Bortom Vi och Dom Teoretiska reflektioner om makt ... - Regeringen

SOU 2005:41VardagsrasismRasismens förnekandeVarenda regering i världen är medveten om att FN:s deklarationom mänskliga rättigheter inkluderar ett åtagande att eliminera rasdiskriminering(Lauren, 1988, 1998). I parlamenten tenderar manatt ägna sig åt positiv självframställning och när rasism förs på talbeskrivs ofta det egna landet som mer jämlikt, humant, tolerantoch rättvist än något annat (van Dijk, 1993). Det betyder inte attrasismen är utagerad och att det bara finns några få fanatiker därute som kan utpekas som ”de där rasisterna” när de öppet propagerarför vit överhöghet.Även om de har kritiserats är den västerländska kunskapensanspråk på universell giltighet, de västerländska framstegsnormernasdominans och globaliseringen av västerländska måttstockar förkulturell och mänsklig utveckling fast förankrade i våra samhällen(Amin, 1989). Rasismen – eller för att vara mer historiskt korrekt,rasismerna (Goldberg, 1990, 1993) – omfattar ideologiska och socialaprocesser som diskriminerar andra på grund av att de förknippasmed en annorlunda rasmässig eller etnisk tillhörighet. Under 1900-talet har en diskursförändring skett, där fokuseringen på kvasivetenskapligamyter om biologisk underlägsenhet har ersatts av enoro för kulturell (under)utveckling (Solomos, 1989). Under 1900-talet har vi även kunnat bevittna avkolonialiseringsprocesser, medborgarrättsrörelseni USA och det formella slutet på apartheid i Sydafrika– utvecklingar som varit tecken på mer toleranta attityder, ettexplicit förkastande av rasistiska positioner och skickliga positivasjälvframställningar i relation till rasfrågor. Förnekandet av rasismhar flätats samman med den framväxande kulturen för internationellamänskliga rättigheter (Lauren, 1998) och kommit att ingå iförhärskande commonsense-diskurser, vars effekter förmörkarvardagen för de grupper som fortsätter att kämpa mot rasorättvisor(Razack, 1998). Något som är inneboende i förnekandet av vardagsrasismär förringandet av missnöjets röster:Jag var på min vakt. Alltför ofta får en svart person som tillstår obehaghöra av den vita personen att hon måste vara ”överkänslig/paranoid” –och att hon inte reagerar på något i den befintliga miljön, som ju ärtrygg och vänlig, utan på något i det förflutna. De vill höra att de vitapersonerna i den här miljön (de själva) är okej. Det är den svarta personensom är tokig. (Dericotte, 1997:146)Ellis Cose anmärker i sin bok om den svarta medelklassens ilskainför rasismens fortlevnad att de troligen ”oroar sig mer för att bli73