vållas av att dagligen utsättas förrasism kan ha kroniskt skadliga effekter på den mentala och fysiskahälsan (Fulani, 1988; Jackson et al., 1996). Enligt Thomas La Veist(1996) har flera studier visat att det finns en koppling mellan attvara utsatt för rasism och högt blodtryck. Även om den upplevssom påträngande är vardagsrasismen ofta svår att sätta fingret på.Det resulterar i att dessa mikroorättvisor normaliseras och gjutssamman till familjära och förgivettagna praktiker, attityder ellerbeteenden som upprätthåller rasorättvisor. Konstant fientligheteller ovänlighet och brist på respekt föder ett förfrämligande frånsamhället, eller till och med från den egna personen (McGary,1999). Det här ska inte tolkas som att rasismens måltavlor enbart ärmaktlösa eller passiva offer för utestängningens krafter. I sin studieav hur den svarta medelklassen upplever rasismen pekar Joe Feaginoch Melvin Sikes på en betydande ökning av antalet afroamerikanersom besitter tillräckliga professionella och ekonomiska resurser föratt bekämpa diskriminering (Feagin och Sikes, 1994).74